Som några vet så reser jag ingenstans utan att båda mina hundar är med mig...
Och oftast så fungerar det bra i vilket land vi än reser till...
Mina hundar har vad som behövs för att resa även om de har grekiska pass och dokument...
Men att resa är inte helt ofarligt, för länder utanför landet där din hund är registrerad kan oftast inte läsa chipet och då blir hunden okänd...
Tilka har jag haft nu i 6 år, och hon charma alla, med sin kärlek till människor...
Men hon är fruktansvärt skott rädd..
Vi hade kört hela fm och alla behövde vila.... Så jag letade på google map och hittar en plats där jag hoppas hundarna kan springa fria (de brukar göra det)
Jag hittar en plats nära en liten sjö utanför byn Mikulov i Tjeckien (då vi är där)
Efter att vi har parkerat så går jag en runda med hundarna...
Tilka får en vittring på en hare.... Och så springer haren iväg och hon efter ut på en stor åker.. Självklart har hon ingen chans och kommer snabbt efter...
Men halvvägs ut på fältet händer det....
Det smäller nu en massa skott... Tilka stannar.. Vänder om.... Och springer för livet... Jag ropar på henne men hon bara springer vidare..
Järnvägen löper 10 meter här bredvid och 50 meter längre bort är vägen...
Snart har Tilka försvunnit långt bort i horisonten... Och hon springer allt hon orkar.. Och så försvinner hon lång bort....
Jag försöker springa efter... Men Värken i knäna hindrar snabbt mig...
Samtidigt som skott efter skott smäller hela tiden...
Snart är jag ute vid den stora vägen... Ingen platt hund i varje fall. . Då har hon säkert överlevt och korsat vägen... Vi är nu ca 1km ifrån husbilen... Och ingen Tilka hur mycket jag än ropar...
Skall jag gå dit.. Eller dit... Eller.... Herre gud jag har 360° att välja på tänker jag.... Samtidigt som jag inser att jag kan inte fortsätta utan måste vila benen...
Så Wovi och jag går sakta till hb... Jag kallar och visslar hela vägen... Men ingen Tilka syns eller hörs...
Väl i hb söker jag på google map efter närmsta polis office. Och den ligger i Mikulov... Och så står det ett nummer....
Hallo you speak english... NO.... German.... Yes.... Så jag förklarar var vi är och vad som har hänt...
Detta är inte den lokala tjeckiska polisen du får vända dig till dem... Och så frågar jag om nummert..
Ringer dit.... Hallo you speak english... No... German.?.. Yes.... Men vänta lite var det inte dig jag pratade med för 30 sekunder sedan.. Ja....
Och så börjar polisen berätta adressen jag skall köra till.... Jag kollar på google map.... Och hittar den polisstationen jag ringde först till... Men på google map står det ju att ni är lokala polisen.. Nej det är vi inte..... Är ni hemliga polisen då frågade jag och började tröttna på språk missförstånden....
Att komma rätt här i Tjeckien är nog omöjligt så länge de pratar så dåligt andra språk... Tyvärr pratar jag inte ryska för det hade säkert fungerat bättre...
Så en halv timme löper iväg med polisen utan att vi kom fram till något vettigt...
Så jag tar Wovi och går den km ner till stora vägen, hela tiden kallar och visslar jag på Tilka... Men ingen Tilka syns till... De skjuter fortfarande och det smäller rejält hela tiden... Säkert militären som övar ifall Putin kommer tänker jag...
Väl vid stora vägen så frågar jag några personer om de set en lös hund... No.. No...
Jag börja bli desperat och tänker att nu är hon borta för alltid...
Vi går längs vägen några 10 tals meter, men här är ju ingen jag kan fråga...
Jag får knacka på i en av villorna tänker jag... Och tittar över ett högt staket....
I samma ögonblick går en yngre man ut ur huset... Så jag kallar på honom...
Han pratar flytande engelska... Så jag berätta vad som har hänt...
Då säger han jag ringer min pappa.... Och så ringer han sin pappa... Som dök upp i en Sabb 900... Oj du har en Sabb sa jag... Det visade sig att alla i familjen och släkten körde Sabb...
Hans pappa ville köra mig runt och leta efter Tilka... Men jag sa... Vilken riktning.?...
Nej tyvärr vi har ingen aning om hon har gått dit... Eller dit.. Eller dit.. Säger jag men tusen tack...
Pappan kör då själv för att leta medan jag pratar med sonen...
Efter en stund inser sonen att vi kan omöjligt hitta hunden så han ringer sin pappa som kommer tillbaks utan hund....
Då ringer pappan några samtal.. Och ca 5 min senare säger han.... Vi har ett spår... De skall ringa mig snart...
Och 5 min senare så får han samtalet...
Och ett foto på sms... Och så frågar han.. Är denna din hund och visar mig bilden han fick på sms.... JA.!! Utropar jag högt... Vänta.... Och så pratar han vidare i mobilen...
Efter samtalet säger han att hunden är i grannbyn ca 30km härifrån... Så hoppa in i bilen så kör jag dig dit... Och så hoppar Wovi och jag och sonen in i bilen...
Och så åker vi iväg på en av de värsta turerna jag har åkt i bil... Hög hastighet och det skriker i kurvurna... Jag håller mig hårt i armstöden och ber en bön...
Efter ca 15-20 minuter rullar vi in på baksidan av en mack...
En liten blå bil med två kvinnor kommer ut... Hello.. Säger jag.. Have you found my dog... Och så öppnar de dörren... Och där sitter Tilka.... Fortfarande rädd... Men hon kommer fram till mig och vi kramas...
Sen berättar de att Tilka sprang över en väg och de nästan körde på henne, de stannade då och tog henne med sig...
Sonen berättade sen att hans pappa är fd polis chef och han ringde till fd kollegor.... Och det spred sig snabbt inom polisen, så när en polis hörde talas om hunden så la han ihopa ett och ett...
Och jag frågade om varför militären skjuter så mycket. Det är inte militären utan gas kanoner för att hålla fåglar borta från odlingar..
Sen körde vi tillbaks... Jag var så tacksam över hjälpen och gav dem en rejäl peng..... Som de genast gav tillbaka och sa att de också var glada över att vi hittade Tilka...
Denna händelse får mig att fundera på hur kunde så många personer där ingen kände den andre ändå lösa fallet...
Finns här en kraft som är större än vår egen som hjälpte till...?
Tilka o Wovi letar fisk i en liten bäck..
Och oftast så fungerar det bra i vilket land vi än reser till...
Mina hundar har vad som behövs för att resa även om de har grekiska pass och dokument...
Men att resa är inte helt ofarligt, för länder utanför landet där din hund är registrerad kan oftast inte läsa chipet och då blir hunden okänd...
Tilka har jag haft nu i 6 år, och hon charma alla, med sin kärlek till människor...
Men hon är fruktansvärt skott rädd..
Vi hade kört hela fm och alla behövde vila.... Så jag letade på google map och hittar en plats där jag hoppas hundarna kan springa fria (de brukar göra det)
Jag hittar en plats nära en liten sjö utanför byn Mikulov i Tjeckien (då vi är där)
Efter att vi har parkerat så går jag en runda med hundarna...
Tilka får en vittring på en hare.... Och så springer haren iväg och hon efter ut på en stor åker.. Självklart har hon ingen chans och kommer snabbt efter...
Men halvvägs ut på fältet händer det....
Det smäller nu en massa skott... Tilka stannar.. Vänder om.... Och springer för livet... Jag ropar på henne men hon bara springer vidare..
Järnvägen löper 10 meter här bredvid och 50 meter längre bort är vägen...
Snart har Tilka försvunnit långt bort i horisonten... Och hon springer allt hon orkar.. Och så försvinner hon lång bort....
Jag försöker springa efter... Men Värken i knäna hindrar snabbt mig...
Samtidigt som skott efter skott smäller hela tiden...
Snart är jag ute vid den stora vägen... Ingen platt hund i varje fall. . Då har hon säkert överlevt och korsat vägen... Vi är nu ca 1km ifrån husbilen... Och ingen Tilka hur mycket jag än ropar...
Skall jag gå dit.. Eller dit... Eller.... Herre gud jag har 360° att välja på tänker jag.... Samtidigt som jag inser att jag kan inte fortsätta utan måste vila benen...
Så Wovi och jag går sakta till hb... Jag kallar och visslar hela vägen... Men ingen Tilka syns eller hörs...
Väl i hb söker jag på google map efter närmsta polis office. Och den ligger i Mikulov... Och så står det ett nummer....
Hallo you speak english... NO.... German.... Yes.... Så jag förklarar var vi är och vad som har hänt...
Detta är inte den lokala tjeckiska polisen du får vända dig till dem... Och så frågar jag om nummert..
Ringer dit.... Hallo you speak english... No... German.?.. Yes.... Men vänta lite var det inte dig jag pratade med för 30 sekunder sedan.. Ja....
Och så börjar polisen berätta adressen jag skall köra till.... Jag kollar på google map.... Och hittar den polisstationen jag ringde först till... Men på google map står det ju att ni är lokala polisen.. Nej det är vi inte..... Är ni hemliga polisen då frågade jag och började tröttna på språk missförstånden....
Att komma rätt här i Tjeckien är nog omöjligt så länge de pratar så dåligt andra språk... Tyvärr pratar jag inte ryska för det hade säkert fungerat bättre...
Så en halv timme löper iväg med polisen utan att vi kom fram till något vettigt...
Så jag tar Wovi och går den km ner till stora vägen, hela tiden kallar och visslar jag på Tilka... Men ingen Tilka syns till... De skjuter fortfarande och det smäller rejält hela tiden... Säkert militären som övar ifall Putin kommer tänker jag...
Väl vid stora vägen så frågar jag några personer om de set en lös hund... No.. No...
Jag börja bli desperat och tänker att nu är hon borta för alltid...
Vi går längs vägen några 10 tals meter, men här är ju ingen jag kan fråga...
Jag får knacka på i en av villorna tänker jag... Och tittar över ett högt staket....
I samma ögonblick går en yngre man ut ur huset... Så jag kallar på honom...
Han pratar flytande engelska... Så jag berätta vad som har hänt...
Då säger han jag ringer min pappa.... Och så ringer han sin pappa... Som dök upp i en Sabb 900... Oj du har en Sabb sa jag... Det visade sig att alla i familjen och släkten körde Sabb...
Hans pappa ville köra mig runt och leta efter Tilka... Men jag sa... Vilken riktning.?...
Nej tyvärr vi har ingen aning om hon har gått dit... Eller dit.. Eller dit.. Säger jag men tusen tack...
Pappan kör då själv för att leta medan jag pratar med sonen...
Efter en stund inser sonen att vi kan omöjligt hitta hunden så han ringer sin pappa som kommer tillbaks utan hund....
Då ringer pappan några samtal.. Och ca 5 min senare säger han.... Vi har ett spår... De skall ringa mig snart...
Och 5 min senare så får han samtalet...
Och ett foto på sms... Och så frågar han.. Är denna din hund och visar mig bilden han fick på sms.... JA.!! Utropar jag högt... Vänta.... Och så pratar han vidare i mobilen...
Efter samtalet säger han att hunden är i grannbyn ca 30km härifrån... Så hoppa in i bilen så kör jag dig dit... Och så hoppar Wovi och jag och sonen in i bilen...
Och så åker vi iväg på en av de värsta turerna jag har åkt i bil... Hög hastighet och det skriker i kurvurna... Jag håller mig hårt i armstöden och ber en bön...
Efter ca 15-20 minuter rullar vi in på baksidan av en mack...
En liten blå bil med två kvinnor kommer ut... Hello.. Säger jag.. Have you found my dog... Och så öppnar de dörren... Och där sitter Tilka.... Fortfarande rädd... Men hon kommer fram till mig och vi kramas...
Sen berättar de att Tilka sprang över en väg och de nästan körde på henne, de stannade då och tog henne med sig...
Sonen berättade sen att hans pappa är fd polis chef och han ringde till fd kollegor.... Och det spred sig snabbt inom polisen, så när en polis hörde talas om hunden så la han ihopa ett och ett...
Och jag frågade om varför militären skjuter så mycket. Det är inte militären utan gas kanoner för att hålla fåglar borta från odlingar..
Sen körde vi tillbaks... Jag var så tacksam över hjälpen och gav dem en rejäl peng..... Som de genast gav tillbaka och sa att de också var glada över att vi hittade Tilka...
Denna händelse får mig att fundera på hur kunde så många personer där ingen kände den andre ändå lösa fallet...
Finns här en kraft som är större än vår egen som hjälpte till...?
Tilka o Wovi letar fisk i en liten bäck..
Senast ändrad: