D
Deleted member 11118
Guest
Detta är en helt sann historia som hände en dag för några år sedan.
Det var en sådan där underbar höstdag, husvagnen skulle transporteras hem för vinterförvaring. Den hade under säsongen stått uppställd på Söndremark camping på Ivön. Det var nästan så hjulen blivit fyrkantiga för det kan de lätt bli när man bara står stilla. Vi hade några gånger tagit den ifrån ön och kört runt lite, så än var hjulen runda. När allt så var inpackat i vagnen och den var nu klar för att kopplas på bilen.
Det är nu cirkusen för många tar sin början och man och hustru brukar bli ovänner, ett i mångt och mycket fascinerande skådespel. Eftersom vi är så dåliga skådespelare och inte gärna vill bli ovänner om sådana triviala saker som att backa bilen till en husvagn. Införskaffade vi en mover till husvagnen, nu kör man till husvagnen till bilen i stället. Man styr hela ekipaget med en fjärrkontroll, grymt roligt. Alla backproblem med eller utan husvagn har trollats bort.
Jag drar upp det lilla svarta handtaget på kopplingen, handtaget skall egentligen bli uppe tills vagnen är på plats och då falla ner för att markera att husvagnen sitter på kroken. Vårt lilla svarta handtag blir inte automatiskt uppe utan hustrun håller det upp, allt medan jag kör husvagnen mot kroken. Nu verkar du vara precis över kroken säger hustrun och jag vevar då ner stödhjulet, blev nog någon millimeter fel sa jag, den går inte på. Trycker då fram husvagnen något och plötsligt knäpper det till, där satt han säger jag.
Då var det bara att köra så sakta framåt på tvättbrädevägen, hade vi haft en Dry Martini stående i vagnen hade den blivit både rörd och skakad, James Bond hade blivit grön av avund. Nu närmade vi oss den miljövänliga vajerfärjan , bilarna står stilla på vägbanan allt medan färjan rör sig framåt, det miljöpartiet vore nåt för er. Gör hela E 4 till väggrullband, miljövänligt och olycksfritt. Först skulle hela raden av bilar av innan vi fick köra av färjan. Efter några turer vet jag att man får ta det försiktigt över kanten för ibland kan stödhjulet skrapa i marken. Då plötsligt brakar det vara till och i backspegeln ser jag en husvagn som rullar bakåt. Skriker till hustrun spring ut ur bilen och bromsa vagnen.
Det ser nästan ut som Kalle Anka på julafton, tar några mikrosekunder innan jag fattar att husvagnen lämnat kroken på bilen och vill tillbaka till båten, den har en egen vilja. Efter några sekunder som är lika långa som ett helt år, står plötsligt husvagnen stilla på båten. Man kan höra tystnaden. I kön till att köra på båten står en husvagn och många bilar, igen av dem reagerar eller lämnar sina bilar för att hjälpa till. En äldre herre och dam står på parkeringen. Den äldre herren är något snabbare än hustrun och når husvagnen just som den stannat. Vi kan snabbt konstatera att inget var skadat mer än säkerhetsvajern. Plötsligt kommer skepparen på färjan och han utbrister på en äkta göingedialekt ”Det här har jag aldrig varit med om” sen återvände han till sin båtbrygga.
Hustrun backade till och vi fick hjälp att koppla på husvagnen som nu säkert blev förankrad på kroken och denna gång följde den med av båten. Tankar och chock fick vi lägga åt sidan för vi skulle köra de 11 milen hem. Men väl hemma kom alla tankarna.
Vad hade hänt om vi kört först av båten.
Vad hade hänt om jag tagit sats och kört fort av båten
Tänk om den släppt lite längre upp i backen, man kör nämligen uppför en backe när man kör av båten hade vi haft en husvagn på Ivösjöns botten
Tänk om den rullat fortare när den hoppade av kroken och vält på båten
Tänk om den släppt i 80 på vägen hem.
Äventyret slutade denna gång lyckligt, men nu skall vi kolla kopplingen på husvagnen så där inte är något fel. Nästa gång jag kopplar på husvagnen kommer jag att kolla några gånger att den verkligen sitter på. Hur kunde det hända.
Lars Jönsson
Det var en sådan där underbar höstdag, husvagnen skulle transporteras hem för vinterförvaring. Den hade under säsongen stått uppställd på Söndremark camping på Ivön. Det var nästan så hjulen blivit fyrkantiga för det kan de lätt bli när man bara står stilla. Vi hade några gånger tagit den ifrån ön och kört runt lite, så än var hjulen runda. När allt så var inpackat i vagnen och den var nu klar för att kopplas på bilen.
Det är nu cirkusen för många tar sin början och man och hustru brukar bli ovänner, ett i mångt och mycket fascinerande skådespel. Eftersom vi är så dåliga skådespelare och inte gärna vill bli ovänner om sådana triviala saker som att backa bilen till en husvagn. Införskaffade vi en mover till husvagnen, nu kör man till husvagnen till bilen i stället. Man styr hela ekipaget med en fjärrkontroll, grymt roligt. Alla backproblem med eller utan husvagn har trollats bort.
Jag drar upp det lilla svarta handtaget på kopplingen, handtaget skall egentligen bli uppe tills vagnen är på plats och då falla ner för att markera att husvagnen sitter på kroken. Vårt lilla svarta handtag blir inte automatiskt uppe utan hustrun håller det upp, allt medan jag kör husvagnen mot kroken. Nu verkar du vara precis över kroken säger hustrun och jag vevar då ner stödhjulet, blev nog någon millimeter fel sa jag, den går inte på. Trycker då fram husvagnen något och plötsligt knäpper det till, där satt han säger jag.
Då var det bara att köra så sakta framåt på tvättbrädevägen, hade vi haft en Dry Martini stående i vagnen hade den blivit både rörd och skakad, James Bond hade blivit grön av avund. Nu närmade vi oss den miljövänliga vajerfärjan , bilarna står stilla på vägbanan allt medan färjan rör sig framåt, det miljöpartiet vore nåt för er. Gör hela E 4 till väggrullband, miljövänligt och olycksfritt. Först skulle hela raden av bilar av innan vi fick köra av färjan. Efter några turer vet jag att man får ta det försiktigt över kanten för ibland kan stödhjulet skrapa i marken. Då plötsligt brakar det vara till och i backspegeln ser jag en husvagn som rullar bakåt. Skriker till hustrun spring ut ur bilen och bromsa vagnen.
Det ser nästan ut som Kalle Anka på julafton, tar några mikrosekunder innan jag fattar att husvagnen lämnat kroken på bilen och vill tillbaka till båten, den har en egen vilja. Efter några sekunder som är lika långa som ett helt år, står plötsligt husvagnen stilla på båten. Man kan höra tystnaden. I kön till att köra på båten står en husvagn och många bilar, igen av dem reagerar eller lämnar sina bilar för att hjälpa till. En äldre herre och dam står på parkeringen. Den äldre herren är något snabbare än hustrun och når husvagnen just som den stannat. Vi kan snabbt konstatera att inget var skadat mer än säkerhetsvajern. Plötsligt kommer skepparen på färjan och han utbrister på en äkta göingedialekt ”Det här har jag aldrig varit med om” sen återvände han till sin båtbrygga.
Hustrun backade till och vi fick hjälp att koppla på husvagnen som nu säkert blev förankrad på kroken och denna gång följde den med av båten. Tankar och chock fick vi lägga åt sidan för vi skulle köra de 11 milen hem. Men väl hemma kom alla tankarna.
Vad hade hänt om vi kört först av båten.
Vad hade hänt om jag tagit sats och kört fort av båten
Tänk om den släppt lite längre upp i backen, man kör nämligen uppför en backe när man kör av båten hade vi haft en husvagn på Ivösjöns botten
Tänk om den rullat fortare när den hoppade av kroken och vält på båten
Tänk om den släppt i 80 på vägen hem.
Äventyret slutade denna gång lyckligt, men nu skall vi kolla kopplingen på husvagnen så där inte är något fel. Nästa gång jag kopplar på husvagnen kommer jag att kolla några gånger att den verkligen sitter på. Hur kunde det hända.
Lars Jönsson