Körde många år med del o helintegrerad nästan alla hälsade bytade till en plåtis ingen hälsade insåg att plåtisen var för liten bytade åter till helintegrerad nästan alla hälsade igen
Har precis samma erfarenheter, efter att i flera år vinkat friskt till alla mötande husbilar från vår egen helintegrerade husbil.
Så en dag fick vi en okontrollerad impuls och tillsammans sa vi, — Nu köper vi en plåtis! Sagt och gjort, sent på säsongen så den enda lite tuffare plåtis vi fann var en ”Televerksorange” plåtis. Vi tyckte den såg lite annorlunda ut i sin fräcka orange färg, nästan lite söt tyckte frugan.
Redan på hemvägen från Norrköping märkte vi att något var fel, vad insåg vi inte direkt. Nej, det tog några dagar innan det sjönk in, innan vi förstod och tog in att vi helt enkelt nu var mobbade utefter de svenska vägarna. Ingen, absolut ingen, inte ens andra plåtisar vinkade tillbaka!
Försökte finna orsaken till den plötsliga mobbingen från tidigare så trevliga husbilskollegor. Vi rannsakade oss själva, var det så att vi uppträtt illa eller provocerande? Nej vi hade inte tömt gråvattnet direkt på marken och alltid respekterat 4-metersregeln. Vi kom fram till att det måste bygga på ett misstag från våra mötande tidigare husbilsvänner, man tog oss helt enkelt för reparatörer från Televerket ute på tjänsteuppdrag.
Då såg vi bara två alternativ, lacka om bilen, eller helt enkelt köpa en ny plåtis men i en kulör som inte hade med det gamla goa’ Televerket att göra.
Vi började söka i marknaden och hittade en Karibienbrun skönhet, det formligen luktade Jamaica om bilden, när vi såg henne för första gången I en spansk husbilstidning.
Det kändes helt rätt, med den bilen skulle vi åter välkomnas in i husbilskollektivet, trodde vi. Igen bli delaktiga, få känna gemenskapen och kanske det viktigaste, den där känslan när man morsar på den mötande husbilen, få den där kamratliga vinken tillbaka.
Vi beställde precis en sån bil. Men vad hände?
Bilen kom, lika fin som på bilden i den spanska husbilstidning, men...
Det blev fortsatt ensamt, tilldelad en ensam plats utanför campingen, fortsatt ingen som vinkade. Den var väldigt fin, folk kom fram och gav smickrande kommentarer, men den fick inte våra husbilskollegor att acceptera oss ute på vägen.
Avslutningen på vår historia har du säkert redan räknat ut, ja vi köpte en ny helintegrerad husbil i oktober.
Vi hann köra den drygt 200 mil i oktober/november, 200 lyckliga mil trots att det var få husbilar som var ute, så vinkade precis alla tillbaka.
Ordningen återställd, nu i veckan skall vi ta ut husbilen, sen skall jag ut och vinka, till Carolas stora förskräckelse. Hon tycker jag är pinsam med mitt ivrigt viftande, som hon beskriver min lite diskreta hälsning till mina husbilsvänner.
Tommy
