Resan till medelhavet. Två varianter.
Med husbilen:
Då vi svängt ut på E4 och passerat Östgötaporten har äventyret börjat.
Med flyg:
Då vi svängt ut på E4 efter en besvärlig packning av resväskor börjar transportsträckan till Arlanda eller Landvetter.
Med husbilen:
Känslan av att ha allt med sig och att själv få bestämma då man vill fika. Kunna svänga in på en trevlig rastplats, dra åt parkeringsbromsen, gå bakåt i bilen och sätta på kaffe. Äta inne eller ute. Härligt.
Med flyg:
Känns lite stressigt. Komma fram i tid för parkering och incheckning. Det är oftast nattetid också. Säkerhetskontroller och incheckning, hålla koll på boardingkort, köa igen. Trängas och jobba upp handbagage.
Med husbilen:
Nya vyer genom vindrutan hela tiden. Kör in på Öresundsbron. Lilla vita dosan på vindrutan öppnar bommen. Snacka om fria vidder för blicken.
Med flyg:
Varmt och trångt. Sitt på din plats. Efter taxning äntligen start. Sedan Brum, brum. brum. Har varit flygare och älskar egentligen flyg, dock inte som bagage.
Med husbilen:
Kör av bron och är i Danmark. Känner kontinenten och friheten direkt. Är det något i luften? Fortsätter mot Rödby, nya vyer hela tiden. Ombord på färjan. Nytt transportmedel med havsutsikt, något lätt att äta. Spännande.
Med flyg:
Brum, brum, brum. Mat serveras. Trång och besvärligt på brickan. Varför sticker allas armbågar ut så otroligt? Vin till maten, äntligen ett plus för flyget.
Med husbilen:
Är i Tyskland. Svänger in på ett köpcentrum och handlar lite för att fixa en god middag i kväll. Köper biff, kan ätas utan sax eftersom man inte är i Sverige. En flaska vin slinker med utan att man behöver uppsöka grön skylt. Frihet.
Med flyg:
Brum, brum, brum. Nedstigning påbörjas, hålla för näsan och blåsa. Landar mjukt och fint. Passagerarna applåderar. Har alltid tänkt att piloten förhoppningsvis inte hör det. Som om man hade tvivlat på att han kan landa utan att man tappar löständerna.
Bagagebandet. Ser inget eftersom så många stollar måste stå alldeles intill bandet.
Varför är det så många irritationsmoment på den här varianten av resa? Skall finnas en tjej med en skylt någonstans. Samlas som en fårskock. In i bussen på väg till ett hotell. Köa för incheckning. Hittar rummet och tar itu med resväskan. Den här gången i omvänd ordning. Vad gör vi nu? Playan. Med husbilen är det långt kvar.
Med husbilen:
Kör av autobahn vid Echte och kör på sidan av autobahn hela vägen ner till Würzburg och fortsätter in på romantiska vägen till Österrike. Romantiska vägen är toppen med många fina campingplatser och restauranger med träbänkar där man serverar biffar som hänger över tallrikskanterna. Nya upplevelser hela tiden.
Med flyg:
Hotellet−playan−hotellet−playan.
Med husbilen:
Parkerar under en palm i Italien.
Med flyg:
Hemresedagen efter utcheckning. Sitta på väskan och vänta på bussen. Inget rum längre. Ingen egen toalett. Bara tråkig hemresa kvar.
Osv.osv.
Så har jag upplevt det. Det gäller naturligtvis inte alla.
Med husbilen:
Då vi svängt ut på E4 och passerat Östgötaporten har äventyret börjat.
Med flyg:
Då vi svängt ut på E4 efter en besvärlig packning av resväskor börjar transportsträckan till Arlanda eller Landvetter.
Med husbilen:
Känslan av att ha allt med sig och att själv få bestämma då man vill fika. Kunna svänga in på en trevlig rastplats, dra åt parkeringsbromsen, gå bakåt i bilen och sätta på kaffe. Äta inne eller ute. Härligt.
Med flyg:
Känns lite stressigt. Komma fram i tid för parkering och incheckning. Det är oftast nattetid också. Säkerhetskontroller och incheckning, hålla koll på boardingkort, köa igen. Trängas och jobba upp handbagage.
Med husbilen:
Nya vyer genom vindrutan hela tiden. Kör in på Öresundsbron. Lilla vita dosan på vindrutan öppnar bommen. Snacka om fria vidder för blicken.
Med flyg:
Varmt och trångt. Sitt på din plats. Efter taxning äntligen start. Sedan Brum, brum. brum. Har varit flygare och älskar egentligen flyg, dock inte som bagage.
Med husbilen:
Kör av bron och är i Danmark. Känner kontinenten och friheten direkt. Är det något i luften? Fortsätter mot Rödby, nya vyer hela tiden. Ombord på färjan. Nytt transportmedel med havsutsikt, något lätt att äta. Spännande.
Med flyg:
Brum, brum, brum. Mat serveras. Trång och besvärligt på brickan. Varför sticker allas armbågar ut så otroligt? Vin till maten, äntligen ett plus för flyget.
Med husbilen:
Är i Tyskland. Svänger in på ett köpcentrum och handlar lite för att fixa en god middag i kväll. Köper biff, kan ätas utan sax eftersom man inte är i Sverige. En flaska vin slinker med utan att man behöver uppsöka grön skylt. Frihet.
Med flyg:
Brum, brum, brum. Nedstigning påbörjas, hålla för näsan och blåsa. Landar mjukt och fint. Passagerarna applåderar. Har alltid tänkt att piloten förhoppningsvis inte hör det. Som om man hade tvivlat på att han kan landa utan att man tappar löständerna.
Bagagebandet. Ser inget eftersom så många stollar måste stå alldeles intill bandet.
Varför är det så många irritationsmoment på den här varianten av resa? Skall finnas en tjej med en skylt någonstans. Samlas som en fårskock. In i bussen på väg till ett hotell. Köa för incheckning. Hittar rummet och tar itu med resväskan. Den här gången i omvänd ordning. Vad gör vi nu? Playan. Med husbilen är det långt kvar.
Med husbilen:
Kör av autobahn vid Echte och kör på sidan av autobahn hela vägen ner till Würzburg och fortsätter in på romantiska vägen till Österrike. Romantiska vägen är toppen med många fina campingplatser och restauranger med träbänkar där man serverar biffar som hänger över tallrikskanterna. Nya upplevelser hela tiden.
Med flyg:
Hotellet−playan−hotellet−playan.
Med husbilen:
Parkerar under en palm i Italien.
Med flyg:
Hemresedagen efter utcheckning. Sitta på väskan och vänta på bussen. Inget rum längre. Ingen egen toalett. Bara tråkig hemresa kvar.
Osv.osv.
Så har jag upplevt det. Det gäller naturligtvis inte alla.
