Sv: Inbrott
Farbror Palle! Tack för dina värmande rader och sunda idéer. Tack alla ni andra – jag får nog svårt med sömnen i natt på grund av era reaktioner på mina små tankar.
Palle, lyd inte rådet om försiktighet med yxan. Använder du skaftet, då kan ord stå mot ord, men använder du Lasse Petterssons härdade egg, då är det ditt ord som gäller. Och med tanke på dina idéer och förmodade vältalighet, så ser jag det som överkurs att här lämna råd i ämnet.
Har vi (jag) förresten inte gått över gränsen för vad som kan betecknas som gemytligt snack? (Under markisens grundtanke.)
Trots allt så fortsätter jag på det inlagda spåret. Att försvara sig och sitt, det är en rättighet vi har så länge vi inte använder mera våld än nöden kräver, men om våldsverkaren har vänt oss ryggen och är på flykt, då får vi inte ens kränka vederbörande med ett för tillfället lämpligt tillmäle. Det gäller att vara snabb.
Jag avslutar med en kort berättelse i ämnet våld och om hur ensam man kan vara när man som bäst behöver hjälp.
Farbror Claes åkte en tidig morgon i en av SJ:s vagnar med anslag om rökförbud. Farbrodern hade just somnat in när två "herrar" tog plats i sätet framför honom. Deras högröstade sätt, deras alkoholstinkande andedräkt och röken från en cigarett som hängde slappt i den enes mungipa, fick farbrodern att vakna. Han upplyste den rökande, vänligt men bestämt, om det rådande rökförbudet och tillade att han var allergisk mot cigarettrök. Svaret han fick var, att passade inte sällskapet så var det för honom att förpassa sig till en annan av vagnarna. Farbrodern reste sig upp, sträckte fram armen och tog cigaretten ur munnen på rökaren. Han smulade därefter sönder cigaretten i handen – glöden brände rejält och gjorde förbaskat ont, men naturligtvis var det inget som visades i farbroderns bestämda ansiktsuttryck.
Den före detta rökande mannen reste sig upp. Han var av medellängd, kraftigt byggd men berusad, vilket fick farbrodern att göra antagandet: Den där mannens reaktioner måste vara av slow motion-karaktär, alltså en ganska ofarlig individ. Då knäppte mannen upp sin jacka och visade en ovanligt lång slidkniv, som var instucken i sin skida. Mycket hotfullt sa han: ”Nu ger du mig en ny cigarett och ber om ursäkt, annars skall du få smaka på den här.”
Farbrodern reste sig upp och bad om lystring till de c:a tjugotal personer som fanns i vagnen. Han berättade kort med kraftfull röst att han just hade blivit mordhotad av mannen med kniven och bad om några frivilliga som eventuellt kunde hjälpa till om han mot förmodan inte ensam skulle klara sig ur dilemmat. Det fanns ingen som reagerade och ingen som ens mötte farbroderns blick.
Ett sådant bemötande får man nog tyvärr räkna med i denna vår värld. Som ni kära läsare förstår så var farbroderns bedömning, av den berusades reaktionssnabbhet, väl underbyggd. Han kan ju nu här, omärkt av händelsen, tacka för idag och berätta att i morgon bitti glider han med maka, tryggt mot den stora ön Öland.
God natt på er alla önskar farbror Claes.
