Sv: Jag har kompisar i skogen
Jag fick en fågelkompis - på riktigt - en gång. "Millan" (katt) kom hem med en blåmes i munnen. Fågeln var lite tilltufsad men inte allvarligt skadad. Jag befriade Millan från bytet, lät fågeln vila sig en stund och gav den vatten. Efter en dryg timme såg den pigg ut igen så jag släppte den och såg hur den vinglade iväg mot närmaste körsbärsträd. Där satt den länge och återhämtade sig efter chocken. Vi fick någons sorts kontakt den gången, blåmesen och jag.
Flera gånger efter den dagen kom blåmesen och hälsade på i samma körsbärsträd och satt länge och försökte förklara för mig att den nu var helt återställd och redo för ett fullvärdigt fågelliv igen!
Jag kände faktiskt igen just denna blåmes bl.a. därför att den tog sig tid att försöka kommunicera med mig och inte bara hängde vid fågelbordet som alla de andra fåglarna.
Varje gång jag närmade mig fågelbordet så skrämde jag iväg alla fåglarna. Var min kompis där så stannade den kvar, nästan helt orädd.
Jappe