Vi är på resande fot och på väg mot Filipstad. Först skulle vi dock tömma toakassetten och närmsta tömningsstation var i Vansbro. Eftersom jag hade platsen markerad i Autoroute som en POI så var den lätt att hitta. Annars hade vi fått gissa att den låg vid infarten till Vansbro Camping för några hänvisningsskyltar fanns inte.
Väl framme så möttes jag av en väl avskärmad tömningsstation både för fasta tankar och kassetter vilket var trevligt. För fasta tankar var det en betongyta tvärs körvägen med fall ner mot ett avloppshål i mitten. Runt kanten fanns ett antal små hål. Efter tömning kunde plattan sköljas rent genom att öppna en kulventil på skärmväggen intill. Då kom det vatten genom de små hålen som en liten fontän och eventuella avloppsrester sköljdes ner i avloppshålet. Riktigt bra tycker jag.
För kassetter var det däremot en tråkig historia. Av någon outgrundlig anledning så måste de som bygger tömningsanläggningar för kassetter göra detta så komplicerat och dyrt som möjligt. Det spelar inte någon roll om det är Vägverket eller privata aktörer. Någon form av utslagsback tycks vara obligatorisk med tillhörande ständiga stopp och risk för stänk.
Här var det en tvättho som satts upp med en kulventil på avloppet under och en vattenkran ovanför. Naturligtvis var det stopp i avloppet och hon var halvfull med svartvatten.
Hur skulle det annars kunna vara med ett 110 mm avloppsrör som förminskats till 40 mm, försetts med en kulventil av okänd anledning och sedan ansluten till tvätthon och dess bottensil.
Det är ju självklart att det blir stopp. Det behöver man inte vara raketforskare för att räkna ut. Varför inte hoppa över alla rörförminskningar, kulventiler och tvätthoar och i stället bara ha ett 110 mm avloppsrör som slutar ca 70 cm ovan mark? Det hade blivit betydligt billigare och förmodligen hade det aldrig blivit vare sig stopp eller skvätt. Men kanske lite för enkelt? Det fungerade dock på ett ställe i Norge där kassettömningen helt enkelt var just ett avloppsrör på väggen samt en kran med slangstump bredvid för sköljning.
Väl framme så möttes jag av en väl avskärmad tömningsstation både för fasta tankar och kassetter vilket var trevligt. För fasta tankar var det en betongyta tvärs körvägen med fall ner mot ett avloppshål i mitten. Runt kanten fanns ett antal små hål. Efter tömning kunde plattan sköljas rent genom att öppna en kulventil på skärmväggen intill. Då kom det vatten genom de små hålen som en liten fontän och eventuella avloppsrester sköljdes ner i avloppshålet. Riktigt bra tycker jag.
För kassetter var det däremot en tråkig historia. Av någon outgrundlig anledning så måste de som bygger tömningsanläggningar för kassetter göra detta så komplicerat och dyrt som möjligt. Det spelar inte någon roll om det är Vägverket eller privata aktörer. Någon form av utslagsback tycks vara obligatorisk med tillhörande ständiga stopp och risk för stänk.
Här var det en tvättho som satts upp med en kulventil på avloppet under och en vattenkran ovanför. Naturligtvis var det stopp i avloppet och hon var halvfull med svartvatten.
Hur skulle det annars kunna vara med ett 110 mm avloppsrör som förminskats till 40 mm, försetts med en kulventil av okänd anledning och sedan ansluten till tvätthon och dess bottensil.
Det är ju självklart att det blir stopp. Det behöver man inte vara raketforskare för att räkna ut. Varför inte hoppa över alla rörförminskningar, kulventiler och tvätthoar och i stället bara ha ett 110 mm avloppsrör som slutar ca 70 cm ovan mark? Det hade blivit betydligt billigare och förmodligen hade det aldrig blivit vare sig stopp eller skvätt. Men kanske lite för enkelt? Det fungerade dock på ett ställe i Norge där kassettömningen helt enkelt var just ett avloppsrör på väggen samt en kran med slangstump bredvid för sköljning.
