Våra första år med husbil, hade vi långa listor med allt vi inte fick glömma. Det finns dock en stor risk att man släpar med sig många tunga kilon i onödan. Det mesta fanns kvar, oanvänd i husbilen, när vi kom hem igen efter avslutad långresa. I stort sett allt finns att köpa likaväl i Sverige som utomlands och oftast billigare dessutom. Sedan beror det ju självklart på vad man har för mål och körvanor. Vi kör ofta bort från "civilisationen", på dåliga vägar i ödebygden och då kan det vara en fördel med reservhjul, trots alla invändningar. Antislirmattor är så lätta, de får vara kvar liksom 2 lagom långa rundslingor men spännbandet finns inte med längre, vi har väl blivit lite klokare och dessutom är ödebygdens befolkning hjälpsammare än man förväntar sig. Reservdelslådan har blivit 1/10-del av den första, likasom verktygslådan. Stödben är borttagna, vi tycker om när bilen står lite snedd och gungar i vinden, det ger gamla minnen till båtlivet. Vi står oftast medveten snedd för bästa avrinning i duschen.
En del saker är i vissa länder lagligen föreskriven att ha med sig, t.ex. reservglödlampor till belysningen, finns alltid i fordonet.
Vi har lärt oss efter 14 år, lasta så lite som möjligt! Så oftast tar vi husbilen som den står efter sista resans städning. Lite påfyllning av känsliga kylvaror och (utanför Sverige) nytt storförråd av receptbelagda mediciner, det räcker långt! Förrådet med reservproviant på burk, står oftast kvar orörd men även det är enklare att komplettera på annan ort.
Trakten dit man kommer vill gärna få lite inkomst av sina tillfälliga turistande besökare.
Så min lista består av fyra punkter: hustrun som får köra mig, hunden som motionerar mig, mediciner som håller mig vid liv och reservhjulet för att spara en massa tid som börjar bli begränsad.
Sedan finns det ju en mängd attiraljer som försäkringsbevisen, kontokort, körkort, passen, telefoner, m.m. men det är kommunikationslistan, en helt annan "väska"!
Julian
