Hej, jag tittar på min gamla buss byggd 1990, med bensinmotor och 29300 mil på mätaren.
Den har inte krånglat under den tiden jag ägt den, pyssel självklart vanlig service och lite byten av slit detaljer.
Absolut ingen racer, men tagit mig runt i Sverige i fem år och 5000 mil. Jag har funderat på en resa söderut i Europa, men tvekar ändå.
En buss som är 32 år, vågar man? Jag betalade inte mycket för den, så om den brakar ihop under resan klarar jag det ekonomiskt. Men jag gillar verkligen min
gamla buss, och vill inte skrota den. Att det går lite sakta fram gör mig inte så mycket, måste ändå vila lite då och då. Så att det tar lite tid ger mig utrymme att utforska platser, då jag behöver hitta platser att natta på.
Har alltid med verktyg för att klara lite mindre reparationer efter vägen, en koppling vajer har jag bytt då den gick av, ett snabbt problem att lösa, hade en vajer i reserv.
Tänker byta en del delar, tänd detaljer byta filter och olja, kika över bromsarna mm. Skapa ett litet lager med lampor mm.
Lite osäker känner jag mig, är det klokt att ge sig ut på ett sådant äventyr? Vet på ett sätt att jag egentligen inte har något att förlora, kanske är det jag själv som är största hindret? Men jag blir inte yngre, har lite hälso problem och borde göra det innan sådant sätter stopp för en resa.
Men ändå väldigt gammal buss, kan man tro på att det går att komma fram och tillbaka?
Egentligen har jag väl svaret, bara åka och inte ta ut problem i förskott.
Kanske är det lite moraliskt stöd jag behöver för att få igång resan?
Vi får se, tänker också på en rundresa i Sverige på ett par månader, kanske mer realistiskt? Finns väldigt många platser jag inte besökt i vårt fantastiska land.,
När jag tänker på det, är det nog så jag borde göra. Varför ge sig iväg längre än man behöver för att uppleva världen?
Den har inte krånglat under den tiden jag ägt den, pyssel självklart vanlig service och lite byten av slit detaljer.
Absolut ingen racer, men tagit mig runt i Sverige i fem år och 5000 mil. Jag har funderat på en resa söderut i Europa, men tvekar ändå.
En buss som är 32 år, vågar man? Jag betalade inte mycket för den, så om den brakar ihop under resan klarar jag det ekonomiskt. Men jag gillar verkligen min
gamla buss, och vill inte skrota den. Att det går lite sakta fram gör mig inte så mycket, måste ändå vila lite då och då. Så att det tar lite tid ger mig utrymme att utforska platser, då jag behöver hitta platser att natta på.
Har alltid med verktyg för att klara lite mindre reparationer efter vägen, en koppling vajer har jag bytt då den gick av, ett snabbt problem att lösa, hade en vajer i reserv.
Tänker byta en del delar, tänd detaljer byta filter och olja, kika över bromsarna mm. Skapa ett litet lager med lampor mm.
Lite osäker känner jag mig, är det klokt att ge sig ut på ett sådant äventyr? Vet på ett sätt att jag egentligen inte har något att förlora, kanske är det jag själv som är största hindret? Men jag blir inte yngre, har lite hälso problem och borde göra det innan sådant sätter stopp för en resa.
Men ändå väldigt gammal buss, kan man tro på att det går att komma fram och tillbaka?
Egentligen har jag väl svaret, bara åka och inte ta ut problem i förskott.
Kanske är det lite moraliskt stöd jag behöver för att få igång resan?
Vi får se, tänker också på en rundresa i Sverige på ett par månader, kanske mer realistiskt? Finns väldigt många platser jag inte besökt i vårt fantastiska land.,
När jag tänker på det, är det nog så jag borde göra. Varför ge sig iväg längre än man behöver för att uppleva världen?