F
F.d. 3753
Guest
När vi ska iväg med husbilen så brukar jag föresätta mig att ta det väldigt lugnt och inte köra fortare än ca 80-90km/timmen.
Det sparar bränsle och ger oss mer tid att se lite av omgivningen.
Om jag kör 90km enligt mätaren så är det bara drygt 80km enligt gps'en så jag går efter gps'en.
Efter någon mil så har jag fått ett antal bilar bakom som sticker ut näsan och kollar om det går att köra om.
Det kan vara både långtradadre, bussar och personbilar.
Efter ytterligare någon mil så har den där raddan med bilar växt och börjar bli irriterande lång.
Jag försöker hjälpa till genom att hålla så mycket till höger det går och ser jag att det är klart så blinkar jag ett par blink med höger blink för att göra dom uppmärksamma på att det kan gå bra att köra om nu. Finns det en bred och fin vägren så går jag ut på den för att underlätta omkörningar. Är vägen väldigt smal brukar vi köra in på en ficka och släppa förbi raddan.
Efter ett tag så kommer jag på mej själv med att hålla en högre hastighet än jag från början tänkt, det kryper uppåt sakta och efter någon timme är jag uppe i över 90km omedvetet och egentligen helt mot min vilja.
Nu hjälper inte detta heller eftersom ingen annan kör 90km utan de flesta ligger på 100-110km, även långtradare och i synnerhet bussar.
Är det fler som känner en viss stress i dessa situationer och i så fall hur hanterar ni det?
Det sparar bränsle och ger oss mer tid att se lite av omgivningen.
Om jag kör 90km enligt mätaren så är det bara drygt 80km enligt gps'en så jag går efter gps'en.
Efter någon mil så har jag fått ett antal bilar bakom som sticker ut näsan och kollar om det går att köra om.
Det kan vara både långtradadre, bussar och personbilar.
Efter ytterligare någon mil så har den där raddan med bilar växt och börjar bli irriterande lång.
Jag försöker hjälpa till genom att hålla så mycket till höger det går och ser jag att det är klart så blinkar jag ett par blink med höger blink för att göra dom uppmärksamma på att det kan gå bra att köra om nu. Finns det en bred och fin vägren så går jag ut på den för att underlätta omkörningar. Är vägen väldigt smal brukar vi köra in på en ficka och släppa förbi raddan.
Efter ett tag så kommer jag på mej själv med att hålla en högre hastighet än jag från början tänkt, det kryper uppåt sakta och efter någon timme är jag uppe i över 90km omedvetet och egentligen helt mot min vilja.
Nu hjälper inte detta heller eftersom ingen annan kör 90km utan de flesta ligger på 100-110km, även långtradare och i synnerhet bussar.
Är det fler som känner en viss stress i dessa situationer och i så fall hur hanterar ni det?
Mvh
Jag tror att om alla lastbils-chaförer som grupp, bestämde sig för att köra lagligt enligt gällande fartgränser så skulle nog tidschemat revideras så tiden stämde överens med de gällande förhållanden.