Eva & Hasse 9
HBK Medlem
Simlångsdalen en fin morgon
Morgonen började lätt mulen och ca 8 grader varmt. Vi befinner oss i Simlångsdalen vid Simlångsgården på en HBK-träff. Här finns många fina vandringsleder och det känns underbart att få ge sig ut på en lång, härlig promenad i den tidiga morgonen. Jag smyger iväg vid åtta-tiden och det är tyst och lugnt mellan husbilarna. En ensam man kommer gående mellan bilarna, förmodligen på väg till toa.
Gruset utanför bilen knastrar under skorna och jag skyndar mig upp på det daggfuktiga gräset. Det är rätt så långt och sveper över skorna på mig så att fukten tränger igenom och strumporna blir fuktiga. Det blir lite våtvarmt men det torkar väl igen. Skogstigen ligger lockande framför mig och jag har glömt kameran. Tillbaka till husbilen för att hämta den. Hasse tänkte på samma sak som jag så han sträcker fram kameran till mig när jag öppnar dörren. Två själar, en tanke. Tillbaka till skogsstigen igen och nu med kameran klar för fotografering.
Luften känns ren och fräsch och jag njuter i fulla drag av min ensamma promenad. Tyst är det långt ifrån, det ljuder av underbar fågelsång. Det är många olika kvitter och läten och jag önskar att jag hade kunnat urskilja vilka fåglar som hörs men jag får väl vara nöjd med att jag hör dom i alla fall.
Jag kommer fram till en å som långsamt rinner fram i skogen. Den heter Fylleån och vi har korsat den många gånger när vi kört på E4-an. Det går en träbro över ån men jag väljer en annan väg. Det går en stig ner till Gyltigesjön och den tar jag. Grönskan är otrolig runt omkring mig. Även om det inte är sol så skimrar träden runt omkring i alla tänkbara gröna nyanser plus några till. Det är så bedövande vackert att mina bilder aldrig kan göra skönheten i naturen rättvisa.
När skogstigen tar slut öppnar sig fri utsikt över sjön som ligger vacker inbäddad av skirt grönskande kullar. Det kommer en svag vind över sjön som svalkar mina kinder som har blivit varma av promenaden. Det hörs ett svagt kluckande från de små vågorna som sakta rullar mot stranden. En tupp hörs gala på andra sidan sjön och ekot låter inte vänta på sig. Jag står där en stund och andas in den skönt friska luften, låter mig fyllas av den ro som naturen ger.
Det går en backe upp ifrån sjön som leder till ett stort öppet fält. Väl uppe där så får jag syn på ett hus som ser ut som hämtat ur en saga. Det är rött med vita knutar och ligger så fantastiskt vackert att jag nästan tappar andan. Jag tittar sakta över de ljuva, gröna kullarna och jag får tårar i ögonen av den bedövande skönheten som breder ut sig framför mig.
Jag går långsamt tillbaka till husbilarna som tryggt står tillsammans. Nu börjar det att röra på sig och dörrarna öppnas och vi hälsar varandra glatt god morgon. Nu börjar solen att tränga undan molntäcket och himlen blir blå med vita stackmoln. Det artar sig till att bli en vacker dag.
Eva HBK 9
Morgonen började lätt mulen och ca 8 grader varmt. Vi befinner oss i Simlångsdalen vid Simlångsgården på en HBK-träff. Här finns många fina vandringsleder och det känns underbart att få ge sig ut på en lång, härlig promenad i den tidiga morgonen. Jag smyger iväg vid åtta-tiden och det är tyst och lugnt mellan husbilarna. En ensam man kommer gående mellan bilarna, förmodligen på väg till toa.
Gruset utanför bilen knastrar under skorna och jag skyndar mig upp på det daggfuktiga gräset. Det är rätt så långt och sveper över skorna på mig så att fukten tränger igenom och strumporna blir fuktiga. Det blir lite våtvarmt men det torkar väl igen. Skogstigen ligger lockande framför mig och jag har glömt kameran. Tillbaka till husbilen för att hämta den. Hasse tänkte på samma sak som jag så han sträcker fram kameran till mig när jag öppnar dörren. Två själar, en tanke. Tillbaka till skogsstigen igen och nu med kameran klar för fotografering.
Luften känns ren och fräsch och jag njuter i fulla drag av min ensamma promenad. Tyst är det långt ifrån, det ljuder av underbar fågelsång. Det är många olika kvitter och läten och jag önskar att jag hade kunnat urskilja vilka fåglar som hörs men jag får väl vara nöjd med att jag hör dom i alla fall.
Jag kommer fram till en å som långsamt rinner fram i skogen. Den heter Fylleån och vi har korsat den många gånger när vi kört på E4-an. Det går en träbro över ån men jag väljer en annan väg. Det går en stig ner till Gyltigesjön och den tar jag. Grönskan är otrolig runt omkring mig. Även om det inte är sol så skimrar träden runt omkring i alla tänkbara gröna nyanser plus några till. Det är så bedövande vackert att mina bilder aldrig kan göra skönheten i naturen rättvisa.
När skogstigen tar slut öppnar sig fri utsikt över sjön som ligger vacker inbäddad av skirt grönskande kullar. Det kommer en svag vind över sjön som svalkar mina kinder som har blivit varma av promenaden. Det hörs ett svagt kluckande från de små vågorna som sakta rullar mot stranden. En tupp hörs gala på andra sidan sjön och ekot låter inte vänta på sig. Jag står där en stund och andas in den skönt friska luften, låter mig fyllas av den ro som naturen ger.
Det går en backe upp ifrån sjön som leder till ett stort öppet fält. Väl uppe där så får jag syn på ett hus som ser ut som hämtat ur en saga. Det är rött med vita knutar och ligger så fantastiskt vackert att jag nästan tappar andan. Jag tittar sakta över de ljuva, gröna kullarna och jag får tårar i ögonen av den bedövande skönheten som breder ut sig framför mig.
Jag går långsamt tillbaka till husbilarna som tryggt står tillsammans. Nu börjar det att röra på sig och dörrarna öppnas och vi hälsar varandra glatt god morgon. Nu börjar solen att tränga undan molntäcket och himlen blir blå med vita stackmoln. Det artar sig till att bli en vacker dag.
Eva HBK 9
Senast ändrad: