har jag observerat den fina ingångsbilden med svamp, lingon, sjö och husbilar. Vem som än fixat den borde få en applåd!
Annars är väl livet som vanligt i stort sett. Lilla söta syster är megasjuk och det är bara att vara tacksam för varje dag. Själv mår jag rätt bra rent fysiskt trots smärre skavanker och mentalt är det väl inte så neråt heller utom när man tänker på dem som inte mår så bra. Det är inte kul att bli gammal, eller äldre eller vad man ska kalla det. Kolla bara på Uppdrag granskning så undrar man ju varför vi - svenskar - gått ifrån generationsboende till äldreboende. Huvaligen. Äldreboende kanske ska döpas om till ättestupan? Nja, det var lite fult. Finns nog några som är tämligen OK men inte så många vad jag tror Och det är nog inget nytt. Min lilla mormor, som gick bort 1993, tynade märkbart mentalt efter sin flytt till servicehus, om det var 1990 eller 1991 minns jag inte. Huvaligen en gång till.
Det var det.
I veckan före allhelgona snodde jag som en kippskodd räv (mormors uttryck) runt bland kyrkogårdarna i Surahammar, Linköping och Norrköping för att kunna vara hemma när vi fick besök av en del av sambons släkt till allhelgona. Rätt trevligt faktiskt. Ett par stycken hängde med på rödgultrumpetsvampsafari och visst fann vi en del, både vanliga gula, vanliga trattis och just nyssnämnda rödgula trumpetsvampar. De sistnämnda är nog på upphällningen, en del var mögliga. Trattisarna klarar sig längst.
Och idag har jag solvat om på "min" vävstol i vävlokalen, jag hade solvat för kattfot men eftersom vävstolen och jag har vissa relationsproblem har jag pratat in en av mina vävkompisar att väva slut på varpen om jag solvar om till tuskaft och rosengång. Så det har jag gjort, suck!
Och på hemvägen fann jag i brevlådan NYA Husbil i Europa! Tack för den! Något att drömma om över vintern! Var vi landar se´n vet jag ju inte men visst är det härligt att läsa om allt man skulle kunna göra!!
Fortsatte på min lilla kattfotslöpare när jag kom hem, fick "väva neråt" pga att jag missade vilken trampa jag slutat på men vaddå? Träning! Både i tålamod och hantverk!
Sköt om er!
Agneta W
Annars är väl livet som vanligt i stort sett. Lilla söta syster är megasjuk och det är bara att vara tacksam för varje dag. Själv mår jag rätt bra rent fysiskt trots smärre skavanker och mentalt är det väl inte så neråt heller utom när man tänker på dem som inte mår så bra. Det är inte kul att bli gammal, eller äldre eller vad man ska kalla det. Kolla bara på Uppdrag granskning så undrar man ju varför vi - svenskar - gått ifrån generationsboende till äldreboende. Huvaligen. Äldreboende kanske ska döpas om till ättestupan? Nja, det var lite fult. Finns nog några som är tämligen OK men inte så många vad jag tror Och det är nog inget nytt. Min lilla mormor, som gick bort 1993, tynade märkbart mentalt efter sin flytt till servicehus, om det var 1990 eller 1991 minns jag inte. Huvaligen en gång till.
Det var det.
I veckan före allhelgona snodde jag som en kippskodd räv (mormors uttryck) runt bland kyrkogårdarna i Surahammar, Linköping och Norrköping för att kunna vara hemma när vi fick besök av en del av sambons släkt till allhelgona. Rätt trevligt faktiskt. Ett par stycken hängde med på rödgultrumpetsvampsafari och visst fann vi en del, både vanliga gula, vanliga trattis och just nyssnämnda rödgula trumpetsvampar. De sistnämnda är nog på upphällningen, en del var mögliga. Trattisarna klarar sig längst.
Och idag har jag solvat om på "min" vävstol i vävlokalen, jag hade solvat för kattfot men eftersom vävstolen och jag har vissa relationsproblem har jag pratat in en av mina vävkompisar att väva slut på varpen om jag solvar om till tuskaft och rosengång. Så det har jag gjort, suck!
Och på hemvägen fann jag i brevlådan NYA Husbil i Europa! Tack för den! Något att drömma om över vintern! Var vi landar se´n vet jag ju inte men visst är det härligt att läsa om allt man skulle kunna göra!!
Fortsatte på min lilla kattfotslöpare när jag kom hem, fick "väva neråt" pga att jag missade vilken trampa jag slutat på men vaddå? Träning! Både i tålamod och hantverk!
Sköt om er!
Agneta W
