F
F.d. 55485
Guest
Mellan 2009 och 2015 genomförde vi vårt största reseprojekt hitintills. Av det som från början var tänkt att vara en resa längs den klassiska vägen Panamericana, utvecklades en betydligt mera djuplodande resa. Resan sträckte sig från Eldslandet i söder till Alaska i norr, upp över mer än 5000 meter höga bergspass. En resa som blev 160.000 km lång och gick över 18 länder under 27 resemånader. På grund av våra arbeten mm genomfördes reseprojektet i nio stycken tremånaders etapper. Från början valdes tremånaders etapper på grund av ”tidsbrist”. Men efterhand kom vi fram till att det är ganska optimala reslängder eftersom resandet i sig själv är påfrestande med den intensitet som vi reser. Vi har mött många par som reser flera år i sträck, men då måste man lägga in långa viloperioder för att inte bli restrött. Vidare så behåller man sina sociala kontakter där hemma med detta resesätt.
Vår husbil rustades 2009 för projektet. Året innan hade vi testkört en månad på Island och kört fast så att vi fick gräva, när vi körde på en mindre ”väg,” upp till en glaciär.
Tack vare att vi hade valt en husbil byggd på ett Mercedes Sprinter chassi så kunde vi komplettera drivningen med fyrhjulsdrift och lågväxel. Ombyggnaden gjordes hos den firma i Österrike som bygger de flesta av MBs fyrhjulsdrifter. På detta sätt fick vi en terränggående husbil till en fraktion av priset för en specialbyggd ”expeditionsmobil”. Intressant var att vi som privatpersoner kunde få detta arbete gjort utan inblandning av mellanhänder. När väl betalningen var gjord så fixades ombyggnaden på 2,5 dagar i Österrike. Förutom helt ny framaxel och nya växellådor så höjdes bilen ca 100 mm och försågs dessutom med en större drivmedelstank. Allt kostade 100.000 SEK vilket vi 2009 ansåg vara billigt när vi blev klara över allt som faktiskt ingick i ombyggnadspaketet.
I oktober 2009 skeppades bilen från Hamburg till Buenos Aires med Grimaldis stora RoRo skepp som kör här i linjetrafik. Vi själva flög ner till Buenos Aires där vi startade med en 2 veckors intensivkurs i Spanska. För mig som inte har varit i skolan sedan 70-talet var det hela en katastrof med allt för högt tempo men för hustrun gick det bättre då hon övat med några års kvällskurser tidigare.
Planen var sedan att när kursen var färdig så skulle bilen anlända. Men här sprack det direkt. Bilen blev 10 dagar försenad på grund av ett maskinhaveri på en annan Grimaldi båt. ”Vår” båt fick då vända och ta över last ifrån denna. Men lättnaden var stor när vi äntligen kunde hämta ut bilen i hamnen. Vi tror att vi är ganska ensamma om att ha hämtat en svensk husbil i Buenos Aires. Desto vanligare är det för tyskar, holländare, schweizare och fransmän – de är vanliga på vägarna här.
Nu började äventyret!
I rask takt kör vi söderut. Efter några dagar passerar vi floden Sanboronbom och vi nynnar på Taubes gamla visor. Ofattbara naturscenerier ligger framför oss. Första etappen gick ner till ”världens ände” i Usuaia på Eldslandet innan vi vände norrut (inget annat är möjligt). Efter första etappen parkerades bilen i Colonia del Sacramento i Uruguay som ligger en timmes båtresa ifrån Buenos Aires. Anledningen till att det blev Uruguay är att här får bilen ett 12 månaders ”visum” medan de flesta andra länder bara beviljar tre månader. Vi hittade en perfekt bevakad inomhusparkering och kunde tryggt resa åter till Sverige. Några resor senare kom bilen att ”övervintra” hos några nyvunna vänner i Buenos Aires.
De första fem rundturerna återvände vi alltid till Buenos Aires området och hade detta som den bas som vi flög till och ifrån.
Efter sjätte turen, som gick norrut upp till fantastiska Colombia, vilade bilen utanför Bogotá (La Mesa) där några svenska vänner höll den under uppsikt när vi var hemma.
På sjunde resan skeppades bilen från Sydamerika till Centralamerika. Darien Gap - den smala landtunga som förbinder kontinenten saknar väg - består av en ogenomtränglig djungel som gör att man måste skeppa bilen ifrån Cartagena i Colombia till Colon i Panama (vid kanalen). Detta brukar vara resans största utmaning för alla ”overlanders” och har gett ett ansikte till ordet oordning. Nästan alla upplever samma problem - trots att de flesta har tagit till sig all skriven erfarenhet som ligger på nätet. Det finns massor av bloggar och hemsidor om detta – det verkar som alla ”overlanders” är dataproffs – men trots detta så var det en dyr och långsam process.
Väl uppe i Mellanamerika så användes Mexico City (Teutihuacan) som bas för två reseetapper. Att resa till och från MC var rena avkopplingen jämfört med resan till Buenos Aires där det brukade ta 36 timmar dörr till dörr – resandets jobbiga pris. Till MC anländer man på samma resdag. Startar på morgonen och är på plats vid husbilen på kvällen.
På åttonde resan så körde vi söderut igen ner i det fantastiska Guatemala då vi på förra resan hade fått ”spurta” upp till Mexico och flyget hem och missat allt för mycket. Åttonde resan var också ”Mexico runt”. Ett oerhört mångfacetterat land som lider under USAs förtryck.
Av olika skäl så blev den nionde och sista resan en gigantisk slutspurt under fyra månader. Vi reste från Mexico City över Baja California – tvärs norrut över USAs öknar – upp längs Canadas östkust – vidare till Alaska och Dead Horse vid Prudhoe bay (Dalton Highway – Alaskas nordligaste) – och sedan hem genom att korsa Canada – för att avsluta med ett kort besök på New Foundland innan vi skeppade hem till Göteborg från Halifax på Nova Scotia.
Resandet har dokumenterats genom en dagbok (allt för omfattande att redovisa här) och ca 50.000 bilder.
För den som är intresserad av att kanske få lite inspiration så finns här länkar till de olika reseetappernas resebildbok (som vi försåg vänner där hemma med) via GoogleFoto.
Klicka på länkarna och första bilden så startar bildspelet.
Håll i er – nu åker vi! Här är många timmars tittande …
Del 1: https://goo.gl/photos/8pYJtjV735a3nc9g9
Del 2: https://goo.gl/photos/BUDixZr68QMMhVPF6
Del 3: https://goo.gl/photos/Zozcf2gbFDLQB4c76
Del 4: https://goo.gl/photos/2WCRLNjx1rtjHTVx6
Del 5: https://goo.gl/photos/T3jYAxsMe7e8rKCU6
Del 6: https://goo.gl/photos/6ZZjGfwf4bvinRoH8
Del 7: https://goo.gl/photos/XnmuJaBAo5dhNayG6
Del 8: https://goo.gl/photos/ASUi4scEtyL5YhFq6
Del 9: https://goo.gl/photos/SSrfYKDiSWtSfq8f9
Mycket nöje
”Team T-star” – Inge & Britt
Vår husbil rustades 2009 för projektet. Året innan hade vi testkört en månad på Island och kört fast så att vi fick gräva, när vi körde på en mindre ”väg,” upp till en glaciär.
Tack vare att vi hade valt en husbil byggd på ett Mercedes Sprinter chassi så kunde vi komplettera drivningen med fyrhjulsdrift och lågväxel. Ombyggnaden gjordes hos den firma i Österrike som bygger de flesta av MBs fyrhjulsdrifter. På detta sätt fick vi en terränggående husbil till en fraktion av priset för en specialbyggd ”expeditionsmobil”. Intressant var att vi som privatpersoner kunde få detta arbete gjort utan inblandning av mellanhänder. När väl betalningen var gjord så fixades ombyggnaden på 2,5 dagar i Österrike. Förutom helt ny framaxel och nya växellådor så höjdes bilen ca 100 mm och försågs dessutom med en större drivmedelstank. Allt kostade 100.000 SEK vilket vi 2009 ansåg vara billigt när vi blev klara över allt som faktiskt ingick i ombyggnadspaketet.
I oktober 2009 skeppades bilen från Hamburg till Buenos Aires med Grimaldis stora RoRo skepp som kör här i linjetrafik. Vi själva flög ner till Buenos Aires där vi startade med en 2 veckors intensivkurs i Spanska. För mig som inte har varit i skolan sedan 70-talet var det hela en katastrof med allt för högt tempo men för hustrun gick det bättre då hon övat med några års kvällskurser tidigare.
Planen var sedan att när kursen var färdig så skulle bilen anlända. Men här sprack det direkt. Bilen blev 10 dagar försenad på grund av ett maskinhaveri på en annan Grimaldi båt. ”Vår” båt fick då vända och ta över last ifrån denna. Men lättnaden var stor när vi äntligen kunde hämta ut bilen i hamnen. Vi tror att vi är ganska ensamma om att ha hämtat en svensk husbil i Buenos Aires. Desto vanligare är det för tyskar, holländare, schweizare och fransmän – de är vanliga på vägarna här.
Nu började äventyret!
I rask takt kör vi söderut. Efter några dagar passerar vi floden Sanboronbom och vi nynnar på Taubes gamla visor. Ofattbara naturscenerier ligger framför oss. Första etappen gick ner till ”världens ände” i Usuaia på Eldslandet innan vi vände norrut (inget annat är möjligt). Efter första etappen parkerades bilen i Colonia del Sacramento i Uruguay som ligger en timmes båtresa ifrån Buenos Aires. Anledningen till att det blev Uruguay är att här får bilen ett 12 månaders ”visum” medan de flesta andra länder bara beviljar tre månader. Vi hittade en perfekt bevakad inomhusparkering och kunde tryggt resa åter till Sverige. Några resor senare kom bilen att ”övervintra” hos några nyvunna vänner i Buenos Aires.
De första fem rundturerna återvände vi alltid till Buenos Aires området och hade detta som den bas som vi flög till och ifrån.
Efter sjätte turen, som gick norrut upp till fantastiska Colombia, vilade bilen utanför Bogotá (La Mesa) där några svenska vänner höll den under uppsikt när vi var hemma.
På sjunde resan skeppades bilen från Sydamerika till Centralamerika. Darien Gap - den smala landtunga som förbinder kontinenten saknar väg - består av en ogenomtränglig djungel som gör att man måste skeppa bilen ifrån Cartagena i Colombia till Colon i Panama (vid kanalen). Detta brukar vara resans största utmaning för alla ”overlanders” och har gett ett ansikte till ordet oordning. Nästan alla upplever samma problem - trots att de flesta har tagit till sig all skriven erfarenhet som ligger på nätet. Det finns massor av bloggar och hemsidor om detta – det verkar som alla ”overlanders” är dataproffs – men trots detta så var det en dyr och långsam process.
Väl uppe i Mellanamerika så användes Mexico City (Teutihuacan) som bas för två reseetapper. Att resa till och från MC var rena avkopplingen jämfört med resan till Buenos Aires där det brukade ta 36 timmar dörr till dörr – resandets jobbiga pris. Till MC anländer man på samma resdag. Startar på morgonen och är på plats vid husbilen på kvällen.
På åttonde resan så körde vi söderut igen ner i det fantastiska Guatemala då vi på förra resan hade fått ”spurta” upp till Mexico och flyget hem och missat allt för mycket. Åttonde resan var också ”Mexico runt”. Ett oerhört mångfacetterat land som lider under USAs förtryck.
Av olika skäl så blev den nionde och sista resan en gigantisk slutspurt under fyra månader. Vi reste från Mexico City över Baja California – tvärs norrut över USAs öknar – upp längs Canadas östkust – vidare till Alaska och Dead Horse vid Prudhoe bay (Dalton Highway – Alaskas nordligaste) – och sedan hem genom att korsa Canada – för att avsluta med ett kort besök på New Foundland innan vi skeppade hem till Göteborg från Halifax på Nova Scotia.
Resandet har dokumenterats genom en dagbok (allt för omfattande att redovisa här) och ca 50.000 bilder.
För den som är intresserad av att kanske få lite inspiration så finns här länkar till de olika reseetappernas resebildbok (som vi försåg vänner där hemma med) via GoogleFoto.
Klicka på länkarna och första bilden så startar bildspelet.
Håll i er – nu åker vi! Här är många timmars tittande …
Del 1: https://goo.gl/photos/8pYJtjV735a3nc9g9
Del 2: https://goo.gl/photos/BUDixZr68QMMhVPF6
Del 3: https://goo.gl/photos/Zozcf2gbFDLQB4c76
Del 4: https://goo.gl/photos/2WCRLNjx1rtjHTVx6
Del 5: https://goo.gl/photos/T3jYAxsMe7e8rKCU6
Del 6: https://goo.gl/photos/6ZZjGfwf4bvinRoH8
Del 7: https://goo.gl/photos/XnmuJaBAo5dhNayG6
Del 8: https://goo.gl/photos/ASUi4scEtyL5YhFq6
Del 9: https://goo.gl/photos/SSrfYKDiSWtSfq8f9
Mycket nöje
”Team T-star” – Inge & Britt
Bilagor
Senast redigerad av en moderator:
