F
F.d. 55256
Guest
Italienresan 2006
[BREAK=Torsdag 15 Juni]
Årets resa med husbilen startade från Töcksfors med att tanka fullt på
Shellmacken. Tänkte att ha koll på dieselförbrukningen nu när vi har
satt in KCR-box och försöka jämföra med fjolårets resa till Moseldalen.
Mätaren stod på 2741,4 mil vid starten. Vi startade i lugnt tempo och
körde småvägar ner mot Helsingborg med en avstickare till Hyssna för
att kolla på bilar hos Forsbergs. Mycket stora och påkostade bilar fanns
att titta på. Varken pris eller storlek passar nog vårt sätt att semestra.
Efter att ha handlat lite färskvaror i Horred stannade vi för matpaus
några km längre ned utefter väg 41.
Matplatsen utanför Horred
Rhododendronhäck
Resan fortsatte väg 41 till Varberg där vi bytte gasolflaska. Vi köpte ett
Svensk-Italienskt lexikon samt en P-skiva. Fortsatte färden mot Båstad
där vi tog in på CC-campingen.
CC-campingen i Båstad.
Dagens etapp 45,6 mil.
[BREAK=Fredag 16 juni]
Efter en lugn natt på Båstads camping checkade vi ut (160
Köpte samtidigt ACSI:s Campingcard (70 som utlovade
försäsongsrabatter på massor av campningar i Europa. Vi använde
kortet 5 nätter på fina campningar i Italien och tjänade ca 10 €/natt så
det var väl investerade pengar. Startade 08,30 mot Helsingborg för att
ta färjan till Helsingör.
Färjebiljett, överfart Helsingör, samt Rödby-Puttgarden tor 1438:-
Tankat 63,5 l diesel efter att ha kört 59,4 snabba mil. Ca 1.07 med
motorvägsfart känns helt okej. Körde E 47/E55 raka spåret mot Rödby.
Danmark var inte intressant i år, nu är det Italien som hägrar.
Framåt tvåtiden kändes det i magen att det var lunchdags och vid bron
över Storströmmen ligger Farö. Där finns fina rastplatser som används
av husvagn och husbilsresenärer för övernattning och matrast. 24-tim
parkering och tillgång till toa gör att det är många som övernattar där.
Farö rastplats.
Efter att ha färjat över till Puttgarden tog vi motorvägen till Lübeck och
fortsatte på väg 207 mot Mölln. Vi knappade in München på GPSen och
bad om kortaste vägen. Det var ett stort misstag. Efter flera timmars
körning på vägar o genom samhällen som inte fanns på kartan ställde
vi om GPS:en till snabbaste vägen dock utan motorväg. Vi kom framåt
kvällen till Boizenburg som ligger på väg nr 5 ca 6mil Ö om Hamburg.
Vi började söka oss in på små “vita “ vägar för att hitta nattparkering.
Vi brukar ta av från de stora stråken och leta efter nattlogi utefter små
vägar. Det har aldrig känts farligt att övernatta ute på landsbygden.
Vi hittade en skogsbilväg strax före Ghörde
Skogsövernattning Ghörde
Kanske inte bästa utsikten men lugnt och stillsamt för att sova.
[BREAK=Lördag 17 juni]
Vaknade tidigt av fågelsång fixade frukost och drog iväg. Nu körde vi
med GPS:en inställd på München snabbaste vägen utan motorväg. Till
en början gick färden på väg 248 mot Lüchow. Stannade i Parsau och
köpte bröd, vin o fläsk. Vid 9-tiden kom vi fram till en kanalkorsning i
närheten av Wolfsburg där vi stannade för fikapaus och kartkontroll.
Fikadags vid kanalen
Tankat 62,42l diesel efter 62,2 mil blandad körning, ser redan nyttan
av KCR-boxen, bättre segdragning utan ökad bränsleförbrukning.
Efter pausen fortsatte vi mot Erfurt via väg 81 till Nordhausen där vi
bytte till väg nr 4. Vid 5-tiden på eftermiddagen kom vi till Stellplatzen
i utkanten av Erfurt. Den såg inget vidare trevlig ut så vi kollade vår
“Borderatlas” efter adressen till en annan som vi sett. Den visade sig
ligga mitt inne i stan och skulle bestå av 4 husbilsplatser. Väl framme
konstaterade vi att det fanns just 4 platser men att det stod 10 husbilar
och 15 bussar på parkeringen. Så vi ställde oss på en bussplats och
hoppades att det skulle gå bra. Vi tog en promenad. Det visade sig att
det var någon sorts karneval på gång, så centrum var fullspikat av folk.
Karneval i Erfurt
Flickorna visar GLASÖGON
Senare på kvällen gick vi på restaurang, Majbritt åt “Insalata Paganini”
jag en Capricciosa samt lite vin och öl till detta.
Notan
Etappen Fredag / Lördag 157,4 mil
[BREAK=Söndag 18 juni]
Natten i Erfurt var lite stökig, vi sov trots allt ganska bra. Efter
sedvanliga frukostbestyr startade vi med siktet inställt på Kramsach
(5 mil Ö Innsbruck) strax innanför gränsen till Österrike.
Första anblicken av Alperna någonstans på väg A93/ E45.
Tanka 57,9 l, kört 51,5 mil, lite mer motorväg idag med mer stigningar
men 1,12 l/mil är rätt okej ändå.
Tagit tidig kväll på camping Seehof i Kramsach i Österrike, på väg dit
fick vi en rejäl regnskur över oss, men det klarnade snabbt upp igen.
Camping Seehof
[BREAK=Måndag 19 Juni.]
Startat från Camping Seehof 08.30, stannat i Haizenberg på väg 169
för att handla lite matvaror.
Specialbyggd slåttermaskin
Tyvärr är bilden missvisande då den är tagen uppifrån mot sluttningen
så det syns inte hur brant det är.
Här ser man bättre hur brant det är.
Fin utsikt vid fikat.
Nu börjar stigningarna upp mot Grossglocknerpasset, det är inte utan
att det pirrar lite i magen. Bilen är fulltankad med diesel och vatten,
plus alla andra prylar. Vikten ligger på 2950kg och “stallet” fram har
bara 92 hästar, vad har vi gett oss in på ?
Via väg 169 och in på väg 165 kommer vi till Gerlos. Jag kan verkligen
rekommendera den vägen. Visserligen krokig och backig men mycket
vacker väg och inga problem att köra.
I Gerlos är det dags för en promenad och vi köper frimärken. Trots att
vi har hängt med i utvecklingen och skickar SMS är det flera i vår
bekantskapskrets som tycker det är roligt när det kommer ett vykort.
Vidare på väg 165 kommer vi till Mittersill då har vi passerat en vägtull
där vi fick betala 7€.
I Mittersill stannade vi till. Åt en glass samt beundrade blomrabatterna.
Efter Mittersill byter väg 165 till 168 och det bär iväg mot Zell am See.
Vi kommer lite fel vid en tunnel då GPS:en tappat satellitkontakten och
vi inte var uppmärksamma på skyltningen.
(man slappnar av alldeles för mycket med GPS:en igång)
Efter att ha vänt och kört tillbaka några km kommer vi in på väg 107
mot Winklern. På väg dit skall vi först upp på 2571 meters höjd vid
Edelweiss-Spitze, sedan ner på andra sidan. Om det pirrade i magen
i morse är det nu fullt av både pirr i magen och tankar i huvudet.
Var det en tokig ide att ge sig på denna vägen. Men nu är vi framme
vid vägbommen och får betala ytterligare 26€ i vägtull.
Nu är det ingen återvändo, vi innanför tullbommen och har betalat så
nu är det bara att köra och hoppas på det bästa.
Nu är vi på G att korsa Grossglocknerpasset. I början är det ganska
beskedligt men det blir snart brantare och krokigare. Det är ju tidigt
på säsongen så trafiken är ganska gles och vi behöver inte känna oss
i vägen för någon, alla kör lugnt.
En mäktig syn 19 juni med snö och ändå 20 gr varmt där vi är.
Middagspaus.
Snön kryper närmare.
Det gick bra att köra, vägen är visserligen brant och krokig. Trots att
“diket” var så där 200 m djupt på höger sida och total frånvaro av
vägräcke så var det så mycket att titta på hela tiden vi körde. Så det
kändes ganska bra att tuffa fram i 10-12 km/tim på ettans växel.
Väl uppe rastade vi och tittade på utsikten runt om och konstaterade
att vägen ned var både lång och brant.
Utsikt från Edelweiss-Spitze
Efter en kortare rast för att vila både bil och kropp. När jag köpte
“briefmarke” med bästa möjliga uttal på skoltyska säger hon som står
i kiosken på skånska “jaha du ska ha frimärke”. Efter ha lagt vykorten
på lådan började vi nedfärden.
Om det var jobbigt att köra uppför var det inte lättare att ta sig ner.
10-12 km på 1:ans växel var det enda som gick, att bromsa sig ner
skulle antagligen ha gjort slut på både bromsklossar och skivor.
Det var samma här inte mycket trafik och de som kom efter hade inga
större problem att köra om.
När vi kom ner emot Putschall började det att bli lite bebyggelse.
Tidigare såg vi inga hus, men vägen är ju stängd större delen av året
så det går väl inte att bo där.
Ett par av de första husen vid nedfarten.
1 våning på översidan och 3 på nedsidan. Undrar hur de klipper gräset.
Vi fortsatte mot Winklern och körde vidare mot Lienz. Kvällen närmade
sig och vi saktade ner farten och började kolla efter ställe att sova på.
Hittade en bro över floden Drau strax utanför Amlach och körde över.
Parkerade och tog cyklarna och körde några km på en cykelväg för att
se på naturen och röra lite på kroppen. Vi hittade en servering med en
stor parkering och frågade om vi fick stå där över natten det var ok så
vi hämtade bilen och gjorde kväll där.
Gick in på serveringen och fick en öl och vatten innan vi knoppade in.
Dagsetapp 31,3 mil
[BREAK=Tisdag 20 juni.]
Starta kl 08.30 efter en tyst och lugn natt på parkeringen. Körde vidare
västerut på väg 100 och korsade gränsen till Italien. Italien var markant
mycket skräpigare och smutsigare än Österrike och Tyskland. Syntes
skillnad direkt man kom över gränsen.
Första stoppet i Italien vid Lago Di Landro.
Framme i Toblach/Dobbiaco svängde vi söderut på väg 51 mot
Cortina de Ampezzo där det var dags för en bensträckare och lite koll
på stan och köpa frimärken.
Efter pausen rullade vi vidare på väg 51. Passerade många små städer,
Chiapuzza, Borca Di Cadore, Domegge Di Cadore, Forni Di Sopra.
Visst är Italienska ett vackert språk.
Fikaplatsen vid Pieve Di Cadore
Tur att bilen är liten.
Så småningom kom vi fram till Tolmezzo, en lite större stad där vi
parkerade på en p-plats inne i stan och tog fram våra cyklar. Körde
och tittade på stan. Vi kollade om det fans någon bar som visade
VM-matchen mot England. Under tiden som vi cyklade runt hade vi
lämnat in kamerabatteriet och laddaren till en blomsterhandlare som
hade sin butik där vi stod parkerade för att få batteriet laddat.
Efter att ha hämtat batteriet och laddaren samt tackat för hjälpen, gick
vi till baren Caffe Mondo och satte oss och tittade på VM-fotbollen.
Pimplade lite öl och vin under tiden.
Fotbollsnotan
Blomsterhandlaren i Tolmezzo.
Vi sov gott under natten på parkeringen till en kostnad av 1€.
Många tycker nog att vi är lite oförsiktiga med våra nattstopp, men
det har aldrig känts farligt eller otryggt. Det har heller aldrig hänt
något eller ens minsta tillbud till något.
Dagsetapp 18,2 mil
[BREAK=Onsdag 21 juni.]
Startade dagen i Tolmezzo med frukost. Tankade 39,2 l för 48€ och
kör mot Grado via väg 13 som går parallellt med motorvägen A 23.
Vi har semester och gott om tid så vi väljer att helst inte köra motorväg.
Man får se mycket mer av landskapet, städer och byar när man håller
sig på mindre vägar.
Nära Udine går vi in på en supermarket och handlar lite mat och frukt.
Kör sedan vidare söderut och kommer fram till Grado tidig eftermiddag.
Har kollat in att det ska finnas en rabatterad Camping utanför Grado
som enligt ACSI kortet ska vara av bra klass till en kostnad av 14€.
På väg mot campingen kör vi förbi en ställplats för husbilar och kör in
och kollar. Det visar sig att det kostar 15€/dygn att stå där på vanlig
parkering utan någon service alls. Vi blir lite fundersamma hur vi ska
kunna bo på camping bara 3km längre från centrum för 14€.
Vi hittar till slut camping Villagio Europa.
Kanonfin camping och kostar med ACSI kortet 14€.
Dagsetapp 13,3 mil
Totalt hit 235,8 mil.
Vår plats på Villagio Europa
Badstranden med gratis stolar och parasoll
Vi hade nära till havet.
Båda bilderna är tagna från samma plats.
Kvällsmys på stranden med nytvättat hår, ost och vin.
[BREAK=Torsdag 22 juni]
Översiktsbild Grado Camping Villagio Europa, ligger 4,5km till hö.
Infarten på kvällen.
Stranden inne i Grado.
Fiskehamnen ligger i den raka delen av Y:et. Se översiktsbilden.
Glassbaren med en godaste glass vi nånsin ätit.
Det blev flera besök på Gelateria Bomben.
Gatubild Grado
Pizzeria i Grado
[BREAK=Fredag 23 juni.]
Midsommarafton
Efter två fina dagar i Grado med bad i havet, cykelturer in till centrum,
Pizzeriabesök och glassätande, var det dags att rulla vidare.
Vid utfarten till campingen finns en servicestation för tömning av toa,
gråvatten samt fyllning av färskvatten. Vi körde dit, fixade så att allt
var tomt o påfyllt. Gick in i receptionen för att betala och åka, kl var
nu ca 08.30. Då visade det sig att, in fick man komma men inte ut.
När man skulle betala öppnade inte kassan förrän 09.00. Efter div tjat
o höjda röster från både oss och ett holländsk par fick vi till slut betala.
Vi kände oss mycket nöjda med att allt stämde på räkningen. Vi var
rädda för att det skulle bli dyrare när man ser den ordinarie prislistan
här nedan enligt den skulle vi ha betalat 31.50 euro/dygn.
Nästa år blir det ett nytt ACSI kort var så säker.
Äntligen på väg. Efter bråket i receptionen tog vi kustväg 14 till Mestre
som är som en förstad till Venedig. På vägen var vi på Coop Adriatica
och inhandlade diverse matvaror för 26€.
Framme i Mestre körde vi ut till Venedig på Ponte di Liberta.
Väl framme i Venedig parkerade vi på p-platsen för bussar och husbilar.
För att orka med att trava runt i Venedig många tim lagade vi middag
och åt på parkeringen. Efter att ha diskat och plockat undan tog vi ner
våra cyklar och trampade iväg in mot centrala stan, det var ca 2km in
till där själva gamla stadsdelarna började.
Vid lyktstolpen på andra sidan bron låste vi fast cyklarna och bad en
gondoljär att rita ett kryss på vår karta, så att vi skulle hitta tillbaks.
Majbritt beundrar Rialtobron.
På väg ner från Rialtobron.
Taxibåt och gondol.
Gondol i gränden.
San Marcus platsen
Redo för gondoltur.
Smal och lite halvruffig gränd, en port
och innanför ett lyxhotell.
Efter att ha trampat runt i hettan i Venedigs gränder i många timmar
vände vi åter mot cyklarna. Vi gick lite vilse och irrade runt lite extra
men kom fram till Rialtobron igen. Törstiga och trötta satte vi oss ned
vid en servering och beställde en Coka Cola och en vatten, vi visste ju
att Venedig är dyrt. 10.10€ var i saftigaste laget. Det var väl sittplatsen
och närheten till Rialtobron vi betalade för, inte vattnet och Coka Colan.
Notan
Parkeringsbiljett
Efter en stunds vila och återhämtning gick vi tillbaka till våra cyklar och
återvände till bilen. Betalade P-avgiften på 21€ och summerade dagen.
Gondol 50€, Dricka 10.10€, Parkering 21€, Frimärken 1,20€ =82.30€.
Semesterns dyraste dag men värt varenda cent.
Väl över på fastlandet fortsatte vi söderut på väg 309 mot Chióggia, för
att försöka hitta ett övernattningsställe. Vägen går utmed kusten och vi
hittade en nedlagd fiskecamp med stor parkering. Vi körde in där och
tänkte stanna där över natten, men myggor och knott i tusental gjorde
att vi tittade i vår “husbibel” Borderatlasen.
Där fann vi en ställplats i Montagnana ca 5mil västerut. Så vi körde in
på väg 104 vid Codevigo och via Monsélice kom vi till den här “idylliska”
övernattningen vid 22-tiden på kvällen. (se Lördag)
Etapp torsdag- fredag 36 mil.
[BREAK=Lördag 24 juni.]
Midsommardagen
Frukosten intogs med god aptit även om inte omgivningen var så
särdeles vacker. Efter frukosten tog vi ner våra cyklar igen och åkte in
i Montagana som hade en ringmur och innanför en gammal stadskärna.
Ofta har vi hittat sådana platser som inte står i några turistbroschyrer
men det beror väl på att vi oftast rör oss på småvägar och kör sakta.
Fast det här var en slump. Det är det som är tjusningen med våra resor.
Gamla stan, Montagnana.
Glass äter vi ofta och gärna.
Husen mot ringmuren
Ringmuren från utsidan.
I Montagnana var vi inne i Super Punto, Via c. Battisti och handlade
matvaror för 11.86€. Reste sedan vidare, nu på väg 420. Efter att ha
korsat floden Ádige tar vi av mot Verona för att komma till Gardasjön.
Vi kommer tidig eftermiddag till Lazise. Tyvärr ingen möjlighet att bada
p.g.a. riklig algblomning. Vi stannar dock och äter pizza på Café Lazise.
Notan
Efter en god middag kör vi vidare på väg 249 mot östsidan på Gardasjön
för att kolla om det är bättre vattenförhållande där. Strax efter Sirmione
hittar vi Fornella camping som var listad i ACSI kortets karta oxå för 14€.
Körde in och hittade en plats alldeles vid stranden och parkerade.
Grannen, en tysk hade TV:n på och satt och tittade på Sverige-Tyskland
i VM fotbollen. Jag kollade lite då och då men det gick ju inte bra för oss.
Här var vattnet fint så vi badade och konstaterade att badskor var nästa
investering att göra, då det var mycket vassa stenar på stranden.
Ett svanpar med ungar var grannar i badet.
De visste nog att campinggästerna inte var farliga för de var alldeles orädda.
Svanpar vid Lago di Garda.
Badskor köpte vi i campingens butik.
De blev väl använda under hemresan.
Dagsetapp blygsamma 16.6 mil
[BREAK=Söndag 25 juni.]
Startar från Fornella Camping vid 11 tiden. Kör norrut på väg 45 b.
Efter några km körning hittar vid Gardone Riviera vid den Botaniska
trädgård vi fått reklam för på campingen. Giardino Botanica, efter div
felkörningar hittar vi parkeringen och löser inträde till parken med 16€.
Tankat 54,2 l diesel för 65.16€.
Entrebiljett
Bildsvep från parken. Tyvärr är inte vi några vidare botanister så vi
hade dålig koll på vad som fanns där, men de var specialiserade på
bambu och gröna växter.
Efter att ha strosat runt i trädgården återvände vi till parkeringen och
fortsatte vår färd utmed Gardasjöns strand. Framme vid Gargriano
stannade vi till och lagade middag. En av de stora fördelarna med så
liten husbil som vi har, är att det är lätt att stanna så där spontant.
Så länge vi klarar att klättra upp på loftet behåller vi nog den här bilen.
Badstranden lockade.
Olaglig parkering. (privat P för hotellet i bakgrunden)
Vi tog ett snabbt bad, vågade inte stå för länge på hotellparkeringen.
Med stora bokstäver målade på muren upplystes vi om att det var risk
för bortforsling av felparkerade bilar.
Efter middagen såg vi hur trafiken norrut tätnade mer och mer. Vi beslöt
oss för att vända och köra via Brescia och vidare upp mot Sankt Moritz
och Davos. Vi ville passera där på väg mot Bodensjön och Mainau som
var vårt nästa mål.
Efter en lugn resa under dagen utan når vi fram till Breno på väg 42 ca
7mil norr om Brescia där vi hittar en kaffepausplats vid floden. Efter
fikat fortsatte vi Edolo där vi svängde vänster in på väg 39 mot Aprica.
Vägen var brant och krokig och en massiv bilkö var på väg nedåt. Det
visade sig att det varit cykeltävling under dagen därav trafiken.
Idag inträffade det enda olyckstillbudet på resan. I en kurva kom jag
för nära ett utskott på bergväggen och fick en smäll på högersidan.
Jag trodde vi hade repat upp hela sidan men det gick bra.
Profilen runt bodelsdörren tog det värsta, så skadorna blev obetydliga.
Aprica en vintersportort.
Efter en promenad i Aprica fortsatte vi på väg 39 till Tresenda där vi
svängde vänster på väg 38. Klockan närmade sig sex så vi saktade
farten och började att spana efter nattlogi. Vi hade ingen anledning att
ta in på camping då vi ju hade fyllt vatten, tömt toa, duschat på Fornella
campingen i morse.
Några km efter att ha passerat Sóndrio hittade vi en fotbollsplan med
parkering vid Masina. Vi parkerade och lastade av cyklarna och tog en
tur in mot samhället. Utanför bybaren satt en del människor och tittade
långt efter oss när vi cyklade förbi. Tror inte att turister kom särskilt
ofta på cykel här.
Efter en timmes cykeltur, den sista kvarten var det ganska mörkt och
vi har inget ljus på cyklarna, kändes det gott att ta en kopp te, lite kex
och ost och sedan klättra upp i bingen.
Dagens etapp 23,2 mil.
[BREAK=Måndag 26 juni.]
Vaknade som vanligt ganska tidigt, fixade frukost, diskade och plockade
i ordning. Vi har fått lite rutiner nu så att det flyter på bra. Vid 8-tiden
är vi klara att åka.
Idag har vi tänkt oss att komma fram till Bodensjön. Vi får väl se hur
långt vi hinner. Framme vid Cólico tar vi norrut på väg 36. När vi
kommer till Chiavenna är det dags att fylla på i kylskåp och skafferi.
Vi hittar en matbutik, Iperal Spa och inhandlar lite förnödenheter.
Den som har lust kan ju försöka översätta vad vi köpte, jag kommer i
alla fall inte ihåg vad det var. Fortsatte sedan mot Österrikiska gränsen.
Det är enklare nu med EU men det var roligare förr med stämplar i pass.
Lite grann saknar jag tjusningen med att komma in i ett nytt land genom
tull och annat. Nu står det bara en skylt och vips är man i nästa land.
Vägport vid Malojapasset.
GPS: N46 23 50 E9 41 10
Den här vägporten på väg 3 vid Maloja var ganska häftig. Via St. Moritz
körde vi vidare på vägen som nu bytt nr till 27. Vi hade tänkt köra över
Davos men vid avtagsvägen var bommen nere och vägen var avstängd.
Vi frågade en man som stannade bakom oss, han sa att det antagligen
skett en olycka och att vägen var blockerad. Den skulle inte vara
avstängd enlig honom. Vi tittade på kartan och bestämde oss för att
köra vidare på väg 27, mot tyska gränsen.
Vägen följer floden Inn och landskapet med bördiga ängar och bergen
i bakgrunden var vackert.
Lunch vid floden Inn. (Ramosch)
Efter lunchen fortsatte vi mot gränsen och vidare mot Landeck. Nu har
vägen bytt nr, heter nu 180. Vi kommer nu in i ett brantare parti av
vägen. Det var nästan lika brant som Grossglockner, men inte lika högt.
Det var kort mellan kurvorna och de var ganska tvära. GPS:en hade
problem att hänga med, tjatade “om möjligt gör en U-sväng nu”
det blev för tvära svängar och lite dålig satellitkontakt ibland. Framme
i Landeck var det tid för en paus med promenad i stan. Vi parkerade
nära centrum och passerade ett stort öltält med VM-fotbollsentusiaster
men fortsatte in mot centrum. Satte oss på ett café och fick kaffe med
glass och apfelstrudel med vaniljsås.
Kaffe, glass, apfelstrudel, parkering.
Caféet i Landeck.
GPS: N47 9 00 E10 33 60
Efter pausen i Landeck fortsatte vi mot Bodensjön. Vi kom fram till
Lindau i sydöstra hörnet av sjön sen eftermiddag och letade nattplats.
Fann inget lämpligt i Lindau så vi körde en bit från sjön på en mindre
väg och hittade en skogsbilväg som vi stannade på.
Dagsetapp 35 mil.
[BREAK=Tisdag 27 juni.]
Startar från Lindau på morgonen, kör väg 31 norrut. Den går parallellt
med E54 men som valigt väljer vi den minsta vägen som går att få.
Framme i Meersburg kör vi ned i hamnen och tar färjan över till Konstanz
Färjedäcket.
Dagens resmål skymtar. Mainau
Färjebiljetten.
Inträde Mainau.
GPS: N47 42 18 E9 11 45
Färjan kostade 11€ och varade i ca 20 min. På håll fick vi en skymt av
slottet Mainau som var dagens resmål. Har hört och läst mycket om
Greve Bernadottes livsverk. Det skulle överträffa alla våra förväntningar.
Mainaus symbol.
Påfågel av blommor
Rondellplantering
VM fotboll?
Mycket blommor.
Bodensjön som blomkarta.
Fjärilshuset.
Fjärilen är ca 10 cm i profilen.
Den här var nästan genomskinlig.
Mycket vackert fanns att se på Mainau, tyvärr var Rohdodendronparken
utblommad, den hoppade vi över. Besökets höjdpunkt blev rosengården.
Det är synd att det inte finns doftbilder.
Där fanns mycket att klippa.
Mot muren där bilden ovan är tagen.
Rosenrabatt modell magnifik.
Inträde och parkering kostade oss 25€ men det var det värt med råge.
Åter till parkeringen gjorde vi mat innan vi fortsatte vår resa. Nu börjar
vi att mer och mer åka motorväg för att ta oss hem så vi tog E41 till
Trossingen där vi genade över till väg 27 och vidare upp mot Stuttgart.
Framme i Tübingen var det dags för en promenad och glasspaus. Även
i Tübingen hittade vi in gamla stan av en ren slump och irrade runt lite
innan vi gick tillbaka till bilen och fortsatte norrut.
Hade sett ut en Stellplatz vid en vingård lite norr om Stuttgart. Hittade
fram med hjälp av GPS:en till Felsengarten Kellerei lite utanför staden
Besigheim. Parkerade på deras parkering och cyklade in till staden och
kom rakt in i medeltidsbebyggelsen. Satte oss på Café Hirsch, efter att
ha vandrat runt lite grann och drack lite vin och öl. När vi satt på Hirsch
frågade ett par bredvid oss vilket språk vi pratade. När vi talat om att vi
var från Sverige sa mannen att han hade trott det men tyckte också vi
kunde ha varit från Holland. Sa till honom att vi hade suttit och funderat
på vilka som var stamgäster och vilka som var turister.
Nja sa han och tittade sig omkring “ Det är nog bara ni som är turister”.
Notan gick på blygsamma 5,70€ så cykelfärden hem gick utan problem.
Rådhuset i Besigheim.
GPS: N48 59 58 E9 08 28
Besigheim med omgivningar.
Gatubild
Café Hirsch mitt i gatan.
Dagens etapp 28,3 mil.
[BREAK=Onsdag 28 juni.]
Startade dagens etapp med att gå in i Felsengarten Kellerei:s vinbutik
som var ganska välförsedd. Pratade med en artig försäljare som kunde
mycket bra engelska. På frågan om det var möjlig att prova viner när
vi bara var två personer och som dessutom inte skulle handla några
stora mängder. Svarade han att vi kunde prova så mycket vi ville.
Vi fick absolut inte komma hem med vin som vi inte tyckte om. Efter
att ha testa 12-15 röda och 10-talet vita viner och högen av begagnade
glas växt så vi nästan skämdes. Gick vi ut på lagret och hämtade det
beställda vinet och lastade in i bilen.
Slutsumman blev 95,77€ så det räckte nog till notan för att diska glasen.
Brandbilsparad i Besigheim.
GPS: N48 59 45 E9 10 50
När vi kom ut hade det kört upp en massa gamla brandbilar utanför på
parkeringen. Det var delstatens brandkårer som firade jubileum, ganska
imponerande samling bilar.
Igår em. pratade vi husbilar med en tysk husbilsfamilj som också var
där för att köpa vin. Då vi nämnde att vi ville ha en helintegrerad mindre
bil, sa han att han hade en kompis i Aspach bara 2 mil österut.
Där skulle de ha mässa i sin fabrik. Så vi åkte dit och kollade på bilarna.
Det var inget som vi fann intressant så vi startade upp GPS:en och slog
in en adress Gernsheim vid Rhen som vi tänkte ta oss till. Nu godkände
vi motorvägar, färjor och allt som fanns för att komma fram så fort som
möjligt. Efter en del krångel fick vi köraranvisning och startade. När vi
hade kört ca 20 min sa jag till Majbritt att detta är inte rätt. Hon tyckte
att det fixar sig nog antagligen kommer vi ut på motorvägen och svänger
åt rätt håll. Jag höll med och vi körde vidare men till slut insåg vi båda
att det här går definitivt inte åt rätt håll. Vi stannade och jag försökte
mata in en ny adress i GPS:en men den vägrade totalt att samarbeta.
Gjorde en “Hard Reset” d.v.s. stängde av strömmen helt och startade
på nytt, totalt fiasko. Nu fanns inget kvar i dataminnet och minneskortet
som installationsfilén låg på hade jag tagit till kameran, ridå ned. Nåväl
vi hade karta och började köra efter den istället, efter 10mils körning
runt Stuttgart var vi vid 14-tiden tillbaka i Besigheim där vi startat
samma morgon. Vi gick åter till café Hirsch och åt en middag som tröst
i bedrövelsen. Nåväl efter maten körde vi vidare mot Rhen nu efter karta
på gammalt hederligt vis.
I Heidelberg hittade vi en butik som sålde begagnade datorprylar och
som tur var hade jag tagit med disketterna som hörde till GPS:en. Fick
hjälp med att lägga in installationsfilerna igen, så allt löste sig bra. Med
GPS:en i funktion igen körde vi vidare ut på E31 och i Westhofen
stannade vi på en Stellplatz över natten.
Dagsetapp 26,9 mil
[BREAK=Torsdag 29 juni.]
Startat mot Bingen, en stad vid Rhen ca 5 km väster om Wiesbaden,
irrat runt lite i Wiesbaden och sedan kört väg 42 mot Bingen.
I Eltville körde vi ner till Rhen och parkerade i skuggan under ett stort
träd och lagade middag.
Detta var första anblicken av Rhen under resan.
GPS: N50 01 20 E8 07 00
Efter maten fortsatte vi mot Bingen där vi stannade till på Stefanstrasse ( Basilika).
Basilika var en stor kyrka. Lätt att hålla reda på var vi hade bilen så vi
gick runt en stund och tittade på stan. Vi satte oss på ett café och köpte
glass och kaffe.
Innan vi körde ut från Bingen tankade vi 53,97 l diesel för 62,55€.
Trippmätaren visade 59 mil men vi har inte kört så fort, sista tiden.
Vi fortsatte resan utefter Rehn och tänkte oss till Loreley klippan. När
vi kom fram till St Goarshausen, ligger vid Loreley, såg vi en holländsk
husbil parkerad på en gammal kaj vid floden. Vi åkte ned och frågade
om det var okej att stå där, visst sa han, slå er ned bara.
Kajplats vid Rhen.
GPS: N50 08 59 E7 43 31
Torrt och plant.
Efter att ha parkerat och satt upp markisen och hängt upp sängkläderna
på vädring. Tog vi en liten rundtur på cyklarna utmed floden och upp i
St Goarshausen.
Väl tillbaka till bilen hämtade jag batteriet och laddaren till kameran och
gick över vägen till konditoriet där och fick lov att ladda batteriet hos dom.
Satte oss ute en stund med lite öl och vin. Vi lyssnade på vår holländske
granne som spelade dragspel en bra stund framåt natten.
Dagsetapp 18,1 mil
[BREAK=Fredag 30 juni.]
Sov oroligt under natten tågen gick ofta förbi ovanför oss och det
dundrar ganska kraftigt, men vi sover ändå bitvis.
På morgonen tog vi våra cyklar och tog färjan över till St Goar 50 cent
per person men 1,30 för cyklarna. Väl över på andra sidan kör vi norrut
några km och vänder sedan och kör söderut. Cyklar förbi Loreleyklippan
och ytterligare ca 8 km utefter floden till Oberwesel där vi handlar lite
vatten och annat på Lidl.
På Återvägen stannar vi till vid Loreley klippan och tar några kort.
Loreley klippan
Majbritt betraktar Loreley klippan.
Tillbaka i St Goar sätter vi oss på restaurang Loreley-Perle och äter en
schnitzel och en sallad. Maten är inte så där väldigt god och när vi har
betalat tycker vi att notan är väl hög och servitören ber om ursäkt och
säger att vi fått betala grannbordets pommes frites. Vi får det tillrättat
och åker tillbaka med färjan över floden. Efter en kopp kaffe tar jag
kameran och cyklar till Loreley statyn som står bara ca 300m från oss
men man måste cykla runt en bit för att komma dit.
Loreleystatyn.
Bilen står rakt fram i bilden.
Badar i Rhen dels för att svalka av mej men också för att kunna säja
att jag badat Rhen. Vattnet är ganska varmt men strömt och stora
stenar så man får hålla sig i kanten. Sitter ute ikväll också med lite vin
och öl. Man skaffar sig fort fula ovanor när man är ute så här.
Hör hur tyskarna skriker i husen runt omkring.
Tyskland spelar någon delfinal och vinner, bilar tutar och folk vinkar,
gamla tanter står vid vägen och vinkar med flaggor mot bilarna som
åker förbi.
Lägger oss tidigt för imorgon är det tänkt att bli ett längre skutt hemåt.
[BREAK=Lördag 1 juli.]
Startar kl 07.00 från St Goarshausen och kör förbi Koblenz.
Tankar 68,1 l för 77,90€ trippmätaren står på 62 mil så vi håller oss i
närheten av dryga litern/mil.
Kör motorvägen mot Köln och sedan vidare mot Hamburg, Lübeck och
till Puttgarden där vi tar färjan till Danmark. Väl över tar vi nattstopp på
Farö där vi hade middag på nervägen.
Cirkeln är sluten allt har gått bra och det känns nästan som om vi redan
är hemma, men vi har ju en bra bit kvar.
Sista kvällsstunden på den här resan.
Efter en tekopp och lite kex (inget vin och öl idag) somnar vi gott efter
en lång dag .
Dagsetapp 77,2 mil.
[BREAK=Söndag 2 juli.]
Vaknar vid 8-tiden och fixar frukost. Kör vidare rakt genom Danmark
snabbaste vägen mot Helsingör och färjar över till Helsingborg.
Fortsätter vidare upp mot Smålandsrasta efter att ha badat i Örkelljunga.
Kör sedan raskt vidare mot Karlstad via Skövde, Kristinehamn kommer
fram till vår äldsta dotter som bor strax utanför Karlstad ca 18.30.
Emma och Ida våra barnbarn kommer och kramar om oss.
Det känns gott att vara (nästan) hemma igen.
Efter att ha ätit våfflor och druckit kaffe somnar vi gott på deras gårdsplan.
Dagsetapp 66,1 mil
[BREAK=Måndag 3 juli.]
Startar hemresan till Töcksfors på förmiddagen och kommer fram vid
14-tiden och har redan börjat prata om nästa års resa. Då ska vi försöka
komma till södra Italien kanske Sicilien eventuellt över till Kroatien,
Serbien men det får vi se vad det blir av det.
Vi körde totalt 569 mil och resan kostade ca 700 kr/dygn totalt.
Efter att ha kollat diesel och mil visar det sig att bilen dragit 1,08 l/mil.
Ungefärlig resväg till Italien 2006.
[BREAK=Torsdag 15 Juni]
Årets resa med husbilen startade från Töcksfors med att tanka fullt på
Shellmacken. Tänkte att ha koll på dieselförbrukningen nu när vi har
satt in KCR-box och försöka jämföra med fjolårets resa till Moseldalen.
Mätaren stod på 2741,4 mil vid starten. Vi startade i lugnt tempo och
körde småvägar ner mot Helsingborg med en avstickare till Hyssna för
att kolla på bilar hos Forsbergs. Mycket stora och påkostade bilar fanns
att titta på. Varken pris eller storlek passar nog vårt sätt att semestra.
Efter att ha handlat lite färskvaror i Horred stannade vi för matpaus
några km längre ned utefter väg 41.
Matplatsen utanför Horred
Rhododendronhäck
Resan fortsatte väg 41 till Varberg där vi bytte gasolflaska. Vi köpte ett
Svensk-Italienskt lexikon samt en P-skiva. Fortsatte färden mot Båstad
där vi tog in på CC-campingen.
CC-campingen i Båstad.
Dagens etapp 45,6 mil.
[BREAK=Fredag 16 juni]
Efter en lugn natt på Båstads camping checkade vi ut (160
Köpte samtidigt ACSI:s Campingcard (70
som utlovade försäsongsrabatter på massor av campningar i Europa. Vi använde
kortet 5 nätter på fina campningar i Italien och tjänade ca 10 €/natt så
det var väl investerade pengar. Startade 08,30 mot Helsingborg för att
ta färjan till Helsingör.
Färjebiljett, överfart Helsingör, samt Rödby-Puttgarden tor 1438:-
Tankat 63,5 l diesel efter att ha kört 59,4 snabba mil. Ca 1.07 med
motorvägsfart känns helt okej. Körde E 47/E55 raka spåret mot Rödby.
Danmark var inte intressant i år, nu är det Italien som hägrar.
Framåt tvåtiden kändes det i magen att det var lunchdags och vid bron
över Storströmmen ligger Farö. Där finns fina rastplatser som används
av husvagn och husbilsresenärer för övernattning och matrast. 24-tim
parkering och tillgång till toa gör att det är många som övernattar där.
Farö rastplats.
Efter att ha färjat över till Puttgarden tog vi motorvägen till Lübeck och
fortsatte på väg 207 mot Mölln. Vi knappade in München på GPSen och
bad om kortaste vägen. Det var ett stort misstag. Efter flera timmars
körning på vägar o genom samhällen som inte fanns på kartan ställde
vi om GPS:en till snabbaste vägen dock utan motorväg. Vi kom framåt
kvällen till Boizenburg som ligger på väg nr 5 ca 6mil Ö om Hamburg.
Vi började söka oss in på små “vita “ vägar för att hitta nattparkering.
Vi brukar ta av från de stora stråken och leta efter nattlogi utefter små
vägar. Det har aldrig känts farligt att övernatta ute på landsbygden.
Vi hittade en skogsbilväg strax före Ghörde
Skogsövernattning Ghörde
Kanske inte bästa utsikten men lugnt och stillsamt för att sova.
[BREAK=Lördag 17 juni]
Vaknade tidigt av fågelsång fixade frukost och drog iväg. Nu körde vi
med GPS:en inställd på München snabbaste vägen utan motorväg. Till
en början gick färden på väg 248 mot Lüchow. Stannade i Parsau och
köpte bröd, vin o fläsk. Vid 9-tiden kom vi fram till en kanalkorsning i
närheten av Wolfsburg där vi stannade för fikapaus och kartkontroll.
Fikadags vid kanalen
Tankat 62,42l diesel efter 62,2 mil blandad körning, ser redan nyttan
av KCR-boxen, bättre segdragning utan ökad bränsleförbrukning.
Efter pausen fortsatte vi mot Erfurt via väg 81 till Nordhausen där vi
bytte till väg nr 4. Vid 5-tiden på eftermiddagen kom vi till Stellplatzen
i utkanten av Erfurt. Den såg inget vidare trevlig ut så vi kollade vår
“Borderatlas” efter adressen till en annan som vi sett. Den visade sig
ligga mitt inne i stan och skulle bestå av 4 husbilsplatser. Väl framme
konstaterade vi att det fanns just 4 platser men att det stod 10 husbilar
och 15 bussar på parkeringen. Så vi ställde oss på en bussplats och
hoppades att det skulle gå bra. Vi tog en promenad. Det visade sig att
det var någon sorts karneval på gång, så centrum var fullspikat av folk.
Karneval i Erfurt
Flickorna visar GLASÖGON
Senare på kvällen gick vi på restaurang, Majbritt åt “Insalata Paganini”
jag en Capricciosa samt lite vin och öl till detta.
Notan
Etappen Fredag / Lördag 157,4 mil
[BREAK=Söndag 18 juni]
Natten i Erfurt var lite stökig, vi sov trots allt ganska bra. Efter
sedvanliga frukostbestyr startade vi med siktet inställt på Kramsach
(5 mil Ö Innsbruck) strax innanför gränsen till Österrike.
Första anblicken av Alperna någonstans på väg A93/ E45.
Tanka 57,9 l, kört 51,5 mil, lite mer motorväg idag med mer stigningar
men 1,12 l/mil är rätt okej ändå.
Tagit tidig kväll på camping Seehof i Kramsach i Österrike, på väg dit
fick vi en rejäl regnskur över oss, men det klarnade snabbt upp igen.
Camping Seehof
[BREAK=Måndag 19 Juni.]
Startat från Camping Seehof 08.30, stannat i Haizenberg på väg 169
för att handla lite matvaror.
Specialbyggd slåttermaskin
Tyvärr är bilden missvisande då den är tagen uppifrån mot sluttningen
så det syns inte hur brant det är.
Här ser man bättre hur brant det är.
Fin utsikt vid fikat.
Nu börjar stigningarna upp mot Grossglocknerpasset, det är inte utan
att det pirrar lite i magen. Bilen är fulltankad med diesel och vatten,
plus alla andra prylar. Vikten ligger på 2950kg och “stallet” fram har
bara 92 hästar, vad har vi gett oss in på ?
Via väg 169 och in på väg 165 kommer vi till Gerlos. Jag kan verkligen
rekommendera den vägen. Visserligen krokig och backig men mycket
vacker väg och inga problem att köra.
I Gerlos är det dags för en promenad och vi köper frimärken. Trots att
vi har hängt med i utvecklingen och skickar SMS är det flera i vår
bekantskapskrets som tycker det är roligt när det kommer ett vykort.
Vidare på väg 165 kommer vi till Mittersill då har vi passerat en vägtull
där vi fick betala 7€.
I Mittersill stannade vi till. Åt en glass samt beundrade blomrabatterna.
Efter Mittersill byter väg 165 till 168 och det bär iväg mot Zell am See.
Vi kommer lite fel vid en tunnel då GPS:en tappat satellitkontakten och
vi inte var uppmärksamma på skyltningen.
(man slappnar av alldeles för mycket med GPS:en igång)
Efter att ha vänt och kört tillbaka några km kommer vi in på väg 107
mot Winklern. På väg dit skall vi först upp på 2571 meters höjd vid
Edelweiss-Spitze, sedan ner på andra sidan. Om det pirrade i magen
i morse är det nu fullt av både pirr i magen och tankar i huvudet.
Var det en tokig ide att ge sig på denna vägen. Men nu är vi framme
vid vägbommen och får betala ytterligare 26€ i vägtull.
Nu är det ingen återvändo, vi innanför tullbommen och har betalat så
nu är det bara att köra och hoppas på det bästa.
Nu är vi på G att korsa Grossglocknerpasset. I början är det ganska
beskedligt men det blir snart brantare och krokigare. Det är ju tidigt
på säsongen så trafiken är ganska gles och vi behöver inte känna oss
i vägen för någon, alla kör lugnt.
En mäktig syn 19 juni med snö och ändå 20 gr varmt där vi är.
Middagspaus.
Snön kryper närmare.
Det gick bra att köra, vägen är visserligen brant och krokig. Trots att
“diket” var så där 200 m djupt på höger sida och total frånvaro av
vägräcke så var det så mycket att titta på hela tiden vi körde. Så det
kändes ganska bra att tuffa fram i 10-12 km/tim på ettans växel.
Väl uppe rastade vi och tittade på utsikten runt om och konstaterade
att vägen ned var både lång och brant.
Utsikt från Edelweiss-Spitze
Efter en kortare rast för att vila både bil och kropp. När jag köpte
“briefmarke” med bästa möjliga uttal på skoltyska säger hon som står
i kiosken på skånska “jaha du ska ha frimärke”. Efter ha lagt vykorten
på lådan började vi nedfärden.
Om det var jobbigt att köra uppför var det inte lättare att ta sig ner.
10-12 km på 1:ans växel var det enda som gick, att bromsa sig ner
skulle antagligen ha gjort slut på både bromsklossar och skivor.
Det var samma här inte mycket trafik och de som kom efter hade inga
större problem att köra om.
När vi kom ner emot Putschall började det att bli lite bebyggelse.
Tidigare såg vi inga hus, men vägen är ju stängd större delen av året
så det går väl inte att bo där.
Ett par av de första husen vid nedfarten.
1 våning på översidan och 3 på nedsidan. Undrar hur de klipper gräset.
Vi fortsatte mot Winklern och körde vidare mot Lienz. Kvällen närmade
sig och vi saktade ner farten och började kolla efter ställe att sova på.
Hittade en bro över floden Drau strax utanför Amlach och körde över.
Parkerade och tog cyklarna och körde några km på en cykelväg för att
se på naturen och röra lite på kroppen. Vi hittade en servering med en
stor parkering och frågade om vi fick stå där över natten det var ok så
vi hämtade bilen och gjorde kväll där.
Gick in på serveringen och fick en öl och vatten innan vi knoppade in.
Dagsetapp 31,3 mil
[BREAK=Tisdag 20 juni.]
Starta kl 08.30 efter en tyst och lugn natt på parkeringen. Körde vidare
västerut på väg 100 och korsade gränsen till Italien. Italien var markant
mycket skräpigare och smutsigare än Österrike och Tyskland. Syntes
skillnad direkt man kom över gränsen.
Första stoppet i Italien vid Lago Di Landro.
Framme i Toblach/Dobbiaco svängde vi söderut på väg 51 mot
Cortina de Ampezzo där det var dags för en bensträckare och lite koll
på stan och köpa frimärken.
Efter pausen rullade vi vidare på väg 51. Passerade många små städer,
Chiapuzza, Borca Di Cadore, Domegge Di Cadore, Forni Di Sopra.
Visst är Italienska ett vackert språk.
Fikaplatsen vid Pieve Di Cadore
Tur att bilen är liten.
Så småningom kom vi fram till Tolmezzo, en lite större stad där vi
parkerade på en p-plats inne i stan och tog fram våra cyklar. Körde
och tittade på stan. Vi kollade om det fans någon bar som visade
VM-matchen mot England. Under tiden som vi cyklade runt hade vi
lämnat in kamerabatteriet och laddaren till en blomsterhandlare som
hade sin butik där vi stod parkerade för att få batteriet laddat.
Efter att ha hämtat batteriet och laddaren samt tackat för hjälpen, gick
vi till baren Caffe Mondo och satte oss och tittade på VM-fotbollen.
Pimplade lite öl och vin under tiden.
Fotbollsnotan
Blomsterhandlaren i Tolmezzo.
Vi sov gott under natten på parkeringen till en kostnad av 1€.
Många tycker nog att vi är lite oförsiktiga med våra nattstopp, men
det har aldrig känts farligt eller otryggt. Det har heller aldrig hänt
något eller ens minsta tillbud till något.
Dagsetapp 18,2 mil
[BREAK=Onsdag 21 juni.]
Startade dagen i Tolmezzo med frukost. Tankade 39,2 l för 48€ och
kör mot Grado via väg 13 som går parallellt med motorvägen A 23.
Vi har semester och gott om tid så vi väljer att helst inte köra motorväg.
Man får se mycket mer av landskapet, städer och byar när man håller
sig på mindre vägar.
Nära Udine går vi in på en supermarket och handlar lite mat och frukt.
Kör sedan vidare söderut och kommer fram till Grado tidig eftermiddag.
Har kollat in att det ska finnas en rabatterad Camping utanför Grado
som enligt ACSI kortet ska vara av bra klass till en kostnad av 14€.
På väg mot campingen kör vi förbi en ställplats för husbilar och kör in
och kollar. Det visar sig att det kostar 15€/dygn att stå där på vanlig
parkering utan någon service alls. Vi blir lite fundersamma hur vi ska
kunna bo på camping bara 3km längre från centrum för 14€.
Vi hittar till slut camping Villagio Europa.
Kanonfin camping och kostar med ACSI kortet 14€.
Dagsetapp 13,3 mil
Totalt hit 235,8 mil.
Vår plats på Villagio Europa
Badstranden med gratis stolar och parasoll
Vi hade nära till havet.
Båda bilderna är tagna från samma plats.
Kvällsmys på stranden med nytvättat hår, ost och vin.
[BREAK=Torsdag 22 juni]
Översiktsbild Grado Camping Villagio Europa, ligger 4,5km till hö.
Infarten på kvällen.
Stranden inne i Grado.
Fiskehamnen ligger i den raka delen av Y:et. Se översiktsbilden.
Glassbaren med en godaste glass vi nånsin ätit.
Det blev flera besök på Gelateria Bomben.
Gatubild Grado
Pizzeria i Grado
[BREAK=Fredag 23 juni.]
Midsommarafton
Efter två fina dagar i Grado med bad i havet, cykelturer in till centrum,
Pizzeriabesök och glassätande, var det dags att rulla vidare.
Vid utfarten till campingen finns en servicestation för tömning av toa,
gråvatten samt fyllning av färskvatten. Vi körde dit, fixade så att allt
var tomt o påfyllt. Gick in i receptionen för att betala och åka, kl var
nu ca 08.30. Då visade det sig att, in fick man komma men inte ut.
När man skulle betala öppnade inte kassan förrän 09.00. Efter div tjat
o höjda röster från både oss och ett holländsk par fick vi till slut betala.
Vi kände oss mycket nöjda med att allt stämde på räkningen. Vi var
rädda för att det skulle bli dyrare när man ser den ordinarie prislistan
här nedan enligt den skulle vi ha betalat 31.50 euro/dygn.
Nästa år blir det ett nytt ACSI kort var så säker.
Äntligen på väg. Efter bråket i receptionen tog vi kustväg 14 till Mestre
som är som en förstad till Venedig. På vägen var vi på Coop Adriatica
och inhandlade diverse matvaror för 26€.
Framme i Mestre körde vi ut till Venedig på Ponte di Liberta.
Väl framme i Venedig parkerade vi på p-platsen för bussar och husbilar.
För att orka med att trava runt i Venedig många tim lagade vi middag
och åt på parkeringen. Efter att ha diskat och plockat undan tog vi ner
våra cyklar och trampade iväg in mot centrala stan, det var ca 2km in
till där själva gamla stadsdelarna började.
Vid lyktstolpen på andra sidan bron låste vi fast cyklarna och bad en
gondoljär att rita ett kryss på vår karta, så att vi skulle hitta tillbaks.
Majbritt beundrar Rialtobron.
På väg ner från Rialtobron.
Taxibåt och gondol.
Gondol i gränden.
San Marcus platsen
Redo för gondoltur.
Smal och lite halvruffig gränd, en port
och innanför ett lyxhotell.
Efter att ha trampat runt i hettan i Venedigs gränder i många timmar
vände vi åter mot cyklarna. Vi gick lite vilse och irrade runt lite extra
men kom fram till Rialtobron igen. Törstiga och trötta satte vi oss ned
vid en servering och beställde en Coka Cola och en vatten, vi visste ju
att Venedig är dyrt. 10.10€ var i saftigaste laget. Det var väl sittplatsen
och närheten till Rialtobron vi betalade för, inte vattnet och Coka Colan.
Notan
Parkeringsbiljett
Efter en stunds vila och återhämtning gick vi tillbaka till våra cyklar och
återvände till bilen. Betalade P-avgiften på 21€ och summerade dagen.
Gondol 50€, Dricka 10.10€, Parkering 21€, Frimärken 1,20€ =82.30€.
Semesterns dyraste dag men värt varenda cent.
Väl över på fastlandet fortsatte vi söderut på väg 309 mot Chióggia, för
att försöka hitta ett övernattningsställe. Vägen går utmed kusten och vi
hittade en nedlagd fiskecamp med stor parkering. Vi körde in där och
tänkte stanna där över natten, men myggor och knott i tusental gjorde
att vi tittade i vår “husbibel” Borderatlasen.
Där fann vi en ställplats i Montagnana ca 5mil västerut. Så vi körde in
på väg 104 vid Codevigo och via Monsélice kom vi till den här “idylliska”
övernattningen vid 22-tiden på kvällen. (se Lördag)
Etapp torsdag- fredag 36 mil.
[BREAK=Lördag 24 juni.]
Midsommardagen
Frukosten intogs med god aptit även om inte omgivningen var så
särdeles vacker. Efter frukosten tog vi ner våra cyklar igen och åkte in
i Montagana som hade en ringmur och innanför en gammal stadskärna.
Ofta har vi hittat sådana platser som inte står i några turistbroschyrer
men det beror väl på att vi oftast rör oss på småvägar och kör sakta.
Fast det här var en slump. Det är det som är tjusningen med våra resor.
Gamla stan, Montagnana.
Glass äter vi ofta och gärna.
Husen mot ringmuren
Ringmuren från utsidan.
I Montagnana var vi inne i Super Punto, Via c. Battisti och handlade
matvaror för 11.86€. Reste sedan vidare, nu på väg 420. Efter att ha
korsat floden Ádige tar vi av mot Verona för att komma till Gardasjön.
Vi kommer tidig eftermiddag till Lazise. Tyvärr ingen möjlighet att bada
p.g.a. riklig algblomning. Vi stannar dock och äter pizza på Café Lazise.
Notan
Efter en god middag kör vi vidare på väg 249 mot östsidan på Gardasjön
för att kolla om det är bättre vattenförhållande där. Strax efter Sirmione
hittar vi Fornella camping som var listad i ACSI kortets karta oxå för 14€.
Körde in och hittade en plats alldeles vid stranden och parkerade.
Grannen, en tysk hade TV:n på och satt och tittade på Sverige-Tyskland
i VM fotbollen. Jag kollade lite då och då men det gick ju inte bra för oss.
Här var vattnet fint så vi badade och konstaterade att badskor var nästa
investering att göra, då det var mycket vassa stenar på stranden.
Ett svanpar med ungar var grannar i badet.
De visste nog att campinggästerna inte var farliga för de var alldeles orädda.
Svanpar vid Lago di Garda.
Badskor köpte vi i campingens butik.
De blev väl använda under hemresan.
Dagsetapp blygsamma 16.6 mil
[BREAK=Söndag 25 juni.]
Startar från Fornella Camping vid 11 tiden. Kör norrut på väg 45 b.
Efter några km körning hittar vid Gardone Riviera vid den Botaniska
trädgård vi fått reklam för på campingen. Giardino Botanica, efter div
felkörningar hittar vi parkeringen och löser inträde till parken med 16€.
Tankat 54,2 l diesel för 65.16€.
Entrebiljett
Bildsvep från parken. Tyvärr är inte vi några vidare botanister så vi
hade dålig koll på vad som fanns där, men de var specialiserade på
bambu och gröna växter.
Efter att ha strosat runt i trädgården återvände vi till parkeringen och
fortsatte vår färd utmed Gardasjöns strand. Framme vid Gargriano
stannade vi till och lagade middag. En av de stora fördelarna med så
liten husbil som vi har, är att det är lätt att stanna så där spontant.
Så länge vi klarar att klättra upp på loftet behåller vi nog den här bilen.
Badstranden lockade.
Olaglig parkering. (privat P för hotellet i bakgrunden)
Vi tog ett snabbt bad, vågade inte stå för länge på hotellparkeringen.
Med stora bokstäver målade på muren upplystes vi om att det var risk
för bortforsling av felparkerade bilar.
Efter middagen såg vi hur trafiken norrut tätnade mer och mer. Vi beslöt
oss för att vända och köra via Brescia och vidare upp mot Sankt Moritz
och Davos. Vi ville passera där på väg mot Bodensjön och Mainau som
var vårt nästa mål.
Efter en lugn resa under dagen utan når vi fram till Breno på väg 42 ca
7mil norr om Brescia där vi hittar en kaffepausplats vid floden. Efter
fikat fortsatte vi Edolo där vi svängde vänster in på väg 39 mot Aprica.
Vägen var brant och krokig och en massiv bilkö var på väg nedåt. Det
visade sig att det varit cykeltävling under dagen därav trafiken.
Idag inträffade det enda olyckstillbudet på resan. I en kurva kom jag
för nära ett utskott på bergväggen och fick en smäll på högersidan.
Jag trodde vi hade repat upp hela sidan men det gick bra.
Profilen runt bodelsdörren tog det värsta, så skadorna blev obetydliga.
Aprica en vintersportort.
Efter en promenad i Aprica fortsatte vi på väg 39 till Tresenda där vi
svängde vänster på väg 38. Klockan närmade sig sex så vi saktade
farten och började att spana efter nattlogi. Vi hade ingen anledning att
ta in på camping då vi ju hade fyllt vatten, tömt toa, duschat på Fornella
campingen i morse.
Några km efter att ha passerat Sóndrio hittade vi en fotbollsplan med
parkering vid Masina. Vi parkerade och lastade av cyklarna och tog en
tur in mot samhället. Utanför bybaren satt en del människor och tittade
långt efter oss när vi cyklade förbi. Tror inte att turister kom särskilt
ofta på cykel här.
Efter en timmes cykeltur, den sista kvarten var det ganska mörkt och
vi har inget ljus på cyklarna, kändes det gott att ta en kopp te, lite kex
och ost och sedan klättra upp i bingen.
Dagens etapp 23,2 mil.
[BREAK=Måndag 26 juni.]
Vaknade som vanligt ganska tidigt, fixade frukost, diskade och plockade
i ordning. Vi har fått lite rutiner nu så att det flyter på bra. Vid 8-tiden
är vi klara att åka.
Idag har vi tänkt oss att komma fram till Bodensjön. Vi får väl se hur
långt vi hinner. Framme vid Cólico tar vi norrut på väg 36. När vi
kommer till Chiavenna är det dags att fylla på i kylskåp och skafferi.
Vi hittar en matbutik, Iperal Spa och inhandlar lite förnödenheter.
Den som har lust kan ju försöka översätta vad vi köpte, jag kommer i
alla fall inte ihåg vad det var. Fortsatte sedan mot Österrikiska gränsen.
Det är enklare nu med EU men det var roligare förr med stämplar i pass.
Lite grann saknar jag tjusningen med att komma in i ett nytt land genom
tull och annat. Nu står det bara en skylt och vips är man i nästa land.
Vägport vid Malojapasset.
GPS: N46 23 50 E9 41 10
Den här vägporten på väg 3 vid Maloja var ganska häftig. Via St. Moritz
körde vi vidare på vägen som nu bytt nr till 27. Vi hade tänkt köra över
Davos men vid avtagsvägen var bommen nere och vägen var avstängd.
Vi frågade en man som stannade bakom oss, han sa att det antagligen
skett en olycka och att vägen var blockerad. Den skulle inte vara
avstängd enlig honom. Vi tittade på kartan och bestämde oss för att
köra vidare på väg 27, mot tyska gränsen.
Vägen följer floden Inn och landskapet med bördiga ängar och bergen
i bakgrunden var vackert.
Lunch vid floden Inn. (Ramosch)
Efter lunchen fortsatte vi mot gränsen och vidare mot Landeck. Nu har
vägen bytt nr, heter nu 180. Vi kommer nu in i ett brantare parti av
vägen. Det var nästan lika brant som Grossglockner, men inte lika högt.
Det var kort mellan kurvorna och de var ganska tvära. GPS:en hade
problem att hänga med, tjatade “om möjligt gör en U-sväng nu”
det blev för tvära svängar och lite dålig satellitkontakt ibland. Framme
i Landeck var det tid för en paus med promenad i stan. Vi parkerade
nära centrum och passerade ett stort öltält med VM-fotbollsentusiaster
men fortsatte in mot centrum. Satte oss på ett café och fick kaffe med
glass och apfelstrudel med vaniljsås.
Kaffe, glass, apfelstrudel, parkering.
Caféet i Landeck.
GPS: N47 9 00 E10 33 60
Efter pausen i Landeck fortsatte vi mot Bodensjön. Vi kom fram till
Lindau i sydöstra hörnet av sjön sen eftermiddag och letade nattplats.
Fann inget lämpligt i Lindau så vi körde en bit från sjön på en mindre
väg och hittade en skogsbilväg som vi stannade på.
Dagsetapp 35 mil.
[BREAK=Tisdag 27 juni.]
Startar från Lindau på morgonen, kör väg 31 norrut. Den går parallellt
med E54 men som valigt väljer vi den minsta vägen som går att få.
Framme i Meersburg kör vi ned i hamnen och tar färjan över till Konstanz
Färjedäcket.
Dagens resmål skymtar. Mainau
Färjebiljetten.
Inträde Mainau.
GPS: N47 42 18 E9 11 45
Färjan kostade 11€ och varade i ca 20 min. På håll fick vi en skymt av
slottet Mainau som var dagens resmål. Har hört och läst mycket om
Greve Bernadottes livsverk. Det skulle överträffa alla våra förväntningar.
Mainaus symbol.
Påfågel av blommor
Rondellplantering
VM fotboll?
Mycket blommor.
Bodensjön som blomkarta.
Fjärilshuset.
Fjärilen är ca 10 cm i profilen.
Den här var nästan genomskinlig.
Mycket vackert fanns att se på Mainau, tyvärr var Rohdodendronparken
utblommad, den hoppade vi över. Besökets höjdpunkt blev rosengården.
Det är synd att det inte finns doftbilder.
Där fanns mycket att klippa.
Mot muren där bilden ovan är tagen.
Rosenrabatt modell magnifik.
Inträde och parkering kostade oss 25€ men det var det värt med råge.
Åter till parkeringen gjorde vi mat innan vi fortsatte vår resa. Nu börjar
vi att mer och mer åka motorväg för att ta oss hem så vi tog E41 till
Trossingen där vi genade över till väg 27 och vidare upp mot Stuttgart.
Framme i Tübingen var det dags för en promenad och glasspaus. Även
i Tübingen hittade vi in gamla stan av en ren slump och irrade runt lite
innan vi gick tillbaka till bilen och fortsatte norrut.
Hade sett ut en Stellplatz vid en vingård lite norr om Stuttgart. Hittade
fram med hjälp av GPS:en till Felsengarten Kellerei lite utanför staden
Besigheim. Parkerade på deras parkering och cyklade in till staden och
kom rakt in i medeltidsbebyggelsen. Satte oss på Café Hirsch, efter att
ha vandrat runt lite grann och drack lite vin och öl. När vi satt på Hirsch
frågade ett par bredvid oss vilket språk vi pratade. När vi talat om att vi
var från Sverige sa mannen att han hade trott det men tyckte också vi
kunde ha varit från Holland. Sa till honom att vi hade suttit och funderat
på vilka som var stamgäster och vilka som var turister.
Nja sa han och tittade sig omkring “ Det är nog bara ni som är turister”.
Notan gick på blygsamma 5,70€ så cykelfärden hem gick utan problem.
Rådhuset i Besigheim.
GPS: N48 59 58 E9 08 28
Besigheim med omgivningar.
Gatubild
Café Hirsch mitt i gatan.
Dagens etapp 28,3 mil.
[BREAK=Onsdag 28 juni.]
Startade dagens etapp med att gå in i Felsengarten Kellerei:s vinbutik
som var ganska välförsedd. Pratade med en artig försäljare som kunde
mycket bra engelska. På frågan om det var möjlig att prova viner när
vi bara var två personer och som dessutom inte skulle handla några
stora mängder. Svarade han att vi kunde prova så mycket vi ville.
Vi fick absolut inte komma hem med vin som vi inte tyckte om. Efter
att ha testa 12-15 röda och 10-talet vita viner och högen av begagnade
glas växt så vi nästan skämdes. Gick vi ut på lagret och hämtade det
beställda vinet och lastade in i bilen.
Slutsumman blev 95,77€ så det räckte nog till notan för att diska glasen.
Brandbilsparad i Besigheim.
GPS: N48 59 45 E9 10 50
När vi kom ut hade det kört upp en massa gamla brandbilar utanför på
parkeringen. Det var delstatens brandkårer som firade jubileum, ganska
imponerande samling bilar.
Igår em. pratade vi husbilar med en tysk husbilsfamilj som också var
där för att köpa vin. Då vi nämnde att vi ville ha en helintegrerad mindre
bil, sa han att han hade en kompis i Aspach bara 2 mil österut.
Där skulle de ha mässa i sin fabrik. Så vi åkte dit och kollade på bilarna.
Det var inget som vi fann intressant så vi startade upp GPS:en och slog
in en adress Gernsheim vid Rhen som vi tänkte ta oss till. Nu godkände
vi motorvägar, färjor och allt som fanns för att komma fram så fort som
möjligt. Efter en del krångel fick vi köraranvisning och startade. När vi
hade kört ca 20 min sa jag till Majbritt att detta är inte rätt. Hon tyckte
att det fixar sig nog antagligen kommer vi ut på motorvägen och svänger
åt rätt håll. Jag höll med och vi körde vidare men till slut insåg vi båda
att det här går definitivt inte åt rätt håll. Vi stannade och jag försökte
mata in en ny adress i GPS:en men den vägrade totalt att samarbeta.
Gjorde en “Hard Reset” d.v.s. stängde av strömmen helt och startade
på nytt, totalt fiasko. Nu fanns inget kvar i dataminnet och minneskortet
som installationsfilén låg på hade jag tagit till kameran, ridå ned. Nåväl
vi hade karta och började köra efter den istället, efter 10mils körning
runt Stuttgart var vi vid 14-tiden tillbaka i Besigheim där vi startat
samma morgon. Vi gick åter till café Hirsch och åt en middag som tröst
i bedrövelsen. Nåväl efter maten körde vi vidare mot Rhen nu efter karta
på gammalt hederligt vis.
I Heidelberg hittade vi en butik som sålde begagnade datorprylar och
som tur var hade jag tagit med disketterna som hörde till GPS:en. Fick
hjälp med att lägga in installationsfilerna igen, så allt löste sig bra. Med
GPS:en i funktion igen körde vi vidare ut på E31 och i Westhofen
stannade vi på en Stellplatz över natten.
Dagsetapp 26,9 mil
[BREAK=Torsdag 29 juni.]
Startat mot Bingen, en stad vid Rhen ca 5 km väster om Wiesbaden,
irrat runt lite i Wiesbaden och sedan kört väg 42 mot Bingen.
I Eltville körde vi ner till Rhen och parkerade i skuggan under ett stort
träd och lagade middag.
Detta var första anblicken av Rhen under resan.
GPS: N50 01 20 E8 07 00
Efter maten fortsatte vi mot Bingen där vi stannade till på Stefanstrasse ( Basilika).
Basilika var en stor kyrka. Lätt att hålla reda på var vi hade bilen så vi
gick runt en stund och tittade på stan. Vi satte oss på ett café och köpte
glass och kaffe.
Innan vi körde ut från Bingen tankade vi 53,97 l diesel för 62,55€.
Trippmätaren visade 59 mil men vi har inte kört så fort, sista tiden.
Vi fortsatte resan utefter Rehn och tänkte oss till Loreley klippan. När
vi kom fram till St Goarshausen, ligger vid Loreley, såg vi en holländsk
husbil parkerad på en gammal kaj vid floden. Vi åkte ned och frågade
om det var okej att stå där, visst sa han, slå er ned bara.
Kajplats vid Rhen.
GPS: N50 08 59 E7 43 31
Torrt och plant.
Efter att ha parkerat och satt upp markisen och hängt upp sängkläderna
på vädring. Tog vi en liten rundtur på cyklarna utmed floden och upp i
St Goarshausen.
Väl tillbaka till bilen hämtade jag batteriet och laddaren till kameran och
gick över vägen till konditoriet där och fick lov att ladda batteriet hos dom.
Satte oss ute en stund med lite öl och vin. Vi lyssnade på vår holländske
granne som spelade dragspel en bra stund framåt natten.
Dagsetapp 18,1 mil
[BREAK=Fredag 30 juni.]
Sov oroligt under natten tågen gick ofta förbi ovanför oss och det
dundrar ganska kraftigt, men vi sover ändå bitvis.
På morgonen tog vi våra cyklar och tog färjan över till St Goar 50 cent
per person men 1,30 för cyklarna. Väl över på andra sidan kör vi norrut
några km och vänder sedan och kör söderut. Cyklar förbi Loreleyklippan
och ytterligare ca 8 km utefter floden till Oberwesel där vi handlar lite
vatten och annat på Lidl.
På Återvägen stannar vi till vid Loreley klippan och tar några kort.
Loreley klippan
Majbritt betraktar Loreley klippan.
Tillbaka i St Goar sätter vi oss på restaurang Loreley-Perle och äter en
schnitzel och en sallad. Maten är inte så där väldigt god och när vi har
betalat tycker vi att notan är väl hög och servitören ber om ursäkt och
säger att vi fått betala grannbordets pommes frites. Vi får det tillrättat
och åker tillbaka med färjan över floden. Efter en kopp kaffe tar jag
kameran och cyklar till Loreley statyn som står bara ca 300m från oss
men man måste cykla runt en bit för att komma dit.
Loreleystatyn.
Bilen står rakt fram i bilden.
Badar i Rhen dels för att svalka av mej men också för att kunna säja
att jag badat Rhen. Vattnet är ganska varmt men strömt och stora
stenar så man får hålla sig i kanten. Sitter ute ikväll också med lite vin
och öl. Man skaffar sig fort fula ovanor när man är ute så här.
Hör hur tyskarna skriker i husen runt omkring.
Tyskland spelar någon delfinal och vinner, bilar tutar och folk vinkar,
gamla tanter står vid vägen och vinkar med flaggor mot bilarna som
åker förbi.
Lägger oss tidigt för imorgon är det tänkt att bli ett längre skutt hemåt.
[BREAK=Lördag 1 juli.]
Startar kl 07.00 från St Goarshausen och kör förbi Koblenz.
Tankar 68,1 l för 77,90€ trippmätaren står på 62 mil så vi håller oss i
närheten av dryga litern/mil.
Kör motorvägen mot Köln och sedan vidare mot Hamburg, Lübeck och
till Puttgarden där vi tar färjan till Danmark. Väl över tar vi nattstopp på
Farö där vi hade middag på nervägen.
Cirkeln är sluten allt har gått bra och det känns nästan som om vi redan
är hemma, men vi har ju en bra bit kvar.
Sista kvällsstunden på den här resan.
Efter en tekopp och lite kex (inget vin och öl idag) somnar vi gott efter
en lång dag .
Dagsetapp 77,2 mil.
[BREAK=Söndag 2 juli.]
Vaknar vid 8-tiden och fixar frukost. Kör vidare rakt genom Danmark
snabbaste vägen mot Helsingör och färjar över till Helsingborg.
Fortsätter vidare upp mot Smålandsrasta efter att ha badat i Örkelljunga.
Kör sedan raskt vidare mot Karlstad via Skövde, Kristinehamn kommer
fram till vår äldsta dotter som bor strax utanför Karlstad ca 18.30.
Emma och Ida våra barnbarn kommer och kramar om oss.
Det känns gott att vara (nästan) hemma igen.
Efter att ha ätit våfflor och druckit kaffe somnar vi gott på deras gårdsplan.
Dagsetapp 66,1 mil
[BREAK=Måndag 3 juli.]
Startar hemresan till Töcksfors på förmiddagen och kommer fram vid
14-tiden och har redan börjat prata om nästa års resa. Då ska vi försöka
komma till södra Italien kanske Sicilien eventuellt över till Kroatien,
Serbien men det får vi se vad det blir av det.
Vi körde totalt 569 mil och resan kostade ca 700 kr/dygn totalt.
Efter att ha kollat diesel och mil visar det sig att bilen dragit 1,08 l/mil.
Ungefärlig resväg till Italien 2006.
.
