Som avrundning från min sida

så behöver man väl normalt knappt aldrig bekymra sig om manuella växellådor varken i nya eller gamla bilar.
Jag sammanfattar det jag vet eller tror mig ha fått rätt info om genom åren.... Kan ha fel i en del

, men hoppas det kan vara till nytta.
I vanliga gamla bilar kan man kanske höra något irriterande oljud eller någon synkning som skrapar, kanske bara vid nerväxling. Men den lådan funkar troligen skapligt långt efter det, även när bilen till slut går till skrot.
Nyare lådor som funkar ok. och inte alls bråkar kan man väl byta olja i någon gång, kanske efter "inkörning" eller vid köp av bättre beg. bil när man har lite extra inspiration över nyförvärvet, men då skall man naturligtvis hälla i den olja som rekommenderas till lådan.
Problemet som händer med lådorna i Fiat, Citroën, Peugeot och Talbot i första geneationen -82 till -94 som alla var av nästan helt lika konstruktion men bara lite olika utformning på huset beroende på olika motorer, är att femmans konstruktion är för klen för att alltid släpa på
maxlast och då också för det mesta mil efter mil på landsväg på femman..... Samt kanske för snålt med nedväxling till fyran vid fartökning efter hastighetsbegränsning eller uppförsbackar.
Sedan blev ändringen från tillverkaren väldigt diffust, och man vet inte riktigt vad som är sanningen även om man läser på. Man kanske skyllde på att oljestickorna var felmärkta och gav nya nivåer på strecken i stället. Men varför fanns det då angivet 1.25L i böcker som stämmer med stickornas låga märkning och inte de ca. 1.7L som stämmer med nya märkningarna.
Lite modernare oljor som medicin verkar göra lite lagom nytta på olika ställen i de här lådorna men lika sjutton så är ju femman för klen för att alltid släpa på maxlast.
Man kunde nog kanske ha hittat en lägre utväxling till femman även till de här lådorna men det var nog i princip aldrig aktuellt. Bästa medicinen hade nog varit eller är att kolla upp femman, och glappar det och är nött i delarna till femman så byt hela enheten till femman innan det går sönder under en semesterresa. Tänk sedan på att inte överbelasta lådan utan växla ner, och lev utan bekymmer i fortsättningen.
Sedan är det generation 2 av lådorna -95 till ca. -02. (Backväxelns läge, till höger och bakåt.)
Lite diffust igen med de olika fabrikaten, men eftersom det står Fiat i nosen på nästan alla husbilar fast de andra släktingarna fortfarande finns, och utan att det är helt utrett vilka fabrikat som är helt lika eller skiljer på sig i drivlinan.
Men åter, Fiathusbil generation 2.
Nykonstruktion på lådan men samma idé på femmans växel i eget utrymme.
Åter så bråkar femman med samma kombination av maxlast och mycket landsvägsåkning samt också kanske för snålt med nedväxlingar vid belastning.
Lite ny medicin finns. Det finns kanske tre olika användbara utväxlingar som man kan stoppa dit i stället, så bilen blir starkare på femman och den då inte heller blir så belastad och går mekaniskt sönder. Man skyller på dålig smörjning av femman delvis genom en ränna som skall förse femman med olja. Lite modernare olja med tillsatser hjälper även något här men i grund och botten så är ju konstruktionen åter för klen för maxlast hela tiden.
Åter efter en kontroll av femman, ev. ny och kanske lite nerväxlad drevsats, och fortsatt körning med lite tanke på belastningen vid fartökning och backar så blir det bekymmerslöst.
(En kompis köpte en reservdelsbil gen.2 för rätt länge sedan. Fiat Ducato -99 har jag för mig. Med den lite kraftigare 2.8L motorn men samma låda och c.a. 26.000mil. Bilen hade ett litet flak i aluminium och hade troligen aldrig släpat på mer än några hundra kilo som last. Troligen dåligt servad och säkert ingen service eller översyn alls på växellådan. Vi plockade bort kåpan och kollade delarna till femmans växel....
Det fanns absolut ingen synlig nötning av något eller problem med ingreppskuggen på delarna. Som nya men bara lite normalt blanknötta trots miltalet på bilen, men körd med bara lite eller helt utan last under hela tiden.)
Så tredje generationens lådor. (Backväxelns läge, till vänster och framåt.)
Den femväxlade från ca. -02 och framåt tills nya generationer och den sexväxlade helt tog över.
Samma konstruktion på femman i eget utrymme men troligen mycket ombyggt och det verkar inte finnas några större problem med hållfastheten till slut. Det finns andra utväxlingar till femman att montera men det är mest för att få lagom kraft till vikten på bilen och inte för att det går sönder. Då räcker det för det mesta också med att bara byta de två dreven till femman för resten av delarna är ok.
Så lite om den sexväxlade lådan i början. Helt ny konstruktion och sexväxlad. För att lådan inte skall bli för lång så sitter det en ingående axel och två utgående i den innan diffen för att den skall bli kort och kompakt. Alla växlar inne i lådan. Lite klagomål på att backväxeln och kanske även ettan är för högt växlade vid smygmanövrar. Kanske åter för att bilen hela tiden har maxvikt att släpa på.
Det gick att även knäcka högsta växeln på de här lådorna om man inte växlade ner bara för att 3L motorn orkade hur mycket som helst.
Klagomål fanns att robotlådorna när de kom växlade ner onödigt tidigt, men enl. hörsägen från säker källa

så höll sexans växel bra i robotlådorna, så.... växla ner i tid.
Med reservation för vissa faktafel, som det brukar stå. Men efter bästa förmåga.
Dags att kolla upp lördagsmyset

.
M.v.h. JANKRO.