F
F.d. 7747
Guest
En sommarsaga !
Som alla sagor så börjar också den här med det var en gång en massa uttråkade medelålders och äldre husbilsåkare som satt hemma på sina kammare och tänkte tillbaks på sin ungdom som kanske inte hade varit så lycklig alla gånger, en del av dom hade rent av rönt drömmar om att få bli polis men av olika anledningar hade detta inte gått att förverkliga och nu satt dom där framför sina lap toppar en modarnitet som dom fått tillgång till på äldre dar och som gjorde att dom kunde ha dagliga kontakter med varandra på så sätt förmedlades olika polisära ideer som dom hade lyckats kläcka under nattens funderingar, ideer som poppade upp i deras huvuden när dom låg där i sin varma nybäddade sängar.
Trots att många av dom hade druckit sitt glas med varm mjölk och svalt den där stora sovtabletten som deras husläkare hade ordinerat så vill sömnen ändå inte infinna sig, och det var då där i mörkret och ensamheten dom kläckte sina bästa ider om vad som var värt att tas upp som ett polisärt ärende, för dom trodde ju fullt och fast att vilka tokigheter dom än kläckte fram under sina sömnlösa nätter så hade dom alltid rätt, för nu hade dom lämmnat sina gamla arbeten gått in i den frivllliga poliskåren som dom själv i hemlighet hade bildat mellan sig, alla som inte delade deras åsikter skulle på något vis bestraffas.
Ett tag närde dom en dröm om att dela ut kameror till alla och kunna bilda en liten statsi grupp där olika husbilsåkare som inte tillhörde deras inre kretsen skulle ange husbilsåkare som campade, kissde, använde ställplatser körde genom rondeller utan att ha använt blinkers osv. då skulle dessa kunna hängas ut på nätet med bil och bild på den så kallde syndaren för att där få schavottera vid deras egen påhittade skampåle.
Efter moget övervägand ansågs det allt för vågat att ge sig på enskilda husbilsåkare, så istället kläcktes så småningom den genialiska i den att man kunde angripa hela grupper, om man gick till angrepp mot Eon, NCC, Stena Line, transittrafiken, eller enskild yrkesgrupper, så kunde man smutskasta dom så mycket man vill för det geniala var ju att man inte pekade ut en enskild person utan man angrep hela kollektiv istället, på så vis kunde man utöva den eget påtagna polisiära arbetet som man ansåg att samhället inte skötte på ett tillfredsställande sätt, efter många och lång diskutioner med många sömnlösa nätter och pannorna i djupa veck, kom man överens om att snarast kontakta Beatris Ask för att söka hennes hjälp när man nu äntligen kommit fram till att yrkesförarna i sverige till 99% utgörs av brottslingar och därför snarast bör byta jobb till nåt icke kriminellt, samtidigt går man in med en begäran om att dom lastbilar som då blir övertaliga och står uppställda på en massa olämpliga platser får köras på ett tillfälligt B-kort efter att motorerna stypts så inget fordon kan gå mer än 30 km i timmen vilket ju är högsta hastighet inom vissa bostadsområden, fordonen körs då till någon lämplig lämplig uppsammlings plats av den inre kretsen som har kunskap och vetskap hur dessa fordon bör och ska framföras i trafiken.
Efter väl förättat värv måste man nu kläcka fram en lämplig idé hur man ska få fram bränsle till sina husbilar det visar sig ju rätt snart att bränslet i mackarna sinar, men när man nu lyckats fullfölja sin dröm om att avveckla nyttotrafiken inom landet och blivit av med en massa brottslingar kan man ju inte låta dom ta upp sin verksamhet igen.
Dom kluriga och polisära farbröderna samlades och tänkte att Beatris kanske kunde tvinga oljebolagen att bygga mackar i oljehamnarna efter sveriges kust , oljan kom ju dit med tankfartyg och sjömännen framförde ju sina fartyg på all världens hav och därför gjorde dom ju heller inget hot för dom använde sig ju inte av några vägar.
Beatris tyckte det var en utmärkt idé dom kluriga farbröder framförde till henne, men efter att hon haft långa och tunga förhandlingar med oljebolagen och även haft Maud som rådgivare så måste hon lämmna ett negativ besked, inga mackar kunde byggas inom hamnområdena dels för brandrisken och dels för att många som jobbat inom hamnområde hade varit kriminella yrkesförare, och dessa skulle ju in på omskolning för att bli samhälls nyttiga medborgare.
Hur skulle man nu göra naturligtvis man skulle förse sina bilar med gengasaggregat problemet var bara att verkstan som kunde göra dessa hade inte matrieal hemma och järnvägen var överbelastad på dom elektrifierade spåren och växelloken som gick på diesel stod på flera spår som blockerare för dom hade soppatorsk.
Nu var goda råd dyra hur löser vi detta kanske kan Beatris hjälpa oss en gång till tänkte gubbarna, och skickade ett email med en förfrågan om hon inte kan lagstifta om att alla sveriges travhästar sätts in för att klara transporterna, travägarna gillade inte alls iden deras hästar skulle inte jobba heldag utan springa in några mille på banan.
Så en dag när hyllorna gapade tomma i butikerna, alla mackar var utan soppa, inga båtar lossades i hamnarna och hela regeringen skulle ta regeringsplanet till miljökonferensen i Japan, och flygplatserna var stängda och alla dom tidigare anställda förarna som såg till att planen tankades, att det fanns mat ombord, och regeringens limmobilar stod bakom riksdagen utan bränsle, då fanns det en man som slog näven i bordet han ville inte avstå sin limmotransport trots att Beatris hade beställt fina elcyklar åt alla ministrar, och inte ville dom heller vänta på att något land skulle flyga in ett plan till sverige för att hämta upp dom, nej dom ville åka i regeringens egnet plan.
Beatris brast i gråt hon som hade fått så många fina foton på hur alla dessa kriminella hade burit sig åt runt omkring i sverige, nu hade dom avskedats och satt på skolbänken för att bli samhällsnyttiga medborgare, alla transport och nyttofordon hade hon ju nu förbjudit på grund av dessa farbröders duktiga lobbingverksamhet.
Så småningom kunde man läsa på nätet att Beatris tog ett avgångsvederlag på några mille och flyttade neråt värmen nånstans några tryckta tidningar kom ju inte längre ut för ingen kunde köra ut dom. Dom små farbröderna satt hemma på sina kammare och grät för ingen soppa hade dom till sina bilar och han som skulle börja bygga gengasaggregat fick ju aldrig tag i sakerna han behövde , hyllorna på butikerna gapade tomma, och på den lilla kolonilotten såg det ut som om det skulle bli missväxt det här året.
Nu återstod bara att ägna sig åt lobbing igen, försöka få tag i någon som kunde tvinga dom kriminella att återgå till sitt tidigare brottsliga värv, konstigt nog var det många som var beredd att gå tillbaks till den brottsliga banan, och enligt ryktet har jag hört att ett antal små smarta farbröder sitter på sin kammare och gråter av glädje.
Sista kapitlet är inte skriven för det komme alltid att dyka upp ny smarta små farbröder som inte kommer att gilla sina medmänniskor speciellt inte då såna som jobbar inom transportnäringen.
Rulla Lungt !
Som alla sagor så börjar också den här med det var en gång en massa uttråkade medelålders och äldre husbilsåkare som satt hemma på sina kammare och tänkte tillbaks på sin ungdom som kanske inte hade varit så lycklig alla gånger, en del av dom hade rent av rönt drömmar om att få bli polis men av olika anledningar hade detta inte gått att förverkliga och nu satt dom där framför sina lap toppar en modarnitet som dom fått tillgång till på äldre dar och som gjorde att dom kunde ha dagliga kontakter med varandra på så sätt förmedlades olika polisära ideer som dom hade lyckats kläcka under nattens funderingar, ideer som poppade upp i deras huvuden när dom låg där i sin varma nybäddade sängar.
Trots att många av dom hade druckit sitt glas med varm mjölk och svalt den där stora sovtabletten som deras husläkare hade ordinerat så vill sömnen ändå inte infinna sig, och det var då där i mörkret och ensamheten dom kläckte sina bästa ider om vad som var värt att tas upp som ett polisärt ärende, för dom trodde ju fullt och fast att vilka tokigheter dom än kläckte fram under sina sömnlösa nätter så hade dom alltid rätt, för nu hade dom lämmnat sina gamla arbeten gått in i den frivllliga poliskåren som dom själv i hemlighet hade bildat mellan sig, alla som inte delade deras åsikter skulle på något vis bestraffas.
Ett tag närde dom en dröm om att dela ut kameror till alla och kunna bilda en liten statsi grupp där olika husbilsåkare som inte tillhörde deras inre kretsen skulle ange husbilsåkare som campade, kissde, använde ställplatser körde genom rondeller utan att ha använt blinkers osv. då skulle dessa kunna hängas ut på nätet med bil och bild på den så kallde syndaren för att där få schavottera vid deras egen påhittade skampåle.
Efter moget övervägand ansågs det allt för vågat att ge sig på enskilda husbilsåkare, så istället kläcktes så småningom den genialiska i den att man kunde angripa hela grupper, om man gick till angrepp mot Eon, NCC, Stena Line, transittrafiken, eller enskild yrkesgrupper, så kunde man smutskasta dom så mycket man vill för det geniala var ju att man inte pekade ut en enskild person utan man angrep hela kollektiv istället, på så vis kunde man utöva den eget påtagna polisiära arbetet som man ansåg att samhället inte skötte på ett tillfredsställande sätt, efter många och lång diskutioner med många sömnlösa nätter och pannorna i djupa veck, kom man överens om att snarast kontakta Beatris Ask för att söka hennes hjälp när man nu äntligen kommit fram till att yrkesförarna i sverige till 99% utgörs av brottslingar och därför snarast bör byta jobb till nåt icke kriminellt, samtidigt går man in med en begäran om att dom lastbilar som då blir övertaliga och står uppställda på en massa olämpliga platser får köras på ett tillfälligt B-kort efter att motorerna stypts så inget fordon kan gå mer än 30 km i timmen vilket ju är högsta hastighet inom vissa bostadsområden, fordonen körs då till någon lämplig lämplig uppsammlings plats av den inre kretsen som har kunskap och vetskap hur dessa fordon bör och ska framföras i trafiken.
Efter väl förättat värv måste man nu kläcka fram en lämplig idé hur man ska få fram bränsle till sina husbilar det visar sig ju rätt snart att bränslet i mackarna sinar, men när man nu lyckats fullfölja sin dröm om att avveckla nyttotrafiken inom landet och blivit av med en massa brottslingar kan man ju inte låta dom ta upp sin verksamhet igen.
Dom kluriga och polisära farbröderna samlades och tänkte att Beatris kanske kunde tvinga oljebolagen att bygga mackar i oljehamnarna efter sveriges kust , oljan kom ju dit med tankfartyg och sjömännen framförde ju sina fartyg på all världens hav och därför gjorde dom ju heller inget hot för dom använde sig ju inte av några vägar.
Beatris tyckte det var en utmärkt idé dom kluriga farbröder framförde till henne, men efter att hon haft långa och tunga förhandlingar med oljebolagen och även haft Maud som rådgivare så måste hon lämmna ett negativ besked, inga mackar kunde byggas inom hamnområdena dels för brandrisken och dels för att många som jobbat inom hamnområde hade varit kriminella yrkesförare, och dessa skulle ju in på omskolning för att bli samhälls nyttiga medborgare.
Hur skulle man nu göra naturligtvis man skulle förse sina bilar med gengasaggregat problemet var bara att verkstan som kunde göra dessa hade inte matrieal hemma och järnvägen var överbelastad på dom elektrifierade spåren och växelloken som gick på diesel stod på flera spår som blockerare för dom hade soppatorsk.
Nu var goda råd dyra hur löser vi detta kanske kan Beatris hjälpa oss en gång till tänkte gubbarna, och skickade ett email med en förfrågan om hon inte kan lagstifta om att alla sveriges travhästar sätts in för att klara transporterna, travägarna gillade inte alls iden deras hästar skulle inte jobba heldag utan springa in några mille på banan.
Så en dag när hyllorna gapade tomma i butikerna, alla mackar var utan soppa, inga båtar lossades i hamnarna och hela regeringen skulle ta regeringsplanet till miljökonferensen i Japan, och flygplatserna var stängda och alla dom tidigare anställda förarna som såg till att planen tankades, att det fanns mat ombord, och regeringens limmobilar stod bakom riksdagen utan bränsle, då fanns det en man som slog näven i bordet han ville inte avstå sin limmotransport trots att Beatris hade beställt fina elcyklar åt alla ministrar, och inte ville dom heller vänta på att något land skulle flyga in ett plan till sverige för att hämta upp dom, nej dom ville åka i regeringens egnet plan.
Beatris brast i gråt hon som hade fått så många fina foton på hur alla dessa kriminella hade burit sig åt runt omkring i sverige, nu hade dom avskedats och satt på skolbänken för att bli samhällsnyttiga medborgare, alla transport och nyttofordon hade hon ju nu förbjudit på grund av dessa farbröders duktiga lobbingverksamhet.
Så småningom kunde man läsa på nätet att Beatris tog ett avgångsvederlag på några mille och flyttade neråt värmen nånstans några tryckta tidningar kom ju inte längre ut för ingen kunde köra ut dom. Dom små farbröderna satt hemma på sina kammare och grät för ingen soppa hade dom till sina bilar och han som skulle börja bygga gengasaggregat fick ju aldrig tag i sakerna han behövde , hyllorna på butikerna gapade tomma, och på den lilla kolonilotten såg det ut som om det skulle bli missväxt det här året.
Nu återstod bara att ägna sig åt lobbing igen, försöka få tag i någon som kunde tvinga dom kriminella att återgå till sitt tidigare brottsliga värv, konstigt nog var det många som var beredd att gå tillbaks till den brottsliga banan, och enligt ryktet har jag hört att ett antal små smarta farbröder sitter på sin kammare och gråter av glädje.
Sista kapitlet är inte skriven för det komme alltid att dyka upp ny smarta små farbröder som inte kommer att gilla sina medmänniskor speciellt inte då såna som jobbar inom transportnäringen.

Senast redigerad av en moderator: