Sv: Vargspår - eller?
Jakt är en del av vårt liv. Här jagas det varje helg. Pyschjakt, inte med hund. För att inte stressa viltet. Jakt på bättre villkor, man smyger sig på viltet eller sitter helt stilla i ett buskage och väntar på att viltet ska komma ut och beta på ängen. Viltkött som är fällt på pyschjakt är det bästa köttet man kan äta, ett helt ostressat djur som faller direkt. Äter man kött och är emot pyschjakt av etiska skäl, kan man knappast gå in i butiken och köpa förpackat kött med gott samvete. Dubbelmoral kallar jag det då.
Vi har gård och djur. Räven har tagit några av våra lamm genom åren.
Ett av lammen var svårt skadat och fick avlivas. Men för den skull önskar jag inte utrota alla rävar. Vi hade hägnat för dåligt.
Ormvråken tog våra höns för några år sedan. Samma sak där, dom gick lösa på gården, och bordet stod helt enkelt dukat för höken. Men inte vill jag utrota alla hökar för det.
Fåren och hönsen är bytesdjur. Huruvida ett bytesdjur har en stor dödsångest eller ej när de utsätts för angrepp är det väl egentligen ingen som kan svara på, det går inte ens att spekulera i. Men oavsett, så har det genom miljoner år alltid varit djur som dödats och ätits av andra djur. Detta är alltså ett helt naturligt fenomen. Och huruvida ett djur i hägn, som utsätts för rovdjursangrepp, och således inte kan fly, upplever mer dödsångest än ett bytesdjur i frihet är det heller ingen som vet. Men att måla upp bilden av att vargen utsätter tamboskapen för ett fruktansvärt lidande, tycker jag är att Disneyfiera något som trots allt är ett helt naturligt beteende.
När vi sedan talar om ekonomiska förluster, då är det en helt annan sak. Och det är väl egentligen där som skon klämmer i de allra flesta fall, för när djurhållaren med gott samvete kan skicka iväg sina djur med en slaktbil till slakteriet (vilket däremot är något helt onaturligt för ett bytesdjur) och samtidigt prata om djurens lidande vid rovdjursangrepp, då är det verkligen dubbelmoral.
Tänk att utsättas för något du aldrig trodde fanns, något som inte finns bland de nedärvda instinkterna. En händelse som inte kan inträffa ens i din fantasi. Det skulle ju givetvis utmynna i en fruktansvärd ångest.
Även om ett barn aldrig har bränt sig på något hett innan, så drar barnet bort handen blixtsnabbt från det heta. Det är en nedärvd reflex. Ett bytesdjur som utsätts för rovdjursangrepp beter sig på ett visst sätt med nedärvda instinkter och reflexer, trots att djuret aldrig varit med om det tidigare i sitt liv. Men vad händer om man utsätter ett djur för något som inte är naturligt? T.ex. en lastbilstransport. Eller in på ett slakteri där de hängs upp i bakbenen innan de får en elstöt. Vi vet inte, men jag tror inte att naturen har sett till att dessa djur inte ska ha dödsångest. Jag är övertygad om att de lider mycket, mycket mer än ett får som blir rivet och dödat av ett rovdjur ute i hagen.
Vi har fått denna fantastiska natur för att vi alla ska dela den med djuren och växterna, inte roffa åt oss på något annat djurs eller växts bekostnad. Allt som finns ute i naturen finns för att det är en länk i livets näringskedja.
Och se bara vilken fruktansvärd skada det blir när människan lägger sig i naturen och utrotar eller ändrar på saker och ting. Inplanterade djur och växter är ett lysande exempel på fullkomlig mänsklig idioti som ställt till med enorma skador. Kanadagäss, utsläppta minkar, mördasniglar, alla råttor, skadeinsekter och sjukdomar som människan tagit med sig till andra kontinenter, you name it, listan kan göras oändlig...
/Ludde
