Sv: Husbilskalles resa
Oooo Majj Gaddd! Naturligtvis skulle Kuddssons inte göra som alla andra, alltså ta tåget tillbaka ner till Flåm från Myrdal i lugn och ro, nä givetvis hade dom fått för sig att dom skulle cykla tillbaks, och om de ändå hade nöjt sig med det, nä dom skulle även ge sig iväg på Rallarvegen mot Finse, alltså rakt upp på fjället! Vi tog som sagt den första turen från Flåm till Myrdal.
De hade köpt cykelbiljetter och gav sig iväg på Rallarvegen mot Hardangervidda. Rallarvegen är anläggningsvägen som användes när Bergensbanan byggdes, alltså järnvägen mellan Oslo och Bergen. Den är restaurerad och är idag en populär cykelled.
Från Myrdal station bär det kraftigt uppåt mot Finse. Vi cyklade förbi flera vackra fjällsjöar med kristallklart vatten. Så småningom kom vi upp i en trång dal med flera vattenfall, Klevagjelet. Hualigen vilka stup, och inga räcken!
Ludde fick in en sten i ekrarna och fick en sladd och höll på att välta över stupet med både mig och cykel! Men so tur var så gick det bra!
Vi fikade uppe vid Klevasjön. Då hade vi avverkat drygt 300 höjdmetrar uppåt, pust! Men de har ju bra kondis i den här familjen!
Sen vände de och cyklade neråt igen. Vid Myrdal vek vi av ner mot Flåm och denna cykelväg är nog mitt livs värsta upplevelse!
För att ta sig ner i dalen går cykelvägen ned i serpentiner på fjället och det är fruktansvärt brant. Vägen kallas rallarsvingerne och det är 21 svinger innan man kommer ned i dalen!
Vägen forsätter förbi en getfarm och jag stannade och kelade lite med getterna innan vi for vidare. Vägen går brant nedåt och man susar fram i en väldig fart. Vi kom in i en tunnel och jestanes vad svart det blev, man såg ingenting!
Det slutade med att Emil, familjes junior, körde på en norrman där inne i tunneln och gjorde en vurpa! Stackarn, han blev ledsen, det gjorde ont!
Men norrmannen klarade sig bra. Thilda körde på en kines som blev arg...men inga skador! Det är farligt det där med tunnlar!
Väl tillbaka i Flåm på eftermiddagen var vi helt däckade och trötta allihop, så i morn blir det sovmorgon!
Och jag har som vanligt haft näradödenupplevelser under dagen, stup, vattenfall, full fart nedför på mountainbike med mera!
Undrar vad de kommer att hitta på i morn, kan det bli värre???
Förresten har jag lärt mig ta en selfie nu, det gör alla kineser jämt här i Norge
Ps vänd mig rätt snälla webbare, tyvärr blir det så här när jag bloggar så här direkt från Luddes ajfån
Oooo Majj Gaddd! Naturligtvis skulle Kuddssons inte göra som alla andra, alltså ta tåget tillbaka ner till Flåm från Myrdal i lugn och ro, nä givetvis hade dom fått för sig att dom skulle cykla tillbaks, och om de ändå hade nöjt sig med det, nä dom skulle även ge sig iväg på Rallarvegen mot Finse, alltså rakt upp på fjället! Vi tog som sagt den första turen från Flåm till Myrdal.
De hade köpt cykelbiljetter och gav sig iväg på Rallarvegen mot Hardangervidda. Rallarvegen är anläggningsvägen som användes när Bergensbanan byggdes, alltså järnvägen mellan Oslo och Bergen. Den är restaurerad och är idag en populär cykelled.
Från Myrdal station bär det kraftigt uppåt mot Finse. Vi cyklade förbi flera vackra fjällsjöar med kristallklart vatten. Så småningom kom vi upp i en trång dal med flera vattenfall, Klevagjelet. Hualigen vilka stup, och inga räcken!
Ludde fick in en sten i ekrarna och fick en sladd och höll på att välta över stupet med både mig och cykel! Men so tur var så gick det bra!
Vi fikade uppe vid Klevasjön. Då hade vi avverkat drygt 300 höjdmetrar uppåt, pust! Men de har ju bra kondis i den här familjen!
Sen vände de och cyklade neråt igen. Vid Myrdal vek vi av ner mot Flåm och denna cykelväg är nog mitt livs värsta upplevelse!
För att ta sig ner i dalen går cykelvägen ned i serpentiner på fjället och det är fruktansvärt brant. Vägen kallas rallarsvingerne och det är 21 svinger innan man kommer ned i dalen!
Vägen forsätter förbi en getfarm och jag stannade och kelade lite med getterna innan vi for vidare. Vägen går brant nedåt och man susar fram i en väldig fart. Vi kom in i en tunnel och jestanes vad svart det blev, man såg ingenting!
Det slutade med att Emil, familjes junior, körde på en norrman där inne i tunneln och gjorde en vurpa! Stackarn, han blev ledsen, det gjorde ont!
Men norrmannen klarade sig bra. Thilda körde på en kines som blev arg...men inga skador! Det är farligt det där med tunnlar!
Väl tillbaka i Flåm på eftermiddagen var vi helt däckade och trötta allihop, så i morn blir det sovmorgon!
Och jag har som vanligt haft näradödenupplevelser under dagen, stup, vattenfall, full fart nedför på mountainbike med mera!
Undrar vad de kommer att hitta på i morn, kan det bli värre???
Förresten har jag lärt mig ta en selfie nu, det gör alla kineser jämt här i Norge
Ps vänd mig rätt snälla webbare, tyvärr blir det så här när jag bloggar så här direkt från Luddes ajfån
