O
Ola o Kerstin
Guest
Hej på er!
Vi har varit på resa i Sverige och Norge dom första veckorna i Juni. Från Umeå for vi söderut till Söderhamn och därifrån västerut till Dalarna. Där åkte vi "Vasaloppet" från Mora via Oxberg, Evertsberg, Mångsbodarna, m.m. Oljegrusvägarna var i rätt bra skick, men litet gropar fanns här och var. under tiden vi var där mötte vi flera av vägverkets lastbilar som körde runt och sprutade torrt krossgrus i groparna, men största delen av krossgruset hamnade på vägbanan. Följden av detta blev ju att hela vägbanan täcktes av ett tunt lager kross som yrde omkring från mötande och omkörande trafik. Det var ett väldigt smattrande i fronten och på vindrutan, en massa små stjärnor i glaset. Såg ut som om vi hade blivit beskjutna med hagelbössa. Ungefär en vecka senare, under en paus på en parkering, så sprack vindrutan! Det fanns ett stenskott nedanför torkarbladen som jag inte uppmärksammat tidigare, troligtvis också en liten spricka i nedre kanten av rutan, skymd av torkarna. For till en bilglasfirma efter hemkomsten, deras åsikt var att det är omöjligt att reparera rutan, p.g.a. att sprickan är för stor och för stor spänning i en Fiats vindruta. Kör tills besiktningsman sätter stopp för vidare körning, var deras avskedsord.
Man kan ju undra vad dom har som vägmästare i dom där trakterna, lappar hål i oljegrusväg med torrt krossgrus, de va de jä......te!
Men vi hade tur med vädret.
Ola o Kerstin
Vi har varit på resa i Sverige och Norge dom första veckorna i Juni. Från Umeå for vi söderut till Söderhamn och därifrån västerut till Dalarna. Där åkte vi "Vasaloppet" från Mora via Oxberg, Evertsberg, Mångsbodarna, m.m. Oljegrusvägarna var i rätt bra skick, men litet gropar fanns här och var. under tiden vi var där mötte vi flera av vägverkets lastbilar som körde runt och sprutade torrt krossgrus i groparna, men största delen av krossgruset hamnade på vägbanan. Följden av detta blev ju att hela vägbanan täcktes av ett tunt lager kross som yrde omkring från mötande och omkörande trafik. Det var ett väldigt smattrande i fronten och på vindrutan, en massa små stjärnor i glaset. Såg ut som om vi hade blivit beskjutna med hagelbössa. Ungefär en vecka senare, under en paus på en parkering, så sprack vindrutan! Det fanns ett stenskott nedanför torkarbladen som jag inte uppmärksammat tidigare, troligtvis också en liten spricka i nedre kanten av rutan, skymd av torkarna. For till en bilglasfirma efter hemkomsten, deras åsikt var att det är omöjligt att reparera rutan, p.g.a. att sprickan är för stor och för stor spänning i en Fiats vindruta. Kör tills besiktningsman sätter stopp för vidare körning, var deras avskedsord.
Man kan ju undra vad dom har som vägmästare i dom där trakterna, lappar hål i oljegrusväg med torrt krossgrus, de va de jä......te!
Men vi hade tur med vädret.
Ola o Kerstin
