Sv: Husbilsemester i Sverige eller ute i Europa?
Totte04, det var ingen fackla utan ett pyromandåd!!
Jodå, jag kan väl också uppskatta en stilla stund vid en enslig sjö - fast jag samtidigt undrar varför jag placerar mig där i ensamheten när det finns massor av platser att besöka där jag samtidigt kan träffa trevliga människor för gemytligt umgänge. Och detta trots att jag sitter inne med en skogvaktarutbildning och tillbringat en stor del av min tid bland storslagna granar och tallar. Ja, jag vet att man inte behöver vara ensam bland myggen heller, men som svensk är det mycket ensamnjutning i naturen. Och många resenärer framhåller just det härliga i att kunna stå vid en sjöstrand och njuta av ensamheten som något av sina resmässiga högtidsstunder. Jag och min lagvigda är av en helt motsatt uppfattning. Det räcker med att stänga in sig under vintermånaderna och på sin höjd umgås med grannarna genom ett "Hej" vid postlådorna för att fylla vårt behov av ensamhet. Jag har alltid undrat vad det var som var så förbaskat attraktivt på våra nordliga breddgrader att stenåldersmänniskorna gjorde sitt yttersta för att ta sig hit - när de kunde ha stannat vid Medelhavet!
Sedan detta att bli bortkörd. Enda gångerna detta har hänt har faktiskt varit i vårt kära hemland. Utomlands har man en helt annan acceptans och ser snarare positivt på oss husbilister.
Sedan det här med trafiksituationen, värmen och andra utländska otrevligheter: Det ingår i konceptet! Det är helt enkelt en del av upplevelsen och som man helt enkelt måste ställa in sig på att möta. Liksom en betydligt hetsigare trafikrytm. Men vad då, körde i somras en tripp från mina småländska tassemarker upp till Sundsvall, Östersund och ett svep in i inlandet och det måste jag ju säga att så natur- och trafikmässigt tråkigt (E4:an) som den resan var är etter värre än lite trafikstockningar på europeiska motorvägar.
Ett par veckor efter hemkomsten drog vi söderut - till mellersta delarna av Frankrike för lite vingårdsexkursioner och det måste sägas: Det var en befrielse! Herre Gud vad vi njöt hustrun och jag. Det var annat än oändliga barrskogar och täta intervaller med dropp från ovan.
Och, till Birgitta och Bengt, ni ska veta att resans längd i stort sett var lika med den vi avverkat i Sverige. Så tveka inte utan ge er av ut på äventyr. Vi lever bara en gång, så passa på och uppfyll era önskningar. Och som Knarrevik säger, kostnadsmässigt kan man nog säga att det går det på ett ut.
Har du någon ved kvar Totte04?
Staffan