Återhämtning efter Marathon i Santa Pola
Det var jobbigt att springa Marathon tänkte jag skriva men vi var faktiskt bara åskådare. Gunilla sa åt mig att flytta på mig så man kunde visa de som sprang. Förlåt men mössan tog upp bilden.
Jag tyckte det var spännande att se alla som sprang. En del såg ut som dom skulle kunna springa hur många varv som helst och en som vi såg sa vi att han skulle aldrig orka springa första varvet.
Gunilla fick hålla upp mig så jag skulle kunna se bättre. Vi såg en som hette Persson och en som hette Nilsson från Enhörna och dom låg bland de 25 första. Men det fanns en annan som hette Nilsson också men vet inte var han kom ifrån. Han var svensk det är jag säker på och vi hejade som tokar. Han låg bland de 10 första på första varvet men tappade på andra varvet men tror han kom in bland de 100 först (av ca 10.000).
v tog så därför syns jag inte på bilden. Vilken feststämning det var. Alla skrek o hurrade efter vägen. Helikoptern snurrade ovanför oss och poliserna gillade verkligen att trycka på knapparna i bilen så det visslade som tusan.
Vilken dag!
Eftersom vi gick tidigt för att se det mesta så kunde vi inte missa prisutdelningen. Här kommer en bild från den. Han som vi inte trodde skulle orka första varvet gick imål som sista löpare. GISSA OM VI HEJADE PÅ HONOM. Han var en riktig vinnare tyckte jag och Gunilla o Folke också. Hurley han tyckte ingenting. Han var bara glad när vi bestämde oss för att gå hem igen.
När vi kom hem frågade Ove om vi tyckte det var jobbigt. Han sa att det första varvet var jobbigast men sen flöt det på. DET VAR BARA ATT HÅLLA MED.
Det var jobbigt att springa Marathon tänkte jag skriva men vi var faktiskt bara åskådare. Gunilla sa åt mig att flytta på mig så man kunde visa de som sprang. Förlåt men mössan tog upp bilden.
Jag tyckte det var spännande att se alla som sprang. En del såg ut som dom skulle kunna springa hur många varv som helst och en som vi såg sa vi att han skulle aldrig orka springa första varvet.
Gunilla fick hålla upp mig så jag skulle kunna se bättre. Vi såg en som hette Persson och en som hette Nilsson från Enhörna och dom låg bland de 25 första. Men det fanns en annan som hette Nilsson också men vet inte var han kom ifrån. Han var svensk det är jag säker på och vi hejade som tokar. Han låg bland de 10 första på första varvet men tappade på andra varvet men tror han kom in bland de 100 först (av ca 10.000).
v tog så därför syns jag inte på bilden. Vilken feststämning det var. Alla skrek o hurrade efter vägen. Helikoptern snurrade ovanför oss och poliserna gillade verkligen att trycka på knapparna i bilen så det visslade som tusan.
Vilken dag!
Eftersom vi gick tidigt för att se det mesta så kunde vi inte missa prisutdelningen. Här kommer en bild från den. Han som vi inte trodde skulle orka första varvet gick imål som sista löpare. GISSA OM VI HEJADE PÅ HONOM. Han var en riktig vinnare tyckte jag och Gunilla o Folke också. Hurley han tyckte ingenting. Han var bara glad när vi bestämde oss för att gå hem igen.
När vi kom hem frågade Ove om vi tyckte det var jobbigt. Han sa att det första varvet var jobbigast men sen flöt det på. DET VAR BARA ATT HÅLLA MED.
