Fortsättning på Göstas tredje resa med en MB 508. ( resan gjordes i mitten på 1980-talet).
Körde in i Marocko via Algeciras och Ceuta. Fortsätter österut i norra Marocko. Gränskontrollen har jag tidigare skrivit om.
Nu kommer jag till Alger.
På julafton träffar jag två bröder på ett fik. De bjuder hem mig på middag. Vi blir några stycken grabbar runt bordet. Kyckling med couscous och grönsaker serveras av deras systrar. De äter inte vid samma bord.
Vi får en trevlig lång middag.
Nästa dag kör jag stora vägen söderut. I Gardaja ( kommer ej ihåg stavningen) ser jag kvinnor som endast visar ett öga. Resten av kroppen är täckt. Tar in på en camping. Där träffar jag ett tyskt par som har tagit upp ett liftande franskt par i sin personbil. Efter ett par dagar gör jag sällskap med de till Tamanrasset. Som ligger ca 200 mil söder om Medelhavet.
I början är vägen bra. Men så småningom blir den avstängd och vi hänvisas till att svänga av asfalten och köra ut i Saharaöknens sand.
På em blir det en stor uppförsbacke i en högerkurva. Där finns det några bilar som har fastnat. En semitrajler med diesel, en vanlig liten Jeep och ett par personbilar. Jag lyckades ta mig upp utan problem.
Men en timme senare på plan väg fastnar jag. Eftersom det var sen em så tycker tysken att vi "slår nattläger" och tar itu med problemet nästa dag.
Tysken har två långa "metallbläck" som vi lägger framför bakhjulen. Sen kör jag försiktigt upp på dessa för att sedan satsa hårt framåt. Kommer väl ca 5 meter efter metallbläcken innan det blir stopp igen. Så då är det bara att börja om från början igen. Hela fm gick åt. körde 500 meter på 5 timmar. Sen var det inga problem längre. Nästa dags kväll var vi framme på campingen i Tamanrasset.
Där stannade jag i en vecka och tog det lugnt. Det var ca sex grader inne i bilen på morgonen och ca 40 grader i solen mitt på dagen. Några husbilar hade varit högt uppe i Hoggarmassivet. Där frös deras dricksvatten på nätterna.
En dag när jag gick in i samhället fotade jag några får mot en mur. En militär stoppade mig och ledde in mig i ett hus och krävde att jag skulle lämna ifrån mig filmrullen. Skälet var att jag hade fotat en militärförläggning. d.v.s. muren bakom fåren. Vilket inte var tillåtet.
Sen gick jag till den jättestora supermarket för att handla livsmedel. Där fanns det två olika sorters barnmat, äkta smör, tonfisk i burk en annan livsmedelsartikel att välja på. Fanns även en del artiklar som ej var livsmedel. Övriga hyllor gapade tomma. På torget fanns det grön- och rotsaker i lösvikt att handla.
En dag blev jag bekant med en man som var "Tuareger". Blev hembjuden till honom på fest. I stora rummet satt några st kvinnor och män på golvet och lyssnade på musik ifrån en kassetbandspelare. Det var en mycket enformig musik. Blev där ett par timmar.
Det tyska paret fortsatte söderut till landet Niger. Jag hade inte något visum dit så jag vände och åkte nordväst, mot Marocko.
Vid ett tillfället när jag tog rast fotade jag landskapet. När jag hade kört någon km blev jag stoppad av en militär. Han anklagade mig för att ha fotat en militäranläggning, i form av en mast.
Eftersom jag inte ville bli av med ännu en filmrulle så erbjöd jag mig att framkalla filmen direkt i min HB. Det godkände militären. Så han satt vid matbordet under tiden. Jag mörklade HB:n och stoppade kameran i en stor svart säck. Tog ut filmrullen och la den i en speciell burk för att framkalla den.
När det var klart visade jag militären rullen och förklarade att det som han ansåg vara en militär mast i själva verket var en vanlig vägbelysningsarmatur. Vilket han godkände. Jag kunde köra vidare.
Efter ett par dagar kom jag fram till gränsen en sen em. Först fick jag visa passet för polisen. Sen gick han in i bilen och såg sig noggrant omkring. Han hittade fyra foto-albulm. Satte sig ner och kollade noggrant samt frågade var de olika fotona var exponerade. Så hela proceduren tog några timmar. När han gav sig av så skulle jag köra fram till tullen. Som var stängd för dagen. Så det blev till att sova över vid gränsen mellan poliskontrollen och tullkontrollen.
Nästa dag kom jag in i Marocko utan problem. Sen fortsatte jag till Agadir.
Körde in i Marocko via Algeciras och Ceuta. Fortsätter österut i norra Marocko. Gränskontrollen har jag tidigare skrivit om.
Nu kommer jag till Alger.
På julafton träffar jag två bröder på ett fik. De bjuder hem mig på middag. Vi blir några stycken grabbar runt bordet. Kyckling med couscous och grönsaker serveras av deras systrar. De äter inte vid samma bord.
Vi får en trevlig lång middag.
Nästa dag kör jag stora vägen söderut. I Gardaja ( kommer ej ihåg stavningen) ser jag kvinnor som endast visar ett öga. Resten av kroppen är täckt. Tar in på en camping. Där träffar jag ett tyskt par som har tagit upp ett liftande franskt par i sin personbil. Efter ett par dagar gör jag sällskap med de till Tamanrasset. Som ligger ca 200 mil söder om Medelhavet.
I början är vägen bra. Men så småningom blir den avstängd och vi hänvisas till att svänga av asfalten och köra ut i Saharaöknens sand.
På em blir det en stor uppförsbacke i en högerkurva. Där finns det några bilar som har fastnat. En semitrajler med diesel, en vanlig liten Jeep och ett par personbilar. Jag lyckades ta mig upp utan problem.
Men en timme senare på plan väg fastnar jag. Eftersom det var sen em så tycker tysken att vi "slår nattläger" och tar itu med problemet nästa dag.
Tysken har två långa "metallbläck" som vi lägger framför bakhjulen. Sen kör jag försiktigt upp på dessa för att sedan satsa hårt framåt. Kommer väl ca 5 meter efter metallbläcken innan det blir stopp igen. Så då är det bara att börja om från början igen. Hela fm gick åt. körde 500 meter på 5 timmar. Sen var det inga problem längre. Nästa dags kväll var vi framme på campingen i Tamanrasset.
Där stannade jag i en vecka och tog det lugnt. Det var ca sex grader inne i bilen på morgonen och ca 40 grader i solen mitt på dagen. Några husbilar hade varit högt uppe i Hoggarmassivet. Där frös deras dricksvatten på nätterna.
En dag när jag gick in i samhället fotade jag några får mot en mur. En militär stoppade mig och ledde in mig i ett hus och krävde att jag skulle lämna ifrån mig filmrullen. Skälet var att jag hade fotat en militärförläggning. d.v.s. muren bakom fåren. Vilket inte var tillåtet.
Sen gick jag till den jättestora supermarket för att handla livsmedel. Där fanns det två olika sorters barnmat, äkta smör, tonfisk i burk en annan livsmedelsartikel att välja på. Fanns även en del artiklar som ej var livsmedel. Övriga hyllor gapade tomma. På torget fanns det grön- och rotsaker i lösvikt att handla.
En dag blev jag bekant med en man som var "Tuareger". Blev hembjuden till honom på fest. I stora rummet satt några st kvinnor och män på golvet och lyssnade på musik ifrån en kassetbandspelare. Det var en mycket enformig musik. Blev där ett par timmar.
Det tyska paret fortsatte söderut till landet Niger. Jag hade inte något visum dit så jag vände och åkte nordväst, mot Marocko.
Vid ett tillfället när jag tog rast fotade jag landskapet. När jag hade kört någon km blev jag stoppad av en militär. Han anklagade mig för att ha fotat en militäranläggning, i form av en mast.
Eftersom jag inte ville bli av med ännu en filmrulle så erbjöd jag mig att framkalla filmen direkt i min HB. Det godkände militären. Så han satt vid matbordet under tiden. Jag mörklade HB:n och stoppade kameran i en stor svart säck. Tog ut filmrullen och la den i en speciell burk för att framkalla den.
När det var klart visade jag militären rullen och förklarade att det som han ansåg vara en militär mast i själva verket var en vanlig vägbelysningsarmatur. Vilket han godkände. Jag kunde köra vidare.
Efter ett par dagar kom jag fram till gränsen en sen em. Först fick jag visa passet för polisen. Sen gick han in i bilen och såg sig noggrant omkring. Han hittade fyra foto-albulm. Satte sig ner och kollade noggrant samt frågade var de olika fotona var exponerade. Så hela proceduren tog några timmar. När han gav sig av så skulle jag köra fram till tullen. Som var stängd för dagen. Så det blev till att sova över vid gränsen mellan poliskontrollen och tullkontrollen.
Nästa dag kom jag in i Marocko utan problem. Sen fortsatte jag till Agadir.