Matsgården i Östbjörka by, Rättvik.
En kulturskatt som förtjänar mycket mera uppmärksamhet!
På väg till en konsert i Dalhalla ramlade jag över den här kulturskatten av en ren slump. Vi stannade till med Husbilen i Östbjörka by för att äta lunch. Såg en skylt med texten ”Matsgården 1 km” och tänkte att dit blir det en lagom promenad efter maten. Det var ett mycket bra beslut för det visade sig att Matsgården var värd varenda minut och sekund jag spenderade där. Det som enbart var tänkt som ett mål för en Lunchpromenad blev till en riktig högtidsstund.
Jag gick iväg efter lunchen och som vanligt var kameran med på promenaden. Kom fram till platsen och fick se gården som består av totalt 15 byggnader och tillsammans bildar de en sluten fyrkant. Byggnaderna är från 1600, 1700 och 1800 talen. Boningshusen är vackert röda med pigment från Falu Koppargruva medan övriga byggnader traditionsenligt är omålade. Jag gick runt med kameran för dokumentera byggnaderna i stort och även många fint bevarade detaljer. Redan här kändes det som att jag förflyttades bakåt i tiden och jag fantiserade om hur det kan ha varit att ha levt sitt liv som storbonde i Dalarna för mer än 150 år sedan.
Efter ungefär en halvtimme kom en bil och parkerade nära gården och ett par satte sig och fikade vid ett bord. När de fikat klart kom en person in på gården och började öppna upp dörren till ett av boningshusen. När hon fick se mig med min kameran ropade hon ett glatt Hej. Vi började att prata och det visade sig att hon var guide och skulle starta en guidning om en stund. Jag sa att jag tyvärr inte kunde stanna. Guiden som heter Maria erbjöd sig att visa mig runt lite innan ordinarie guidning. Jag fick komma in i boningshusen och samtidigt höra fantastiskt målande berättelser och beskrivningar om Matsgården. När hon skulle byta till sina speciella kläder för kommande guidning tog hennes man Jan över och både berättade om och spelade på sin Spilåpipa. Nu kunde jag verkligen leva mig in i hur det kunde ha varit att leva sitt liv som välbärgad storbonde i Dalarna.
Texten ovan är ett utdrag i ett blogginlägg om gården i min egen Fotoblogg. Blev du mer nyfiken på Matsgården och vill se drygt 40 bilder till så hänvisar jag till min egen blogg (hoppas det är ok att göra så...?)
fotodagboken.blog - Matsgården
En kulturskatt som förtjänar mycket mera uppmärksamhet!
På väg till en konsert i Dalhalla ramlade jag över den här kulturskatten av en ren slump. Vi stannade till med Husbilen i Östbjörka by för att äta lunch. Såg en skylt med texten ”Matsgården 1 km” och tänkte att dit blir det en lagom promenad efter maten. Det var ett mycket bra beslut för det visade sig att Matsgården var värd varenda minut och sekund jag spenderade där. Det som enbart var tänkt som ett mål för en Lunchpromenad blev till en riktig högtidsstund.
Jag gick iväg efter lunchen och som vanligt var kameran med på promenaden. Kom fram till platsen och fick se gården som består av totalt 15 byggnader och tillsammans bildar de en sluten fyrkant. Byggnaderna är från 1600, 1700 och 1800 talen. Boningshusen är vackert röda med pigment från Falu Koppargruva medan övriga byggnader traditionsenligt är omålade. Jag gick runt med kameran för dokumentera byggnaderna i stort och även många fint bevarade detaljer. Redan här kändes det som att jag förflyttades bakåt i tiden och jag fantiserade om hur det kan ha varit att ha levt sitt liv som storbonde i Dalarna för mer än 150 år sedan.
Efter ungefär en halvtimme kom en bil och parkerade nära gården och ett par satte sig och fikade vid ett bord. När de fikat klart kom en person in på gården och började öppna upp dörren till ett av boningshusen. När hon fick se mig med min kameran ropade hon ett glatt Hej. Vi började att prata och det visade sig att hon var guide och skulle starta en guidning om en stund. Jag sa att jag tyvärr inte kunde stanna. Guiden som heter Maria erbjöd sig att visa mig runt lite innan ordinarie guidning. Jag fick komma in i boningshusen och samtidigt höra fantastiskt målande berättelser och beskrivningar om Matsgården. När hon skulle byta till sina speciella kläder för kommande guidning tog hennes man Jan över och både berättade om och spelade på sin Spilåpipa. Nu kunde jag verkligen leva mig in i hur det kunde ha varit att leva sitt liv som välbärgad storbonde i Dalarna.
Texten ovan är ett utdrag i ett blogginlägg om gården i min egen Fotoblogg. Blev du mer nyfiken på Matsgården och vill se drygt 40 bilder till så hänvisar jag till min egen blogg (hoppas det är ok att göra så...?)
fotodagboken.blog - Matsgården
