Tufft blir det!

Plötsligt slås tillvaron i spillror. Ett stort, mörkt moln tornar upp sig vid horisonten, bildligt talat. Efter ett besök på först vårdcentral, sedan remiss till sjukhus för vidare undersökning och slutligen ett samtal med läkare, som säger det hemska ordet, som ingen vill höra: "Linnéa, du har en elak tumör." Den sitter bak på ena skinkan. Underligt ställe. Jag har kännt av en bula ett tag. Hur reagerar jag? Frågar förstås vilken behandling, som jag kan få, och hur prognosen ser ut. Det konstiga är att jag inte känner mig sjuk alls. Hur som helst så väntar jag nu på operation, som kan bli omfattande. Ett litet uns av positivitet är att datortomografin inte visade någon spridning till övriga delar i kroppen och det gör att prognosen är rätt god, sa läkaren.

Detta blir tufft och ingenting blir som det har varit hädanefter. Jag hoppas på det bästa och vi, Eide och jag, håller hoppet levande om en utgång, där jag får leva, om än handikappad. Vi kan nog fortsätta åka husbil.

Håll tummarna!

Linnéa