Ett år

I nästa vecka är det ett år sedan jag blev av med mitt vänstra ben på grund av en elak tumör. Jag minns hur chockade vi blev, Eide och jag, när vi insåg hur allvarligt det var. Hade jag tackat nej till operation, skulle jag förmodligen inte varit i livet idag. Tumören har inte spridit metastaser enligt vad kontroller visar till dags dato.

Jag lever som handikappad och tycker att det, trots allt, är gott att finnas till. Det finns så mycket i livet att glädjas åt och många snälla och rara vänner har vi, inte minst här i Husbilsklubben. Det kommer stunder då jag inte är så glad, och jag saknar och sörjer mitt tidigare, aktiva liv. Men så är det ju. Det går upp och det går ner.

Linnéa