Sv: Behövs ingen skutkänsla längre?
Intressanta åsikter om husbilar och hur folk resonerar. Det tycker jag är väsentligt, att man har en tanke bakom sin husbilsval. Speciellt när man har haft flera.
Jag använder min husbil mest för avkoppling, resan i sig är egentligen en ursäkt för att vistas i husbilen. Jag minns tidigare då själva resan var huvudsyftet och då planerade man minnsan varje nattplats och vad man ville se. Sedan kom vi på att det oplanerade gav mest. Man hade liksom inga förväntningar av resan och således inga besvikelser då planerna oftast inte stämde med verkligheten på plats. Sedan kom vi på att utan ett mål var det svårt att komma hemifrån alls. Någon mål eller syfte borde man ha.
Vi har exempelvis åkt till bretagne för att äta äppelknytor och smaka på cider. Very Wise. Sådant talar man inte högt för någon, för det är inte bara oseriöst utan också lite mysko. Folk tar en sådan förklaring som att man vill inte berätta den riktiga anledningen för resan. Det finns tokigare exempel också, kan jag lova. Men varjefall, under sådana resor har vi åkt efter impulser både dit och hit. Man springer på oväntade händelser och platser under en så lös planering. Trivs vi någonstans kan vi dra ut det hela utan att behöva stressa vidare. Under sådana resor har man lite tid över och man kan verkligen supa in atmosfären i bilen. Det skall vara lite "murrigt" och hemtrevligt. Ljuset lite dämpad och hundarna mätta. Varmt skall det också vara, men inte sommarhetta. All teknik så som kylskåp, webasto, den vattenburna värmen, alstrar sina egna ljud. Alltsammans är som en symfoni för mig som har skruvat dit dessa prylar. Likaså med andra detaljer som vi har förbättrat/ändrat. Arbetets glädje. Därför tycker jag speciellt om husbilar där någon har gått fram utan kompromisser. Det liksom hedrar ägaren. Inte så att jag skulle vilja ha det så, men jag kan se det framför mig hur ägaren njuter i sin bil.
Det behöver inte vara en hembygge eller en totalt omgjort äldre bil, för ibland händer det att förbrukaren och fabrikören var på samma spår. Huvudsaken är trivseln.
Hundar ger en extra moment för mig ang. trivseln. Också katten. De har liksom sin egen vilja och mycket känsliga för "stämningen" i bilen. Men ack vad de är snara att njuta om allt stämmer, då vill de bara vara. Vi människor är lite otränade för det, speciellt vi från Norden. Luther sitter på axlarna. Det är en stor konst att inte göra någonting.
Något vi medvetet har undvikit är att fastna i rutiner. Rutiner är liksom tvångstankar som käkar upp din tid. Inte ens bestämda mat tider. Graden av hunger får bestämma menyn och tidspunkten. Ibland blir det bara kaffe hela dagen och avslutas med åtta croisanter på kvällen. Säkert hur nyttigt som helst. Men hellre en något tidigare död än ett radhusliv i husbilen...
Inte heller har vi TV i bilen. Också principbeslut. För få bra program. Jag gillar i för sig reklam inslag i latino länder. Lustigt att se vilka trådar de rycker i för att sälja bilar eller tvättmedel.
Vi läser böcker istället, helst äldre från 50 - 60 talet då literaturen hade en höjpunkt enl. oss. Ibland högläser hustrun i något så intressant och välskrivet att man vill inte stanna bilen utan vill forsätta att köra till världens ände... Och kanske är det vid sådana tillfällen som trevnaden når sitt maxium, mörk natt, glest trafik någonstans i södra Frankrike betalfri väg och dieselmotorn spinner med låga varvtal som överröstas av hustruns röst medans kaffet doftar lockande i muggen bredvid ratten....
