F
Floryd
Guest
Vi har varit iväg några veckor, Norge, Danmark, Tyskland - åh, vad det var underbart i Moseldalen - och så skulle vi via Frankrike innan vi åkte hem. En nätt resa på fyra veckor eller så, den här första husbilssommaren.
I fredags började kopplingspedalen uppföra sig egendomligt och ett stenkast in i Frankrike la den slutligt av. Det gick inte att byta växel med motorn igång och det var bara att stanna (med backväxel i tog det dock en decimeter längre tid att stanna än vad som var bra för cykelhållaren).
Helgen tillbringade vi mellan biltvätten och en bilbesiktning i en liten fransk by. Jag hävdar med emfas att det är en by som Gud glömde. Eller som han bara kommer ihåg om han tänker efter. Jag är inte riktigt enig med min församlingspräst på den punkten. Vi kopplade loss cyklarna, gjorde utflykter och duschade i badhuset, sov, tvättade bilen och tog det lugnt.
I måndags morse kom bärgaren och han höll på hela dan för att få tag på en Fiatverkstad som hade öppet (augusti är ju semestermånad). Framåt kvällen gav han upp och körde oss sju mil till Metz. Där var Fiatverkstaden visserligen öppen men mycket motvillig till att ta emot oss eftersom de inte hade tid. En sjuk mekaniker, fem på semester och bara en i tjänst. Bara under den dagen hade de redan fått in två akuta reparationer. Men nu var vår husbil ställd på deras parkering så de skulle titta på den. Om tre veckor.
Jamenheja.
Men kontoret hade en ängel, förklädd till en kanslist med mycket kort kjol och höga klackar. Hon talade god engelska, ordnade ett hotellrum och stannade kvar på jobbet en liten stund extra för att kunna skjutsa oss dit. Vi tömde kylen, packade ihop det nödvändigaste (alla som har en resväska i husbilen räcker upp en hand), låste husbilen, svalde klumpen i halsen och åkte.
Länsförsäkringar har varit underbara, inga problem med något, de har ringt varje dag, fixat flyg och bärgning och tröstat och ordnat. Nu funderar de som värst på om de skall ordna transport för bilen hem eller om den skall stå kvar där nere tills den är färdigrenoverad.
I fredags började kopplingspedalen uppföra sig egendomligt och ett stenkast in i Frankrike la den slutligt av. Det gick inte att byta växel med motorn igång och det var bara att stanna (med backväxel i tog det dock en decimeter längre tid att stanna än vad som var bra för cykelhållaren).
Helgen tillbringade vi mellan biltvätten och en bilbesiktning i en liten fransk by. Jag hävdar med emfas att det är en by som Gud glömde. Eller som han bara kommer ihåg om han tänker efter. Jag är inte riktigt enig med min församlingspräst på den punkten. Vi kopplade loss cyklarna, gjorde utflykter och duschade i badhuset, sov, tvättade bilen och tog det lugnt.
I måndags morse kom bärgaren och han höll på hela dan för att få tag på en Fiatverkstad som hade öppet (augusti är ju semestermånad). Framåt kvällen gav han upp och körde oss sju mil till Metz. Där var Fiatverkstaden visserligen öppen men mycket motvillig till att ta emot oss eftersom de inte hade tid. En sjuk mekaniker, fem på semester och bara en i tjänst. Bara under den dagen hade de redan fått in två akuta reparationer. Men nu var vår husbil ställd på deras parkering så de skulle titta på den. Om tre veckor.
Jamenheja.
Men kontoret hade en ängel, förklädd till en kanslist med mycket kort kjol och höga klackar. Hon talade god engelska, ordnade ett hotellrum och stannade kvar på jobbet en liten stund extra för att kunna skjutsa oss dit. Vi tömde kylen, packade ihop det nödvändigaste (alla som har en resväska i husbilen räcker upp en hand), låste husbilen, svalde klumpen i halsen och åkte.
Länsförsäkringar har varit underbara, inga problem med något, de har ringt varje dag, fixat flyg och bärgning och tröstat och ordnat. Nu funderar de som värst på om de skall ordna transport för bilen hem eller om den skall stå kvar där nere tills den är färdigrenoverad.
Senast redigerad av en moderator: