Sv: Baltikum 2012
Jo, det blev ytterliggare en superfin dag på stranden i Trakai. Vi betalade för parkering på den lite större bussparkeringen i norra delen av staden och vildkampade där även andra natten. Lämnade parkeringen straxt före 08 då betalning åter krävdes. Vi åkte till en parkering på norra sidan av sjön, inte långt från den lokala campingen "Slenis" (
SLENIS). Parkeringen har plats för ca 16 bilar, men ca 20 bilar till ställer sig dessutom under dagen utefter vägen som i praktiken reduceras till en enfilig röra. Genom att vi är så tidiga är vi är först på plats kan vi fritt välja den inre hörnplatsen. Jag är dagens förstare badare och har hela stranden för mig själv. "Stranden" är en remsa om två meter gräs som går ner i sjön som erbjuder långgrund grov sandbotten. Härligt med svalkan då temperaturen i luften närmar sig 33C.
Fram emot kl 18 packade vi ihop och for åter in till Trakai, betalade åtta LTL på samma parkering som förra natten och stälde bilen för att gå på krogen. Provade Georgiansk kebab med tunnbröd. Mycket mat för pengarna.
Allmän väckning vid halv åtta morgonen därpå och vi for ut till "vår strand" på sjöns norra del. Tog ett dopp med tvagning och hårtvätt innan frukos, disk och packning. Sedan bar det av mot Pärnu i Estland, en sträcka på knapt 50 mil.
Det kan vara värt att berätta lite om den baltiska trafiken. Den är ganska brutal till sin natur. Skyltar och trafikljus är mest at betrakta som rekomendationer och inget som gemene man förster sig särskilt vid. Sitter det en lite grön pil på en skylt vid trafikljuset betyder det att man får göra en laglig högersväng även om ljuset visar rött (lite som i många av USA's stater, fast där krävs stop som vid stopplikt).
Det repareras mycket på baltikums vägar. Man tillämpar gärna växelvis trafik med portabla trafikljus som reglerar den växelvisa trafiken, men då dessa är ganska illa programerade att matcha de växelvisa körsträckan står trafiken i praktiken still i båda riktingnarna mer tid än den rular. Ett viss glapp behövs givetvis så att ena riktningens bilar hinner förbi byggplatsen innan motriktad traik släps fram. Vi har säkert passerat 50 sådana här byggplatser under vår resa. Oftast kör hela kollonen långt innan trafikljuset skiftat till grönt utan man väntar bara tills mötande kollon passerat.
Det är inte heller ovanligt att någom långt bak i kön sätter plattan i plåten och bränner förbi hela kön då ljuset slår om till grönt (eller skall göra så innom någon minut). Där finns ju trots allt två filer och kn står ju bara i den högra så varför inte passa på at utnyttja den mötande trafikens fil då den verkar ledig ??? Hel logiskt egentligen. Alla borde tänka så, eller ...
Som hårt hållen luteransk svensk fostrad med alla våra hämningar och jantelagens helighållande får jag ont i märg och ben inför att trotsa de röda ljuset och blir därför oftast ensamma kvar lydigt väntande tills ljuse lyser grönt. Flera gånger har jag mött lite väl ivriga mottrafikanter mitt på byggsträckan, men de har varje gång utan sura miner väjt upp på byggsidan och låtit mig pasera på vägen. Vi vet ju båda vem som kört mot rött
Lite mer olustigt var dagens mte med två av vägens riddare. Som några kanske mins var "vägens riddare" en gång ett hönörsord för godhjärtade och hjälpsamma yrkestraffikanter. De sista av dessa dog förmodligen ut redan under 60-talet. Här verkar i alla fall inga finnas kvar.
Trots att jag låg och manglade på i 90 km/h blev jag straxt norr om Riga upphunnen av en lastbil som försäkerhets skull glatt blinkade med sin gula saftblandare. Han la sig och tryckte på två tre meter bakom mig och låg så i 20 minuter. Om jag inte har fel så får Ltauensk tung trafik inte hålla mer än 80 km/h, han hade alla fall en sådan klisterlapp på baken jämte skylten (och en andra blinkande saftblandare) om Colone Exceptional.
På det aktuella vägavsnittet fanns en vägren om ca 50 cm bredd och bara ett körfält i varje rikting. Han löste sitt omkörnings behov lite elegant i en korsning där han la sig i filen för vänstersväng och sedan dundrade om mig mitt i korsningen. Genom att använda mötande trafiks väntersvängsfil och spärrområde behövde han inte ens skära av mig utan kom om utan att någon behövde sätta livet till. Nu bar det sig inte bättre än att han hade sin pojkvänn med sig i en andra lastbil. Denna man led uppenbarligen av svår separationsångest (det kan ju ochså vara så att han inte hittade vägen utan sin polare och därför inte villa ha något mellan sig och killen med de tjusiga saftblandarna) och han intog direkt positionen någon meter bakom min bakruta. Han klarade dock inte separationstrycket många minuter utan satsade allt på ett kort och la sig sonika i mötande trafiks fil, men saknade motoreffekt att få upp farten och blev liggande snett bakom utan att avancera minsta meter. I frustration hänger sig då gentlemanen på sitt signalhorn för att få mitt förbarmande. Mer av omtanke för den mötande trafiken (och ren självbevarelsedrift) går jag ut så lång som möjlig på den 50 cm breda vägrenen och säner farten till 70 så att kraken lyckas komma om.
Allt vore väll väl om härskapet, nu lyckligt återförenade, drog vidare, men ack nej. Under den kommande halvtimmen ser ja dem fortfarande som mest några hundra meter framför mig. Lettland är pigga på att använda portabla grönmålade fartradar. Dessa bevakas av personal som sitter i civila bilar ofta bara några meter bort. Lastbilskillarna toppar som bäst 90, men så snart de närmar sig en parkerad bil (det finns många utefter vägarna så här i svamptider
) så bromsar de ner till för dem lagliga 80 km vilket snart bygger kö. Till slut tröttnar vi på stollarna och parkerar för en bensträckare utefter havet.
Bara en km efter vår rastplats ser jag resans tredje portabla fartradar uppstäld. Den är riktigt bra gömd och jag ser den bara tiondelarnas sekund innan jag passerar så hade jag inte kört lagligt hade jag garanterat åkt dit på denna. Denna gång hoppas jag verkligen att "riddarna" ovan åkted dit så det stänkte, men jag ser inte till dem mer.
Innan vi lämnar Lettland rusar vi in på ett varuhus och springer yra runt som värsta shoop-o-holics och försöker köpa slut våra LTL. Efter som Forex ger så dassig (20% lägre) återköpskurs på inväxlade pengar, känner vi att vi lika gärna kan bränna dem lokalt. Jag kan varmt rekomendera TUC's kex med bacon-smak. Dessa med lite goda ostar är starkt vanebildnade. Minder än en halv LTL per paket!
Väl i Pärnu (Stadens måtto är "Estlands sommarhuvudstad") regnar det. Det har i och för sig regnat merparten av resan, men alltid trist at komma till en ny stad och inte kunna gå ut. Klockan är iofs över 21 så vi får utforska teritoriet i morgon. Efter lite strul pga dålig skyltning tar det flera försök at hitta den centrala kampingen. Den verkar ha bytt namn och heter nu Guesthouse Laine (
www.gh-laine.ee). De bedriver både hotel och campingverksamhet (Camping Green). Det är inte mer än fem gäster då vi rullar in. Toa och dusch är inte särskilt rena och el verkar bara finnas vid det öppna uteköket, enligt värden är vattnet drickbart men smakar undligt, men WLAN är fritt och priset är bara €10 per natt och bil oavsett antal passagerare. Läget är ochså bra på kanten av Pärnu River där barn badar i det bruna vattnet då vi backar upp mot starnden för sovrumsutsiktens skull. För er som vill hitta hit är adressen Suur-Jõe 50b street, Pärnu. Min GPS från Navigon (som skulle ka kartdata för 37 stater) har väldigt lite kartdata för baltikum, bara huvudstäder och allra största vägarna och klarar inte att hitta denna adress, men era kanske är bättre.
Slut för i dag. I morgonn ligger vi kvar i Pärnu för att kolla in stan. Hoppas regnet är över då så vi kan plocka ut cyklarna.
