Behandling

Nu har jag fått min första cellgiftsbehandling och den skall följas utav 5 med 3 veckors mellanrum. Efter hemkomsten kändes det pyton i flera dagar, fast det gick upp och ner. Enligt alla kloka tänkare och psykologer så skall man se framåt, se ljuset i tunneln osv. Jag ser Eide körande vår husbil och jag sitter bredvid någon gång i vår. Då är behandlingen avslutad, jag börjar så sakteliga leva normalt, i den mån det går med mitt handikapp. Pigga och glada spanar vi ut över vårt vackra landskap, stannar och tar en fika, jag stapplar ut med kryckorna och tar en träningsrunda på något lämpligt ställe.

Jag raljerar inte. Jag är fast besluten att härda ut och komma igen. Det finns så mycket att glädja sig åt.

Linnéa