Sv: Tappat släktforskningen????
God fortsättning!
Tänkte så här i slutet på året komma med en liten solskenshistoria som kanske kan vara en liten sporre till att ta nya tag i släktforskningen.
Jag tror inte att man helt lägger av när man en gång har börjat med släktforskning, klart är att man kan ju inte hålla på hela tiden. Kör man fast så är det bara att ligga lågt ett tag och invänta fortsatt fotografering, nya internetsaiter och nya dödböcker på CD m.m.
Nu till min lilla solskenshistoria.
Förra vintern kom jag ovanligt långt med släktforskningen. Den startade med att jag hittade an gammal bibel på vinden som jag inte hade öppnat på mycket länge. Var egentligen uppe för att leta efter något helt annat.
När jag började bläddra i bibeln såg jag att barn hade varit där och provat på att rita som små barn ofta gör, ja ni vet med grova streck åt olika håll.
På nästa sida hittade jag tre välskrivna och kompletta namn med tidpunkter för födelse och död. Dessa uppgifter hade jag inte sett tidigare och det var dessa tre namn som triggade igång släktforskningen på nytt förra året.
Utöver att läsa i kyrkböckerna kan gamla foton också vara ett intressant område att forska på. En del av min släkt kommer ifrån Blekinge där min farmor växte upp i Kuggeboda som ligger mellan Karlskrona och Ronneby. Har en söt liten tavla hängande på väggen, målad med oljefärg och föreställer en låg liten röd Blekingestuga med vita knutar och halmtak. Över den lilla entrédörren och de små fönstren har taket välvda takbågar.
Har även hittat ursprunget till tavlan i form av ett svarvitt foto. På bilden ser man att det är den avmålade stugan, precis utanför finns en stenmur och där står min farmors farfar i i hatt och sin bästa vadmarskostym. Stugan är sannolikt byggd i slutet av 1700-talet. Jag vet vad gubben hette och när och var han dog. I sin glans dagar var han fiskare och stenhuggare.
I somras bestämde vi oss för att försöka hitta stugan och med laddad GPS var det inte särskilt svårt att hitta till Kuggeboda. Vi utgick från att stugan skulle ligga nära vägen och körde runt ett letade ett bra tag. Nere i hamnen såg vi tydliga tecken på att man därifrån hade skeppat ut huggen sten. Flera av de anslutna vägarna till byvägarna hade bara nummer till de olika tomterna. Dessa vägar var i så dåligt skick med upphöjning i mitten så vi vågade inte köra in och leta efter stugan.
Efter flera timmars letande var vi på väg att ge upp. Vi fortsatte att kolla åt alla håll när vi åkte därifrån och plötsligt bakom en häck fick jag syn på något som liknade stugan. Vi stannade och kunde se att det var stugan vi letat efter. Den var nu ihopbyggd med en mindre modern villa. I fönstret såg jag en dam som satt och läste. Parkerade och gick sedan in och knackade på.
Jag presenterar mig när hon öppnar och berättar direkt att jag vet vem som har byggt den lilla stugan och att jag har en tavla där stugan är avmålad. Damen blev överraskad och jätteglad för att jag knackade på, vi fick komma in och gå in i den ligga stygan som bestod av ett vardagsrum med kalelugn och ett litet kök med järnspis. Allt som allt ca 20 m2, där hade två vuxna och sex barn bott en gång i tiden.
Stugan var totalrenoverad och mycket välbevarad. Jag fick ta bilder både inne och utanför. Damen, som var pensionär bodde där permanent, berättade sin historia och jag hade med datorn och kunde både berätta historian, visa både foto och bild på tavlan. Hon hade haft en syster som hade släktforskat och sparat på alla möjliga handlingar i tio tjocka pärmar som jag fick se.
Besöket i den lilla stugan blev en fantastikt upplevelse som satt i under lång tid efteråt. Jag har fortfarande kontakt med damen som har växt upp i Kuggeboda. Hon vill att jag ska fortsätta med forskningen. Vem vet, vi kan vara släkt.
V-backen
