Hej alla,
och hoppas ni är vid gott mod och tror på en vår i år igen!
Just nu är det plusgrader här, har så varit några dagar och det syns på snötäcket. Bitvis där jag har dragit fram med snösläden tittar gräset fram. På andra sidan gärdet, i södersluttningen har det blivit stora barmarkfläckar. Här på vägen är tydligen isigt för vägsamfälligheten var här och grusade för en stund sedan. Och huvaligen imorgon när någon av oss behöver gå ut efter ved, ja har det inte blivit tropisk värme över natten så lär det vara halkigt och isigt som bara den på garageplan (för den grusar de inte helt trots att det är en vändplan för sophämtning och tidningsbil men man får vara glad för det lilla) för att inte tala om backen upp till vedboden. För ett par år sedan hämtade jag kommunal sandningssand inne i Norrköping, må väl förresten vara mer än ett par år sedan för jag tror jag hade min älskade Fiesta då. Och säkert nästan tio hinkar. Men den sanden börjar ta slut och jag har inte sett några annonser den här säsongen. Ett år, längre tillbaka, tog jag t o m blomjord för att få bort värsta halkan. Jag menar, har man som jag brutit båda benen i halka med tio års mellanrum vill man inte göra om det om det går att undvika. Första gången var när jag hade min lilla totalt fel-privat-köpta Daihatsu diesel, Rune var av någon anledning bortrest, tror det var någon skogskurs, och vi hade får som fick stå inne över vintern, där hade vi olika åsikter men det var inte jag som vann så att säga. Nåväl, vattnet i lagårn antingen frös eller tog slut, minns inte, vi hade en konstig sprängd brunn på den tiden, så jag fick trassla med bilen upp till handpumpen på baksidan av huset, ta vatten i hinkar, köra ner till lagårn, med gipsat ben väl att märka. Plus att det var vänster ben som var gipsat och det var minsann inte automatlåda på den lilla skuffen. Men allting går ju om man måste eller om man bara vill. Kommer f ö ihåg att jag hade en sammandrabbning med en läkare på ortopeden på ViN, inte min favorit Olofsson utan en annan som fick spel när jag frågade (vid omläggning av gipset) när jag kunde köra bil igen. Han skrek att jag var livsfarlig men jag sade att han skulle ta det lugnt, jag ville ju bara veta eller hur? Sköterskan som fixade omläggningen hade ett häpet smil minns jag. Den läkaren minns jag än, dock inte namnet som tur är, ifall vi skulle stöta ihop, vilket högre makter förbjude. Tio år senare lyckades jag bryta högra benet, snö med is under, på väg från jobbet till parkeringen. Så nu får det vara bra med benbrott! Inte kul! Kör alltså med dubbar på stövlarna och struttar på tårna nu när det är halt igen. Men det är lätt att glömma att ta av sig dubbarna när man kommer in till civiliserade trakter, har hänt mig.
Fågelräkningen den gångna helgen har jag inte kunnat vara med på, tyvärr. Av den anledningen att här sitter inte fåglarna stilla så länge så man hinner räkna dem. OK koltrast, björktrast, nötväcka, nötskrika, skata, tofsmes, talltita, sidensvans, bergfink, gröngöling,hackspett. Men de kommer inte så många i taget så då hinner man ju se om det är en, två eller tre. De andra, talgoxe, blåmes, gulsparv, blåmes, pilfink kommer antingen i så stora skaror på marken att man inte hinner räkna dem innan någon får för sig att flyga och då flyger alla eller också gör de blixtvisiter vid fröautomaten i lönnen - landar, hugger ett frö, sticker - så jag har ingen aníng om hur många de kan vara. Kan förstå att de gör snabba instick, dels finns det ett syrenbuskage där de gärna sitter och dels så finns det en ca 5 m hög tall med rikligt med grenar långt ner. Och så lönnen förstås. Katterna inte att förglömma men hittills verkar fåglarna ha förstånd att hålla sig borta när någon av katterna sitter under lönnen - de vet att DÄR blir de observerade och insläppta.
Idag har jag f ö dreglat lite över Blocket och mobile.de. Drömma kan man ju alltid göra.
Sweet dreams och sköt om er!
Agneta W
och hoppas ni är vid gott mod och tror på en vår i år igen!
Just nu är det plusgrader här, har så varit några dagar och det syns på snötäcket. Bitvis där jag har dragit fram med snösläden tittar gräset fram. På andra sidan gärdet, i södersluttningen har det blivit stora barmarkfläckar. Här på vägen är tydligen isigt för vägsamfälligheten var här och grusade för en stund sedan. Och huvaligen imorgon när någon av oss behöver gå ut efter ved, ja har det inte blivit tropisk värme över natten så lär det vara halkigt och isigt som bara den på garageplan (för den grusar de inte helt trots att det är en vändplan för sophämtning och tidningsbil men man får vara glad för det lilla) för att inte tala om backen upp till vedboden. För ett par år sedan hämtade jag kommunal sandningssand inne i Norrköping, må väl förresten vara mer än ett par år sedan för jag tror jag hade min älskade Fiesta då. Och säkert nästan tio hinkar. Men den sanden börjar ta slut och jag har inte sett några annonser den här säsongen. Ett år, längre tillbaka, tog jag t o m blomjord för att få bort värsta halkan. Jag menar, har man som jag brutit båda benen i halka med tio års mellanrum vill man inte göra om det om det går att undvika. Första gången var när jag hade min lilla totalt fel-privat-köpta Daihatsu diesel, Rune var av någon anledning bortrest, tror det var någon skogskurs, och vi hade får som fick stå inne över vintern, där hade vi olika åsikter men det var inte jag som vann så att säga. Nåväl, vattnet i lagårn antingen frös eller tog slut, minns inte, vi hade en konstig sprängd brunn på den tiden, så jag fick trassla med bilen upp till handpumpen på baksidan av huset, ta vatten i hinkar, köra ner till lagårn, med gipsat ben väl att märka. Plus att det var vänster ben som var gipsat och det var minsann inte automatlåda på den lilla skuffen. Men allting går ju om man måste eller om man bara vill. Kommer f ö ihåg att jag hade en sammandrabbning med en läkare på ortopeden på ViN, inte min favorit Olofsson utan en annan som fick spel när jag frågade (vid omläggning av gipset) när jag kunde köra bil igen. Han skrek att jag var livsfarlig men jag sade att han skulle ta det lugnt, jag ville ju bara veta eller hur? Sköterskan som fixade omläggningen hade ett häpet smil minns jag. Den läkaren minns jag än, dock inte namnet som tur är, ifall vi skulle stöta ihop, vilket högre makter förbjude. Tio år senare lyckades jag bryta högra benet, snö med is under, på väg från jobbet till parkeringen. Så nu får det vara bra med benbrott! Inte kul! Kör alltså med dubbar på stövlarna och struttar på tårna nu när det är halt igen. Men det är lätt att glömma att ta av sig dubbarna när man kommer in till civiliserade trakter, har hänt mig.
Fågelräkningen den gångna helgen har jag inte kunnat vara med på, tyvärr. Av den anledningen att här sitter inte fåglarna stilla så länge så man hinner räkna dem. OK koltrast, björktrast, nötväcka, nötskrika, skata, tofsmes, talltita, sidensvans, bergfink, gröngöling,hackspett. Men de kommer inte så många i taget så då hinner man ju se om det är en, två eller tre. De andra, talgoxe, blåmes, gulsparv, blåmes, pilfink kommer antingen i så stora skaror på marken att man inte hinner räkna dem innan någon får för sig att flyga och då flyger alla eller också gör de blixtvisiter vid fröautomaten i lönnen - landar, hugger ett frö, sticker - så jag har ingen aníng om hur många de kan vara. Kan förstå att de gör snabba instick, dels finns det ett syrenbuskage där de gärna sitter och dels så finns det en ca 5 m hög tall med rikligt med grenar långt ner. Och så lönnen förstås. Katterna inte att förglömma men hittills verkar fåglarna ha förstånd att hålla sig borta när någon av katterna sitter under lönnen - de vet att DÄR blir de observerade och insläppta.
Idag har jag f ö dreglat lite över Blocket och mobile.de. Drömma kan man ju alltid göra.
Sweet dreams och sköt om er!
Agneta W
