Sv: GPS, TV och dator
Är risken så stor?
Den enda incidens jag råkat ut för var i början av 80-talet då ett trögtänkt tjuvämne försökte ta sig in i min husbil Kl 2 på natten på en parkeringsplats i Halmstad. Bilen den gången var en inredd skåpbil och kanske inte så lätt att inse att den var bebodd. Jag hade en säkerhetskedja för dörren så rövaren stod och ryckte utan att kunna få upp dörren. Han (eller hon) blev rädd och sprang sin väg när jag vaknade med ett rytande.
Efter detta har jag alltid haft husbilarna larmade och aldrig blivit utsatt för inbrottsförsök vare sig på hemmaplan eller på kontinenten. Min dyrbara fotoutrustning, där jag inte kan bära med mig mer än delar, är vad jag är mest rädd om och denna och den bärbara datorn gömmer jag så att det inte syns direkt vid ett ev. inbrott.. För mycket prylar för att kunna få plats i ngt mindre än ett fullstort kassaskåp (och ett sådant går inte ha i bilen). Ett bekymmer är att jag tvingas teckna separata försäkringar för mina mest värdefulla kameraobjektiv, eftersom hemförsäkringen har begränsningar för hur mycket stöldbegärlig egendom man får dra med sig.
Navigatorerna får sitta kvar vid förarplats. Med bilens skal larmat och med larmdioden blinkande, så bör det vara uppenbart för den mest trögtänkte att bilen är bebodd. Och hur en husbil ser ut vet ju alla idag. En navigator är fast monterad och får alltid sitta. Min Garmin är lättstulen och den tar jag ofta bort från sitt fäste men bara när jag lämnar bilen.
God idé detta med den lättfunna plånboken! Under ett par flera månader långa och lite äventyrliga resor i Afganistan på 60-talet så hade jag ett lockbete (avsett att lämna ifrån mig tillsammans med plånbok och klocka) vid rån. Mina riktiga pengar hade jag närmast kroppen i ett snöre. Lockbetet bestod av stora sedlar av lågt eller inget värde; en bunt tyska 1000 Reichmark från före kriget, italienska liresedlar (som var imponerande stora på den tiden), men även en del US dollar och annat i mindre valörer. För den genomsnittliga afganske rövaren (och där fanns många; centralregeringen hade inte ens på den tiden kontroll över annat än de större vägarna och städerna) skulle det nog ha verkat övertygande som en förmögenhet.
Jag fick aldrig prova knepet i skarpt läge. Kanske lika så gott; en rövare skulle kanske ha tagit allt, inkluderat skor och underkläder.
Och detta med narkosgaser tror jag, till dess handfasta bevis kommer, rör sig om vandringssägner! Att försöka ge narkos på detta vis borde grovt skattat ge höga dödstal (50%?) med tanke på den mycket varierande känsligheten för narkosgaser. Småbarn och gamla torde dö innan starka vuxna går i narkos. Visserligen är det länge sedan jag arbetade som narkosläkare, men jag tror inte att rövarna har hunnit utveckla tekniken så mycket, intensiv övervakning krävs för narkos!
aake