I Pershyttan utanför Nora finns mycket att göra om man är intresserad av att cykla mountainbike. Det finns fem svarta leder, tre röda, tre blå och två gröna där svart symboliserar den svåraste. Vi cyklade en blå led, Limstens-vägen 14 km.
I lördags eftermiddag åkte vi till Pershyttan som har vi pratat om många gånger men som aldrig blivit av. Till Pershyttan tar det lite mindre än en timme med husbilen. Vi hade avsatt den här helgen för en tur med mountainbike och vädret verkade bli rätt OK också. Det blåste lite på kvällen men på söndagmorgon var det bättre. Att cykla, vare sig det är med landsvägscykel eller mountainbike, är härligt. Man kommer ut i naturen, får motion samtidigt som man upplever mycket när man har mer tid på sig att upptäcka saker.
Om den blå leden Limstensvägen kan man läsa att det finns möjlighet att se varg. Nu såg vi inga vargar och inga andra djur heller för den delen.
Vi utgick från Pershyttan och vi tappade ganska snart bort oss då det saknades ledmarkering vid ett vägskäl, eller hur det nu var för i diket stod en ensam stolpe kvar men det har säkert suttit en skylt på den som någon tycker sig ha bättre nytta av. Så den långa nedförsbacken blev en motig uppförsbacke. Det var mycket vatten i marken och hur mycket vi än trampade kom vi ingenstans. Bonus för lite extra förbränning får man istället tänka så klart!
I lördags eftermiddag åkte vi till Pershyttan som har vi pratat om många gånger men som aldrig blivit av. Till Pershyttan tar det lite mindre än en timme med husbilen. Vi hade avsatt den här helgen för en tur med mountainbike och vädret verkade bli rätt OK också. Det blåste lite på kvällen men på söndagmorgon var det bättre. Att cykla, vare sig det är med landsvägscykel eller mountainbike, är härligt. Man kommer ut i naturen, får motion samtidigt som man upplever mycket när man har mer tid på sig att upptäcka saker.
Om den blå leden Limstensvägen kan man läsa att det finns möjlighet att se varg. Nu såg vi inga vargar och inga andra djur heller för den delen.
Vi utgick från Pershyttan och vi tappade ganska snart bort oss då det saknades ledmarkering vid ett vägskäl, eller hur det nu var för i diket stod en ensam stolpe kvar men det har säkert suttit en skylt på den som någon tycker sig ha bättre nytta av. Så den långa nedförsbacken blev en motig uppförsbacke. Det var mycket vatten i marken och hur mycket vi än trampade kom vi ingenstans. Bonus för lite extra förbränning får man istället tänka så klart!
