Sv: Projekt Arca 2.8 HDI
Så var det dags att fixa diffentrialtätningarna i Arcan. De är helt vanliga sk. "Stefa" ringar med dubbla tungor och en spår anvisning som får oljan att gå tillbaka inåt mot växellådan. Konstigt nog hade Ebay.de flera alternativ med olika dimensioner av dessa ringar, ingen stämde med mina mått men priserna var tilltalade, ca 8€ plus lika mycket i frakt. Här hos Peugeot kostade de 770kr och SKF hade inte den dimensionen alls. Inte heller Mekonomen. Hamnade till slut hos en maskinututhyrningsfirma i Skara där jag träffade en specialist på området. Mycket givande då han också var en veteranbil entusiast och håller på med en Volvo woodie från -49. Han hade problem med hastighetsvajern som inte går att få tag på. Jag gav honom anvisningar hur han kan göra själv vilken modell av hastighetsvajer som helst utan dyra kostnader med få verktyg.
Nå, som utbyte berättade han allt som är värt att veta om dessa tätningsringar. Vid läckage skall man börja med att undersöka själva axeln. Ytan där tätningsringens tungor glider skall vara slätare än en barnrumpa, och en kvinnorumpa är ytterligare ett sjumilakliv åt fel håll. Den skall vara spegelblankt. Är det inte det så är vattenslippapper med kornstorlek 1800/2400 en lämplig grovlek att slipa ytan. Man använder inte vatten, utan olja när man slipar. När axeln är godkännt, så inspekterar man själva tätningen, dvs. dess tungor. Inga jack får det vara, och de får inte vara nedslitna, utan man måste se en liten tröskel där tungan börjar, det handlar om bara en 0.1 mm eller så. Om allt hit fram är okay, då behöver man inga nya ringar.
Och detta var något helt nytt för mig, alltså, när man demonterar dylika tätningar skall göra det utan åverkan, vilket jag gjorde, turligt nog.
Men vad sjutton, de läckte ju, frågar man sig. Vitsen är en spännfjjäder som ligger på insidan runt tungan inne i ringen. Den blir slapp med tiden. Den kan också deformeras vid ovarsam montering. Man kan köpa nya fjädrar eller preppa de gamla. De är ihopskarvade på ett jätte fiifigt sätt genom att den ena sidan är lite konisk och skruvas ett varv inne i den andra och bildar då en ring. Det hela är så mikroskopisk smått så man ser inte skarven, men man kan känna den med nageln som en liten ojämnhet.
Att spänna fjädern på rätt spänning är en delikat syssla. För hård spänning sliter ned tungorna och eller gör spår i axeln, för lös ger läckage. I viloläge, när tätningen inte är runt axeln skall det vara typ 2-3mm mindre i diametern än axeln i detta storlek, alltså axel diameter kring 35mm. Det får inte heller deformera ringen vilket den gör om man spänner för mycket. Den börjar bilda liksom kransar runt ringen. Sedan skall man packa in den med saltvatten tåligt axelfett från båtvärlden. In i tätningsringen alltså. Vid monteringen skall man försöka åstadkomma en skruvande rörelse just när axeln går genom ringen. Kan det bli lättare?
Vissa av er som läser detta undrar förståss, hur snål kan man bli? Jag vet inte. Men här handlar det inte om pengar, utan att kunna fixa problem med primitiva medel under fältmässiga förhållanden. (Notera militär språket) Jag bor på landet och ibland vill jag få saker ur händerna snabbt. Att då åka till stan och eventuellt vänta några dagar delar som kunde fixas med lika gott resultat direkt hemma är liksom huvudsyftet. Samma sak kan ju hända i tex Marocko eller i Spanien under en tänkbar vintervistelse där. Har svårt tänka mig något mer intressant samlingspunkt än en gubbe som fixar drivaxeltätningar medans andra snackar med "anden i flaskan", eller kuttrar med grannens fru...
Bifogar bilder som illustrerar det hela...