Lettland

[muskatten]

Måndag den 12 september 2011

Klockan blev mer än vi tänkte oss innan vi kom i väg…. Men så är det alltid, vid närmare eftertanke… Vi har nästan 63 mil till frihamnen i Stockholm. Färjan till Lettland går klockan 17.00 i morgon…. Jag tänkte ta det lugnt upp till Stockholm, vill köra ca 20mil i dag så jag slipper stressa, och ha tid om det blir ”problem” på vägen. Det regnar rejält när vi (jag & Marie) kör ut ur Malmö… men båda är på gott humör … Vi pratar om allt möjligt och njuter av stunden medan regnet öser ner, och vi lägger mil efter mil bakom oss och njuter av att ta det lugnt inget stress bara njuta av resan…. Men plötsligt så märker jag att vi är ute på gamla ”lá strada” (så kallades vägen efter lund innan den blev motorväg)…. Fan…vi skulle ha svängt av långt tidigare…. Fan vi pratar så mycket att vi inte hörde GPS:en när den sa att vi skulle svänga till höger ett par mil tidigare…. Jaja då kör vi via Höör säger jag, upp mot Hässleholm och sen Markaryd… nu vill jag köra efter GPS:en tänker jag …. Och följer den blint… utan att tänka, så turen blev via Eslöv, Billinge, Röstånga, Ljungbyhed, Bälinge och sen ut på E4:an strax efter Örkelljunga kanske inte snabbaste vägen, men ändå på rätt vägg mot Stockholm…. Fan..! tiden har rusat iväg och vi har bara kommit ca 12mil på nästan 2 tim….. Kör ca 1 tim på E4:an men är enormt trött….. Båda är nu ganska trötta så vi söker efter en ställplats, där vi inte kan höra ljudet från motorvägen, efter lite letande inne i ett lite samhälle … beslutar jag mig för att parkera i ett villaområde. Marie blir lite bekymrad för att de boende skall får problem med att komma fram på vägen där jag har parkerat ..... Tur att jag inte är en flygkapten som skall ”nödlanda” och så hör han en tant i planet som bekymra sig att de tränger sig på, när de går ner för landning…. Men nu är JAG kaptenen tänker jag och lyssnar inte på ”tanten”… Det blir bra såhär säger jag till Marie, och drar åt handbromsen…. Marie räknar nu upp en massa tänkta problem med min parkering…. Marie märker att jag inte lyssnar och säger sen … ok… det är din bil och det är du som kör…. Men det viste jag ju redan tänkte jag…. Klockan 23.45 kryper vi ner i sängen….. och jag somnar nästan direkt……. Vi ställde inga klockor på väckning….. och vakar 09.30 …..och ingen har klagat tänker jag…. efter frukost kör vi vidare, klockan var då nästan 11.00 när vi var färdiga…. Ta det lugn och inget stress tänker jag …vi har gott om tid… Färden norrutt går lugnt och fint mellan 80-90 km/tim ….. Jag tänkte att vi kunde stanna längs vägen och äta lunch (visserligen sen lunch)… mil efter mil åker vi vidare…. Medan vi njuter av turen och lugnet utan stress… Det dröjer inte långe tills vi är i Jönköping… sen vidare längs vätterleden som har fin utsikt… det är inte så mycket trafik… så vi kör lugnt på, förbi Mjölby, Linköping, Norrköping, Nyköping och Södertälje…. Nu börja vi känna av hungern och hoppas hitta ett ställe där vi kan få oss en bit mat…. Så vi håller utkik efter ett matställe…. Mil efter mil tittar vi men ser inget matställe… hunger är ganska påtalande…. Det är viktigt att äta när kroppen säger ifrån….men plötsligt ser jag på GPS.en att vi har inte mycket tid över om vi skall vara vid färjan 16.00… jag måste öka farten om vi skall hinna i tid…. Och snart kör jag i 110-120 km/h …. Snart tätnar trafiken rejält…. nu vågar jag inte stanna för att äta, för jag vet inte hur det ser ut i inner Stockholm då vi kommer strax före ”köra hem från jobbet rusningen”… jag kryssar nu mellan filarna för att vara säker på att hinna i tid till båten… Marie tycker det går lite väl fort … men accepterar att jag måste köra som om det var en BMW jag körde… fast denna BMW:n är på 4,500kg plus lite övervikt och nio (9) meter lång med scootern där bak…. Väl inne i Stockholm så känns det trångt mellan alla bilar… men jag fortsätter att köra min ”BMW” och tvekar inte i korsningar…. Hungern och stressen gör mig nu till en målmedveten och girig förare… som måste komma fram i korsningarna och hålla tiden så vi inte missar färjan…. Faaann..! flytta på er …. Säger någon i mitt huvud… och plötsligt gör jag förbjudna filbyten kör över heldragna linjer…och på något oförklarligt sätt så ligger jag först i alla korsningarna…… men säkert till medtrafikanternas ilska…. Men jag måste hinna i tid….. konstigt att jag ändå måste stressa… vi körde ju kvällen innan…. GPS:en jobbar flitigt och snart är vi genom Stockholm och nere i frihamnen …. Nu ser vi båten så nu gäller det att hitta ingången….. Men vart fan kör man in till båten…. GPS:en säger ju att vi är framme…. Men här är ingenstans att köra in???.... vi fortsätter längs ett stängsel längs kajen…. När det tar slut gör jag en U-sväng…. Plötsligt dyker en kille upp på en scooter och stannar framför oss….flytta dig säger någon i mitt huvud vi har bråttom… Skall ni med båten… frågar han…. Ja.! Svarar jag ganska snopet medan jag nickar med huvudet för att han inte skall missförstå mig…. Då får ni köra runt hela området... svarar han och så kör han vidare på sin scooter…. Vi hamnar nu på en stor parkering,…. Villrådig kör jag ut därifrån….men i nästa stund är vi åter på parkeringen…. Det kör runt i huvudet på mig… fan finns det ingen ingång till en så stor båt….. plötsligt ser jag en buss köra rakt fram längre bort, där jag trodde man kunde bara kunde köra vänster…. En ny U-sväng och efter bussen…. Men vi båda börja bli osäkra om detta ändå är rätt väg…. Vi kör nu längre och längre ifrån färjan…. Djävla firma som inte kan skriva rätt GPS-kordinat på sin hemsida säger någon i mitt huvud… medan jag blir mer och mer irriterad….. På 1900-talet åkte jag med båt från frihamnen till Riga men med ett Ryskt bolag, en färja före andra världskriget… då var färjan precis bredvid banankompaniet, resan då var nog (1996)…. Men nu fattar jag inget…. Plötsligt ser Marie en skylt där det står check in på …. Vi kanske skall in där säger hon…. Jag tänker genast … säkert inte….och känner irritationen över att inte hitta ingången till färjan…. Men plötsligt ser JAG firmans logo TALLINK ….och känner mig stolt över att hittat rätt i denna förvirrande värld…. Tack älskling säger jag … och känner glädjen inom mig att JAG han i tid till färjan, klockan är nu 15 min i fyra…. Med 15 minuters marginal kom vi till slut rätt…. Båda är nu enormt hungriga…..och jag känner stressen efter bilfärden…. Vi kör bort till anvisad plats och det dröjer inte många minuter förrän en man vikar oss förbi kön …. Nu hamnar vi mellan långtradarna och vi känner oss så små och helt inklämda där vi nu står på lastbilsdäcket. Snabbt plockar vi ihop det viktigaste vi behöver för nu vill vi äta, söker upp vår hytt…. Vi bestälde en med fönster mot havet, men balkong hade de inte…Däck 5 sen vänster i första korridoren….. hytten var lätt att hitta… dörren är öppen till hytt 5020…snabbt in för att skynda oss till maten…Bättre hytt har jag haft… men det får ändå duga… en säng nere och två uppe…. Vi som trodde att vi skulle kunna sova nere båda två …. Visserligen så finns det en bäddsoffa nere men den verkar inte så bekväm, så jag frågar Marie vilken hon föredrar att ha…. Den här nere säger hon… Ok.. då tar jag den här uppe… Vi bestämmer att vi går en runda på båten …. Och SEN äter vi lunch (klockan är nu ca 16.15) och vi är ganska så hungriga men vill lokalisera oss lite…. Det är inte så tjockt med folk på båten, så platser finns det gott om…. Snart känner vi hur båten rör på sig, Marie säger kan vi inte sätta oss i skybaren, se när skärrgården glider förbi det är så fint… Vi köper var sin fruktdrink, min utan alkohol … till detta har Marie köpt en burk nötter…. Som vi båda kastar oss över….som ni säkert förstår så försvann nötterna i ett naffs…. Efter ca 1 tim i skybaren så börja det glesa mellan öarna och vi bestämmer oss för att se vart vi kan äta…. Jag fastnar för menyerna i cafeterian …. De kostade ca 70.-Skr för en måltid…. Och serverades ögonblickligen när man har beställt…. Marie säger först ja.!... men ändrar sig när vi står i kön…. Kan vi inte titta vad buffen innehåller…. Och ett par minuter senare står jag och dräglar över all den goda matten i buffén …. Men jag är så hungrig att jag tänker säga att hon kan äta buffén så äter jag i cafeterian för där får jag varm mat omgående …. Men plötsligt får jag syn på ett stort berg med maränger, glass och grädde… vid sidan om så finns det en härlig choklad kräm som min fantasi säger till mig att det är så GOTT att hälla ovanpå marängerna, glassen och grädden…. VI ÄTER HÄR… säger jag högt till Marie… hon kan knappt hålla sig för skratt när hon ser att jag står helt paralyserad och bara stirrar på alt härligt framför mig ….. snabbt ut för att köpa kupong till buffen… En trevlig man berättar att vi kan äta ca en ½ tim sen kommer en ny sittning 19.30….Båda blir nu väldigt ambivalenta och vi vankar fram och tillbaka framför biljettluckan… Men vi bestämmer oss för att ta tiden 19.30…. även om det skriker av hunger i mina tarmar …. nu skall vi ner och ta en dusch, klä om och sen upp och äta enormt mycket gott gott ….. så det står i alla fyra hörn…. Vi har inte ätit något (förutom nötterna) sen kl 10.30… det är nästan nio tim sedan…. Fan vad jag skall äta… lax, olika sillar, räkor, lam, kyckling, mm mm och sist skall jag trycka ner en enorm stor portion med glass, grädde, maräng och så den goda chokladsåsen…. MMMmmm…tänker jag och slickar mig om munnen….. Efter en dusch så är vi snabbt tillbaka till buffen….ca 270.- spänn för maten….men det skall bli så djävla gott tänker jag…… Första omgång åker lätt ner i våra tomma magar…. När jag skall hämta nästa omgång så märker jag att det gungar ganska rejält, och jag kommer ur kurs när jag förflyttar mig längs buffen.. men hungern gör att jag målmedveten tar kurs mot läckerheterna och fyller snabbt en ny talrik med en massa godbitar… vägen tillbaka till bordet blir inte rak och vid ett tillfälle håller jag på att ramla över ett annat bord ….men sjövan som jag är så återfår jag snabbt balansen….och ställer in huvudet på ”sjögång” …väl i hamn vid vårt bord säger Marie att vi skall få kraftig storm på överfarten….med vågor upp till 8 meter, enligt servitrisen…. Jag har aldrig varit sjösjuk så jag oroar mig inte för detta… båten kränger till och nu känner jag verkligen hur det gungar…. Precis när jag skall sätta gaffel i en bit grillad lam …. Då kommer en känsla som jag aldrig tidigare har känt….hela min mage håller på att vända utt och in på sig….. jag tappar direkt aptiten…. Och fattar inget, jag har tidigare i livet seglat i mycket högre sjö med liten segelbåt i förhållande till denna färja…och aldrig blivit sjösjuk… så jag förstår inte vad som händer i mig nu…. Ingen aptit och magen gör allt för att putta upp det som redan ligger där….jag fattar inte detta har bara ätit lite och jag har så mycket kvar att ätta….magen är ju nästan tom… Marie känner också av sjögången, hon glömde ta med sina sjösjukepiller … men hon säger att hon har inga problem att äta… även om det blir nu små tuggor… jag försöker mellan skoven att få ner mat … och pressar ner det lilla jag förmår och tänker på efterrätten.…. Med mycket möda och stort besvär får jag ner det mesta jag har på talriken… men aptiten är helt borta, nu är det bara marängen glassen grädden och chokladen som jag vill försöka få ner… det var ju den som avgjorde allt, att jag ville äta buffén…. Jag lägger upp en stor portion så stor som jag tror nu att jag kan få ner…. Hjärnan säger ta en djup talrik så får jag plats med mer …. Men magen säger att du inte får ner något … så det blev en kamp mellan hjärnan och magen… skall du äta allt detta säger Marie…hjärnan vann… och så visar jag teskeden som skall hjälpa mig att få ner alla läckerheter…. Även om magen bråkar och säger sluta jag mår så illa….. Marie har slutat att äta och tittar på när jag sakta men säkert pressar ner bit för bit av ”vitaminerna” som jag brukar säga till Marie när jag hittat något GOTT. Efter en lång kamp mot magen… så fick jag ner allt …. Men nu protesterar magen och jag måste anstränga mig för att inte lämna tillbaka efterrätten…..Vi är de sista i restaurangen och kyparen har plockat bort allt som kan ramla ner från borden eller från interiören….några av personalen står tryckta upp mot väggen för att inte tappa balansen…. Servitören såg på mig medan jag kämpar att få ner det sista och så säger han…. Det blir nog mycket att städa i natt…… Vi lämnar bordet och går i sick sack till fören på båten, där det skulle vara underhållning…..men det verka ganska folktomt….. Det gungar rejält här framme och jag måste anstränga mig för att inte låta magen lämna tillbaka all den goda maten…. Marie säger hon måste på toan men hon mår bra.… ok..! jag letar efter ett bord där vi kan sitta säger jag … jag hittar snabbt ett ledigt bord och slår mig ner… det tar inte lång tid förrän jag känner hur magen vill en sak och jag en annan… illamåendet ökar…Och jag tappar helt fokus på underhållningen … och anstränger mig så för att inte ändra färgen på heltäckningsmattorna… efter en lång stund är Marie tillbaka, men då mår jag så dåligt och säger att jag klarar inte mer… måste ner och lägga mig, jag nästan ber om att vi skall gå ner till hytten så jag bara kan lägga mig… Marie hjälper mig upp och på vägen ner så tog jag med två spypåsar som satt i en hållare bredvid trappan och snart är vi äntligen nere i våran hytt… lägger mig där Marie skulle sova och jämrar mig över mitt illamående… Marie säger att det gör inget ligg du kvar så lägger jag mig här uppe och så hjälper hon mig av med kläderna… jag känner hur hela världen snurrar och snart somnar jag…. Jag vaknar till ett par gånger under natten då färjan stampar hårt i sjön, men somnar snabbt om… för att förhopningsvis vakna friskare i RIGA
Varma hälsningar
Peter N

 

[muskatten]

Sv: Lettland

Söndag den 18 september 2011

Jag vaknade ”frisk” men en sak vet jag nu …. Jag vet hur djävligt det kan kännas att vara sjösjuk…..Och stort TACK MARIE för att du ”tog så väl hand” om mig…..Vi kunde båda nu njuta av härliga dagar i Riga och Marie har åkt tillbacka hem hon åkte i lördags och hennes plan gick vid 7-tiden så det var till att gå upp 05.15….Så nu är jag ensam här och vet inte hur länge jag måste stanna, men jag hoppas på att slippa vintern här….Söndagar är nog de dagar då mest folk är i rörelse här i gamla stan….. det är nog ett söndagsnöje för vissa Rigabor att flanera runt i de trånga pittoreska smågator mellan de gamla fina husen och sen säkert äta en bit mat på de oräkneliga antalet restauranger som finns här (har hört att Riga är den stad i Europa som har flest väl bevarad Jugendstil hus) ….Tyvärr så är en del i dålig kondition och en del rivna…och några är helt nya efter gamla ritningar… så som det stora gula huset på gamla torget… tidigare låg här en enorm stor betongbunkers från rysstiden…men man har byggt in bunkern i huset så den syns nästan inte…om man inte viste var den låg….Jag minns från 1994 och framåt på 90-talet… stämningen i gamla stan, allt verkade lugnare och mer harmoniskt då…. Visserligen var det många fattiga som antingen sålde sina privata saker eller bara tiggde pengar, här var då också många ryska soldater… jag mins speciellt ett tillfälle …. Tror det var 1994 vi hade seglat segelbåt till Venpils i Lettland och sen tagit bussen till Riga…. Det var en solig sommardag och vi satt på en liten uteservering som bara sålde öl vid det ”gamla torget” framför ”Cathuset” … Det var inte så vanligt med turister här i Lettland då, så vi drog blickarna till oss både från tiggarna, kvinnorna …… men även de ryska soldaterna som fortfarande fanns här visade oss intresse…. Medan vi satt och drack ölen, pratade sinsemellan märkte vi att det satt några ryska soldater ca 8-10st några bord längre bort, de drack tydligen också öl och pratade lite högljud… de iakttog oss och pekade mot oss, men vi ignorerade dem då vi inte förstod vad de sa eller menade och sen hade ingen av oss just då inget intresse att prata med dem…. men plötsligt så ser vi hur två soldater tar upp sina vapen och riktade dem mot oss…samtidigt som de säger något på ryska, de andra soldaterna skrattar .... och än i dag kan jag känna hur klumpen i magen kändes…. Soldaterna sa något på ryska som vi inte förstod ….Inga andra i omgivningen verkade reagera… utan alla hade nu blicken på soldaterna och oss…. men efter en stund som kändes fruktansvärt lång, skrämmande och maktlös så sänkte de vapnen ner under bordet,…. alla soldater skrattade högt… sån tur var så hände inget mer…. Hur som helst så tyckte jag mer om Riga från 1994 och resten av 90-talet då var här en helt annan stämning i gamla stan, små affärer med mycket hantverk, små billiga restauranger, billiga hotell….gamla öststatsbilar och lite trafik, folk pratade mer öppet och det gick att muta polisen så vid flera tillfällen när jag var här med bil fick polisen en slant så bevakad de min bil på de små polisparkering som fanns då runt gamla stan. Den ryska maffian hade börjat etablera sig och man såg dem ofta i returanger och affärer, de stod strax innanför dörren och hade koll på hur många gäster som kom och hur bra affären gick…. Nu har många små restauranger försvunnit, ersatts av nya dyrare och modernare, men en modern restaurang gillar jag i alla fall… LIDO som ligger på Skunu iela nästan precis vid domkyrkan, jag mins den från andra halvan av 90-talet när den börjades bygga, denna restaurang har den rätta gamla atmosfären och goda rätter…. Precis så som jag gillar att en restaurang skall vara….sen finns det en som slår alla restauranger jag tidigare varit på… ROZENGRALS eller liknande heter den ( .:::RozenGrals:::. )… den har anor från slutet av 1200-talet och en del rätter görs efter så gamla recept, här är en härlig stämning och personalen har tidsenliga kläder, men om kläderna är från 1200-talet har jag svårt att avgöra. Restrangen är uppdelad på flera rum med stora stenvalv i mellan och ligger djup nere i en källare, här går också flera musiker runt och spelar och dansar…. säkert också tidsenlig musik och dans, maten är inte speciellt dyr med tanke på den resan man gör flera hundra år tillbaka i tiden så denna restaurang är nästan ett måste när man besöker Riga…. Oj.. detta blev lite mer än jag tänkte att skriva…. Men hur som helst så tillbaka till i dag… Jag tycker Riga har blivit kal och stel…. Många gamla hus är borta, moderna returanger i gamla hus och många moderna butiker…Nya stora bilar och biltrafiken verka inte reglerad i gamla stan så som för… folk är klädda så som i Paris … grått eller svart (tråkigt)… bilarna kör snabbare och trafiken är som i vilken storstad som helst… mindre poliser, allt verkar snurra snabbare nu än förr…. To.m på torget där den gamle damen som säkert är över 70 … dansar så snabbt hon kan till den ryska musiken (tror jag det är) som spelar ur hennes gamla kassettspelare, hon har säkert klätt upp sig till i dag och är enormt stillig klädd .. Hon har en vit stor hatt och en skarp röd jacka… svarta handskar och svart känning… hon snurrar och snurrar så snabbt hon bara kan i otakt till musiken,…. Hon försöker hålla ena hand uppe i luften men tydligen så orkar hon inte utan lyfter den i otakt, hennes gamla smala ben är så stela och krokiga att dansen blir enorm ryckig precis som om man såg en rörelse som när man bläddrar sakta i ett skissblock och teckningen ser ut att röra sig sakta… men hon snurrar och snurrar hela tiden, jag satt väl en tim och observerade henne på avstånd, under den tiden så tog hon ingen paus…. Snurrade och snurrade, jag blev förvånad över att hon inte blev trött, eller yr i huvudet för hon snurrade bara åt höger, och en sak är säkert jag hade inte orkat hålla på så länge utan paus… folk stannade en kort stund för att titta på henne, det är en annorlunda syn att se en sådan gammal dam hur hon anstränger och förnedrar sig så inför andra …. Bara för att tigga pengar, så hon får pengar till mat för dagen, några filmade henne med mobilen men jag såg inte någon som la pengar i hennes hatt som hon hade på marken, ett par meter bredvid henne var det ett växlingskontor, och det var inte förrän en man som växlat pengar och gick ut och la en slant i hatten… Då blev det liksom en signal till andra som sen följde hans exempel och la också pengar i hatten… En annan mycket äldre dam satt i ett gatuhörn en bit därifrån med en vit plastmugg i handen…. Och vad jag kunde se så fick hon inga pengar så länge jag observerade henne…..hon reste sig precis som jag skulle till att gå och jag la märke till att inte förrän vid tredje försöket så kom hon upp på benen och detta med nöd och näppa, sen försvann hon in i gränden på mycket ostadiga ben…. Tyvärr så är här fortfarande en hel del mänskor som aldrig skulle överlevt om de inte tiggde på gatorna, men inte så många som på -90 talet, men det kan också bero på att de inte lever längre…. Inte vet jag.
Men i dag så är här många som rör sig i gamla stan mycket välkläda mänskor och som tydligen ignorerar de fattiga … sen finns det också många som är klädda så som vi hade det på 60-talet med nylonjacka i tråkiga färger så som brun i olika skalor grått eller gråblå… jag tror att det är ”medelklassen” som har precis så att de klara sig… läste på (Misslyckad Stat Lettland ) att en lärare har i dag under 3000.-Skr i månaden så livet är nog inte lätt för många letter…. Sen kan jag inte låta bli att funderar över hur kommer det sig att Riga är nog den stad där jag sett flest nya och stora bilar typ BMW X3-5 Volvo X90 Audio Q4 mm mm….. det är väl ofta så här att det blir på någons annans bekostnad eller ?? ….. men det är nog likadant över hela jorden…..
Ps den dansande damen fick en slant i fall ni undrar
Kör på tisdag till Salacgriva för att fiska ……… lax hoppas jag
Och ni so väntat förgäves på slutet av min Turkiet berättelse kan se en ljusning framöver ….. den kommer säkert ….. snart

Hälsningar
Peter N

 

[muskatten]

Sv: Lettland

Har lämnat Riga för att köra norrut till Salacgriva och se om jag kan fiska lax i salaca…Salaca skall vara den floden i Östersjön som har inga utsläpp… Så laxen här skall vara den som har minst miljögifter i sig i hela östersjöområdet…. Sverige inräknad…Vägen hit är ganska tråkig för den som inte gillar raka vägar och så är här ingen höjdskillnad… känns som att köra i Danmark…här är mycket gott om tallar längs vägarna och det verkar vara sandmark stora delar av landskapet…..mina 12 mil går ganska snabbt… inte mycket trafik och det mesta här på vägen är långtradare…. Salacgriva är en liten hamnby, centrum är några tråkiga tvåvåningshus i betong som säkert är efter Ryssarna….några små affärer ligger inklämda i husen… det första jag ser är en restaurang… nästa en biltillbehörsfirma…. Sen ligger det lite längre bort en mataffär men det tog mig tre dagar att förstå att det var en affär, då huset såg så tråkigt ut i betong, sen hade de klistrat en massa stora bilder på frukt och grönsaker så jag trodde först att det var en frukt & grönsaksgrossist … Över bron tillbaka mot Riga ligger en rör och byggaffärer…. och så har de fiskegrejer som jag inte kunde låta bli att kolla priser på… som jag ser det så är det generellt ca 30% billigare här med fiskegrejer och de har väldigt lite av de saker som vi har i Sverige…Men en massa okända rullar och spön som säkert är ryska… men som är mycket mycket billiga… men jag är ju inte här för att titta på dessa prylar det jag är på jakt efter är egentligen Lax-tubflugor för jag har nästan inga med mig och det är i år som jag har börjat fiska lax så jag har inte så mycket för detta…Men till min stora besvikelse så har de varken lax eller tubflugor… så nu vet jag inte hur jag skall fiska laxen jag har bar 4 tubflugor med mig, så det får väl räcka tänkte jag lite sorgligt… Jag försöker nästan alltid att parkera i hamnstäder så det är bara att cykla tillbaka till hamnen tomhänt… Äter en bit mat på restaurangen som jag sköljer ner med typ en ramlösa…. Personalen rekommenderade deras biff så jag tyckte det lätt fint och tog en… och det var inte mycket att hurra för…. Några strimlor okänd kött som verkade stuvad i nån sås, till detta fick jag tre små potatisar och lite sallad…. 3,- Latt kostade maten (ca 42.- Skr) och jag tycker att det var dyrt för så lite… jag har ätit billigare inne i Riga, visserligen inte biff… men jag blev mätt och där får jag sätta min gräns när betalar och bedömer värdet på den mat jag skall ha i mig… Första dag i Salacgriva kollade jag runt och frågar inne på ett litet kontor som har dörren öppen ut mot gatan, om de vet vart man kan köper fiskekort…En snygg kvinna (många Lettiska kvinnor är väldigt snygga men jag tittar bara för det skulle bli problem med fisketiden och den vill jag inte ge avkall på) som kan lite engelska säger och pekar mot det lilla bruna huset på andra sidan riksvägen… Mannen i den lilla bruna affären säljer inte fiskekort men jag kunde få telefonnumret till den som säljer fiskekorten, jag tackar och bugar så hjärtligt och får en liten lapp med ett nr på… I affären sålde han cykeldäck, barnkläder, tvättmedel och fiskemjärdar en för mig konstig kombination… Går tillbaka till H-bilen för att ringa, En kvinna svara och berättar att fiskelicens kostar 3.- Latt men att jag inte kan köpa en fiskelicensen …några ??? For genom mitt huvud.... sen sa hon att hon jobbar just nu…. det är ok sa jag för jag tänker inte fiska i dag… ring mig i morgon då efter 10.00…ok svarade jag och la på…. Jag tänker att resten av dagen kan jag ta det lugnt, man skall ju inte förta sig och stressa…halva dagen har ju redan gått och sen är det rätt så fint väder ute … Jag tittar då och då på panelen för att se hur mycket ström jag har kvar …det är tydligen ett tvång man kan lägga till med när man har H-bil… Va.!??...Fan mätaren visar precis under 12 volt… något stämmer inte… jag har kört ca 12 mil och solen har lyst på panelerna… Fan..!! ..något stjäler min ström tänker jag… Jag har bara ”boilern” i gång allt annat är stängt… Och så börja jag riva bort kuddarna för att komma åt el-centralerna …långt under soffan… varje gång jag är här ”nere” i ”källaren” svär jag över en idiotisk konstruktion att montera all el under soffan nere i undergolvet…bort med extra batteriet… skruva av kåpan till H-bilscentralen för att se om jag kan mäta någon tjuvström vid varje säkring… det fanns ingen ”tjuv” här….Och som mest hittade jag något som tar 0,8amp… men något stjäler strömmen och det går åt mycket snabbare…Jag vet att jag har problem med 220v laddaren då det slår kraftiga blixtar mellan den och H-bilscentralen när jag har 220v in och solcellerna laddar… så jag skruvar av batteriladdaren för att se om här finns någon strömtjuv… då får jag se att en av de stora kondensatorn har spruckit … Har hört tidigare någonstans i livet att om en kondensator är sönder så stjäler den ström i stället för att lagra strömmen… så jag hoppas att detta är sant …för nu börjar den stora jakten på en kondensator här i lilla Salacgriva…i väg till biltillbehörsfirman sen rörfirman då de hade en massa el… men han viste inte häller… till byggfirman… och de hänvisade mig till en firma längre bort… Hittar den ganska snabb och väl inne så tvivlar jag skapt på att de har kondensatorer för här var porslin kontorsprylar krims krams och tvättmedel… en trevlig kvinna undrar nu vad jag söker efter, då jag säkert ser förvirrad ut…Utan tro på att de kan hjälpa mig visar jag min laddare med den trasiga kondensatorn… och så säger hon…fråga han som sitter där bort vid datorn… en ung grabb sitter tydligen och spelar spel vid datorn… när han ser mitt problem så vickar han ett nej med hela huvudet… jag viste det tänker jag… inte fan får jag tag på en sådan kondensator i denna hålan… Sen säger kvinnan något på Lettiska till killen och snart ringer han ett samtal… kl 17.00 kan du hämta den här i affären säger han… jag tackar så hjärtligt bugar och cyklar sen ”hem” glad som fan … men då kommer mina tankar att de kommer att lura mig på priset jag får säkert betala enormt mycket för en billig kondensator… fan vad jag nu går här och retar mig på att jag inte frågade om priset…. Tillbaka 17.15… men killen är inte här och tjejen förstår inte vad jag säger då den som är här nu pratar bara Lettiska… Fan också de fick nog inte tag i någon kondensator tänker jag… och att vänta i affären där ingen förstår en är inte lönt … så jag lämnar affären och tänker att det var nog tur att de inte kunde fixa en kondensator till mig så slipper jag bli lurad på priset (positivt tänkande kallar jag detta för)… Jag skall precis till att kliva upp på cykeln då kommer killen som jag pratade med tidigare och sträcker fram handen … lämnar över en kondensator… Aj..aj nu kommer choken tänker jag och frågar om priset…Killen säger att hans pappa är elektriker i Riga … oj tänker jag nu får jag också en enorm fraktkostnad från Riga och retar mig så över att jag tog emot kondensatorn….Du får den gratis säger han… Jag blev först helt förskräckt och hörde inte riktigt vad han sa… för jag hade väntat mig ett rejält rövar pris… men efter några andetag så släpper choken och jag tackade så hjärtligt mycket för kondensatorn och önskade hans far och honom en trevlig kväll… Nu fick jag verkligen en anan syn på hur Balter kan vara… eller är det så att folk ute i världen är hjälpsamma och givmilda när man kommer från ett annat land… och än en gång så skäms jag så över mina misstänksamheter mot utlänningar när jag är i Sverige…nu har jag kört med H-bilen i Syrien, Turkiet, Öst och väst Europa och inte en enda gång har jag haft några alvarliga problem med H-bilen eller personligen med andra mänskor… Annat än när min Marie ringer till min mobil i utlandet och undrar om jag har fiskat färdig och när jag tänker komma hem… Cyklar nu hem med kondensatorn och fram med lödkolven för nu skall här lagas… och snart är den på plats även om ”benen inte passade…skruvar sen allt på plats… tycker att jag varit duktig, men jag kan inte prova laddaren då jag har inte tillgång till 220V under resan… Det blev en lång dag och jag somnade sen trött och glad…och i morgon skall jag äntligen fiska lax… Vaknar och hör hur regnet piskar ner och det är nästan storm ute…så efter frukost ringer jag Svetlana… hon frågar vart jag står med H-bilen och säger sen att hon kommer till mig… Okey.! Svara jag väldigt förvånad, för det är första gång i mitt liv ett fiskekort kommer till mig…Svetlana kommer i en liten skåpbil och börja förklara reglerna för fisket… sen frågar jag vad kostar då fiskekortet.??... Ser att hon verka förolämpad …tittar lite konstigt på mig och säger att hon säljer inte fiskekort… Men hur kan jag då fiska i Salac frågar jag…. Och än en gång tittar hon på mig som om jag inte var klok… jag har berättat för dig att du köper fiskelicensen sen kan du fiska… okey okey svara jag och tycker att hon bemärker ord… Har du fiskekort då frågar hon..?? nu fattar jag inget en massa ???? bara snurrar i mitt huvud… Men det köper jag väl av dig svarar jag nu lite osäker för nu vet jag snart inte vad jag behöver och vad hon säljer… Har du inget fiskekort frågar hon mig… Jag vill inte svara henne dumt utan säger nä jag har inget fiskekort… Svetlana ser lite uppgiven ut … men snabbt ändrar hon inställning, hoppa in i min bil så kör jag dig till posten… posten ??? tänker jag och frågar vad vi skall göra på posten… du måste ha ett fiskekort för att köpa en fiskelicens säger hon, och så kör vi i väg… Nu hjälper hon mig med posten så jag får mitt fiskekort, det vara i 3 månader och kostar 3.- Latt (ca 42.- Skr)… Har du pengar frågar hon… nä inte här de är i H-bilen svarar jag lite snopet… Inga problem jag lägger ut säger hon och betalar för mig, och än en gång så tackar jag min högre makt att mänskor är så hjälpsamma mot mig… Tillbaka till H-bilen där kan jag nu köpa mina fiskelicenser av Svetlana, så nu har jag fiskekort och licenser för 3 dagar på att jag får fiska lax i Salac… Svårare var det inte… phuuu…. I tre dagar var det sen regn och storm så det blev inget fiske för mig dessa dagar…. Jag fick städa och städa och städa H-bilen i stället…

 

[muskatten]

Sv: Lettland

Fiske i Salac Lettland

Jag fick ringa Svetlana igen på måndag, för att köpa nya fiskelicenser för 3.-Latt /dag… Vi bestämde en tid och hon kom punkligt… I dag berättar hon om zonerna att jag får bara fiska i zon 1-4 … ?? här i inloppet till floden frågar jag… nä nä här gäller inte licensen… tur att det var dåligt väder för jag hade tänkt fiska i inloppet… jag köpte för fyra dagar, samtidigt säger hon att sista dagen är den sista september… jag tänkte inte fiska så länge för jag har säkert fångat flera laxar så jag är nog ganska trött på fisket sen… Men snacka om service att bara ringa så kommer fiskelicens till en… jo sen en sak till hon skulle ha tillbaka de gamla licenserna… det var inga problem för de låg orörda kvar där jag tidigare lagt dem… Jag bestämmer mig för att köra längre upp av floden mot Vecsalaca ca 5 km ditt… väl framme så ser jag att det är helt omöjligt att hitta en parkering, så jag kör in på en privattomt och tänker gå och fråga om lov att parkera på tomten… här är två gamla förfallna stenhus som nästan är helt överväxta… hade det inte varit för att gräset är klippt så hade jag trott att husen var övergivna… När jag kommer närmre huset så hörs det ljud inifrån, knackar högt på dörren och väntar… hunden skäller men sen händer inget… Hmm tänker jag de är nog jättegamla och säker rädda för en främling, de står nog bakom gardinerna och tittar förskräckt ut… efter en lång stund och en ny knackning bestämmer jag mig för att gå runt och se om jag hittar folk eller andra dörrar för vid den jag står nu ser det ut som att den inte har varit öppen på länge… husen ligger tätt intill varandra och jag bestämmer mig för att gå mellan husen… då ser jag hur halva en gaveln har rasat, de har satt en stötta mellan husen för att väggen inte skall rasa mer, men allt ser oroväckande ut för vid närmare titt så ser jag att stöttan håller på att ge efter, så snabbt mellan huset och i säkerhet bakom huset står jag nu… hunden skäller ännu mer, över fönstren här bak på bottenvåningen är det spikat brädor och jag ser hunden mellan några springor, sträcker fram handen…. Och låter hunden nosa… den slickade på handen (sån tur var) och verkade glad så jag vågade stoppa in hela handen och klappa hunden på huvudet… jag hämtade lite ”hundgodis” och gav den detta… hunden verkade hungrig och slukade det snabbt… nu hördes nya ljud inifrån… liksom någon smällde med en dörr… så jag gick till bakdörren och bankade så högt jag vågade… sen väntade jag…. Men inget hände och nu var hunden tyst… Katten kom jamande så jag satte mig och klappade den… men ingen kom och öppnade… konstigt tänkte jag och går tillbaka till H-bilen men mellan husen sprang jag för om det skulle rasa så tror jag att min chans för att inte få rasmassorna över mig är större när jag är i farozonen kortare tid… Lagar lite käk… och när jag sitter och äter så kommer en bil från gården och stannar precis vid H-bilen…. Jag springer ut med munnen full med mat och berättar mitt ärende… men tyvärr så får jag inte stå på deras mark… frågar lite försiktigt om hon inte hörde mina knackningar… nä.. svarade hon, jag hörde ljud inifrån och förstod inte varför ingen öppnade sa jag … jag satt i badet svarade tjejen som säkert inte var mer än 25år medan hon fick en kraftig rodnad i ansiktet… och log lite genant… Jag körde därifrån och lovade om jag fick en lax så skulle jag komma upp med den… och det verkade hon gilla och sa att jag var välkommen… Så nu får jag försöka hitta ett ställe där jag kan stå med H-bilen… lite längre ner är det en liten smal grusväg som verkar gå längs ån… jag provar den tänker jag och så plötsligt är jag på en smal liten grusväg som jag inte vet vart den går… vägen blir sämre och sämre så jag stannar för att fundera om jag vågar köra vidare… Då kommer frågan i mitt huvud… vill du fiska lax Peter ??... Det tar inte många sekunder förrän jag lägger in ettans växel och kör vidare, vägen blir smalare och smalare men jag har bestämt mig… och efter en kurva ser jag hela floden framför mig… och en perfekt plats precis bredvid floden, nästan så jag bara behöver öppna dörren och ut med spöet… Väl på plats tycker jag att bilen lutar för mycket framåt så jag bestämmer mig för att baka och ställa bilen mer i våg… framhjulen slirar loss direkt, lite framåt vågar jag för att inte hamna i floden… sen bakåt… men än en gång slirar framhjulen i gruset… fan…tänker jag nu blir jag sittandes…. Och här kommer inte mycket folk… går ut och tittar på problemet och ser att jag hamnat i en mycket lös sandgrop… men om jag kan köra fram ca 30cm skarpt vänster kommer ett hjul upp på gräs…nu står jag inte många cm från att glida ner i floden… håller tummarna och lägger in backen… hjulen slirar rejält men jag rör mig sakta bakåt, och sakta men säkert så kommer jag cm för cm bakåt medan gräs och sand sprutar ut framför bilen… phuuu… sån tur jag hade denna gång tänkte jag och parkera i gräset längs vägen… Men nu skall här fiskas, säkert en bra plats tänker jag för här är ett litet hinder där laxen måste över, då kan jag tydligt se om det kommer någon… Över hela floden har man byggt något som jag bara har hört från historieböckerna, en typ fiskfälla som stoppar ca 60-70% av floden… jag vet inte hur den fungerar men med jämna mellanrum är där en öppning… tror att man håller ett nät i öppningen när fisken kommer… Ställningen är så pass stabil att jag kan gå på den… här ligger smala plank som bildar en bro över floden, men det gäller att se vart jag sätter fötterna… Vädret är nu kanon sol och lite vind… så nu skall jag fiska… jag fiskar, fiskar, fiskar och fiskar… när kvällen närmar sig är jag trött i armen och min tro på fisk är nästan borta, jag har inte sett en enda fisk och än mindre känt något på kroken…Det blir mörk vid åtta tiden så då packar jag ihop för dagen….Lite mat och sen tittar jag på några fiskefilmer jag laddat ner, mest för att trösta mig…. Kl 23 är det sängdags… och precis när jag lagt mig så verkar det som om vägen har blivit en Autobahn…. vägen slutar 300meter bort men flera bilar kör förbi mig… jag somnar men blir väckt ett par timmar senare då bilarna kommer nu åt andra hållet… konstigt tänker jag helt öde väg, men vissa tider på dygnet är här rena Autobahn… En ny fiskedag tänker jag när jag vaknar … solen lyser så det blir en härlig dag och säkert några fiskar… snabbt ut för att fiska… och fiska, fiska och fiska… men inget hugg… så nu är fiskehumöret i botten…. Jag tänker att om jag tar det lugnt så kommer fiskarna jag kanske skrämmer dem när jag går på ”fiskefällan” …. Vid 16 tiden ger jag upp och sätter mig i en vilostol för att njuta av solen och utsikten över floden… en bil kommer försiktig förbi och stannar 300 meter längre bort… när det har gått ett par tim och bilen inte har kommit tillbaka tänker jag att det är säkert lokalfolk som vet var de skall fiska laxen… så om jag går och kollar kanske jag får se något… Det finns två fiskefällor just här på floden och den andre ligger ca 300 meter längre nerströms… Jag går längs grusvägen mot huset och plötsligt kommer en enormt stor hund skällande rakt emot mig… Om hunden hade varit farlig så hade de säkert ropat tillbaka hunden tänker jag och stäcker handen efter hunden…. Plötsligt hoppar hunden till… men bakåt den verkade vara mer rädd än jag är…. Phuuu… väl framme vid huset så är det en del mänskor men ingen av dem fiskar… jag hälsar vänligt och undrar om de kan prata Engelska…. Nej…. Tyska… nej… Svenska eller Danska… Nej …. Kanske Turkiska frågar jag lite försiktigt och hoppas de inte kan turkiska för jag kan bara så lite… En kvinna kommer fram och säger att hon kan lite engelska och så undrar jag om de fiskar lax… hon skrattar och ler med hela munnen full av en tand… nä… de fiskar nionöga… Nionöga ? Det är ingen fisk som jag har fiskat…. men jag undrar hur man fångar laxen i floden… men hon förstår inte riktig vad jag säger utan kallar på en man… som verkar vara rejält rund under fötterna… Jag frågar efter Laksis som lax heter på Lettiska… men han bara skrattar… tydligen så hemlighåller de trixen och vill inte berätta tänker jag… eller så förstår de inte vad jag vill… Då fick jag en idé, och jag säger ett ögonblick och så skyndar jag och hunden oss tillbaka till H-bilen… Efter ett par minuter är jag tillbaka med en laxfile (som jag fångar i Lagan) (men då var den hel)som jag hade tänkt frossa på… Säger varsågod och ger dem laxfilen… kvinnan lyser upp och tar emot min gåva…. Sen säger hon kom in och plötsligt står jag inne i deras fiskebod… ett litet gaskök finns precis innanför dörren i första rummet… sen har de ett större rum med två små soffor och ett bord mellan… sitt ner säger de och så kommer han som var ganska rund under fötterna med ett glass och en spritflaska… Jag har stort besvär med att få honom att förstå att jag dricker inte alkohol … Men kvinnan säger åt honom att sluta… så han dricker upp snapsen som var tänkt för mig och mumlar något på lettiska…Sen säger kvinna kom tillbaka vid 22.00 så får du vara med på Nionöga fiske… Det låter spännande och alltid trevligt att bli in bjuden till någon när man är utomlands…22.15 är jag tillbaka och då är det flera personer där…En man som kallas Pepee verkar hygglig och trevlig… han bjuder in mig och säger sätt dig på soffan… jag ser att de har dukat fram med laxen och en massa rökt kött… jag som åt mellan besöken är inte hungrig…och de insisterar inte att jag skall äta vilket jag tycker är bra… Sen berättar Pepee på Lettiska om att han har varit kapten på en fiskebåt i Salacgriva…. Han visar med hela kroppen hur båten dök ner och hur den kom upp i höga vågor.. Vsssssuuee… säger han medan han försöker förklara hur stora vågorna var… i dag är han pensionär och 63 år… han ser väldigt spänsigt ut för sin ålder…sen berättar han att jag skall få följa med ner och vara med och fiska nionöga… ca kl 22.30 ber de mig följa med… det är beck svart ute men jag har en ficklampa med mig… Mannen som är ”rund under fötterna”… säger kom med här och följ mig… och så är vi nere vid fiskfällan… vattnet är kolsvart och det är så mörkt ute om jag släckte lampan så skulle jag inte se något…. Jo förresten svart skulle vi bara se… med långa kliv går han lite vingligt ut på plankorna som går över floden… jag avvaktar lite då det känns lite väl riskabelt, även om jag ser lite bättre med lampan… då höjer han rösten och säger kom nu… och så tar jag ett steg ut i mörkret och känner plankan under min fot… mannen är redan halva vägen över floden så jag skyndar mig så fort jag vågar… de första fångsterna hinner jag inte se men när jag är framme hos honom så ser jag hur han tar upp näten som de har satt i gluggen i fiskfällan och tömmer det på fisk…sen säger han kliv förbi mig så kan du ta nästa…. Rädd att vi skall ramla i floden kliver jag på något konstigt sätt över/förbi honom i mörkret… letar mig fram till nästa nät… vänta lite säger han och kommer fram med plåtspannen där jag skall lägga fisken i… näten är egentligen håvar som sitter på två parallellt gående långa pinnar på ca 3 meter och allt är sammansatt så att det är ganska stadiga saker… att lyfta upp håven var inte lätt då den var liksom nertryck i något… om det var botten eller hela konstruktionen som håller fast håven vet jag inte, men upp kom den och i håven som är ca 1 meter lång sprallade det 7-8 nionöga… jag trodde först att de var vanliga små ålar, lite svårt att se i vårt dåliga ljus… sen håller jag håven över burken och lyfter bakänden på håven… och så ramlar fiskarna ner i plåtspannen sen tillbaka ner med håven, och det är viktigt att den kommer i rätt läge så fisken hamnar i håven… han fick hjälpa mig med den första innan jag såg hur man gör… det blev några håvar till och vi hade väl 20-25 nionögon… sen var det bara att gå den långa vägen tillbaka… även om han som gick före mig var utan ljus så var han i ”land” när jag bara hade kommit halva vägen… väl på fast mark var jag så glad att jag stod där… kom nu ropar alla och så gick vi in i fiskeboden… Det märktes att de var inte nöjda med mängden och berättar att tidigare kunde de fånga över 1000kg på en natt… men nu för tiden får de bara en bråkdel…och vad jag kunde se så behöll de alla även de små… Nionöga har jag aldrig tidigare sett levande och än mindre hållit i min hand… det känns som om det var en liten ål… med munnen som är som en sugpropp kan de snabbt suger sig fast i en om man ger dem möjligheten…De berättar att de röker fisken för då får de mer betalt… sen sälgs fisken till Ryssland för ca 15.-latt/kg (210.-Skr/kg) och så gnuggar de händerna och sa att för tjänade enorma summor på nionögon men nu för tiden blir det inte så mycket… och de verkar inte förstå varför de får så lite… och skyllde bla på den globala uppvärmningen… Vi fiskade och snackade fram till 01 när jag drar mig tillbaka, men de skulle fiska hela natten, och han som behövde spriten fortsatte att dricka och fiska… trotts att han skall upp och jobbar i morgon (måndag) kl 08.00 som verkstadssnickare, han har hand om fräsen i en liten snickeriverkstad… så jag frågade hur gör du med sömnen… jag sover mellan fiskepassen det är inga problem att gå till jobbet i morgon säger han lite slumrande och slår ut i luften med ena armen, jag ser hur han anstränger sig för att hålla kontrollen över kroppen … jag skulle inte vilja vara i hans kläder, bakfull och sen sköta fräsen…(jag har själv haft ett litet snickeri) låter som om att han lever lite farligt…. Jag somnar efter en trevlig dag och lärt känna nya mänskor på vår fantastiska planet, fick med mig en burk honung och en burk med inlagd sill från den lokala fiskfabriken i Salacgriva…. Jo så var det en sak till de serverade mig en tallrik med inlagd sill och kolsvarta potatisar till som de hade ”bakat” i elden… Sillen smakad hemsk det verkade vara rökt inlagd sill….???....fy fan…. och nu när jag skall sova så kommer den äckliga smaken upp i munnen, då tänker jag på en film jag sett där en man åkte runt till okända stammar i urskogen och provade deras mat… gravad råtta (med pälsen på) var nog det värsta jag såg honom äta, och han mådde inte häller bra efter sin måltid….. sov gott.!

 

[muskatten]

Sv: Lettland

God morgon….
Vaknade till ett fantastiskt väder så snabbt ut för att prova och se om jag kan ta laxen i dag, jag känner att jag är nöjd om jag bara kan fångar en enda liten lax…. För det bör jag väl klara av tänker jag… men känner egentligen hur min egentillit till att fiska lax har rasat ganska rejält… När jag fiskade lax för första gång i mitt liv och det var i Lagan, början av september i år….. krokade jag fyra första dagen och av dem fick jag upp de två, här var det gott om lax… jag fattar inte hur man kan påstå att Salac skall ha mycket lax, jag har inte sett en enda lax här… efter frukost så tar jag det lugnt med fisket då mitt intresse är i botten….sitter utanför H-bilen och njuter av vädret när en främmande man fram till mig… jag blir lite förvånad då jag väntar inga besök…han pratar bara lettiska och visar att han vill ge mig en stor påse med äpplen… Förstår först inte varför JAG skall få något av en främmande person… men jag tackar så ödmjukt och bugar och tar mig för hjärtat…och säger hjärtligt TACK tack…sen försvinner han lika fort som han dök upp….Jag känner att någon där uppe måste gilla mig…. Men varför fångar jag då ingen lax.?? Är nästa tanke som kommer i mitt huvud, men tydligen är det så att jag kan inte be om det jag vill ha… utan jag måste lära mig att vara tacksam för det jag får… och jag har fått så mycket den senaste tiden i mitt liv, så kanske jag måste fundera över om jag inte är tacksam nog…. Samtidigt tycker jag att vara tacksam för allt jag fått, är en stor ynnest i mitt liv…. För mitt huvud säger många gånger till mig vad JAG skulle vilja ha… och sällan eller aldrig blir det så, så här gäller det att inte se negativt på att mina förväntningar inte slår in, utan vara tacksam för det lilla jag får… sen kan jag alltid hoppas att jag får mycket … men det är en annan tanke
I dag onsdag har jag bestämt om jag inte får någon lax nu på fm så drar jag till Riga… efter kl 12 plockar jag ihop mina saker och kör mot Riga besviken för jag tycker att jag kunde i alla fall fått en liten lax … vägen jag valt är inte den bästa så det kommer inte att gå så fort…. på vissa ställen längs vägen ser jag floden Salac, då saktar jag ner för att se om jag kan se några laxar hoppa… och efter ca 1 mil så tycker jag att floden ser så inbjudande ut för fiske…och där står redan en bil, så någon verkar nog fiska här… jag stannar och tar mig ner till floden där jag stöter på en yngre man som fiskar, kan pratar bra engelska… och berättar för mig att just denna sträcka av floden är den bästa platsen om man skall fånga en lax på fluga… han har sett flera stora laxar hoppa här i dag… pang.!...det var just vad jag ville höra och en ½ tim senare så står jag i full utrustning…. Vadarbyxor, fiskehandskar, flugspö, stol och alla mina flugfiskeprylar för nu skall jag fånga mina laxar… men plötsligt slår mig att jag inte längre har någon giltig fiskelicens… Jag ringer snabbt till Svetlana och berättar om min situation att jag är ca 1 mil från Salacgriva, så nu undrar jag hur vi kan lösa mina fiskelicenser… Svetlana säger.. inom 30 min så är jag hos dig… jag tackar henne så hjärtligt för hennes fantastiska fina service… och mycket riktig så kom hon inom dessa 30min men jag var väldig otålig i min väntan för jag ville ju bara ner och känna laxen på kroken… jag köper 3 nya fiskelicenser för nu har jag bestämt mig att stanna 3 dagar till och fiska… så jag skall nu njuta av att dra upp lax ända tills på fredag… och då bör jag vara ganska trött på alla laxar jag har dragit upp tänkte jag….Snabbt och glädjefull skyndar jag mig ner till floden…. och nu ser jag också hur laxen hoppar i en av polerna… jag har bara två tubflugor kvar så nu gäller det att inte förlora dem tänker jag…och så kastar jag i polen där jag såg laxen hoppa…..efter en tim så har jag börjat tappa modet då jag inte har fångat en enda lax… efter ytterliga ett par tim så ger grabben upp… bra tänker jag då är jag ensam här så jag kan fånga alla laxar själv… mörkret kommer vid 20-tiden och jag är enorm tröt i högerarmen, ryggen värker… och hungern skriker som fan i min mage… för någon tid att äta eller vila har jag inte haft… ibland tror jag att vi sportsfiskare är nog de mest optimistiska personer som finns, för alltid när vi skall ut och fiska så tänker jag att jag får säkert fisk i dag… och säkert stora och många fiskar… men oftast så går jag hem tomhänt… om jag inte fiskar i vatten jag känner till… Torsdag och det är härligt väder, när jag kommer ner till floden så ser jag att fyra andra flugfiskare står där… just där jag hade tänk fiska och så känner jag hur de tar min plats… men jag tänker mig för så att jag inte helt tappa modet…de kanske kan lära mig något om hur man fångar laxen här i Salac… så jag äntligen kan fånga mina laxar…. Men det blev inget nytt under solen… Laxarna hoppar fortfarande retfullt i pollen men de verkar inte ett dug intresserad av våra flugor…Så när kvällen närmar sig och jag fortfarande inte har fångar någon lax, bestämmer jag mig för att köra mot Salacgriva för att se om jag kan hitta ett annat bättre ställe där laxen går att fånga… för nu har jag inte mycket tid kvar här ….Jag hittar en fin grusväg som går ner mot floden och går ner för att se om jag kan köra ner och vända med H-bilen… floden syns väldigt tydligt och jag ser att det står två bilar redan där… Två kvinnor en äldre… så jag frågar den yngre kvinnan om hon pratare engelska…. Och så berättar hon för mig att detta är en privat plats… men vist kunde jag stå här men hon var tvungen att fråga den äldre kvinna … Jodå om du betalar 5.- Latt för en natt så är det ok sa kvinnan… Det är för mycket sa jag och tänkte att då kör jag vidare… men jag ville ju fånga laxen och här på en privat bit av floden kanske chansen är större tänkte jag … 3 Latt kan jag betala sa jag snabbt… Det är ok sa kvinnan men du får betala till henne, och så pekade hon på den äldre kvinnan som jag nu gav 3.- Latt… hon tittade länge på mynten i hennes hand… precis som om de skulle föröka sig, men jag vände mig om och går snabbt tillbaka till H-bilen… samtidigt som jag tänker det var en rejäl backe ner och jag blir lite rädd i fall jag skulle få problem att komma upp härifrån med H-bilen, men det är i morgon tänkte jag och tycker att det är inte lönt att lägga energi på ett ”problem” som kanske aldrig blir ett problem….men nu skall jag fiska lax och det är på privat vatten så här är det nog inte så många som fiskar… och äntligen skall jag fånga mina stora laxar tänkte jag… men plötsligt kommer två kanoter med män som har prövat fisket och snabbt frågar dem om de fångat något… de skrattar och säger inte ett napp på hela dagen… och än en gång känner jag hur mina förväntningar flög sin väg… Kan du hjälpa oss upp med kanoten på bilen frågar kvinnan…. Vist det kostar 2.- Latt svara jag lite irriterad… och ser hur snopen hon blev av mitt svar… nä.! jag bara skojas sa jag… och självklart hjälper jag er med kanoten… De har med sig en stor härlig schäfer som jag leker lite med och han och jag blev snabbt goda vänner…efter ett tag vågade han sig in i H-bilen för jag gav honom lite av kasslern som jag skall ha i kväll…schäfern glufsade snabbt i sig de småbitar han fick…. sen följde han mig en bra bit längs floden när jag prövar fiskelyckan… men jag ser och känner inga laxar här… så jag bestämmer mig för att pröva lyckan längre ner av floden…. Hittar en stor fin sten där jag kan sitta på, för att fiska fluga med dålig rygg är inte så smärtfritt, så det kan lätta en del när jag sitter ner eller växlande ställning är nog bäst, men att ligga ner och flugfiska har jag inte provat än… medan jag sitter och njuter av naturen….Pang.! och jag känner ett rejält hug på min fluga…jag är inte riktig beredd, men rycker snabbt i spöet och känner att jag har en rejäl fisk på kroken…. Mer hinner jag inte känna förrän tafsen är av och där blev jag av med min sista tubfluga… och fisken… vad det var som hög vet jag inte men stort var det… och nu har jag tappat helt glädjen med att fiska lax här i floden Salac…inga laxflugor kvar… så det blev H-bilen för resten av kvällen….
Fredags morgon upp lite tidigare för att pröva fiskelyckan med spinnspö…. Och det tar inte lång tid innan jag får en gädda på ca 3 kg…. som returneras till Salac… sen packar jag ihop fiskeutrustningen för utan flugor så har jag tappat mycket av intresset för laxfisket… Så mina tre dagar gick fort och jag blev utan lax… och nu ger GUD igen för min snålhet…jag skulle nog betalt de 5 Latten som de begärde av mig för då kanske GUD hade gett mig vad jag önskade av honom … men jag har haft några härliga dagar med naturupplevelser och träffade mycket trevliga mänskor både i och runt Salacgriva så jag känner ändå att tiden har varit väldigt trevlig… Städar H-bilen och tar sen en dusch…

 

[muskatten]

Sv: Lettland

Jag har nu ca 5 mil grusväg till byn Limbazi där jag skall köpa gasflaska enligt en kvinna på en mack i Salacgriva…..Lettland har samma system som vi i Sverige för att få byta en flaska gas ”Ballong gas” som det heter här så måste jag lämna en tom flaska, så väl allt väl… precis som hemma… Problemet här är bara att när jag frågar efter vad en flaska kostar inklusive gas… säger de att jag måste lämna en flaska i retur…Jo.! men jag vill köpa en komplett flaska med gas svara jag … Nä… se det går inte säger kvinnan på stationen… ingen tom flaska i retur då kan du inte köpa en full flaska säger kvinnan … min tanke blev nu födds man här i Lettland med en tom flaska om halsen???.... för hur i helvetet skall man kunna få en flaska tom om man inte först kan köpa en full flaska????....snacka om moment 22… jag försöker på alla sätt men de är stenhårda… inte ens mina fina teckningar om köp av en full flaska som jag sen tömmer för att kunna köpa/byta till en ny flaska med gas… hjälpte mig…. Antagligen är hon ryska och jag ville absolut inte vara påstridig eller gå i ”närkamp” med henne om mitt problem…. Jag är säker på att jag hade förlorat…rent fysiskt … men det konstiga här i Lettland är att jag har varit på två ställen och båda gett mig samma information…att jag måste ha en tom flaska för att köpa en full, men ingen kan berätta hur jag får min första flaska…. plötsligt kommer en kund in och han pratar bra engelska… men han säger samma sak… sånt här kan reta mig till förbannelse… jag hatar moment 22…. Jag hatar folk som inte kan se/förstå moment 22… Jag har stött på en hel del liknande situationer i Sverige där man kan hamna mellan ”två stolar” jag var aktiv under några år (ca 7år) och sen också ordförande i en lokal avdelning till en handikappsorganisation och här fick jag se med egna ögon hur de handikappade kunde hamna mellan två stolar (moment 22)….snacka om att de fick ofta slås för sina rättigheter och ändå fick de inte den hjälp de hade rätt till…. I Sverige…???... jag blir så förbannad……men nu är det jag som måste kämpa för att få tag i en full flaska gas (propan) …. Ryskan har gett upp och lyssnar inte på mig längre… men killen försöker så gott han kan att förklara min situation…. Så efter en stund säger ryskan att AGA gas har längre ner på gatan… prova där… säger hon med en kall röst… killen säger kör efter mig så visar jag vart det är….och snart hamnar vi i ett risiga och skitiga firmakvarter… och han hittar AGA-gas…HURRA.! tänker jag äntligen någon som kan hjälpa mig och säkert inte använder sig av moment 22…. Men alla stora plåtportar in till gasfirman är stängda… vi kommer tydligen mitt i lunchen…. Och jag som trodde att det var bara i I-länderna man fick ha lunch från arbetet… killen säger vänta här och så går han bort till ett ganska nybyggd hus… där det verka vara en firma… Tiden går… men snart kommer han och en annan man ut med en Composite-flaska… hurra hurra och jag känner genast glädjen i hela kroppen hurra.! hurra.! … En man bär med sig en Composite flaska och det är ännu bättre än den lettiska i metal som jag hade tänkt köpa hos ”ryskan”... Men stopp här, säger mannen som följde med ut, du har en annan koppling….vi byter inte mot din flaska…. nu känner jag hur jag har blivit nerskjuten från de rosa molnen… och gör en störtdykning rakt ner i backen… fan.! tänker jag…hur gör jag nu…. Än en gång ligger jag ”nerskjuten”… kanske jag måste desertera och ge upp… gå över på de ”andras sida” och köpa en Lettisk Composite flaska tänkte jag… Men min kamp för att hoppas de löser problemet är starkare så jag säger att AGA har ett internationellt byte system så det skall inte vara några problem… och jag kan säkert lösa detta i Riga… och så tar jag min flaska och skall precis till att sätta in den i H-bilen….Även om det skriker inom mig fattar ni dåligt allihop jag har en Composite och den ni har skall ni byta mot min… vänta lite säger en av männen som kom ut från kontoret för att titta på min flaska… och säger det är ju ändå en AGA-composite-flaska han har… Just det tänker jag så byt nu snälla snälla …..en av männen är tvivelaktig och frågar om han får fotografera… mig eller flaskan svara jag lite retfullt, för nu börjar jag bli trött på att stå här….Flaskan svara han och så skrattar alla….. Medan han fotograferar flaskan tänker jag att gas fixar jag säker i Riga låt mig nu komma härifrån….jag har ändå gas kvar för en vecka, så jag har lite tid på mig i Riga… Men plötsligt bryts mina tankar av… när en av ”kontorsnissarna” säger att vi byter flaska med dig… och plötsligt är jag uppe på mina rosa moln ingen… jag tackar så hjärtligt… tänk så komplicerad en sak kan vara… och så lätt den löser sig ibland… jag behöver bara släppa taget om saken och så ordnade det sig så bra… Nu sparade jag också pengar…. en full Pc10 skulle jag betalt 55.- Latt ca 770.- Skr. Men nu behöver jag bara betala 13.-Latt ca 182.- Skr för ett byte till en Lettisk pc10… visserligen så har flaskan typ norsk koppling men jag hoppas det är ok när jag skall byta flaskan i Sverige…. Annars så tror jag att jag skall börja samla på ”flaskor” för just nu har jag en tysk, en turkisk, en svensk och en lettisk… en ganska så bra samling efter bara ett års samlande….

 

[muskatten]

Sv: Lettland

Hej H-bils vänner

Tiden går.... och vi med den... jag har hunnit vara hemma i Sverige sen sist, men är sen 1 vecka tillbaka i Riga, då jag är delägare i en fastighet som jag vill sälja här i Riga. Tyvärr är det inte lika enkel som i Sverige.. men priset har ökat med över 300% sen jag för första gången tog kontakt med en mäklare i Riga.... så jag hoppas det har varit lönt att stanna kvar... men i morgon går min färd vidare och jag hade hoppats köra genom Ukraina men det verkar som om att jag får köra "runt"..... Det som bekymrar mig mest är om det kommer is eller snö, då jag tvivlar skarp på att H-bilen är något "hitt" att köra i sådana förhållande.... ibland undrar jag om min H-bil överhuvudtaget är gjort för kyla... på 4 dagar förbrukade jag en pc-10.... visserligen kostar en pc-10 ca 170.- spänn på STATOIL ... men jag har gjort en isolerad vägg mellan "förarhytten" och bodelen, så nu klarar jag ca 10 dagar på en pc-10.... det borde finnas liknande som tillbehör... kanske en ide för den som gillar snickra.... Skall i den mån det finns och funkar skriva om tiden jag är ute.... men jag tvivlar att det blr något före Turkiet.... då jag kommer bara att köra och sova till jag är framme.... men jag vill köra lugnt....... kommer att skriva i forumet under Turkiet för andra gången så jag avslutar Lettland nu....
En vän här berättade för mig om Sankt Petersburg ..... det hade nog varit häftigt att kört en resa i öst...då det finns enorm mycket att se.... och trevliga mänskor

Kram Peter