Måndag 26 febr. kl. 18:17
Så var det dax,,, nu skulle jag banne mig se vad som finns på andra sidan dom där stora sanddynorna, så nu tar jag cykeln så får Doris vila en dag.
Lite av vägen dit har ni ju redan sett, men det är otroligt vackra vyer man har när man cyklar i sakta gemak med dessa vita stadsbilder på långt håll och mandelträd som står i blom...
Så var jag framme, det var här som Bosse och jag vek av till vänster innan träbron och gick in mot staden igen, nu ska trappen bestigas, jag räknar totalt till 48 trappsteg innan jag når högsta punkten och den planar ut. Det är enorma vyer man har här, jag går i mina vanliga knäbrallor och t-shirt och man möter folk i tröjor och jackor, det måste vara portugiser, det är ju deras vinter nu.
Efter 48 trappsteg når man toppen, nu är det bara raka spåret sedan nerför...
Där öppnar sig hela Atlanten för mina ögon, jag är ju van att gå på sandstränderna nedanför Hirtshals i Danmark men jag tror det här är snäppet värre.
Det var det hela... Då är det bara att vända om och knata tillbaka.
När jag kommer ner igen där cykeln står parkerad sätter jag mig och gräver fram en någorlunda kall öl ur cykelväskan och njuter till denna utsikt, det händer mycket här...
Jag cyklar runt lite bland buskar och träd för och titta om jag hittar någon svensk husbil här, men icke sa nicke... det är bara F / NL märkta bilar.
På vägen tillbaka när jag kommer upp på "stora" vägen igen får jag se en fåraherde med en massa får, en himla massa får alldeles efter vägkanten. Jag stannar och blir nyfiken, hur ska det här gå, bilarna kör som f-n här ibland, men när dom kommer för nära vägkanten visslar han till, viftar med hela armen och säger något högt och tydligt. Från ingenstans kommer hans fårhund sättandes i språng och löper efter kanten mellan vägen och fåren och jagar in dom några meter... tänk om man haft Doris med sig här så hon fått sett hur man ska uppföra sig
Det är i stort sätt vad som hänt här nere, vi har ju semester och ingen brådska.
Nu känner jag att jag är ifatt på bloggen.
Imorgon var det tänkt att vi skulle hitta något trevligt ställe och gå ut och äta på eftersom sambon fyller år, men handikappad som hon är för tillfälle så kan hon bara äta med en hand, så det får väl vänta några dagar/veckor?.
(bloggar vidare när vi bytt plats, det ska bli regn några dagar nu så vi får se när vi kan packa ihop
Så var det dax,,, nu skulle jag banne mig se vad som finns på andra sidan dom där stora sanddynorna, så nu tar jag cykeln så får Doris vila en dag.
Lite av vägen dit har ni ju redan sett, men det är otroligt vackra vyer man har när man cyklar i sakta gemak med dessa vita stadsbilder på långt håll och mandelträd som står i blom...
Så var jag framme, det var här som Bosse och jag vek av till vänster innan träbron och gick in mot staden igen, nu ska trappen bestigas, jag räknar totalt till 48 trappsteg innan jag når högsta punkten och den planar ut. Det är enorma vyer man har här, jag går i mina vanliga knäbrallor och t-shirt och man möter folk i tröjor och jackor, det måste vara portugiser, det är ju deras vinter nu.
Efter 48 trappsteg når man toppen, nu är det bara raka spåret sedan nerför...
Där öppnar sig hela Atlanten för mina ögon, jag är ju van att gå på sandstränderna nedanför Hirtshals i Danmark men jag tror det här är snäppet värre.
Det var det hela... Då är det bara att vända om och knata tillbaka.
När jag kommer ner igen där cykeln står parkerad sätter jag mig och gräver fram en någorlunda kall öl ur cykelväskan och njuter till denna utsikt, det händer mycket här...
Jag cyklar runt lite bland buskar och träd för och titta om jag hittar någon svensk husbil här, men icke sa nicke... det är bara F / NL märkta bilar.
På vägen tillbaka när jag kommer upp på "stora" vägen igen får jag se en fåraherde med en massa får, en himla massa får alldeles efter vägkanten. Jag stannar och blir nyfiken, hur ska det här gå, bilarna kör som f-n här ibland, men när dom kommer för nära vägkanten visslar han till, viftar med hela armen och säger något högt och tydligt. Från ingenstans kommer hans fårhund sättandes i språng och löper efter kanten mellan vägen och fåren och jagar in dom några meter... tänk om man haft Doris med sig här så hon fått sett hur man ska uppföra sig
Det är i stort sätt vad som hänt här nere, vi har ju semester och ingen brådska.
Nu känner jag att jag är ifatt på bloggen.
Imorgon var det tänkt att vi skulle hitta något trevligt ställe och gå ut och äta på eftersom sambon fyller år, men handikappad som hon är för tillfälle så kan hon bara äta med en hand, så det får väl vänta några dagar/veckor?.
(bloggar vidare när vi bytt plats, det ska bli regn några dagar nu så vi får se när vi kan packa ihop
