Vi var på semester i Norge i höstas, detta fantastiska land med sina berg och fjordar, vi hade en underbar tur och skulle då ta en annan väg hemöver så att det liksom blev en runda. Vi har en tendens att köra lite för långt och har inte riktigt lärt oss att stanna i tid för natt och avkoppling. Alltnog vi slog in destinationen på Gps;n och körde efter den utan att tänka nämnvärt på det, hade ju funkat hur bra som helst tidigare.
Vi hamnade på en väg som blev brantare, smalare och sämre för varje meter, till hälften nedrasade tunnlar med fjorden rakt nedanför, mörkt blev det, plötsligt kändes vår 7 metare som en långtradare på 24 m när kurvorna var så trånga att det nästan krävdes
omtag för att komma runt. Vägen var så smal att jag som satt på yttersidan inte kunde öppna dörren om jag inte ville hamna i fjorden alternativt i stenramlet, vi körde och körde maxhastighet 30 km/tm allt under gps-tantens moderliga uppmuntrande röst, själva var vi nästan nervvrak efter några mil. Vägen var nog ca 4 mil totalt med 3 mil riktigt dålig väg och det var en sån otrolig lättnad när vi äntligen kom ut på "riktig" väg igen med en husbil som fortfarande höll ihop.
Numer tittas alltid på kartan först så vi vet vilken väg vi vill åka, de riktiga kartorna har som tur är olika färger för standard på vägen.
:
