F
F.d. 6061
Guest
Trots att resan inte kunde påbörjas som planerats (http://www.husbilsklubben.se/forums/t37966/) så kom vi så till slut iväg efter att vägarna blivit något sånär uppröjda från all snö. Vi åker företrädesvis endast husbil på vintrarna och då ner till Alperna.
Detta år var inget undantag, eller jo, detta var första året vi åkte ner och det var snö hela vägen ner till Alperna. Det har aldrig hänt oss tidigare.
Vårt första stopp var inplanerat i St Anton, men p g a det dåliga vädret (bilen utrustad med dubbfria vinterdäck) tog det nästan 40 timmar effektiv körtid att komma ner mot vanliga 30 timmar. Till slut kom vi så fram till St Anton efter att ha köpt ny gas (hade bl a tyska flaskor i bilen) på campingen i Pettneu. Vi åkte direkt till platsen som Frankia tipsat om i detta inlägg http://www.husbilsklubben.se/forums/t37966/ men tyvärr var den grusplanen utrustad med bom (åtminstone vintertid) och verkade fungera som parkering för hotellgästerna i hotellen bredvid.
Vår dotter bor i St Jakob (en liten by strax ovanför St Anton) så vi körde dit upp då hon hade ordnat med en parkeringsplats åt oss där. Frugan var dock tvungen att gå och sätta sig bak och låta bli och titta. Vägen dit upp var rätt brant, men när jag såg bussarna åka upp förstod jag att det inte skulle vara några problem. Så länge jag inte fick möte i alla fall, vilket jag lyckligtvis inte fick. När vi kom upp till den utlovade parkeringsplatsen insåg jag direkt att vi inte skulle ha någon chans att komma upp den sista branta backen för att parkera där. Istället frågade jag på ett närliggande pensionat om jag fick hyra/låna deras parkering ett par nätter. Inga problem sa han. Han vill inte ens ha betalt trots att jag propsade på det.
Bild: Fricamping i St Jakob
Det hade varit riktigt kallt dagarna innan vi kom ner till St Anton men nu var det "bara" drygt -15 och kring -20 på natten. Köldmässigt var det inga problem eftersom jag visste att jag kunde köpa ny gas i Pettneu om vi förbrukade mycket.
Bild: det var många istappar att plocka ner innan vi åkte vidare...
Eftersom vi inte är så förtjusta i skidsystemet i St Anton åkte vi endast skidor där i två dagar innan vi drog vidare. Denna gång mot Andermatt, Schweiz.
Andermatt är en liten, trevlig by, med ett riktigt bra skidberg - åtminstone om man, som vi, gillar att åka lössnö.
Tyvärr är de i Andermatt, som alltför ofta i Alperna, inte speciellt positivt inställda till husbilister. Det finns en möjlighet att parkera husbilen på långtidsparkeringen som ligger drygt 3 kilometer från liften, något som är väldigt långt när man ska släpa skidor. Det går å andra sidan att stå på andra parkeringar en liten bit utanför byn för att därefter åka in till byn på morgonen och parkera vid kabinen. Företaget som driver kabinen (det finns bara en) upp på skidberget går med stora förluster och jag försökte påpeka lite fint att de gott kunde använda en del av deras gigantiska parkeringsplats att hysa husbilsresenärer om de vill att fler besök. Jag såg åtta andra husbilar i Andermatt när vi var där så nog finns det underlag. Under helgen öppnades även ytterligare en parkeringsplats, då många helgturister kommer från Zürich, och där ställde vi oss och betalade till en parkeringsvakt. Inom loppet av några timmar var vi plötsligt fyra husbilar som stod där. Vi stod där i två nätter över helgen men när vi vaknade på måndag morgon hade de lappat alla husbilar – trots att vi betalat för oss. Det var tydligen bara okej att stå där över helgen, vilket kan tyckas lite konstigt. Vi har endast bötfällts två gånger för ”felparkering” under årens lopp vi rest i Alperna och bägge gångerna är i den lilla, lilla byn Andermatt.
Vårt tredje stopp på resan var i Italienska Sestrière. Det såg inte helt ljust ut när vi rullade in i byn, som ligger på drygt 1900 meters höjd, eftersom vi inte såg en enda husbil... Som tur var fann vi anledningen till det när vi hittade till ställplatsen en bit utanför bykärnan. 13 Euro per natt med ström och 10 utan. Som hittat tycker jag. Vatten och tömningsmöjligheter fanns även det, vilket var skönt då vi kunde duscha hur mycket vi ville, även om det var i bilen.
Tyvärr var inte Sestrière så mysigt som vi mindes det efter att ha varit där tio år tidigare. Det var inte alltför mycket snö, men i och med att det var nyårsveckan så var det knökfullt av turister i liftarna. Vi stannade därför bara där och åkte en dag.
Avstånden i Alperna är otroligt små och det tog inte alltför lång tid för oss att åka de drygt fyra milen till Serre Chevalier. Jag hade tidigare laddat ner Bordatlas ställplats-lista till GPS-en och när vi nådde Frankrike såg jag att vi hade en hel drös att välja på. Tyvärr var många av dem fullbokade då vi kom dit, just för att det var nyårsafton då vi kom. Vi hittade istället en annan husbilist som parkerat strax bredvid liften i Villeneuve. Givetvis hoppade jag ur bilen och frågade om han haft några problem med att stå där och om någon kommit och klagat. Inte alls svarade han. I fem nätter bodde vi så direkt under liften (se bild) utan att någon hade några åsikter om det. När vi sedan åkte därifrån åkte vi till en ställplats och betalade för att tömma tankar och fylla på vatten.
Därefter följde en ”liten” felkörning när vi skulle till Val Thorens. Istället för att ta motorvägen tog vi småvägarna över bergen och bergspasset Col du Lautaret (se bild). Som tur var så rådde det fint väglag och mer eller mindre snöfria vägar.
Vägen upp till Val Thorens som ligger på nästan 2000 meter är nog den i särklass längsta klättring vi gjort och det tog sin lilla tid att komma upp. Vi insåg dock ganska snart när vi kommit till Val Thorens att det inte fanns någonstans att bo där. Däremot, i grannbyn, Les Meniuers fanns en ställplats. För det facila priset av 10 Euro/natt kunde vi stå i nära anslutning till liftsystemet, som för övrigt är det bästa – och största – vi åkt i. För att få el, tömma toaletten och fylla på vatten köpte man poletter. Tömning av toa och påfyllning av vatten kostade en polett och en polett kostade två euro. Fyra timmar el fick man för en polett och för att spara gas körde vi en kupévärmare om nätterna och det räckte gott och väl för att hålla bilen varm.
Ställplatsen i Les Meniuers:
Tyvärr är det ju alltid så att det så småningom är dags att åka hem och 240 mil tar sin tid att köra. Sagt och gjort. Vi gav oss av klockan 10 på torsdag morgon och var hemma igen kring tolv natten mot lördag. När vi passerade Hamburg på vägen hem var väglaget riktigt dåligt med ymnigt snöfall och kraftig vind. Se bild:
Men vi hade tur i oturen, för hade vi rest där dagen efter vete fasiken om vi kommit fram överhuvudtaget när man hört vilken kalabalik de hade i trafiken då p g a all snö.
Det här är en mycket kort redogörelse/berättelse om vår vintertripp och givetvis kan jag säkerligen tipsa/ge idéer till den som önskar. Italienarna och fransoserna är mest ”tålmodiga” mot fricampare medan Österrikarna och Scwheizarna är lite grinigare har vi upptäckt.
Nedan listar jag ett par ställen vi bott på och folks åsikter om det
Österrike:
Ischgl
Finns en jätteparkering mitt i byn som vanligtvis har ett stort antal husbilar där. Dock är det så att parkeringsvakterna vänligt men bestämt knackar på dörren på morgonen och vill att man flyttar på sig. Finns en bonde i utkanten av byn som hyr ut plats utan faciliteter. Mycket bra skidberg. På andra sidan berget ligger den Schweiziska byn Samnaun som har en ställplats.
Serfaus
Stod utanför en av kabinerna på en jätteparkering där vi parkerat så långt ut i kanten som möjligt utan att vara i vägen för någon. På morgonen när jag skulle köpa liftkort till oss fick jag dock veta hut av en ur kabinpersonalen. Onödigt och dumt, vi lägger ändå pengar i orten. Campingalternativ/ställplats saknades. Trevlig skidberg.
St Anton
Mer eller mindre omöjligt att stå inne i centrala St Anton vilket också den totala frånvaron av husbilar visar. Istället är det camping i Pettneu som gäller (om man inte knackar dörr och lånar någons parkering) och den är tyvärr inte gratis. Precis bredvid campingen i Pettneu finns det däremot ett jättefint badhus och utanför badhuset brukar ofta flera husbilar fricampa.
Anses av många att vara ett bra skidsystem. Vi delar dock inte den uppfattningen.
Sölden
Har bott där två gånger på samma parkeringsplats mitt inne i byn. Inga tillsägelser eller åsikter om det. Campingen ligger i utkanten av byn och begärde (2007) 85 Euro per natt vilket jag tycker är löjeväckande. För de pengarna kan jag hitta hotellrum att bo på.
Bra skidberg.
Schweiz
Klosters
Bodde på flera campingar mitt inne i byn utan att någon hade några åsikter om det. Bra skidberg med mycket stora och orörda ytor för den som vill åka lössnö.
Flims/Laax
Finns en parkering i Flims som ligger lite undanskymt där vi bott ett tag till polisen kom och meddelade att campingförbud rådde. Alternativet är campingen som skulle ha motsvarande 700 svenska kronor per natt. Riktigt bra skidberg och liftsystem.
Andermatt
Vår favoritby och berg. Tyvärr måste man vara lite om sig och kring sig om man inte vill bo på långtidsparkeringen utanför byn.
Frankrike
Serre Chevalier
Inga åsikter om att vi bodde på parkeringen och ett mycket bra skidberg.
Val Thorens/Les Meniuers
Ställplats till facila priser med bra läge. Kanonberg och system.
Italien
Livigno
Stor parkering mitt i byn där parkeringsförbud råder vilket ingen tycks bry sig om – vare sig husbilisterna eller polisen. Trevligt berg, men skidåkningen är inte därför vi åker dit. Det är liten fallhöjd, men maten, shoppingen och vinet är världsklass och det är en mycket gemytlig by.
Sestrière
Bra ställplats nära byn till bra pris. Skidsystemet är gammalt med långsamma liftar. Tyvärr inte alltför charmigt.
Packlista för vinterresa (åtminstone delar av det vi tog med oss)
Detta år var inget undantag, eller jo, detta var första året vi åkte ner och det var snö hela vägen ner till Alperna. Det har aldrig hänt oss tidigare.
Vårt första stopp var inplanerat i St Anton, men p g a det dåliga vädret (bilen utrustad med dubbfria vinterdäck) tog det nästan 40 timmar effektiv körtid att komma ner mot vanliga 30 timmar. Till slut kom vi så fram till St Anton efter att ha köpt ny gas (hade bl a tyska flaskor i bilen) på campingen i Pettneu. Vi åkte direkt till platsen som Frankia tipsat om i detta inlägg http://www.husbilsklubben.se/forums/t37966/ men tyvärr var den grusplanen utrustad med bom (åtminstone vintertid) och verkade fungera som parkering för hotellgästerna i hotellen bredvid.
Vår dotter bor i St Jakob (en liten by strax ovanför St Anton) så vi körde dit upp då hon hade ordnat med en parkeringsplats åt oss där. Frugan var dock tvungen att gå och sätta sig bak och låta bli och titta. Vägen dit upp var rätt brant, men när jag såg bussarna åka upp förstod jag att det inte skulle vara några problem. Så länge jag inte fick möte i alla fall, vilket jag lyckligtvis inte fick. När vi kom upp till den utlovade parkeringsplatsen insåg jag direkt att vi inte skulle ha någon chans att komma upp den sista branta backen för att parkera där. Istället frågade jag på ett närliggande pensionat om jag fick hyra/låna deras parkering ett par nätter. Inga problem sa han. Han vill inte ens ha betalt trots att jag propsade på det.
Bild: Fricamping i St Jakob
Det hade varit riktigt kallt dagarna innan vi kom ner till St Anton men nu var det "bara" drygt -15 och kring -20 på natten. Köldmässigt var det inga problem eftersom jag visste att jag kunde köpa ny gas i Pettneu om vi förbrukade mycket.
Bild: det var många istappar att plocka ner innan vi åkte vidare...
Eftersom vi inte är så förtjusta i skidsystemet i St Anton åkte vi endast skidor där i två dagar innan vi drog vidare. Denna gång mot Andermatt, Schweiz.
Andermatt är en liten, trevlig by, med ett riktigt bra skidberg - åtminstone om man, som vi, gillar att åka lössnö.
Tyvärr är de i Andermatt, som alltför ofta i Alperna, inte speciellt positivt inställda till husbilister. Det finns en möjlighet att parkera husbilen på långtidsparkeringen som ligger drygt 3 kilometer från liften, något som är väldigt långt när man ska släpa skidor. Det går å andra sidan att stå på andra parkeringar en liten bit utanför byn för att därefter åka in till byn på morgonen och parkera vid kabinen. Företaget som driver kabinen (det finns bara en) upp på skidberget går med stora förluster och jag försökte påpeka lite fint att de gott kunde använda en del av deras gigantiska parkeringsplats att hysa husbilsresenärer om de vill att fler besök. Jag såg åtta andra husbilar i Andermatt när vi var där så nog finns det underlag. Under helgen öppnades även ytterligare en parkeringsplats, då många helgturister kommer från Zürich, och där ställde vi oss och betalade till en parkeringsvakt. Inom loppet av några timmar var vi plötsligt fyra husbilar som stod där. Vi stod där i två nätter över helgen men när vi vaknade på måndag morgon hade de lappat alla husbilar – trots att vi betalat för oss. Det var tydligen bara okej att stå där över helgen, vilket kan tyckas lite konstigt. Vi har endast bötfällts två gånger för ”felparkering” under årens lopp vi rest i Alperna och bägge gångerna är i den lilla, lilla byn Andermatt.
Vårt tredje stopp på resan var i Italienska Sestrière. Det såg inte helt ljust ut när vi rullade in i byn, som ligger på drygt 1900 meters höjd, eftersom vi inte såg en enda husbil... Som tur var fann vi anledningen till det när vi hittade till ställplatsen en bit utanför bykärnan. 13 Euro per natt med ström och 10 utan. Som hittat tycker jag. Vatten och tömningsmöjligheter fanns även det, vilket var skönt då vi kunde duscha hur mycket vi ville, även om det var i bilen.
Tyvärr var inte Sestrière så mysigt som vi mindes det efter att ha varit där tio år tidigare. Det var inte alltför mycket snö, men i och med att det var nyårsveckan så var det knökfullt av turister i liftarna. Vi stannade därför bara där och åkte en dag.
Avstånden i Alperna är otroligt små och det tog inte alltför lång tid för oss att åka de drygt fyra milen till Serre Chevalier. Jag hade tidigare laddat ner Bordatlas ställplats-lista till GPS-en och när vi nådde Frankrike såg jag att vi hade en hel drös att välja på. Tyvärr var många av dem fullbokade då vi kom dit, just för att det var nyårsafton då vi kom. Vi hittade istället en annan husbilist som parkerat strax bredvid liften i Villeneuve. Givetvis hoppade jag ur bilen och frågade om han haft några problem med att stå där och om någon kommit och klagat. Inte alls svarade han. I fem nätter bodde vi så direkt under liften (se bild) utan att någon hade några åsikter om det. När vi sedan åkte därifrån åkte vi till en ställplats och betalade för att tömma tankar och fylla på vatten.
Därefter följde en ”liten” felkörning när vi skulle till Val Thorens. Istället för att ta motorvägen tog vi småvägarna över bergen och bergspasset Col du Lautaret (se bild). Som tur var så rådde det fint väglag och mer eller mindre snöfria vägar.
Vägen upp till Val Thorens som ligger på nästan 2000 meter är nog den i särklass längsta klättring vi gjort och det tog sin lilla tid att komma upp. Vi insåg dock ganska snart när vi kommit till Val Thorens att det inte fanns någonstans att bo där. Däremot, i grannbyn, Les Meniuers fanns en ställplats. För det facila priset av 10 Euro/natt kunde vi stå i nära anslutning till liftsystemet, som för övrigt är det bästa – och största – vi åkt i. För att få el, tömma toaletten och fylla på vatten köpte man poletter. Tömning av toa och påfyllning av vatten kostade en polett och en polett kostade två euro. Fyra timmar el fick man för en polett och för att spara gas körde vi en kupévärmare om nätterna och det räckte gott och väl för att hålla bilen varm.
Ställplatsen i Les Meniuers:
Tyvärr är det ju alltid så att det så småningom är dags att åka hem och 240 mil tar sin tid att köra. Sagt och gjort. Vi gav oss av klockan 10 på torsdag morgon och var hemma igen kring tolv natten mot lördag. När vi passerade Hamburg på vägen hem var väglaget riktigt dåligt med ymnigt snöfall och kraftig vind. Se bild:
Men vi hade tur i oturen, för hade vi rest där dagen efter vete fasiken om vi kommit fram överhuvudtaget när man hört vilken kalabalik de hade i trafiken då p g a all snö.
Det här är en mycket kort redogörelse/berättelse om vår vintertripp och givetvis kan jag säkerligen tipsa/ge idéer till den som önskar. Italienarna och fransoserna är mest ”tålmodiga” mot fricampare medan Österrikarna och Scwheizarna är lite grinigare har vi upptäckt.
Nedan listar jag ett par ställen vi bott på och folks åsikter om det
Österrike:
Ischgl
Finns en jätteparkering mitt i byn som vanligtvis har ett stort antal husbilar där. Dock är det så att parkeringsvakterna vänligt men bestämt knackar på dörren på morgonen och vill att man flyttar på sig. Finns en bonde i utkanten av byn som hyr ut plats utan faciliteter. Mycket bra skidberg. På andra sidan berget ligger den Schweiziska byn Samnaun som har en ställplats.
Serfaus
Stod utanför en av kabinerna på en jätteparkering där vi parkerat så långt ut i kanten som möjligt utan att vara i vägen för någon. På morgonen när jag skulle köpa liftkort till oss fick jag dock veta hut av en ur kabinpersonalen. Onödigt och dumt, vi lägger ändå pengar i orten. Campingalternativ/ställplats saknades. Trevlig skidberg.
St Anton
Mer eller mindre omöjligt att stå inne i centrala St Anton vilket också den totala frånvaron av husbilar visar. Istället är det camping i Pettneu som gäller (om man inte knackar dörr och lånar någons parkering) och den är tyvärr inte gratis. Precis bredvid campingen i Pettneu finns det däremot ett jättefint badhus och utanför badhuset brukar ofta flera husbilar fricampa.
Anses av många att vara ett bra skidsystem. Vi delar dock inte den uppfattningen.
Sölden
Har bott där två gånger på samma parkeringsplats mitt inne i byn. Inga tillsägelser eller åsikter om det. Campingen ligger i utkanten av byn och begärde (2007) 85 Euro per natt vilket jag tycker är löjeväckande. För de pengarna kan jag hitta hotellrum att bo på.
Bra skidberg.
Schweiz
Klosters
Bodde på flera campingar mitt inne i byn utan att någon hade några åsikter om det. Bra skidberg med mycket stora och orörda ytor för den som vill åka lössnö.
Flims/Laax
Finns en parkering i Flims som ligger lite undanskymt där vi bott ett tag till polisen kom och meddelade att campingförbud rådde. Alternativet är campingen som skulle ha motsvarande 700 svenska kronor per natt. Riktigt bra skidberg och liftsystem.
Andermatt
Vår favoritby och berg. Tyvärr måste man vara lite om sig och kring sig om man inte vill bo på långtidsparkeringen utanför byn.
Frankrike
Serre Chevalier
Inga åsikter om att vi bodde på parkeringen och ett mycket bra skidberg.
Val Thorens/Les Meniuers
Ställplats till facila priser med bra läge. Kanonberg och system.
Italien
Livigno
Stor parkering mitt i byn där parkeringsförbud råder vilket ingen tycks bry sig om – vare sig husbilisterna eller polisen. Trevligt berg, men skidåkningen är inte därför vi åker dit. Det är liten fallhöjd, men maten, shoppingen och vinet är världsklass och det är en mycket gemytlig by.
Sestrière
Bra ställplats nära byn till bra pris. Skidsystemet är gammalt med långsamma liftar. Tyvärr inte alltför charmigt.
Packlista för vinterresa (åtminstone delar av det vi tog med oss)
- Elverk som backup. Användes INTE många gånger och tas nog inte med fler gånger.
- Värmepistol om något skulle frysa. Användes aldrig.
- Dammsugare. Smart tyckte jag då vi ändå hade med oss elverk. Användes sista dagen. Tas inte med fler gånger.
- Kedjor x 2 och Autosock. Använde kedjorna en gång.
- Dubbla bodelsbatterier – vilket får anses behövas.
- Fyra tyska och fyra svenska gasolflaskor. Totalt gick det tio flaskor för drygt tre veckors resa.
Senast redigerad av en moderator:
