Vågar ju knappt yttra hur jag körde när jag var yngre, på den tiden det inte fanns två till ett väg.
Ett par sommar kördes det med husvagn tillsammans med kompisar.
Gamla risiga Volvo 240 och 140 blandades med gamla jänkare, van:ar och annat godis.
Gemensamt var att alla kördes av ynglingar runt 18, ibland var det med någon gamling mellan 25 och 30 och att alla drog husvagn samt samlades på samma camping (ofta Öland).
Eftersom mobilen precis var uppfunnen och inte var mans egendom så nyttjades radio mellan bilarna.
Vi startade oftast ungefär samtidigt och höll hastighetsbegränsningen eller strax under (ibland mycket under).
Och det tävlades hela vägen, men inte i hastighet.
Vi tävlade om vem som kunde få längsta bakomliggande kön....
Råkade man ligga först i kön och man närmade sig sträckor med mycket rakor ropades det i radion från de längre bak att nu var det dags att åka lite för folk började köra om.
Då gasade man på lite tills det började kurva till sig igen.
Det hela blev ännu mer spännande när någon upptäckte att med lite pyssel med bilarnas avgasgrenrör och en dunk diesel så skapades "London dimma".
Nu kunde alla bilar anlägga mer eller mindre ogenomtränglig dimma på rakorna och därmed hålla farten nere än mer.
Har för mig att "rekordet" var två mil kö en sommar på väg till Öland....
Detta är idag preskriberat och jag har aldrig själv utsatts för den uppfinningsrikedom som vi besatt.
Det närmsta var förra sommaren när vi kom ifatt en enorm kö på en väg med ganska långa omkörningsförbud.
Vår kompis, som låg före oss, ringde och berättade om anledningen till kön.
Längst fram låg två A-traktorer. Så fort det blev möjligt för omkörning började den ena A-traktorn köra om den andra så ingen annan kom fram.
De höll i i två mil sedan runt i en rondell för att antagligen göra samma sak åt andra hållet