Om någon döms för fler brott som i normalfallet vid ett brott skulle exempelvis ge ett års fängelse, så döms han inte för ett år för varje brott, alltså antalet brott gånger ett år. Han skulle kanske dömas till ett och ett halvt år fängelse. Detta sätt används särskilt vid brottslighet av upprepande karaktär, precis som i fallet med den aktuella bedragaren. Till och med kan åklagaren välja att inte ens åtala för alla brott, då detta vid en fällande dom säkerligen inte skulle ge ett strängare straff. Detta skulle innebära att åklagaren i rätten inte driver alla målsägandenas (de som drabbats av brotten) skadeståndsyrkanden. Då får de göra detta själva utanför målet i rätten.