Så har det hänt efter 20 år och 20.000 mil i husbil, senaste halvan i en plåtis. En kraftig smäll och vänster backspegel hänger i bitar i elkablarna. Hände i en lite tät bygata i Moseldalen. Trångt som på många ställen mellan husen och mitt i en kö med en hastighet på 10-20 km/tim händer det. Hinner inte se vad och ingen möjlighet att stanna förrän efter några hundra meter. Sannolikt en annan bil med spegeln i samma höjd.
Med silvertejp kunde bitarna hålas samman, men spegeln mest en mosaik. Alltså oanvändbar. Och vi har omkring 100 mil hem. Att inom rimlig tid få det reparerat på plats sågs som inte möjligt.
Hur kör man 100 mil genom Tyskland och Danmark utan vänsterbackspegel. Vi måste ju hem.
Vi fick lägga upp både strategi och taktik. Den först strategiska frågan var: skall man köra motorväg eller på småvägar.
Motorvägarna har ju fördelen att väl på plats så kan man hänga en lastbil utan att göra omkörningar och komma många mil. Men hur komma på vägbanan med andra bilar körande med fri hastighet; upp till mer än 200 km/tim, samt byta fil vid tre- och fyrvägskorsningar.
Småvägarna är lugnare, men mycket längre. B- och L-vägarna är generellt bra där vänstersvängar oftast görs genom att huvudvägen delar upp sig i en vänstersväng och en rakt fram där man riskfrittt tar sig till vänsterfilen. Sen må jag erkänna att jag för första gången hyllar alla dessa nya cirkulationsplatser som satts upp i först Frankrike och nu i Tyskland, och som jag under åren bannat. Nu kom jag att älska dem.
Vi valde det senare alternativet, med undantag att efter övernattning i Lübeck vi valde motorvägen till Puttgarden då det var söndag morgon med lugn trafik och utan lastbilar. Endast en påfart behövdes.
Förutom upplagd strategi och taktik fordras också hur reagera vid plötsligt uppkomna situationer. Från anvisningar på hotell och kryssningsfartyg har vi lärt oss det viktigaste som alltid står först på instruktionerna vid fara: ”Behåll lugnet”.
Vi kom lyckligt hem, men det var en krävande körning med 100% koncentration på körningen och omgivningen och minimalt antal vänstersvängar.
Med silvertejp kunde bitarna hålas samman, men spegeln mest en mosaik. Alltså oanvändbar. Och vi har omkring 100 mil hem. Att inom rimlig tid få det reparerat på plats sågs som inte möjligt.
Hur kör man 100 mil genom Tyskland och Danmark utan vänsterbackspegel. Vi måste ju hem.
Vi fick lägga upp både strategi och taktik. Den först strategiska frågan var: skall man köra motorväg eller på småvägar.
Motorvägarna har ju fördelen att väl på plats så kan man hänga en lastbil utan att göra omkörningar och komma många mil. Men hur komma på vägbanan med andra bilar körande med fri hastighet; upp till mer än 200 km/tim, samt byta fil vid tre- och fyrvägskorsningar.
Småvägarna är lugnare, men mycket längre. B- och L-vägarna är generellt bra där vänstersvängar oftast görs genom att huvudvägen delar upp sig i en vänstersväng och en rakt fram där man riskfrittt tar sig till vänsterfilen. Sen må jag erkänna att jag för första gången hyllar alla dessa nya cirkulationsplatser som satts upp i först Frankrike och nu i Tyskland, och som jag under åren bannat. Nu kom jag att älska dem.
Vi valde det senare alternativet, med undantag att efter övernattning i Lübeck vi valde motorvägen till Puttgarden då det var söndag morgon med lugn trafik och utan lastbilar. Endast en påfart behövdes.
Förutom upplagd strategi och taktik fordras också hur reagera vid plötsligt uppkomna situationer. Från anvisningar på hotell och kryssningsfartyg har vi lärt oss det viktigaste som alltid står först på instruktionerna vid fara: ”Behåll lugnet”.
Vi kom lyckligt hem, men det var en krävande körning med 100% koncentration på körningen och omgivningen och minimalt antal vänstersvängar.
