Sv: Fiske i Medelhavet
Jag bara känner att jag måste skriva om denna dag…. efter att ha ätit get tillsammans med mina vänner här i Argruob så bestämde jag mig för att ta en tur med scootern till bergen som ligger ca 6-8 km härifrån för vännerna har berättat för mig att där är stora och gott om Dorad Mork. (sinagrida Gr.) Dentex dentex Lat. Tandbrax Sv. Vädret är inte bra för fiske det blåser ganska mycket det var därför jag bestämde mig för att ta en tur….
”Vägen” eller rätta sagt spåren i sanden var lätta att följa och det var inte på många ställen jag fick hjälpa scootern för att komma loss från sanden… Wovi gillar att åka scooter och är med…. Spåren leder oss förbi en stor flock med getter och där finns två herde som vaktar getterna… efter ett par km så kommer ett stort beduin tält som vi passerar… scootern kämpar på bra och jag funderar egentligen om det är så bra att köra scooter här i ökensanden… men det har gått bra hitintills så jag fortsätter…. Efter ett par km till så närmar vi oss bergen och spåren börjar bli lite besvärliga att köra i då det nu är mycket lätt sand och scootern sjunker djupare ner… det dröjer inte länge innan jag får hjälpa till för att scootern skall komma framåt… men då blir jag snabbt trött i benen så jag hoppar av… släpper gasen… och då hör jag ett ljud som jag absolut inte vill höra nu när vi är ca 7 km ”hemifrån” i no mans land…
Flarp flarp… hörs det från motorn… shit tänker jag och inser nu att drivremmen har en skada… så jag vänder om och tänker det är nog bäst att ta sig hem innan jag blir helt stående här i öken sanden… men då rör scootern inte mer på sig …. Motorn rusar på fint men inget mer händer… remmen har gått av… visserligen är vi i december månad men här känner man ändå av solens värme… jag inser att det bästa är nu att gå tillbaka och leta efter hjälp, att gå de ca 500 meter som är kvar till målet känner jag just nu att det vill jag inte… Wovi rusar runt mellan de små buskarna som finns lite överallt här och jagar ödlorna så hon är jätte glad över stunden just nu… Jag stänger av motorn tittar över öken och undrar vilket berg skall jag ta riktning emot…och så börjar vi färden hemåt och har kraftig motvind och denna gång så blir det mina fötter som får ta mig hem… vissa ställen är sanden mjuk och på andra ställen bär den mig utan att skorpan brister, så jag försöker att gå där den inte brister för det är mycket lättare att gå på… Wovi följer efter ca 20 meter bakom mig och jagar ödlor så fort hon får syn på en ny… och här är gott om dem… jag börja fundera på hur lång tid kan det ta att ta sig tillbaka… och tror att jag bör klara det på ca 1 tim… om jag kan hålla ett bra tempo… snart inser jag att det var dumt att inte ta en flaska vatten med… då torrheten kommer snabbt i munnen… men det är bara att fortsätta utan att tänka så mycket… så jag håller uppe mitt tempo och inser att det blir inget vatten innan jag kommer hem… Wovis tunga hänger redan långt ut men även hon får vänta… Plötsligt hör jag kraftigt ljud bakom mig…. BUUFFF… något slog ner i sanden med stor kraft bara några meter bakom mig… jag stannar upp och ser om jag kan se något… men inget onormalt ser jag… så jag fortsätter att gå på… 2-3 min senare så kommer ljudet igen… BUUFFF… nu börjar jag bli lite rädd… för en sak är jag nästan 100% säker på att ljudet kommer från en kula som slår hårt ner i sanden… avståndet där ljudet kom ifrån var ungefär det samma som förra… jag tittar mot bergen som ligger ca 5-600 meter på min högre sida… men ser inget som rör sig… samtidigt inser jag om det är så att vi är beskjutna så skall jag inte stå stilla här och fundera ut om någon skjuter mot oss… och en sak är säkert att det bästa är att gå ut mot havet så jag kommer längre och längre ifrån bergen… nu ökar jag hela tiden avståndet och vinden blåser kraftigare ju närmre havet vi kommer… min blick letar ivrigt efter ett ställa där jag kan ta skydd om jag hör ljudet ingen… och om så skulle vara så inser jag att då måste jag ligga där tills mörkret och kylan kommer… och det hoppas jag att jag slipper för jag har bara lång byxor och en T-shirt på mig… många tankar och funderingar dyker upp i mitt huvud… och jag tänker på den gång en röst sa till mig… om du skall dö så är det inget du kan göra åt… detta lugnade ner mig… men bara lite… avståndet till bergen blir snabbt längre och längre… men för varje steg jag tar så är mina öron på vakt…Jag kallar Wovi till mig så hon inte springer så långt ifrån mig i fall det är henne som är måltavlan… under ca ½ tim rör mina fötter sig mer mekanisk och målmedveten än om jag hade njutit av trippen… och snart ser jag militär huset… aven om det ändå är ca 20 min dit…så saktar jag ner lite på tempot… och när vi passera huset så är det bara 5 min kvar till H-bilen…
Mohamed ser oss komma gående och kallar på mig… han undrar om jag råkat ut för några problem och så undrar han var är min scooter… när jag förklarat om scootern kallar han på Herri och jag berättar för dem om ljuden… Då säger Herri att han tror inte att någon skjutit efter mig… men kanske Wovi då mänskorna som lever där vaktar sina getter… men borde jag inte ha hört en BANG nästan samtidigt undrar jag… och så diskuterar han och Mohamed om jag också skulle hört ett bang… de sa sen att det är förbjudet att skjuta där så om det var ett vapen så behöver man i dag inte höra bangen (ljuddämpare)…. Jag undrar om Polisario kan finnas i området… men de sa nä… inte inom de närmsta 300 km hittar du dem… däremot är folket som lever där lite konstiga och så undrar han om vilken färg hedarna hade på turbanen på huvudet… Negro svarade jag…Aha… då är det saharaiter (eller något liknande sa han) som du såg och de är som jag sa på sin vakt… Mohamdet byter samtalsämne och säger att du måste få hem din scooter… Herri kan ta jeppen och han hjälper dig… först tänker jag att den får stå kvar där jag vill inte åka dit en gång till… men så säger en röst inom mig att nu har du West sahara folk med dig så chansen bör då vara mindre (om det nu var skott)… så vi hoppade in i jeppen eller rättare sagt Kristine som han och Mohamed kallar jeppen…
Efter en del arbete och slit så fick vi en sådär lösning på hur scootern skulle fixeras i jeppen… sen var det bara att köra tillbaka…
Jag har funderat lite på scootern som är en kina scooter… och frågat Herri och Mohamed om det finns Kina scooter i West sahara…. Nej nej sa båda de vi har kommer från Spanien, Italien eller frankrike… så det kan nog bli problem att få scootern lagad här nere… såg på registrerings beviset att den 11 -12-2014 registrerades scootern…tre år sedan…
Sen angående fisket så kom Herri kl 08.00 i morse och ville att vi skulle åka iväg för att fiska surf casting … men jag berättade att jag har haft och har fortfarande värk i armarna från gårdagens fiske så jag tar det lugnt i dag… senare berättade han att i dag var där ca 10 proffs fiskare och inte en enda fisk fångades…. Kan också säga att efter vi kom tillbaka med scootern så var jag så trött att jag tog en tupplur och somnade omgående… vaknade när Herri kallade och bjöd in på kvällsmat… sen har jag funderat och kommit fram till att jag skall köpa typ proffsigare surf utrustning så jag kan kasta ut de 150-200 meter som behövs…
Nu i kväll när jag satt och pratade med Mohamed så kom militären som kontrollerar området här.... Herri hade tydligen pratat med honom.... Så i morgon kommer Kommendanten för området hit och vill prata med mig... så nu får vi se vad som händer... men först skall jag ha min Törnrosa sömn
Godnatt från Wovi Tilka och mig...
Jag bara känner att jag måste skriva om denna dag…. efter att ha ätit get tillsammans med mina vänner här i Argruob så bestämde jag mig för att ta en tur med scootern till bergen som ligger ca 6-8 km härifrån för vännerna har berättat för mig att där är stora och gott om Dorad Mork. (sinagrida Gr.) Dentex dentex Lat. Tandbrax Sv. Vädret är inte bra för fiske det blåser ganska mycket det var därför jag bestämde mig för att ta en tur….
”Vägen” eller rätta sagt spåren i sanden var lätta att följa och det var inte på många ställen jag fick hjälpa scootern för att komma loss från sanden… Wovi gillar att åka scooter och är med…. Spåren leder oss förbi en stor flock med getter och där finns två herde som vaktar getterna… efter ett par km så kommer ett stort beduin tält som vi passerar… scootern kämpar på bra och jag funderar egentligen om det är så bra att köra scooter här i ökensanden… men det har gått bra hitintills så jag fortsätter…. Efter ett par km till så närmar vi oss bergen och spåren börjar bli lite besvärliga att köra i då det nu är mycket lätt sand och scootern sjunker djupare ner… det dröjer inte länge innan jag får hjälpa till för att scootern skall komma framåt… men då blir jag snabbt trött i benen så jag hoppar av… släpper gasen… och då hör jag ett ljud som jag absolut inte vill höra nu när vi är ca 7 km ”hemifrån” i no mans land…
Flarp flarp… hörs det från motorn… shit tänker jag och inser nu att drivremmen har en skada… så jag vänder om och tänker det är nog bäst att ta sig hem innan jag blir helt stående här i öken sanden… men då rör scootern inte mer på sig …. Motorn rusar på fint men inget mer händer… remmen har gått av… visserligen är vi i december månad men här känner man ändå av solens värme… jag inser att det bästa är nu att gå tillbaka och leta efter hjälp, att gå de ca 500 meter som är kvar till målet känner jag just nu att det vill jag inte… Wovi rusar runt mellan de små buskarna som finns lite överallt här och jagar ödlorna så hon är jätte glad över stunden just nu… Jag stänger av motorn tittar över öken och undrar vilket berg skall jag ta riktning emot…och så börjar vi färden hemåt och har kraftig motvind och denna gång så blir det mina fötter som får ta mig hem… vissa ställen är sanden mjuk och på andra ställen bär den mig utan att skorpan brister, så jag försöker att gå där den inte brister för det är mycket lättare att gå på… Wovi följer efter ca 20 meter bakom mig och jagar ödlor så fort hon får syn på en ny… och här är gott om dem… jag börja fundera på hur lång tid kan det ta att ta sig tillbaka… och tror att jag bör klara det på ca 1 tim… om jag kan hålla ett bra tempo… snart inser jag att det var dumt att inte ta en flaska vatten med… då torrheten kommer snabbt i munnen… men det är bara att fortsätta utan att tänka så mycket… så jag håller uppe mitt tempo och inser att det blir inget vatten innan jag kommer hem… Wovis tunga hänger redan långt ut men även hon får vänta… Plötsligt hör jag kraftigt ljud bakom mig…. BUUFFF… något slog ner i sanden med stor kraft bara några meter bakom mig… jag stannar upp och ser om jag kan se något… men inget onormalt ser jag… så jag fortsätter att gå på… 2-3 min senare så kommer ljudet igen… BUUFFF… nu börjar jag bli lite rädd… för en sak är jag nästan 100% säker på att ljudet kommer från en kula som slår hårt ner i sanden… avståndet där ljudet kom ifrån var ungefär det samma som förra… jag tittar mot bergen som ligger ca 5-600 meter på min högre sida… men ser inget som rör sig… samtidigt inser jag om det är så att vi är beskjutna så skall jag inte stå stilla här och fundera ut om någon skjuter mot oss… och en sak är säkert att det bästa är att gå ut mot havet så jag kommer längre och längre ifrån bergen… nu ökar jag hela tiden avståndet och vinden blåser kraftigare ju närmre havet vi kommer… min blick letar ivrigt efter ett ställa där jag kan ta skydd om jag hör ljudet ingen… och om så skulle vara så inser jag att då måste jag ligga där tills mörkret och kylan kommer… och det hoppas jag att jag slipper för jag har bara lång byxor och en T-shirt på mig… många tankar och funderingar dyker upp i mitt huvud… och jag tänker på den gång en röst sa till mig… om du skall dö så är det inget du kan göra åt… detta lugnade ner mig… men bara lite… avståndet till bergen blir snabbt längre och längre… men för varje steg jag tar så är mina öron på vakt…Jag kallar Wovi till mig så hon inte springer så långt ifrån mig i fall det är henne som är måltavlan… under ca ½ tim rör mina fötter sig mer mekanisk och målmedveten än om jag hade njutit av trippen… och snart ser jag militär huset… aven om det ändå är ca 20 min dit…så saktar jag ner lite på tempot… och när vi passera huset så är det bara 5 min kvar till H-bilen…
Mohamed ser oss komma gående och kallar på mig… han undrar om jag råkat ut för några problem och så undrar han var är min scooter… när jag förklarat om scootern kallar han på Herri och jag berättar för dem om ljuden… Då säger Herri att han tror inte att någon skjutit efter mig… men kanske Wovi då mänskorna som lever där vaktar sina getter… men borde jag inte ha hört en BANG nästan samtidigt undrar jag… och så diskuterar han och Mohamed om jag också skulle hört ett bang… de sa sen att det är förbjudet att skjuta där så om det var ett vapen så behöver man i dag inte höra bangen (ljuddämpare)…. Jag undrar om Polisario kan finnas i området… men de sa nä… inte inom de närmsta 300 km hittar du dem… däremot är folket som lever där lite konstiga och så undrar han om vilken färg hedarna hade på turbanen på huvudet… Negro svarade jag…Aha… då är det saharaiter (eller något liknande sa han) som du såg och de är som jag sa på sin vakt… Mohamdet byter samtalsämne och säger att du måste få hem din scooter… Herri kan ta jeppen och han hjälper dig… först tänker jag att den får stå kvar där jag vill inte åka dit en gång till… men så säger en röst inom mig att nu har du West sahara folk med dig så chansen bör då vara mindre (om det nu var skott)… så vi hoppade in i jeppen eller rättare sagt Kristine som han och Mohamed kallar jeppen…
Efter en del arbete och slit så fick vi en sådär lösning på hur scootern skulle fixeras i jeppen… sen var det bara att köra tillbaka…
Jag har funderat lite på scootern som är en kina scooter… och frågat Herri och Mohamed om det finns Kina scooter i West sahara…. Nej nej sa båda de vi har kommer från Spanien, Italien eller frankrike… så det kan nog bli problem att få scootern lagad här nere… såg på registrerings beviset att den 11 -12-2014 registrerades scootern…tre år sedan…
Sen angående fisket så kom Herri kl 08.00 i morse och ville att vi skulle åka iväg för att fiska surf casting … men jag berättade att jag har haft och har fortfarande värk i armarna från gårdagens fiske så jag tar det lugnt i dag… senare berättade han att i dag var där ca 10 proffs fiskare och inte en enda fisk fångades…. Kan också säga att efter vi kom tillbaka med scootern så var jag så trött att jag tog en tupplur och somnade omgående… vaknade när Herri kallade och bjöd in på kvällsmat… sen har jag funderat och kommit fram till att jag skall köpa typ proffsigare surf utrustning så jag kan kasta ut de 150-200 meter som behövs…
Nu i kväll när jag satt och pratade med Mohamed så kom militären som kontrollerar området här.... Herri hade tydligen pratat med honom.... Så i morgon kommer Kommendanten för området hit och vill prata med mig... så nu får vi se vad som händer... men först skall jag ha min Törnrosa sömn
Godnatt från Wovi Tilka och mig...
Bilagor
Senast ändrad: