Jontes
HBK Medlem
Hej, jag har funderat mycket över AGM batteri lösningen i min 2019 Weinsberg 600 DQ plåtis.
Ni erfarna här, vad har ni för tankar?
Jag har två lite slitna AGM Running Bull 95 Ah bodelsbatterier (595 01), uppskattar de till ca 80% av nykapaciteten baserat på att de verkar ligga på 12,7-12,8 V efter jag laddat några dagar och mätt vilospänningen. Tror AGM ska ligga uppåt 12,9 V vid full kapacitet? Det gör de sällan.
Weinsbergs manöverpanel indikerar allt 2/3 batterikapacitet vid full laddning. Vilket verkar stämma med mina mätningar. Förra ägaren har nog verkligen använt batteriet, inte kopplat in sladden hela tiden, vilket jag kan tycka är helt i sin ordning.
Laddningen vid uttag görs av en CBE, CB516. Den är ok men fläktarna går högljutt ibland.
Laddning under körning körs av en victron orion-tr smart 12/12-30a.
Den största förbrukaren är Kompressorkylskåp. Värmepannan är en Truma 4 gas.
Kanske kan några av er mer erfarna ge era synvinklar på min närmast filosofiska fråga? Vad är poängen med att hela tiden koppla upp sig på stolpe som jag ser så många andra göra för jämnan?
Det är klart, det sliter mer att använda på batterierna, men är det inte det dom är till för?
Jag kan erkänna, jag har blivit lat. Jag tycker oftast att det är smått meningslöst att koppla upp på landström hela tiden, speciellt nu på sommaren. Rätt skönt om jag kommer sent till en ställplats och åker tidigt eller om vädret är dåligt att jag slipper hålla på med kablarna. Det blir mer frihetskänsla utan kablarna, heller inte jobbigt om jag vill flytta bilen.
Nu på sommaren har jag kört både 2 och 3 dygn utan koppla in ström. Ibland kör jag längre sträckor och ibland kortare, då DC-DC laddaren laddar batterierna (ca 30 A/h.
Enligt Banner ska batterierna alltid laddas när de når 12,5 V i spänning för att inte ta skada. Vilket är opraktiskt eftersom de nästan direkt trillar ner dit. Nu i sommar när jag har kört utan att koppla in sladden har spänningen gått ner under 12V några gånger. Intressant är också att Weinsbergs kontroll panel aldrig går ner på rött när spänningen är runt 12V. Alla till förbrukare i bilen verkar dessutom ha tolerans att köras på spänning strax under 12VV utan att jag märkt någon skillnad i funktion.
Lite filosofiskt/cyniskt har jag tänkt att jag "använder" en stor kapacitet av batterierna så länge det går bra och sen byter jag från AGM till Litium.
Jag tycker liksom att begagnade AGM batterier har en inbyggd problematik att bara 50% av kapaciteten kan utnyttjas.
Snuttar vi för mycket med våra batterier och använder dom inte?
Ni erfarna här, vad har ni för tankar?
Jag har två lite slitna AGM Running Bull 95 Ah bodelsbatterier (595 01), uppskattar de till ca 80% av nykapaciteten baserat på att de verkar ligga på 12,7-12,8 V efter jag laddat några dagar och mätt vilospänningen. Tror AGM ska ligga uppåt 12,9 V vid full kapacitet? Det gör de sällan.
Weinsbergs manöverpanel indikerar allt 2/3 batterikapacitet vid full laddning. Vilket verkar stämma med mina mätningar. Förra ägaren har nog verkligen använt batteriet, inte kopplat in sladden hela tiden, vilket jag kan tycka är helt i sin ordning.
Laddningen vid uttag görs av en CBE, CB516. Den är ok men fläktarna går högljutt ibland.
Laddning under körning körs av en victron orion-tr smart 12/12-30a.
Den största förbrukaren är Kompressorkylskåp. Värmepannan är en Truma 4 gas.
Kanske kan några av er mer erfarna ge era synvinklar på min närmast filosofiska fråga? Vad är poängen med att hela tiden koppla upp sig på stolpe som jag ser så många andra göra för jämnan?
Det är klart, det sliter mer att använda på batterierna, men är det inte det dom är till för?
Jag kan erkänna, jag har blivit lat. Jag tycker oftast att det är smått meningslöst att koppla upp på landström hela tiden, speciellt nu på sommaren. Rätt skönt om jag kommer sent till en ställplats och åker tidigt eller om vädret är dåligt att jag slipper hålla på med kablarna. Det blir mer frihetskänsla utan kablarna, heller inte jobbigt om jag vill flytta bilen.
Nu på sommaren har jag kört både 2 och 3 dygn utan koppla in ström. Ibland kör jag längre sträckor och ibland kortare, då DC-DC laddaren laddar batterierna (ca 30 A/h.
Enligt Banner ska batterierna alltid laddas när de når 12,5 V i spänning för att inte ta skada. Vilket är opraktiskt eftersom de nästan direkt trillar ner dit. Nu i sommar när jag har kört utan att koppla in sladden har spänningen gått ner under 12V några gånger. Intressant är också att Weinsbergs kontroll panel aldrig går ner på rött när spänningen är runt 12V. Alla till förbrukare i bilen verkar dessutom ha tolerans att köras på spänning strax under 12VV utan att jag märkt någon skillnad i funktion.
Lite filosofiskt/cyniskt har jag tänkt att jag "använder" en stor kapacitet av batterierna så länge det går bra och sen byter jag från AGM till Litium.
Jag tycker liksom att begagnade AGM batterier har en inbyggd problematik att bara 50% av kapaciteten kan utnyttjas.
Snuttar vi för mycket med våra batterier och använder dom inte?
