Med HUSBIL till MAROCKO Del 1

[Guben]

Del 1.

JAG VILL DELA MED MEJ!!!!



SJU MÅNADERS UPPLEVELSER PÅ RESA GENOM EUROPA TILL AFRIKA OCH TILLBAKS TILL SVERIGE I HUSBIL!!!!

Jag vill här försöka summera tankarna jag hade för några år sen och hur vårt nya liv sakta förändrades. Sakta o sakta förresten - det är ju en bedömnings sak...

DEL 1 fram till och med AFRIKA 17 1998-99

Hela berättelsen finns här att ladda ner, på grund av filens storleken är den delad i två avsnitt.

Visa bilaga Marocko del 1.pdf

Visa bilaga Marocko del 2.pdf




[BREAK=Förord]

Förord

Vi har väl båda haft fantasier och äventyrslusta, det gav oss väl funderingar på hur vi skulle kunna förverkliga något annorlunda innan livet runnit ifrån oss… Vi hade små diskussioner om vad som bäst skulle fungera – båt hade ingen av oss någon större erfarenhet av så det var inte något för oss… men vi tycker om att både köra och åka bil, så varför inte ett liv i en HUSBIL…

Jag gick arbetslös och Bengt som arbetat på samma företag och med samma arbete i 30 år, kunde tänka sej att kasta loss för att leva på ett nytt sätt. Och vara fri… Han hade också ekonomiska möjligheter att sluta arbeta före pensionen och det var ju en väsentlighet, för att allt ska fungera.

Då vi väl bestämt oss, så började vi leta efter BILEN! Den skulle bli vårt hem för en obestämd framtid, för i vårt beslut ingick det, att vi skulle magasinera vårt bohag och inte ha någon fast punkt här i Sverige. Därför var det många saker att tänka på.

I bilen var det viktigast att det skulle finnas en rymlig och skön bädd för oss båda, som alltid stod bäddad! Sover man gott så fungerar man bättre på alla sätt... (Det är härligt att kunna stanna mitt i en stad på en parkering och se alla människor rusa omkring och själv krypa in i sängen med en god bok för en siesta). Det skulle också finnas luft över huvudet – Bengt är lång och de flesta äldre husbilarna vi tittade på kunde vi ha monterat kammar i taket på, så hade B varit ständigt nykammad… Den skulle också ha stora fönster, vi trivs med ljus och luft båda två...

Vi tittade på många, till och med nere i Tyskland där vår tyska vän körde runt med oss på flera firmor och vi skulle kunna tänka oss en av dem vi såg, men då vi hörde hur omständligt det skulle vara att ta in den till Sverige, skrinlade vi köpet. Sorgligt nog fanns denna sortens bil inte att få tag i här hemma…

Till sist beslutade vi oss för att åka till mässan i Jönköping och titta på nya bilar och där bestämde vi oss för en FRANKIA.

[BREAK=Förord forts.]
Vi hade mycket att ordna innan vi kunde ge oss iväg på vår första resa (bara det skulle kunna bli en bok)… Det finns så många måsten innan man kan kasta loss, men till sist ställde vi till med en stor fest för släkt, vänner och bekanta, för att ta farväl. Vi visste ju inte när vi kunde ordna fest nästa gång, så vi önskade dem både God jul, Gott nytt år, Glad påsk, o s v… Och har sedan dess hållit kontakten från utlandet via telefon (vilket visade sej vara vansinnigt dyrt eftersom alla samtal debiterades från svenska gränsen på vår telefon!!!!! Oavsett vem det var som ringde upp!!!). Vi har också skrivit vykort och det har blivit över 300 st under våra båda resor.

Den första resan skall jag återkomma till vid ett annat tillfälle, men den var bra för erfarenheten, både när det gäller bilen och hur vi fungerar ihop på en så liten yta…

Det finns så många måsten när man lever ett "normalt" liv…

Några måsten finns det även nu… Vi måste ha någon som kan ta hand om vår post i Sverige och det har Bengts son Jonas ställt upp på. Fixa reseförsäkring, ordna med så att alla räkningar betalas på autogiro, giltiga pass naturligtvis, göra uppehåll med dagstidning o s v.

Sen kommer det några måsten i bilen, t ex tömma toakassetten på lämplig plats, finna så bra vatten som möjligt till färskvattentanken och gärna en källa för dricksvattendunkarna, någonstans där vi kan fylla på gasol och varje dag en god sovplats o s v. Hittills har allt detta löst sej på ett acceptabelt sätt tycker jag

Vad som egentligen är allra viktigast, men det kanske säger sej själv är samlivet + Humor Tolerans Tålamod God sömn Respekt o s v = Tycka om varandra!

Det finns ju i detta zigenarlivet både negativa och positiva upplevelser, men vi har haft övervägande positiva och har efter 19 månaders liv på denna lilla yta (men med hela Europa och Marocko som vår "trädgård"), ännu lust att fara ut igen efter denna otroligt underbara svenska sommar.

Jag hoppas att fler ska få lust och framför allt VÅGA göra som vi, livet är så kort och då barnen flugit ut och ska lära sej använda sina egna vingar, så vill jag citera Mikael Rickfors:

KÖP VINGAR FÖR PENGARNA OCH FLYG UT ÖVER ÄNGARNA !!!!!

Du finner gästfrihet och vänlighet så gott som överallt, om Du bara bjuder på dej själv!!
[BREAK=Resa Nr 2 ut i Europa]

RESA NR ”2” ut i Europa...

Vi startar från Hbg den 12 oktober efter en regnig och sval sommar i Sverige och sätter full fart mot Sydtyskland, där vi tänker överraska våra tyska vänner Bernhard och Erika, som vi vet befinner sig på Spessart-Park camping vid Maine tillsammans med medlemmarna i en campingklubb. Vädret är inget vidare så det är skönt att lämna milen bakom sig.

981013
Vi svänger av i Fulda och väljer en liten mysig väg längs Maine och genom Lohr. Det är lite berg och dalbana och en mycket vacker natur. Då vi funnit campen och stallat upp på en fin plats, där vi har utsikt över floden nedanför, går vi för att söka upp deras husvagn och finner den tillsammans med sex, sju andra, men inte en mänska... Vi har hört i receptionen att klubben är ute på busstur, så vi tar en promenad ner till samhället Lengfurt. Då vi kommer tillbaka har de anlänt och det blir kram och tjo som vanligt och sedan sitter vi alla tillsammans med grannarna och snapsar, dricker pilsner och trivs... Bernhard fixar så att vi kan följa med på vinprovningstur i morgon och vi tycker det skall bli mycket intressant.

981014
Det blir det! Vi samlas på eftermiddagen och åker tillsammans med 50 tyskar i buss till en liten ort som heter Creglingen. Först blir det vandring i vinfälten som sträcker sig upp på ”berget” och vi smakar druvor och får information av Herr Bauman som äger vingården. Därefter vandrar vi till själva gården och får se tillverkningsprocessen och visas sen in till dukade långbord. Det är serverat med träplattor fyllda med goda korvar och annat kallskuret, hembakat grovt bröd och till det får vi ett gott vin. Sedan börjar vinprovningen, av varje sort får vi en hel del och det blir 9 sorter innan provningen är över, så det blir alltså en hel liter vin per person. Stämningen är då givetvis hög och inte minst Hr Bauman själv är på ett strålande humör, han berättar något om varje sort och dricker lika mycket som vi. Som avslutning kommer vindrottningen, en ung glad söt tjej, som skojar och går runt och pratar vid borden. Som vanligt i tyskars sällskap blir det allsång och tjoa. Sen gör vi alla beställningar av viner, som sedan levereras till campen imorgon, och det är rejäla kvantiteter. Frankenvinet är populärt och är tappat på de typiska ” bockaflaskorna ”...

Då vi återvänt till Spessert och husvagnarna, så blir det grillning och mer vin…

[BREAK=981015-981021]
Idag blir det utflykt över dagen till den gamla fina staden Karlstadt och då åker vi med BoE i deras bil eftersom hela klubben kör i karavan och alla har komradio för att inte tappa bort varandra. På kvällen blir det stor grillfest i en lokal på campingen, där vi betalar en viss summa för sallader, bröd, grillat kött och det smakar jättegott. Dricka har var och en tagit med, men det går även att köpa på plats. Allt är ordnat av medlemmar i klubben, några har också ett litet spex och Bernhard drar en ”bygdemålshistoria” som lockar till en massa skratt. Alltså en mycket trevlig kväll.

981018-981019
Efter fem händelserika och glada dagar tillsammans kör vi vidare neråt, då de andra kör hemåt. Vi siktar på Rothenburg an der Tauber vid romantiche strasse, där det finns en fin plats för husbilar just utanför stadsmuren.

Här stannar vi några dagar, för här finns mycket att se. Jag har varit här tidigare några gånger, men tycker ändå att det är en upplevelse att komma hit med Bengt. Vi tittar på Kriminalmuséet som verkligen är sevärt och går till ”Julbutiken” och köper lite julpynt och presenter som vi kan skicka till barnen i julkorten. Vi har fint väder och vandrar runt i timmar, vandrar längs stadsmuren, och tittar på alla japaner o kineser med sina kameror på magen. I kvällningen slinker vi in på en weinstube där vi delar en flaska vin, sitter och skriver vykort och har det mysigt.

981020
ÖSTERRIKE Det är kallt på nätterna, men på dagarna värmer solen upp och sikten är klar och lämplig för bergsturen genom vackra Garmisch Partenkirchen, där vi övernattar tillsammans med en hel drös av husbilar utanför en stor vintersportanläggning.

981021
ITALIEN Idag bär det vidare via Österrike som egentligen är mitt favoritresmål på sommaren. Det är så vackert då med alla balkonglådor som svämmar över av blommor och av alla vackert dekorerade hus. Nu är det mesta utblommat och inte lika varmt välkomnande, så vi fortsätter över Brennerpasset mot södra delen av Gardasjön. Där hittar vi en mysig plats söder om Lazise vid strandkanten nära en liten hamn, där vi står tillsammans med en annan husbil. En italienare, en äldre herre kommer cyklande längs stranden och sjunger högt med en härlig sångröst, det känns ljummet i kvällsluften och vi upplever det som lite medelhavsklimat.

Vi vaknar av grävskopor och lastbilars ljud, hamnen skall göras större och finare tydligen.

[BREAK=981022 - 981025]
Fortsätter mot PARMA där vi tänker köpa skinka, men det blir inte mycket, den är jättedyr! Vägen går sen över Appeninerna och vi väljer motorvägen, eftersom den röda vägen på kartan ser mycket slingrig ut och vi längtar till havet. Vi får ändå uppleva långa och många tunnlar och härliga vyer, men vi får också betala 16.000 lire. Då vi kommer till la Spezia tycker vi att det är lite trångt att stanna, men det är en liten mysig typisk italiensk stad. Vi tar oss upp för en verkligt brant, smal väg, för att kunna köra vidare mot Pisa utan att behöva ta samma väg tillbaka. Hela strandremsan längs kusten är blockerad av restauranger och hotell och finns det en p plats, så finns det en låg bom där inte husbilar kan komma under. Då vi äntligen finner en plats där vi kan stå över natten, så kastar B av sig kläderna och tar på sina badbyxor och vi tar oss ner till havet, så att han kan få sitt efterlängtade dopp i böljan den blå, det första för i år i Medelhavet som är ca 19 gr varmt efter hans mått mätt.

För första gången på länge behöver vi inte ha på någon värme under natten och det känns ju positivt den 23 okt.

I PISA går vi som alla andra turister och glor på Tornet, som är fullt av tyngder på ena sidan och förstärkt på flera ställen och det går inte att gå in och titta. Det är ju ändå något speciellt att se något som jag läst om redan i skolan och som det stått skrivet mycket om under åren. Bengt skriver vykort.

981024-981025
Utanför FLORENS hittar vi en mycket speciell camping. Ett gammalt palats som har gjorts om till vandrarhem och camping. Här är massor av ungdomar från hela världen, Florens är ju en känd plats för alla konst och kulturintresserade.

Vi tar en buss in till centrum nästa dag där vi besöker både Marc Chagalls utställning, vilken är en besvikelse, men som kompenseras av Salvador Dali utställningen som vi tittar på sen. Jag har aldrig varit vidare imponerad av han konst, men det blir jag verkligen här. Jag njuter av hans mycket vackra skulpturer, som jag aldrig tidigare sett. Och även en hel del av hans tavlor gör starkt intryck på mig. B tycker också om hans alster. Vi köper några posters att njuta av under kommande år…

Överallt där vi vandrar runt i stan är byggnader och kyrkor som stora konstverk och då vi går in i den stora Domen blir vi andäktiga, den är enorm. Det blir också en härlig promenad längs floden Arno som sakta flyter fram mitt i stan och vi kommer fram till Ponte Vecchio där vi trängs med en massa andra människor.

Efter några regniga men intressanta och givande dagar i Florens så fortsätter vi mot LUCCA.

[BREAK=981026-981027]
I LUCCA där vi ställer oss på en p plats utanför stadsmuren eftersom vi på turistinformationen fått veta att det inte går att köra i stan. Här citerar jag B: Staden är liten med mycket smala gränder överallt. Cyklar och småbilar överallt. Husen är så höga att solen ej når ner. En ovanlig och trevlig stad. Det finns mycket hantverksaffärer, skomakare, skräddare, järnhandlare, guld och silveraffärer överallt. Köper en silverkandelaber som jag tror kostar 2.100 kr, men när jag räknar efter i bilen då vi kommit tillbaka, visar det sig att den kostar 21.000 kr. Betald med bankkort!! ”Vad gör jag nu??”: Slut citat. Vi går och lägger oss för att sova på saken. Jag tycker att vi skall gå tillbaka, men förstår Bs bryderi.

Vi går tillbaka till ”kandelaberaffären”. De är mycket vänliga så det blir inga problem att få pengarna tillbaka. Det kommer att ta tid, för de ringer runt till banker i Milano och Rom och några andra stora banker för att få riktigt besked om hur de skall göra för att allt skall gå rätt till väga, det är definitivt inte lika enkelt som hemma, där man endast kan köra kortet på retur. De måste skicka ett fax med Bs kvitto. Vi köper kandelabrar i en annan affär för 1.500.000 lire.

Då vi kommer tillbaka till bilen kl 13.30 visar det sig att larmet har blivit aktiverat. Bs dörr har blivit uppdyrkad, men inget har blivit stulet. Larmet har förmodligen räddat oss. Nu kan B inte öppna genom att vrida om nyckeln i sitt lås och senare upptäcker vi, att det inte går på min sida heller... Ett tyskt par som står parkerade en bit ifrån oss har hört larmet, men då en annan bil som stod på vår andra sida körde iväg samtidigt som larmet gick, så trodde de att det kom från den bilen. De talar om att det stått två zigenarhusbilar tidigare på samma pplats som också försvunnit och att det förmodligen var de som gjort inbrottsförsöket. Vi blir goda vänner med tyskarna, som heter Waltraud och Dieter och kommer från Sydtyskland och vi drar vidare tillsammans, för vi har samma färdväg. Vi lotsar dem tillbaka till platsen vi stått på tidigare vid kusten vid Lido de Camaiore. Då vi ätit en bit så blir vi inbjudna till våra nya vänners husbil och dricker vin och utbyter lite tips. De har haft husbil i 15 år och har varit i hela Europa. Det hinner bli riktigt sent innan vi letar oss ner i sängen. Vi har bestämt oss för att fortsätta köra tillsammans nästa dag.

[BREAK=981028-981030]
Idag kör vi mot PARMA samma håll, som när vi körde söderut, men nu vid sidan av motorvägen och alltså gratis! Det blir mycket serpentinsvängar men det går bra undan, Dieter kör före och han kör som en italienare. Söder om Parma letar Dieter sej in till en naturpark och finner en lugn plats där det endast är plats för två husbilar. Parken heter Boschi di Carrega och inbjuder till en liten kvällspromenad och vi finner då jättestora ekollon. På kvällen myser vi tillsammans och pratar husbilsliv.

Vaknar tidigt till hundskall. Morgonen är fin och vi tar en nypa frisk luft innan frukost. Vi följer vägen in i skogen och återvänder sedan och möter våra vänner. Då vi ätit frukost kör vi till en stor supermercado. Det har blivit 24 grader varmt ute och känns riktigt svalt inne i varuhuset, som är mycket stort och där man kan finna det mesta. Det blir mycket grönsaker och frukt, flaskor med vin och öl osv, men bara en liten förpackning parmaskinka eftersom den är otroligt dyr, nästan lika dyr som hemma. Vi köper lite gott kött som vi tänkte grilla i kväll och bjuda våra ”grannar” på. Vi kör tillbaka samma väg, men hittar ett ännu bättre ställe i en annan del av naturparken, med större plats och lite planare mark där vi ställer upp i vinkel för att få lite lä till grillen. Det har börjat blåsa rejält, men B packar upp den nya grillen vi köpt i tyskland för invigning. Under tiden rostar Waltraud kastanjer och bjuder oss att smaka, det smakar ungefär som bakad potatis tycker jag, inte alls så dumt, de jag smakat tidigare i Paris var lite för salta. Grillmästaren och jag fixar till en god middag som vi kan sitta i den sköna eftermiddagssolen vid våra sammansatta bord och avnjuta. Sen passar det bra med en promenad och det blir en ganska lång, för det är en härlig natur här, och sen avslutar vi med en kaffe och konjak vid återkomsten. Vi blir inbjudna för att se på videofilmer från deras tidigare resor och även en snutt från den nuvarande. B går och hämtar min premiärfilm och vi får ett gott skratt eftersom det mest är väg, väg och åter väg... Jag behöver lite mer erfarenhet! Det blir vin och prat tills det är dags att gå och natta sej, efter ännu en trevlig kväll. B pratar förresten riktigt bra tyska!

981030
Vi tar avsked av våra tyska vänner, som kör vidare hemåt Nurnberg. Håret behöver tvättas så det hjälps vi åt med. Målet vi satt idag är Pavia, för att imorgon fortsätta till Asti, som vi tänkt skall vara den sista italienska staden före Frankrike. Waltraud och Dieter har rekommenderat oss att göra ett besök på den enorma kyrkogården där. Vi hittar en liten gata i ett bostadskvarter där vi nattar in… Jag talade med min yngsta dotter Anna-Karin i telefon, och hon berättade om en fruktansvärd brand på ett disco i Göteborg, som varit överfullt av ungdomar och att många blivit innebrända.

[BREAK=981031]
PAVIA. Det gick skapligt att sova fastän det var en kall natt och vi vaknar till en klar och skön morgon. Vi kör in och parkerar vid kyrkogården, som är den största vi någonsin sett. Det finns så många underbara skulpturer och konstverk, så jag skulle kunna ta hur många bilder som helst! Jag försöker fånga de som berör mej mest och även alla blommor som smyckar gravarna, det är nämligen Allhelgona-dagen imorgon och italienarna kommer hela tiden in med den ena blomsteruppsatsen större än den andra… Det är en märklig upplevelse och vi går omkring länge och beskådar de vackra gravarna. Runt hela kyrkogården finns murar och portaler som också de är fulla av konstverk.

Sen bär det vidare efter att vi vinkat farväl till en kille som gjort konster för oss på sina inlines på parkeringen där vi sovit denna natt. Vi tar sikte på väg 21 mot Pont Bernardo och franska gränsen. Nu börjar klättringen mot topparna. Vid franska gränsen är vi uppe på 2000 meters höjd. Vägen har varit bra och nu bär det neråt en liten stund. Panoramorna är mäktiga och nu börjar en ny stigning på en smalare väg upp till 2250 m där det är is och fruset i vägkanten. Djupa raviner och smala broar gör att skinnet knottrar sig på ryggen. B håller krampaktigt i ratten medan jag sitter tyst. Får stanna två gånger för att låta motorn svalna och det är en befrielse när det börjar gå ”utför”. Då vi passerat en vintersportort som är helt tyst och öde, kommer vi ner till en liten ort som heter ALLOS där vi finner en pplats vid liftstationen, en flod porlar fram precis intill och vi har en storslagen utsikt över bergen som är runt om oss. Vi är alldeles ensamma och det är mycket fridfullt här. Vi tar oss till fots över en bro och följer floden en stund och jag kan plocka lite alpblommor, att sätta i min lilla spanska vas på bordet.

[BREAK=981101 - 981102]
En jätteskön morgon med en himmel som är blåare än blå och klar, frisk luft. Städar bilen, äter och myser i den stilla o tysta förmiddagen. Här är säkert liv och rörelse under skidsäsongen. Vi kör nu mot Colmars Castellane och följer sen vägen utmed GRAND CANYON DE VERDON, efter en paus i Castellane där vi ser oss omkring och handlar bröd, är det ingen trängsel.

Nu börjar den riktiga vägen upp mot Grand Canyon till 800 – 900 meters höjd och det är överallt svindlande utsikt och en hisnande känsla när vi se ner mot floden. Vi stannar och går ut på bron som går över canyonen och står och tittar ner i djupet. Några kilometer längre fram stannar vi igen för att se ner och får då syn på två röda flygplan som kommer efter varandra brummande och cirklande längs ravin-väggarna, då de kommer åter har vi hunnit få fram videon och jag försöker ”fånga dem” då de snabbt flyger förbi under oss, hoppas det blir något på filmremsan!

981102
Då vi kommer ner till sjön som ligger i slutet av canyonen och där floden rinner ut, går det ej att finna någon fricamp invid sjön, så vi kör in i den lilla byn SALLES, där vi nu står på en p-plats mitt i byn där man är ganska tyst och folktom. Vi ringer och gratulerar Henrik, B:s son som fyller år idag.
[BREAK=981103]

Det har regnat i natt, nu på morgonen klarnar det upp. Byn är alldeles nybyggd och vi får veta varför på den lilla turistbyrån, det beror på att sjön dränkte den gamla byn då det byggdes damm och kraftverk. Sen vidare till MOUSTIERE där vi kör upp på en smal väg till den lilla byn. På mycket trånga gator kommer vi fram till ett pyttelitet torg där vi stannar. Vi går runt och tittar på den mysiga lilla byn som tillverkar och säljer fajans. Vi får veta att detta är ursprungsorten för just fajanstillverkningen i Frankrike. Vi går ut och in i flera butiker och försöker bestämma oss för vilken soppterrin som är vackrast och till sist inhandlar vi en med tillhörande fat. Byn ligger invid en bergssluttning, med ett vattenfall rinnande rakt igenom. En liten kyrka ligger på en klippavsats högt uppe och med en betagande utsikt över slätten nedanför. Vi kör vidare mot Lacoste men kan ej hitta någon bra plats så vi parkerar på vägen till Menebes precis vid en kurva med en stor ek ovanför oss…

[BREAK=981104 - 981105]
Det blir ingen lugn natt! Ideligen ramlar det ner ekollon på taket och det smäller som pistolskott, regnet börjar med stora droppar som faller ner och smattrar mot taket. Vi ligger istället desto längre innan vi kör vidare mot en by som heter BONNIEUX någon km bort där vi promenerar uppe på höjden och njuter av ännu en fantastisk utsikt. Här i trakten är det mesta upp eller ner, alltså inte mycket plant men mycket vackert överallt. Vi hittar en bra p-plats i LOURMARINE där vi bestämmer oss för att stanna några dagar. På kvällen ser vi oss om i byn, som hyser många konstnärer och gallerier. Går till slut in på bistro Lourmarine, där vi äter en tre-rättersmeny: Rochefourtsallad, rimmad skinka och brieost för B och paté, blodkorv m sviskon för mej, det smakade mycket gott och det var ett trevligt ställe.

981105
Idag tar vi det lugnt och sover åter länge. Himmeln är klarblå. Vi kan fylla på vatten bara några meter ifrån där vi står, det finns toaletter också. Vi tvättar håret som torkar då vi sitter i solen och läser. På e m kör vi runt och försöker hitta en grillad kyckling, men hittar ingen så vi handlar lite av varje och kör tillbaka ”him” Jag kastar mej över kvällsmaten, vi har köpt kalkonbitar, jag tar även kantareller och andra godsaker så det blir nog en trerätters måltid i kväll också. Det blir mörkt redan kl 18.00 och natten ser ut att bli kall. Stjärnklart!!!


Ja natten blir kall 3 gr! Men morgonen och dagen är ”jätteskön”. På morgonen hör vi billjud och stämmor. När vi tittar ut, håller folk på att montera upp marknadsstånd just intill bilen och det säljs både mat och kläder och allt möjligt. Vi köper en julduk och en grillad kyckling. Kycklingen smakar inte mycket men den är mör. På eftermiddagen sitter vi och läser och solar. Marknaden varar bara till middag då det packas ihop och troligen far de då vidare till nästa marknadsplats. På kvällen går vi en spännande runda upp på höjderna där det odlas vin och det är en härlig natur och skön frisk luft och fin utsikt. Vi smakar på druvklasar som hänger kvar och som är väldigt söta och goda.

Nu har vi sovit bra i två nätter och bestämmer oss för att sticka iväg mot LES BAUX

[BREAK=981107 - 981108]
LES BAUX och den döda staden, en liten by där de förr kunde fly undan fienden in i stora salar i berget. Numera bor de i stenhus utanför. Man får parkera utanför och promenera upp och omkring i byn, där det inte går att köra bil. Många små restauranger, gallerier, turistshopar och även mycket turister finns i byn. Efter besöket kör vi ner och kollar golfbanan med samma namn som byn och beställer tid för spel imorgon.

Då vi kommer åter mot Les Baux besöker vi även Katedral du Image i ett stort gammalt stenbrott som inretts och försetts med enorma projektorer och ljudanläggningar. Vi har bilder under oss och i tak och på väggar överallt och ljudet dånar runt oss, det är scener från alla möjliga vackra platser med djur och människor, det hela är svårt att beskriva, det måste ses.


Vi finner sen en bra plats bakom polisstationen och ställer oss där för natten.

981108
Uppe redan kl 7.00 och kör till golfbanan kl 8.00. Vi får stå och vänta en kvart innan grindarna öppnas, här är det inte som i Sverige – att man kan gå direkt in på banan, allt är inhägnat! Då vi börjar är det svalt och vi har klätt oss efter det, men vi får efterhand ta av oss tills vi till sist går i bara t-tröja. Banan har endast 9 hål, så vi går den två gånger. Får ihop 32 poäng, en rätt hyfsad bana. Vi avslutar med en fin trerättersmeny i golfrestaurangen till lunch.

Kör vidare mot ARLES som vi kör igenom för att finna en bra plats, och den finner vi vid en liten kyrkogård strax sydost om Arles. Vi tittar på den berömda träbron som van Gogh målat, då vi passerar på väg mot ”sovet”.

Vi sover gott och då vi gjort oss klara kör vi in mot Arles centrum. Vi köper en fransk kartbok som ser bra ut och även en karta över Marocko. Går runt i den gamla stadsdelen, som är mycket trevlig Där finns en gammal romersk amfiteater från 1:a århundradet som fortfarande används för tjurfäktningar. Här finns även flera platser som van Gogh har haft som motiv för sina berömda konstverk, bland annat Nattcaféet som vi går till för att sitta och dela en karaff vin. Inne i caféet finns tavlor som han antagligen har betalt med. En mysig restaurang vid ett litet gammalt fint torg.

[BREAK=981109 - 981111]
Sen vi handlat och tankat kör vi söderut mot Les Saintes de la Mer vid Medelhavet. Vi stannar dock i Albaron eftersom det blivit mörkt och
vi hittar en bra plats i ett bostadskvarter.

981110-981111
Vi kör söderut i ett flackt landskap (la Camargue) som är ett stort deltaområde mellan lilla och stora Rhone, där den rinner ut i Medelhavet. Vi ser storkar och flamingos, hägrar och många andra fåglar överallt. Här finns även de berömda vita hästarna, som går på ängarna eller står i öppna stallar längs vägen. Man kan göra ridturer tillsammans med cowboys eller åka på safaris i fågelområden. Den lilla byn SAINTES MARIES är en typisk turistort men här finns ej så mycket folk nu. Det är fördelen med att köra omkring utanför högsäsong! Små fina stränder, massor av restauranger och en bra plats att ställa bilen på. Här är säkert mycket folk på sommaren!

Idag skall det hända något borta på stranden. I byns centrum finns redan mycket folk som promenerar längs stranden. Vädret är alldeles klart, men det blåser mycket inifrån land. Massor av människor är i rörelse och vi går långt följande alla andra.

Kl 11.30 kommer den första vågen av ryttare, ca 30-40 st med en tjur springande i centrum, där några av ryttarna är beväpnade med en lång stör med en krok, som de håller beredd om tjuren skall göra ett försök att bryta sej ut bland alla åskådarna som står längs vägen. De passerar en smal bro och är påhejade med vilda tjut av publiken. Runt hästarna springer människor som till och med hänger sej i sadlar och manar. Tio - tolv ”vågor” av lika många ryttare med tjurar, kommer på detta vis och massor av andra ryttare tar sej fram bland människor och bilar som står längs vägen, ibland i en enda röra.

Stranden är full av ryttare på sina vita springare. Vi får sen höra att då de föds är de svarta eller bruna och inte förrän de är fullvuxna (ungefär 4 år gamla) får de den vita färgen. Då vi senare närmar oss byn får vi höra att en tjur sprungit rakt ut i havet och inte gått att rädda, utan drunknat, en annan ser vi stå bland några buskar, alldeles vettskrämd och den pinkar hela tiden och det krävs 7 personer som till sist lyckas få den upp på ett lastbilsflak, och sen kör bilen iväg med den.

Denna speciella festival sker en gång om året så vi har ju tur som får uppleva den. På em. och kvällen är det full rulle på många barer, där det dricks Pernod och Whisky, tjo och tjim…

[BREAK=981112-981114 Citat B:]
Ringer min bank i Sverige och får det lugnande beskedet att pengarna från den italienska juveleraraffären i Lucca har anlänt till mitt konto (4.100.000 lire) . Skönt att höra! Vi kör till Aiguos-Mortes. En gammal sevärd by med en rektangulär stadsmur omkring. Kyrkan och muren är från 1200-talet. Står man på en gata i byn ser man en port i stadsmuren åt vilket håll man än tittar. Utanför muren ligger många båtar i kanaler och vikar. Här är flackt och mycket vatten. Fortsätter mot Seite, Agde och Bezier. Vi ser mycket fåglar längs vägen. I Narbonne tar vi av mot NARBONNE PLAGE som ligger en mil mot havet. Här finns en serviceplats för husbilar. Kostnadsfri. Stan är en typisk sommar- och turiststad med långa stränder och många restauranger, men de flesta är naturligtvis igenbommade. Det finns plats överallt på p- platserna och även om det är förbjudet för oss att stå där så är det ingen som säjer något.

Intill oss står den största husbil jag sett. Den har veranda och franska fönster med utfällda markiser. Den har fällt ut en sektion på mitten och är nog 3.5 m bred. Från verandan är det en trappa med räcke...

Vi går på den breda och långa plagen och känner på vattnet, ca 18 gr. Kör även till Gruisson plage ca i mil söderut och kollar, och där finns också bra uppställningsplats för husbilar och byn ser trevlig ut. Kör landsväg N 11 söderut genom Perpignan och Girona. Vid Malgrat de Mar kommer vi ut vid kusten och börjar leta efter en plats, men det visar sej inte vara så lätt, det går ej att komma ner mot havet och inåt är det kuperat och smala gränder. Kör av en backspegel på en personbil i en smal gränd och försöker stanna för att rätta till, men det går inte att stanna någonstans förrän vi är ute ur samhället så vi får låta det bero...

Fortsätter på N 11 till ARENYS DE MAR och här ser det lite planare ut. På en gata där det byggs nya villor hittar vi nattaplats.

Natten blir lugn och tyst och vi behöver inte ha värme på. Temperaturen har stigit då vi kom in i Spanien, morgontempen är 12 gr. Vi kör N 11 mot BARCELONA denna lördagsmorgon i strålande väder. Barcelona är en stooor stad, avenyer med 6-7 filer på i varje riktning. Vi kommer rakt in i centrum till Plaza Espania, sen kör vi upp till palatset och ställer oss på höjden vid Museum National. Går sen en 4-timmars rundvandring i skönt väder och tittar på stan, som har mycket sevärt. På ena sidan av den enorma trappan upp till palatset har placerats en tillfällig anläggning för slalomåkning på riktig snö som forslats hit från Andorra. Just då vi kommer åker det ner två ungdomar i full slalomutrustning. Vid sidan av finns ett stort tält och en byggnad där det kostar pengar att gå in på en mässa, som väl riktar sig till skidintresserade. Vi kan se folk komma ut med kassar fulla av broschyrer och persedlar för skidåkning.

981114
Tar oss sen med lite felkörning till kusten söder om Barcelona och flygplatsen där vi hittar en stor camping vid stranden. Den är tyvärr bara öppen lördag – söndag. Har nu duschat i en halv timme, skööönt!


[BREAK=981115 - 981117]
Vi har tänkt åka in till Barcelona och titta runt mera idag, men då det kommer en kille fram och hejar på mej så börjar vi prata. Han heter Kent och är från Kungsbacka och då vi pratat en lång stund så kommer hans fru fram och presenterar sej och då visar det sej att hans fru också heter Gurli men som ”andra” namn, hon kallas för Simona. Det är deras första resa i husbil utomlands och de skall vara tillbaka i Sverige den 5/12. Vi står länge och pratar och det slutar med att vi äter tillsammans och vi kommer inte ifrån campingen förrän det mörknar. Vi ändrar våra planer och kör tillsammans med våra nya vänner till SITGES, där vi ställer oss på en parallellgata till playan. Dricker vin och äter lite smått o gott ihop ända till klockan 01.00…

[

981116-981117
Då vi vaknar upptäcker vi att vi glömt passet på campen igår... Vi går först en runda tillsammans i Sitges alla fyra och sen kör G och jag tillbaka och hämtar passet, ca 4 mil. Tillbaka till Sitges där vi solar och jag o K tar ett dopp. Ca 18 gr i vattnet. Vi kör sen till Tarragona men fortsätter till den illa turistorten SALOU ca 1 mil söder om T. Gurly bjuder sen på en formidabel buffé. Pratar o har det mysigt med tända stearinljus och Taube-visor sjungna av Kent (som han verkligen gör bra), ända till kl 3.30 då vi törnar in.

På morgonen pratar vi med en holländare som kör husbil ensam. Han har också tänkt vara borta ett halvår, är nyskild och har sålt sin del av hemmet och satsar nu på detta livet tills vidare.
Vi kör in till Tarragona centrum men ingen chans att få någon pplats. Massor av bilar överallt... Hittar en inhägnad pplats en bit från den gamla katedralen. Därifrån går vi alla fyra i de smala gränderna i den gamla stan. Tar en fika på en bar och handlar lite och återvänder sedan till bilarna. Kent och Simona bjuder på lunch i bilen innan vi åker tillbaka till vår ”gamla” plats vid playan i Salou. Sen plockar vi samman lite ost o bröd o annat plock som vi sköljer ner med vin till sena kvällen.

[BREAK=981118 - 981121]
Idag går vi en lång runda längs strandpromenaden. De flesta husen står tomma och där finns endast ett fåtal affärer öppna. Då vi kommer tillbaka grillar vi och dukar upp vid strandpromenaden. Vi sitter och pratar länge och börjar känna varandra rätt väl. Vi drar sen vidare söderut vid fyratiden. Efter fyra-fem mil kör vi in i en liten fiskeby, LÀMETLLA DE MAR, där vi först kommer in i mycket smala gränder som vi lyckas ta oss ut ur med visst besvär och vidare ner till den lilla fiskehamnen där vi parkerar för natten.

Vi går en sväng o pratar med fiskekäringarna och likställda o känner att det är en fin o mysig by. På kvällen går vi in på en typisk bar och äter tapas och dricker vin. (Tapas är små smaskiga tilltugg.) En trevlig kväll igen! Olle och Gurli som vi bestämt att resa till Marocko med, ringer och kollar var vi är.

981119
Vaknar till en solig men kall morgon. Vi drar åter söderut tillsammans och kommer in i deltat vid Rio Ebro. Vi kör ut till Tortosa men där är det för blåsigt så vi åker tillbaka till JESUS MARIA där vi får lä intill floden. Sitter och solar och fiskar i eftermiddagssolen. Till kvällen sätter vi fart på grillen och grillar tre konstiga fiskar vi köpt, som vi inte har någon aning om vad de heter eller hur de smakar... Kvällen blir helfin med grillad fisk som föll oss i smaken, vin o med lättsinniga och djupa samtal hela kvällen.

981120
Natten blir kall 3 grader kl 08.00. Dagen blir klar och fin. Vi tar adjö av våra vänner som vi nu varit tillsammans med sen Barcelona. De vill att vi ska lova att komma och hälsa på i Sverige. Det har varit sex mycket trevliga dagar. Vi fortsätter söderut i det fina vädret. Fyller på gasol i Grau de Castellon som vi gjort tidigare, i det stora raffinaderiet Repsol. Vi kör igenom stora apelsinodlingar där det skördas för fullt och även odlingar med sallad och kål som växer grönt och frodigt. Vi tar motorvägen runt Valencia och kommer till vårt ”gamla” ställe i Denia, handlar lite på varuhuset vi varit på i våras och kör sen 500 m norrut där det står ytterligare några husbilar för natten.

981121
Denna morgon kör vi på den slingriga vägen mot Xabia – Javea. Hela denna stora halvö är underbart vacker. Fortsätter mot Gata och tar N332 till Benidorm och LA CALA CAMPING, som ligger vid avfarten till playan Ponniente mellan höghusen, där vi bestämt träff med Olle och Gurli.
Det finns en plats i närheten av dem och där backar B in med vissa svårigheter – trångt mellan stolparna. Undrar hur det skall bli med trivseln här, ett vägbygge är igång hela dagen strax intill campgränsen… Tillsammans med OoG solar och pratar vi hela em. Mot kvällningen tar vi en taxi in till El Scandinavia, en restaurang där vi avnjuter knaperstekta revben. Senare blir vi underhållna av en musikant och får även tillfälle att svänga de lurviga, innan vi glada och nöjda alla fyra vandrar hemåt i natten.


[BREAK=981122 981127]
B:s födelsedag, solen skiner så han har väl varit snäll... Citat från hans dagbok:
Kör i vår bil med OoG till en marknad i närheten, vid en by som heter La Nusia där vi spenderar några timmar. Byn ligger vackert med en bedårande utsikt över nejden. Tillbaka till campen där vi äter grillad kyckling o tar sen en siesta. OoG åker med Ragnar o Anna (från Tyringe) för att hämta dricksvatten. På kvällen sitter vi alla sex i Olles bil och ljuger för varandra. Ragnar o Anna bor i husvagn och skall bo här under hela vintern. Jag blir uppvaktad av OoG med en påse äpplen och syster Elsy ringer o grattar, sonen Jonas och broder Rolf likaså!”
Slut citat.

På marknaden finner jag en rolig tomteluva som är en meter lång och festlig, den kan passa tomten i Marocko, där vi bestämt att fira julen med OoG. Karlarna har vandrat iväg följande sitt luktsinne för att köpa grillad kyckling så Gurli och jag går runt själva, hittar lite smått och gott. Då vi stillat vår nyfikenhet letar vi reda på ”halvorna” och finner dem på trattorian i slutet av marknaden med varsin öl.

Kvällen blir mycket trevlig och jag uppvaktar B med den röda bilen han önskat sej, fast inte så stor och inte riktigt rätt märke, men en röd sportbil är det! En ny dagbok blir det också inför det nya året och lite annat…


981123
Åter dags att packa ihop våra pinaler, säga farväl till våra nya vänner från Tyringe och dra vidare söderut på N332 via gratismotorvägen förbi Alicante. I La Marina kör vi ner till playan och B tar ett dopp alldeles ensam, medan vi nöjer oss med att solbada. Mot kvällen drar vi upp till urbanisationen, där syster Elsys hus och trädgård blir inspekterat utifrån. Vi får ett glatt återseende med Jesus och Sussi de spanska grannarna och även med spanjorskan som vattnar i trädgården, för att hålla växterna vid liv till nästa besök. Det finns en plats bakom affärscentrumet, där vi kan stå över natten med våra stora bilar, så vi tar oss dit och efter en lång skön promenad så drar vi oss tillbaka till våra him.

981124
Vi nattar oss idag efter 110 km färd till PUERTO DE MAZARRON, en by som vi trivs bra i och då vi efter den vanliga kvällspromenaden sätter oss i Olles bil, så berättar vi spökhistorier så att vi knappt vågar gå hem.

981125
En fin morgon! En skön och slapp dag med endast några kilometers körning för att nå en strand där vi solar, badar och städar bilen. På kvällen blir det gemensam grillning i den dramatiska solnedgången.

981126
Under natten har det blåst upp så sömnen blir lite si så där, det är varmt också, så vi har inte behövt ha någon värme på. Kör tillbaka in till Mazarron där vi handlar lite och då vi står parkerade nere i hamnen, får B o O lust att testa sina fiskespön. En spanjor drar upp några firrar under tiden men vi slipper rensa någon fisk, för det blir inget napp på de svenska krokarna! Det blir istället inköp av färdigfiléad fisk som vi lagar till på stranden utanför samhället Playa BOLNUEVO, där vi även sover över natten.


981127
Kör in till hamnen i Mazarron igen för karlarna har gett sej den på att lyckas få en spansk fisk på kroken, men som B säjer: dom dumma fiskarna nappar ej, så vi kör vidare mot Aguilas där vi tankar vatten från en källa, fortsätter mot Vera och hittar en playa där det står ytterligare några husbilar.

[BREAK=981128 - 981129]
Citat av B: Tempen är redan 15 gr kl 09.00. Går ner till stranden kl 11.00 och tar ett dopp och får låna saltvattentvål av Gurli (finns att köpa i Sverige). Vi solar i några timmar. Fler och fler husbilar anländer, nästan bara tyskar. Kl 16.00 drar vi vidare på N332 mot Cuevas del Almanzorra eftersom OoG inte varit där. Vi kör in i byn och fortsätter ut mot berget, längs floddalen, där det som vi för det mesta upplever i Spanien inte finns något vattenflöde i. Tillsammans betraktar vi alla grottingångarna, var och en av oss i sina egna tankar om hur det har varit en gång i tiden. Precis då jag stiger ur bilen, kommer guiden som visade oss runt förra gången vi var här. Han vinkar igenkännande till mej. Vi kör vidare mot Garrucha och CARBONERAS. Efter Garrucha blir vägen kurvig och med vackra vyer både över havet och in i det månliknande landskapet. Kör till hamnen i Carboneras där vi stallar upp. Efter maten går jag en runda i byn, gör ett besök på en bar o tar några pilsners och tapas. Har hela tiden roligt åt en av bartendernas fotarbete i baren. Slut citat.

Här måste jag berätta något från resan förra året! De här grottorna är verkligen värda ett besök tillsammans med den guide man anlitar nere på turistbyrån i Almanzorra. Vi hade inte gjort det men hade turen att bli erbjudna att följa med då guiden, som skulle visa runt ett franskt par, erbjöd även oss att föja med. Grottan vi besökte är inredd som den var då den beboddes, med husgeråd och allt. Guiden har själv med sina föräldrar bott här på somrarna ända fram till på sextiotalet, och ger verkligen oss en bra bild av hur de levde här. Grottorna har bebotts ända sedan feniciernas tid och är i flera etager med trappor invändigt och terasser med en vidsträckt utsikt. Jag blev iklädd hatt, skor och väska som tillverkats av ”korgmaterial” och blev fotad. Sen visade han hur man använder en slunga för att jaga. (Om Du läst Grottbjörnens folk, så förstår Du hur mina tankar gick till Ayla och känslan...)

981129
Efter en varm och skön natt bestämmer vi oss för att köra mot Calahonda på väg N341. Detta område är sterilt och bergigt, men har ändå massor av tomat- gurk- och bönodlingar i plastväxthus. Landskapet ser ibland ut som stora insjöar av all plasten. Ett trist område som blir trevligare först då vi passerat Adra. Här skiljs vi åt, då OoG har vänner i Almenucar som de lovat besöka och vi bestämmer att vi ska träffas i Fuengirola på campingen senast den 12.12 innan vi tillsammans ställer kosan mot Marocko!

[BREAK=981130 - 981203]
B o jag fortsätter idag på sköna vägar till NERJA där vi först parkerar på den stora marknadsplatsen. Efter en siesta tar vi oss ner till playan BURRIANO just norr om Nerja där vi finner en lugn plats intill en härlig lavaformation i den stupande sandstensklippan. Julkorten åker fram och det blir mycket skrivande. Vi promenerar upp till Nerja via stranden och branta trappor, där vi sen njuter av utsikten från balkong de Europa, strosar runt lite för att sen gå tillbaks ner till stranden för att vara snäckletare en stund. Åter en skön dag till ända som avslutas med en färgstark solnedgång.

981201
Badar och solar och far sen vidare efter siestan då det börjar komma lite moln och därför blir lite svalare. Vi behöver tömma toan så vi söker oss upp i bergen mot Algarrobo. Där vänder vi in på väg A335, förbi en stor sjö som det finns vatten i! Det ser spännande ut i landskapet så vi fortsätter på A356 till COLMENAR där vi stannar på en gata i utkanten av byn. Går som vanligt en runda och rekar i byn och kommer underfund med att det var tur att vi inte körde en enda gata längre in, här är det mycket smala gränder och otroligt branta. Människorna som bor här måste ha en mycket bra kondition, centrum ligger i svackan och för att nå skolor och kyrkor måste byborna verkligen ha bra benmuskler!

981202
Idag på morgonen är det bara 4,5 gr, kl 10.30. Vi kör tillbaka samma väg som vi körde hit, dvs till Torre del Mar fast vi gör en avstickare in till Velés Málaga där vi drar runt i centrum och ser jättefikusträd och går sen in på en bar och äter goda tapas, dricker pilsner, skriver kort osv ett par timmar, innan vi kör vidare.

Vi kontaktar OoG per tel och får veta att de är kvar i Almenucar dit vi drar oss i det halvtaskiga vädret. Då vi möts igen diskuteras det om vi inte skall åka över till Marocko en vecka tidigare än vi tänkt. Får se hur vädret utvecklar sej här.

981203
Det blåsiga och småkalla vädret fortsätter idag och det blir butiks-runda för att värma oss lite då o då i den trevliga lilla stan, där det faktiskt är rätt mycket människor i rörelse. Det är ingen utpräglad turiststad, i de gamla smala gränderna rör sej mest spanjorer. Då vi kommer tillbaka till vårt lilla ”him” får vi sätta på värmen eftersom det verkligen känns ruggigt. Hos OoG blir det sen en mysig och pratig kväll igen.

[BREAK=981204 - 981207]
Varmt och skönt väder igen och vi tar oss så sakteliga mot FUENGIROLA där vi tar in på campingplatsen. Jag får tvättat en maskin kulört och kan torka det i friska luften, härligt. Det känns numera verkligen lyxigt med tvättmaskin och el till alla apparater som behöver laddas upp… Det blir en lång promenad längs en tråkig väg med massor av trafik, in till centrum mot eftermiddagen, där det är mycket folk i rörelse. Det är många affärer att kolla och efter det slinker vi in på en irländsk pub för att ta en svalkande öl. Framför kyrkan är det långa köer och vi sällar oss av ren nyfikenhet till dem och lyckas efter en halvtimma komma precis innanför kyrkporten. En hel symfoniorkester har placerats längst fram vid altaret och det kommer in en stor kör av både män och kvinnor. TV- kameror och mikrofoner är monterade och då musik och sång dirigeras igång fylls kyrkan av ett verkligt mäktigt ljud. Först framförs Messias, den följs av andra klassiska adventsstycken. En härlig upplevelse, men det är lite påfrestande att stå upp i flera timmar, så vi stannar inte till slutet utan går nöjda ut efter denna annorlunda kväll och vandrar hemåt i natten med en varm känsla av julstämning.


981205
Idag plockar vi ner cyklarna och gör dem i ordning, för att sen cykla tillsammans med OoG i det fina vädret till ”byn”. Går lite i affärer och sen till en dansk restaurang där vi äter ”julmackor”. Det finns ett stort fint danskt julbord som ser frestande ut med premiär just idag, men vi skall ju äta vårt eget dansk-svenska julbord i Marocko, så vi sparar oss till dess. På kvällen sitter vi i vår bil och ljuger och dricker pilsner.

981206
Citat B: Dom tre andra cyklar iväg till en marknad. Jag själv går barfota längs stranden till stan där jag tar en öl och en macka i solen. Efter en siesta vandrar Gurly och jag till stan till en italiensk restaurang och äter pizza. Vandrar sen hemåt i månsken.

981207
Idag blir det en lång cykeltur men sen mest slöande…

[BREAK=981208 Mot Marocko]
MOT MAROCKO !!!!!

Här kan jag inte bistå med vägnummer – bara beskriva de farbara vägar som vi tagit oss fram på…

Campingplatserna i Marocko är mycket primitiva, men för oss ”husbilsfolk” är det ju för det mesta inga stora problem som dyker upp – vi har ju bekvämligheterna med oss...

Börjar vid färjeläget i Algeceiras där vi inköpt biljetter för 33.500 ptas= ca 1900 svenska kronor och står och väntar på att köra på färjan som ligger i färjeläget. Men vi vinkas fram till ett annat läge, höjden på bilen mäts med en käpp och sedan får vi köra ombord på en tjusig katamaran, som sedan för oss över Gibraltar sund på c:a 45 min.

Sundet som kan vara mycket oroligt ligger stilla och glittrande i solen som skiner när vi glider förbi Gibraltarklippan, och anländer till
CEUTA den spanska besittningen där det är meningen att vi skall bunkra upp sådant som är dyrt eller helt enkelt inte går att få tag på då vi kommer till Marocko.

Vi ställer upp på en plats i hamnen bland ett tiotal andra husbilar, där alla hjälper varandra att hålla ett öga på bilarna eftersom det är stor risk för inbrott här. Gurli och Olle har råkat ut för det för några år sen och tycker att det är obehagligt att behöva stå här och vågar definitivt inte lämna bilen helt. Därför går först Olle och Bengt en sväng för att växla pengar och se sej om lite, då de kommer tillbaka så går Gurli och jag en tur upp i stan. Den ser trevlig ut med en stor borg i centrum med en vallgrav runt som är full med vatten. Det tar endast 5 min att gå från den ena strandpromenaden till den andra, eftersom stan ligger på en smal udde. Då vi kommer tillbaks till bilarna är det redan skymning och vi går var och en till sitt.

[BREAK=AFRIKA 1 1998-99]
Vi vaknar i tid och kör bort för att parkera utanför Casch and carry, som varuhuset heter där vi skall göra en del av inköpen, sprit, vin, skinka osv . Här kan vi inte heller lämna bilarna, så det blir samma procedur igen, först Olle och Bengt och sen är det damernas tur... Butiken ser ut ungefär som Dagab och det är inte lätt att veta var man skall finna allt och inte heller hur mycket som behövs för 3 månader. Som vanligt då jag kommer in i ett så stort varuhus, blir jag osäker och vandrar omkring utan att veta var jag skall börja… Det blir till sist färdighandlat och vi fortsätter mot Marockos gräns.

Tullen är ju en händelse i sej. ”Tulltjänstemännen” har inga uniformer som vi ju är vana vid i Europa, en har överrock och yllemössa och en annan har ylletröja och en fjärde är klädd i kaftan. Allt tar lång tid, alla ska ha en slant, och innanför luckorna där vi lämnar de ifyllda papperna och passen sitter män, som vi fått veta att man inte skall vara ovänlig emot, då det kan kosta flera timmar. Troligen älskar de sina stämplar, för de hörs i ca en halvtimme ”tjonga” i bordet, men i passen ser vi inte så mycket av dem. När de är klara, är det dags för bilpapperna som lämnas i en annan lucka, men där sitter en ung tjej som är mycket vänligare och arbetar snabbare, kanske på grund av att hon har en dator. Vi får ett papper som skall klistras på rutan, där det är angivet vilken datum vi måste lämna landet. Sedan vinkas vi fram till ”tullen” där allt går smidigare. Vi ser massor av män i kaftaner bärande på bördor av mat och annat i stora kartonger, kvinnorna är beslöjade och bär sin last på huvudet. Ett färgsprakande folkliv och en himla röra.

Det känns som en lättnad att komma ut på landsvägen där det glesnar lite av människor, men fortfarande passerar vi många med stora bördor. Det vimlar även av taxibilar och det är troligen det vanligaste fortskaffningsmedlet, som nummer två kommer åsnorna, fast apostlahästarna vet de verkligen hur man använder i detta land! Överallt ser vi människor gå eller stå eller sitta på huk.

Vi får försöka ta reda på eller gissa oss till vad skyltarna betyder… (Den här på bilden är ju t ex viktig = stop !!!!)

Vi fortsätter tills vi kommer fram till MARTIL och den första campingplatsen i Afrikaland. Det finns tre husbilar på hela stället och det är mycket primitivt med toa-hål i golv och cementtvättplats i det fria. Campen sköts av ett par som bor i ett murat ”hus” längs muren, med lite växter i avdelade gamla plastdunkar, ett litet trädgårdsland och en höna med rep om ena benet med en tyngd i andra ändan för att hindra flykt. En hög mur omgärdar campen och neråt havet finns en stor plåtport. Då vi senare vill ta en promenad, får vi be vakten öppna för oss. Då vi kommer utanför porten hamnar vi direkt bland små fiskebåtar och fiskare som har sina skjul längs muren. De sitter och lagar nät eller bara småpratar tillsammans. En båt är på ingång och ett helt gäng hjälper till att dra upp den på ett primitivt sätt. De har runda stockar som flyttas fram efter hand som de friläggs bak… Vi får en skön strandpromenad innan vi går in till stan där vi strosar omkring utan att se några andra européer… Vi sover gott och startar tidigt nästa dag eftersom vi bestämt oss för att dra ända till CASABLANCA.

[BREAK=AFRIKA 2 1998-99]
Längs vägen får vi härliga leenden och alla vinkar glatt till oss. När vi kommer fram hittar vi campingen tack vare Gurli, den befinner sig mitt inne i stan och hade inte varit lätt att finna utan hennes vägvisning.

Ingången är mellan två köttstånd på en starkt trafikerad gata (där det faktiskt är lugnt på natten). Vi hör böneutropare från moskéerna och det känns faktiskt rätt så tryggt, vakten ligger på en bänk vid ingången med ett öga öppet…

På morgonen tar vi en buss in till Wyatts hotell, där vi besöker baren som är dekorerad med Humphrey Bogarts trenschoat och hatt m.m. ett mycket flott ställe där vi tittar in i hotellets foajé och beundrar även montrarna med souvenirer för ”välbesuttna”…

Därefter vandrar vi vidare mot marknaden där vi skiljs åt från O o G , vi känner för att gå var och en i sin takt och eftersom de har varit här flera gånger tidigare kanske de inte har lust att gå som vi...

Inne på souken (marknaden) provar jag en lila kaftan och fastnar för den, så den köper vi. När vi vandrat runt ett slag kommer vi ut på en liten bakgata, där jag finner knappar och garn som jag letat efter. 12 knappar och 2 nystan garn för 4 drh (1 drh = 90 öre)… Vi vandrar ut ur souken och tänker försöka hitta till den berömda jättemoskén.

Vi frågar en kille längs vägen, och får plötsligt 3 vägvisare som vandrar med. För att bli av med dem då vi ser moskén på avstånd, ger vi en av dem 5 dirham och förklarar att vi vill gå vidare själva.

På vägen dit går vi förbi en annan moskén, och utanför och längs med trottoaren ligger män på knä på sina små mattor och ber, med skorna prydligt avtagna och ställda vid sidan av. Vi får sedan sällskap av en annan marockan som förklarar att han arbetar som reseledare och också är på väg till den stora moskén. Det är nog inte möjligt för oss att få gå in i den, därför att det är bönetid och det blir vi varse då vi kommer fram. Det går uniformerade vakter utanför och det går även andra turister runt som vi förstår inte heller kommer in. Massor av män strömmar in i den enorma porten, det får plats 25.000 personer där och nu inför deras stora högtid Ramadan, så är den väl extra välbesökt. Vi får nöja oss med att se den från utsidan, som är ett konstverk i turkos mosaik... Jag får några fina bilder därifrån och det är i och för sig sevärt nog utvändigt.

Vi har nu gått i några timmar och tar en välbehövlig paus på en liten tebar där vi läskar oss med en Coca Cola. Det är nog den vanligaste drycken på barerna i detta land. Vi tar en taxi tillbaka till campen för en siesta och lite mat. På kvällen strosar vi omkring på smågatorna i närmaste omgivningen och kikar in i små kyffen där det finns snickare, smeder, cykelmakare och skräddare och vi tittar också in i några småbutiker, för att sen avsluta med ett glas marockanskt mynthate på ett utecafe.

[BREAK=AFRIKA 3 1998-99]
Vidare söderut mot ESSAOUIRA. Det är en spännande stad, det är här Kanonerna på Navarone spelades in, alltså finns det en mäktig fästning här. Vi ställer upp våra husbilar i hamnen och promenerar upp i de spännande gränderna. Vi kommer direkt in i souken, man kan nästan säga att hela stan är en enda stor marknadsplats med allt mellan himmel och jord. Det finns mycket som lockar, trevliga handgjorda lyktor, mattor, korgar, smycken o.s.v. allt typiskt marockanskt (inte som på de flesta europeiska marknader, en massa made in Taiwan)… Det blir en ny halmhatt, några meter galon att spänna över våra cyklar, en plastmatta som vi skall ha vid husbilen för att slippa dra in så mycket damm och en bastkorg till tidningar.

Vi går en sväng på kvällen då det blivit mörkt, det är ju speciellt när det tänds lite lyktor, men det kunde ha slutat illa. I en mörk gränd som B tycker att vi kan gena genom, kommer det en marockan, då han går förbi B stöter han till honom och säger mycket vänligt ”oh pardon” och klappar om B som då känner bröstfickans tryckknapp knäppas upp. B ryter till, och mannen försvinner snabbt. Som tur är har B plånboken i innerfickan på västen som är ordentligt knäppt, annars hade nog resan tagit en annan vändning.

I hamnen finns en fiskerestaurang med underbara snäckdekorationer, både längs grunden och runt de vackra välvda fönstren, inspirerande mej inför tänkt arbete med egna snäckor vid hemkomsten! Vid kajen ligger det en segelbåt från Nya Zeeland som annonserar efter besättning för seglats till Karibien… Det sätter givetvis genast igång fantasin. Hur skulle det fungera att vara på en båt i flera veckor, utan att se några andra människor... Vad skulle man sysselsätta sig med om det blev stiltje i en hel vecka och ingen ström... Att leva på en liten yta har vi ju vant oss vid och än så länge har vi varken slagit ihjäl varandra eller haft något bråk...

På kvällen går vi på restaurang med Olle och Gurli och äter tagine, det är en glaserad lertallrik som toppas med kött och grönsaker eller fisk och grönt. Sedan sätter man på en ”strut” av samma material fast oglaserad på insidan och därefter ställs allt på en skålad ”fot” med glödande kol. Det tar c:a 45 min och sedan serveras det direkt ur lertallriken på ett underlägg vid bordet. Det smakar bra, men hade varit ändå godare med ett glas rödvin till, men det är inte så många ställen som har vinrättigheter.

Muslimer får inte dricka alkohol… därför har vi bunkrat upp för tre månader, det går att köpa här men är mycket dyrt. Liksom flingor förresten, vi hittar både Kelloggs Special (75 och andra flingor som är nästan lika dyra…så det får vi avstå ifrån. Som tur är har jag köpt rikligt med havregryn så vi får i oss lite fibrer då o då. Havregröt med flytande honung smakar utmärkt!
Längs den tjocka muren som omger hela Essouira finns en massa snickeriverkstäder där vi tittar in, en av hantverkarna arbetar med aluminiumintarsia i thujarot. Han tillverkar både brevställ, skrin, kistor, brickor, bordsskivor och mycket annat i otroligt fina mönster och infattningar. Det är mycket intressant att se honom i arbete och han tycker om att visa vad han gör och utan att tjata om att vi skall köpa något.

Vi stannar till i det lilla samhället THAGAZOUT, där det finns några små butiker vid vägen. Vi inhandlar en tagine, för att lära oss tillaga denna specialitet med fisk, kött och/eller bara grönsaker i efter ett tips vi fått av Gurli... Den är i tre delar och som jag tidigare nämnt är den tillverkad av keramik och kostar 35 drh.

[BREAK=AFRIKA 4 1998-99]
Vi kör vidare in på campingen där jag citerar B:s dagbok :
Fortsätter dagen med att ”sätta bo”. Hissar ut markisen, sätter upp vindskydd, lägger ut plastmattan och köper ännu en av en försäljare som går omkring på campingen. Vi städar bilen och tvättar. Det blir riktigt fint och hemtrevligt. På kvällen sätter jag fyr under ”lerkrukan” och när det blir fina glöder så sätter vi på toppen som Gurly har laddat med fisk, potatis o grönsaker. Fisken blir god men det andra blir av någon anledning inte riktigt kokt (nybörjarotur). Efter maten bjuder vi in Olle och Gurli på snack och drinkar. Slut på citat..

Troligen har jag laddat taginen för full och har inte lärt mej att man måste stapla det som en pyramid. B skriver så mysigt så jag tror jag citerar en dag till:

”Olle plockar fram MC:n och testar en runda medan vi andra tre tar en promenad längs stranden och in mot byn. I början av byn har människor parkerat sina åsnor, som får stå i en backe intill vägen, och sedan tagit bussen in till Agadir för att uträtta sina ärenden. Vi går ner mot strandremsan, där de har sina fiskebåtar. Några surfare ligger och plaskar i vattnet och en flock getter hoppar upp på en mur. Det luktar inte särskilt gott – på vägen längs stranden ligger en massa skit o mög. Vi tar det lugnt resten av dagen.”

Nästa dag kör vi in till Agadir där Gurli o Olle visar några bra affärer och ställen där det är lämpligt att parkera. På många platser står det en kille som ber om några drh för att hålla ett öga på bilen och det känns bra. Vi fortsätter själva för att söka upp en bilverkstad, bilen behöver 3000 milaservice och vi har upptäckt att höger bakhjul läcker. Vi får tid nästa dag och kör sen hemåt.

Vi får bilen fixad på verkstaden, dit vi anländer på morgonen. Vi får först besked om att den skall vara klar om två timmar och beger oss till fots upp till den stora souken för att fördriva tiden, det beskriver B så här:

Köper en skinnväst till mej och ett par bousbich =skor till G. Går tillbaka till verkstan där dom har middagsstängt till 14.00. Går en sväng till och tar en kopp kaffe vid taxitorget, ett torg så stort som Sundstorget i Hbg och fullt av blå taxi mest Mercedes och petit taxi som är orange. Då vi kommer tillbaka till verkstan har dom problem med däcket. Det läcker genom fälgen, så dom får lösa det hela genom att lägga en slang i hjulet. Servicen kostar 723 drh och slangen 100 drh...
Sen tillbaks till campingen där Olle o Gurli bjuder på kåldolmar med lingon som smakar härligt!!”

[BREAK=AFRIKA 5 1998-99 Julafton]
Idag är det Juldagen och vi befinner oss i Afrika på en campingplats i en liten by som heter Taghazout. Vi firade julafton igår tillsammans med Olle och Gurli… Vi hade ett mycket trevligt knytkalas, Gurli gjorde löksill och brunkål och jag gjorde köttbullar och Jansens frestelse, det blev så gott, så vi åt så vi nästan sprack. Tomten kom sedan i Bengts skepnad och han gjorde succé som vanligt med sin härliga humor. Tomteluvan som jag hittat på en marknad i Spanien är en meter lång med vita tofsar hängande mitt över ögonen. Han hade tänkt ha lösnäsan på men glömde den… Alla hade rimmat på paketen och klapparna var verkligen annorlunda än i Sverige, inhandlade i Spanien och Afrika. Till Olle hade vi köpt strumpor på en marknad och sedan gjorde jag röda och gula tofsar och sydde på. Strumporna var ämnade som flaskskydd, för då man kör klirrar alltid flaskorna men om man trär på en strumpa på buteljen så blir man av med det problemet, röd tofs för rött vin och gul för vitt… Till Gurli hade vi köpt en bok och penna som vi skrev en liten vers i: ”Räkna de lyckliga stunderna blott och skriv här in vackra minnen du fått.”
Hon fick även en duschmössa som hon sedan hade på sig hela julafton. Av mej fick Bengt ett dörrhandtag i mässing som jag hittat i en liten järnhandel i Spanien. Själv fick jag en marockansk kokbok.

Vi tog ett riktigt juldopp i Atlanten innan det var dags med julmaten och solen lyste från en klarblå himmel. Vi klädde en julgran som Bengt sågat ner från ett arganträd, den stacks verkligen, men blev verkligen fin när vi klätt den med ljus inhandlade i Tyskland och kulor och godis och flaggspel som Gurli köpt i Seouta, både svenska och danska. Sen hängde vi upp glasburkar med värmeljus i träden och Gurli hade gjort en fin julgrupp med en liten ljuslyktegran och tomtar. Det blev verkligen en mysig jul med dansk julebrygd och jubileums-snaps och julsånger.

På dagen talar jag med barnbarnen i Sthlm och saknar dem så att tårarna rinner, och Bengts storebror Sven och Bertil från Vallåkra ringer och önskar God jul. På kvällen saknar Bengt sina barn och ringer hem…


[BREAK=AFRIKA 6 1998-99]
Nu är det den 27 dec och min dotter Annakarin fyller 32 idag. Jag skall försöka ringa henne ikväll. Gårdagen blev härlig, Bengt vill att vi skall köra in till Agadir på morgonen. Vi startar med att köra och tömma smutsvattentanken, sen kör vi till bananbyn (grannbyn där de flesta odlar och säljer bananer, därav vårt smeknamn) och tankar vatten och sen vidare mot Agadir.
Vi köper gott bröd hos den franske bagaren och sen provianterar vi i supermercadon på Kennedy avenyn. Sen vi ätit en god frukost i bilen kör vi vidare till den stora souken. Vi får en bra parkering på en stor plats med vakt och en kille som kommer för att fråga om vi vill få bilen tvättad från topp till tå för 50 dirham och det nappar Bengt på, det behövs verkligen, i det här området har det inte regnat sen i våras, så dammet står som en sky runt bilen för det mesta..

Vi kan lugnt vandra in genom porten till den stora marknaden. Precis vid porten står en liten skåpbil och det lastas av stora levande bruna tuppar som flaxar och gal och en av dem far ur kärran och flyger omkring jagad och infångad av hjälpande händer. Folklivet är enormt och vi startar ibland berg av rödlök, apelsiner, morötter o.s.v. alltså frukt och grönsaksavdelningen. Sen kommer vi in bland kaftaner och skor och vidare till lyktor och mattor. Här finner jag mattor till Eva och Anna, en bälg till Per och kamelkuddar till Emil o Ronja. Mattorna prutar jag ner från 3700 drhm till 2000 och så får jag tre armband då jag talar om för säljaren att mattorna är gåvor till mina flickor. Mattorna är av ull-silke och kan tvättas i maskin. Det går även att använda dem som dukar. Nu har jag bara barnbarnet Emma kvar att hitta något till och jag tror det blir något i klädväg.

Vi vandrar runt på souken i några timmar, på charkuterisidan hänger djurkropparna och dinglar och på disken ligger ben med kamelhovar och getafötter o.s.v. Inälvorna ligger också där och lukten är väl inte direkt aptitretande… Kryddavd. finns i närheten och det känns befriande för luktorganet. Säckvis med bönor, ärtor och en massa andra torkade saker fyller säckarna runt den sortens krämare och det är allmänt intressant att bara gå omkring Jag hoppas att vi kommer hit igen så att jag kan fotografera lite.

När vi kommer till bilen blänker den som ny, den har inte blivit tvättad på mycket länge. Killen har verkligen gjort ett bra jobb och vi kan kommunicera med varandra eftersom han bott i Berlin i fem år och alltså talar tyska. När vi vinkat farväl till honom kör vi ner till hotell Anezi och hör oss för om möjligheter till fest och dans tillsammans med européer på nyårsafton och får lite tips av den svenska reseledaren på stället.

THAGAZOUT. Idag skiner åter solen från en blå himmel och vi får både luftat sängkläder och tvättat lite och vandrar väl sen ner till stranden för ett dopp och en strandpromenad. Vågorna är mäktiga surfarvågor och dånar som en liten svensk storm.

Det är ju Ramadan och vi hör böneutroparen med olika intervaller från minareten inne i byn och under en månad nu så får muslimerna inte äta, dricka, älska, röka eller några andra syndiga saker från soluppgång till solnedgång men efter solnedgången blir det high life har det berättats. Det är meningen att de skall känna på hur det är att vara fattig och alla som kan skall skänka till tiggarna (som sitter överallt), speciellt utanför moskéer och marknader. Det ser vi också att dom gör, skänker alltså.

Då solen gått ner ser vi också hur många kommer med skålar eller plastflaskor eller något annat kärl både till restauranger och på andra ställen där de får Harirasoppa och bröd gratis under denna månad.


[BREAK=AFRIKA 7 1998-99]

Vår fiskargubbe som besöker oss varje dag kommer (vi köpte förresten knorrhane häromdagen som filéad och panerad smakade deliciöst) för att tala om för oss att vi imorgon inte kan få någon fisk eftersom det inte fiskas på söndagar. Bengt pratar med honom en stund och han pekar upp mot berget på sitt hus och talar om att han har sex döttrar och en pojke och eftersom vi just klär av julgranen så får han karamellerna som hänger i den. Han är trevlig och verkar vara ordentlig och kan tala skaplig engelska. Han är född i Thagazout och har väl haft mycket kontakt med turister här på campingen.

Vi talar också med våra franska grannar som köpt en 2-kilos hummer inför julmiddagen. De har en specialritad husbil med massor av finesser. De har haft husbil i över tjugo år och varit gifta i över 40. De har bott i Algeriet så Guy, som mannen heter, talar flytande arabiska. De har en mycket flott villa (med uppvärmd swimmingpool och ett garage på 17 meter så att de kan köra in husbilen), två mil utanför Paris och även ett sommarhus i Nice. De är mycket trevliga och visar kort på barn och barnbarn och sin fina villa. En mysig bekantskap.

Bengt och jag tar idag en strandpromenad på 3 timmar och vi behöver verkligen inte något fotbad efteråt eftersom vi går i vattenbrynet hela tiden. Lena och Rolf Svensson ringer och talar om att det regnar och blåser småsnålt i Sverige så vi längtar inte hem precis. Det kommer en marockan som undrar om vi har några leksaker eller barnkläder, han vill i så fall gärna byta mot hemvävda plädar eller någon annan hemslöjd, han får till svar att om vi kommer hit igen nästa säsong så skall vi tänka på honom.

Just nu skriar åsnan som drar soptömmarens kärra runt campen här. Den låter höra av sig med jämna mellanrum, undrar om det är när den är hungrig eller törstig… Nu börjar det suga lite i min mage, så jag får ta en koll på vad det finns för ”julmatsrester” i kylen att duka fram till kvällsmat. Klockan är halv fem och solen går ner vid sextiden, då brukar vi sitta ute och njuta av solnedgången i Atlanten. Varje kväll sen vi kom hit har vi följt månens faser, det är underligt- hemma är nymånen som ett ”komma”, här är den som en ”hängmatta”…Vi tar träningsställ på , tänder ett levande ljus och sitter och njuter (under markisen) av stilla underbara stjärnekvällar.
28 dec. Jag vaknar utvilad efter en god natts sömn, den långa strandpromenaden igår gjorde susen. Jag känner för att skriva direkt. Klockan är 8.00 och solen stiger just upp på en blå himmel och fåglarna kvittrar.

Sedan vi kom hit till Thagazout har inspirationen både vad gäller skrivande och målande runnit till. Tavlan börjar se färdig ut –hibiskusens blommor och blad börjar ta den form och färg som jag har tänkt mig. Jag har funderat på vad nästa motiv skall bli, kanske ett stilleben av fikonbladet med fikon och pelargon från Tomar i Portugal. Tomar var förresten en speciell stad. Vi campade mitt i stan längs en flod som rann rakt genom city. Vi gick över en bro och var direkt inne ibland gamla mysiga hus, med en liten italiensk restaurang där vi avnjöt canneloni och lasagne en kväll. Där finns en tempelriddarborg i västra delen högt uppe på en höjd. Vi tog en liten matsäck med och vandrade upp dit. Min tempelriddare ställde upp framför porten till borgen och jag förevigade med ett foto. I den härliga parken åt vi av matsäcken. Runt oss prunkade växter och fikonträden var fulla av frukter. På vägen ner gjorde jag ett arrangemang av fikonblad, fikon och pelargon på muren och tog ett foto. Kanske det blir en akvarell, hibiskustavlan tar plats där den skall ligga i bagaget och torka, så vi får se…

Nu kommer fiskförsäljaren med en jättefin plattfisk på c:a ett kilo för 40 drh. Den ser ut som en spätta med ett stort öga på varje sida. Filéad på en tidning han får av oss och sittande på huk gör han den klar för stekpannan. Den skall smaka gott, med lite persiljesmör. Det får jag tillverka med torkad persilja hemifrån för det finns inte att köpa här.

[BREAK=AFRIKA 8 1998-99]
AGADIR Nu har vi firat nyår på hotell Anezi i Agadir. Vid vårt bord satt ett par från Polen, en familj från Italien och två andra italienare, varav en mycket lik Peps Persson… Det bjöds på folkloreunder-hållning och god mat, vi hade turen att sitta vid bord nr 1, vilket innebar att vi hela tiden serverades först och satt på första parkett vid scen och dansbana. Bengt gladde mej med att med mej inleda dansen inför c:a 500 gäster . Dansbanan var precis framför orkestern och inte så stor, och den första dansen var vi nästan ensamma på banan så det blev rena uppvisningen... En lyckad kväll fast dyr...

Vi har lärt känna två trevliga svenskar som kom och knackade på vår dörr, och undrade hur det har varit att köra husbil till och i Marocko. Leif är sugen på att skaffa en, Marianne är väl inte lika begeistrad, eftersom hon i sitt tidigare äktenskap varit mycket ute med husbil… Vi blir inbjudna till en dusch på deras hotellrum och därefter drink, Sydsvenskan och en trevlig pratstund, då vi först värmt upp med en flaska vin i husbilen. Vi får svenska tidningar och det var längesen vi kunde sitta och njuta sådana, (förutom mina gamla veckotidningar med bra korsord i)…

När vi träffas på nyårsdag och blir närmare bekanta så är det som vanligt, att världen är liten. B och Leif har gemensamma bekanta. Marianne har liksom jag arbetat på terapi och gör det fortfarande, så vi har mycket att tala om och förstår varandra väl. Vi går flera kvällar till restaurang Le Jardin, där en trevlig sångare sjunger 60-talslåtar, och där det serveras god mat. Där äter vi couscous för första gången och med tagine royal smakar det riktigt bra.

Vi tillbringar en trevlig vecka tillsammans. En av kvällarna då vi äter på restaurang biter B av en bit tand (det var ju inte så trevligt)… Vi gör en utflykt med husbilen till Tarodount c:a 9 mil inåtland där vi går på marknad. På vägen dit har vi picknick bland får och getter och deras små herdar, en flicka och en liten pojke...

Vi har köpt en klänning i present till Bs dotter Saras födelsedag som de lovar sända till henne när de kommer tillbaka till Sverige och sen skiljs vi åt med löftet att komma på besök i Eskilstorps kyrkby, Vellinge, vid hemkomsten till sommaren.

[BREAK=AFRIKA 9 1998-99]
TIZNIT. Vi drar vidare söderut mot Tiznit, men eftersom det blåser sandstorm tar vi av mot en liten fiskeby som heter TIFNITE. Vi kör på en mycket dålig väg och kommer till vägens slut, där det finns en liten platå och vi får sällskap med en fransk och en tysk husbil. Här stallar vi upp på bräder, tar en promenad längs klipporna och över en liten beach för att komma fram till fiskebyn. På vägen dit kommer en marockansk kille och börjar prata tyska med Bengt, han bor i ett av ”husen” i byn som bara har manliga invånare, deras familjer bor i Sidi Bibi. Längs strandkanten som stupar rätt brant ligger en massa blå träbåtar uppdragna, tidvattnet är oberäkneligt här. Han heter Bobokahr och ger mej en snäcka som present och bjuder även på te, som vi tackar ja till och får se hans terrass och lilla krypin. Hans kompis håller just på att servera några italienare fisktagine och han talar om att vi också är välkomna om vi har lust.

Vi fortsätter vår promenad bland underligt formade klippor och njuter av jättehöga bränningar som dånar mot land. Vi lär också känna en ung tjej som heter Zined, som bor i en grotta rakt under platsen vi står på.

Klipporna är ungefär 10-12 m höga och hennes grotta är belägen på en hylla cirka 6 meter upp. Vi får köpa fisk av Bobokahr som även rensar den och fixar till grönsaker och får fräs på taginen. Vi har inte de rätta kryddorna så han går och lånar av Zined, som då inbjuder oss att besöka henne i grottan.

Hon har gjort det så mysigt hon kan med liten farstu, pentry, vatten-dunk kopplad till en liten trekantig vask och ett rum med säng och bord och på väggarna lite hyllor. Hon kommer från Marrakech, men tycker det är mycket lugnare och skönare vid havet, där hennes blivande man kommer till henne då han inte är ute och fiskar. Efter Ramadan skall hon få papperen klara så att de kan gifta sig.

Vi åker sen tillsammans med Bobokhar till Sidi Bibi i en taxi tillsammans med två passagerare i bagaget, tre i framsätet och fyra bak… Sen tar vi bussen därifrån, vi hänger i stropparna eftersom den är överfull…

Vi går på souken i Inezgane , där vi köper varsin geilaba och till en affär där Bengt köper ett jättelångt spö för storfiske... I en annan affär köper vi arganolja, som vi skall massera in på hela kroppen då vi skall solbada eller överhuvudtaget bli mjuka och vackra i huden... Den tillverkas av en ”frukt” i arganträden, som getterna äter och sen när den kommer ut i andra ändan och torkat, plockas fröerna fram och av dem görs slutprodukten. Den luktar ungefär som jordnöts- eller mandelolja. 60 Dhr kostar den pr liter. Vi köper också en stor gryta för att kunna koka de stora fina krabborna som vi senare ska få av Bobokahr. Han levererar spindelkrabborna, som vi äter nykokta och varma, blir mycket goda och avnjuts vid bordet under bar blå himmel.

Här tillbringar vi fyra nätter och trivs. Sara har skickat meddelande per telefon, att klänningen (som vi sänt med Leif och Marianne) gladde henne, men den är något vågad…

[BREAK=AFRIKA 10 1998-99]
AGADIR. Vi har nu varit i Agadir där Bengt har gjort ett besök hos en liten söt marockansk tandläkarflicka. Tråkigt nog var hans kindtand sprucken på två håll så den fick dras ut. Sedan fick vi gå till Farmacian och hämta ut två sorters antibiotika (för att det inte skulle bli någon infektion i hålet efter tanden).

Vi har några sköna dagar bakom hotell Anezi, där vår vakt kommer och hämtar våra sopor och kommer kånkandes på en gul vattenslang då Bengt undrar om vi kan ta vatten ur en kran som finns bakom grönskan i rabatten. På dagarna kör vi ner på strandpromenaden och får några trevliga pratstunder med LudvikaKalle och hans sambo Tora. Vi vandrar längs beachen i vattenbrynet och jag samlar snäckor och vi ser hur ett stort vrak blir rensat, sönderskuret och bortforslat från den fina stranden.

När Bengts tand nu är fixad kör vi tillbaka till TIFNITE eftersom vi inte hann ta farväl av våra marockanska vänner. Zined kommer genast och undrar var vi blev av, hon har ju gjort en gullig blomsterkruka med blommor troligtvis tillverkade av trolldeg och sen målade med gouache som hon därefter lackerat och monterat i en liten plastkruka. Hon ville så gärna ge oss den som ett minne, men jag insisterar på att hon skal ta emot 20 dirham, så att hon kan köpa nytt material. Hon har berättat att hon är arbetslös och sitter och gör blommorna som tidsfördriv. Vi tycker att hon är så rar och bjuder henne på Ramadan-kakor vi köpt i Agadir och Bengt sätter min gamla halmhatt på hennes huvud, då hon kommer och talar om för oss att hon skall resa till Marrakech och få sina papper för att kunna gifta sej. Senare kommer också Bobokahr och frågar var vi blev av, han hade haft hummer till oss… Han inbjuder oss till Ramadanmiddag i morgon kväll borta i fiskebyn kl sex, eller i solnedgången och det tackar vi ja till.

Vi vandrar bort längs den klippiga stranden mot hans grotta som han gärna vill visa oss. Då vi inte ser den och det börjar bli högvatten tar vi oss upp via en stupbrant sandstig, så att svetten lackar då vi når krönet. Vi fortsätter framåt längs klippkanten och plötsligt upptäcker Bengt honom långt därnere. Det finns en liknande stupbrant sandstig nerför som Bengt genast ger sej ner för.

HJÄÄÄLP !!!! Det första steget jag tar glider min fot flera decimeter och mitt hjärta hoppar upp i halsgropen, där det för övrigt blir kvar ända tills jag kommer ner på stranden. Jag trodde hjärtat skulle lugna ner sej, men det dröjer länge och jag darrar i hela kroppen, en sån stigning och nergång gör jag aldrig mer om! Grottan där Bobokahr håller på att mura upp en terrass framför, (med hjälp av en kompis), ligger en bit upp i klippan. Den ser ungefär ut som Zineds fast större och med en fin portal in till rummet. Här bor han juni, juli och augusti, då det är c:a 50 gr varmt här och då är grottan sval och skön.

[BREAK=AFRIKA 11 1998-99]
Vi vandrar sedan hem längs stranden och mitt hjärta börjar så sakta att lugna ner sig. Nästa dag har jag så ont i mina lår, så jag kan knappt gå upp och ner för trappan till bilen. Om det beror på en strandpromenad i sand på tre timmar eller på den hemska klättringen då jag spände mig så, det vet jag inte men ont gör det.

På dagen tar vi det lugnt och medan Bengt tar en ensam promenad, städar jag igenom hela bilen och torkar av med vått överallt, vilket behövs då och då, sanden ryker in överallt både då vi kör och då vi står stilla. Jag undrar hur mycket rost som bildas inunder bilen och i motorn på denna resa, luften vid Atlanten är mycket saltmättad, det kan man se då glasögonen jämt blir alldeles dimmiga av salt..

Halvsex vandrar vi iväg bort till fiskebyn där vi möts av Bo:s kompis som håller igång grytorna och när vår fiskarevän kommer, visar han oss ytterligare ett rum + kök där han grävt brunn och alltså har vatten inne. Han visar oss också sin toalett precis utanför köket där han faktiskt har en riktig porslinstoa, och det ser man sällan här i Marocko. Belysningen består av två små glödlampor monterade på en stång i taket och drivs av ett bilbatteri som står vid sidan om ”köksbänken”.

Bordet som är fullt uppdukat med levande ljus och massor med mat, lyfts sen ut på terrassen. Först serveras Harirasoppan som här består av kycklingkött, får, couscous och grönsaker, till det serveras dadlar, vetebröd, marockanskt te och honungskakor, omelett kryddad med kanel, apelsiner och bananer, allt tillsammans! Sen får vi kakao och ytterligare kakor. Vi är så mätta att vi knappt kan andas…

Diskningen sker på så sätt att kompisen tar en liten plastspann ungefär lika stor som ungarnas leksak och så ställer han den på terassmurkanten, gnor ur glasen med vatten och tumme och slår sen upp nästa dryck. Den övriga disken ställer Bobokahr ner i en annan balja med matrester och allt i ett hörn ute på terrassen… Förmodligen blir det en fest för alla kattor och hundar som hörs runt om oss i mörkret.

Nu har det blivit mörkt och stjärnklart (och när jag skriver stjärnor så måste jag påpeka att så många stjärnor och så tydligt ser vi dem inte i Sverige), men också lite svalt så vi flyttar in i rummet. Där tänds fler levande ljus och efter en stunds småprat och mer tedrickande serveras det kokt tonfisk med tomat och morötter och fast vi är så mätta kan vi ändå äta eftersom fisken är mycket smakfull, jag glömde förresten tala om att vi äter tillsammans (allt utom soppan) från samma fat med gafflar och med fingrarna.

Sen spelar vi ett kortspel som liknar gin rummy, men det går väl inte så där speciellt bra eftersom vi är så mätta och nu även börjar bli lite trötta. Efter ytterligare en stunds prat, följer Bobokahr oss tillbaka längs stranden till husbilen där vi säger tack och god natt efter en mycket annorlunda kväll.

[BREAK=AFRIKA 12 1998-99]
Nu har vi kört vidare till AGLOU. Vi har skrivit många vykort under året som gått, cirka 300 stycken, först nu har vi tänkt på att kolla släktträdet (som Bengt så förutseende har tagit med i respärmen), när syskon och annan släkt har födelsedagar, det kan ju kanske vara kul för några av dem att få en födelsedagshälsning från Afrika… De närmast liggande i tiden är nu redan skrivna och sorterade in i dagboken för att avsändas i tid. Har missat Torsten, Bs yngste broder som blivit 40, men hinner skicka kort till Bs lillasyster Agneta, som blir 45 nu i dagarna. Disponenten och svågern Rune i Småland fyller 70 år den 1 mars och då kanske han och frugan befinner sig i Spanien så att vi kan göra en överraskningsmanöver...

Vi har börjat prata om barndomsminnen, och jag försöker inspirera Bengt att skriva ner speciella saker och människor han minns. Det går lite trögt men jag skall nog lyckas. Jag skall själv också försöka skriva ihop lite ”memoarer” så småningom. Det är nyttigt med lite hjärngympa och kanske något för barnbarnen att läsa om, då vi inte själva kan berätta längre. Själv tyckte jag väldigt mycket om att lyssna då både mor och far pratade om gamla tider.

Vi har nu varit på resa nr 2 sedan 12 oktober och åkte över till Afrika för 6 veckor sen. Det finns givetvis fortfarande mycket kvar här att se och uppleva, men tankarna går ofta till Sverige eftersom vi talar med svenskar ibland och svarar på marockanernas frågor om Sverige. Jag funderar väl mest på var vi skall hitta ”torpet”, om det blir ett sådant, vilket jag innerligt hoppas. I Essouira blev jag inspirerad att göra något speciellt av mina snäckor, fågelbad, brunnsornament och kanske någon portal till en vattendamm med fontän..

Häromdagen lagade jag till en härlig riktigt svensk söndagsmiddag, sviskonspäckad helstekt fläskkarré, med gröna ärter, god potatis och en smaskig sås. Sviskon och karré köpt i Spanien, potatis från en marockansk marknad och ärtor från Frankrike, men med SVENSK SMAK. Det var billigt kött och blev till två middagar med sås och potatis, en god pyttipanna och ett gott kallskuret pålägg. Jag har ingen stekgryta med, så jag använde traktörpannan, den är verkligen toppen, det blev perfekt!!

Annars är det lite svårt med köttinköp här, det hänger fritt i värmen i ”affärer” = bodar längs vägen eller gatorna och det ser inte så vidare aptitligt ut, för intill kan det ligga ett gethuvud med hornen och pälsen kvar och det luktar inte så vidare aptitligt heller, ungefär som då man cyklade förbi slakthuset hemma en varm sommardag… Grönsakerna och frukten är ofta dammiga och smutsiga, men då de är sköljda är de för det mesta mycket bra. Vi köper allt dricksvatten och kokar mat i vatten som vi tar i speciella brunnar där det inte smakar för mycket klor. Klorlukten kan man ju stå ut med om man bara använder det som tvätt- och diskvatten.

[BREAK=AFRIKA 13 1998-99]
Just nu sitter jag och skriver på en camp i Aglou plage, med vågorna brusande på avstånd. När jag tittar ut är det kolmörkt, alltså inte någon upplyst plats precis. Vi har i alla fall ström så att vi kan ladda alla batterier och jag kan skriva på datorn utan att använda batteriet. Det kostar 20 dirham per dygn för husbil, 2 personer, vatten och el så vi blir inte ruinerade på den här platsen heller. Det är överhuvudtaget mycket billigt att bo på camp här i Marocko, men vi känner oss ganska trygga även när vi fricampar, eftersom larmet kan vara påslaget då vi ligger och sover. Igår parkerade vi utanför en restaurang där Bengt knackade på för att fråga om vi kunde få något ätbart, men då vi senare på kvällen gick in så var endast en lampa tänd. Två killar kom in med en schäferhund och serverade oss varsin cafeeaulait, något annat fanns nog inte, men de satte på tv:n och rattade in ett tyskt nyhetsprogram med engelskt tal och vi fick se nyheter från hela Europa och det var ju bussigt. Sen sov vi som enda bil på restaurangens parkering utanför, nära plagen, till ljudet av brusande dyningar.

Här på campen finns inga andra svenskar. Då vi vaknar på morgonen lyser solen redan från en klarblå himmel. Det har nog varit riktigt kallt inatt och B sätter på värmen en stund och kryper in i slafen igen och gottar sej en stund till medan jag sätter mej och skriver, det gäller att passa på då det finns tillgång till ström. Batteriet blir ju laddat samtidigt som jag skriver så det funkar bra.
Idag tänker vi köra in till Tiznit och proviantera, här i Aglou finns ingen affär, inte ens ett bageri, fast det beror nog på att det är lågsäsong. Här finns fina små sommarhus med lite planteringar framför och med lite dekoration och färg på husen. Annars ser vi mest hus i olika rosa nyanser, oftast med klarblå dörrar när vi far fram längs vägarna, jag tänker att det är ungefär som vårt faluröda i Sverige. Sen kör vi vidare söderut, idag är det onsdag och på lördag är det kamelmarknad i Goulmine och då ska vi försöka vara där. Vi vet inte om det finns någon camp där, så det är spännande som vanligt…

[BREAK=AFRIKA 14 1998-99]
Då vi kör igenom TIZNIT passar vi på att smita in på souken och finner det mesta vi behöver och därefter tar vi en sväng i gränderna där vi möter den ena flickan efter den andra med brickor eller något annat platt, som de bär på huvudet, med brödkakor färdiga för gräddning hos bagaren. Det är ju inte så dumt att baka ”kollektivt”, då behövs det ju endast eldas i en stor ugn och bränsle är det verkligen inte gott om!!

SIDI IFNI. Vi kör på en härligt grön väg med minimal trafik. Vägen är gul på kartan, vad det nu skall markera, för vi tycker att den är väl så bra som den rödmarkerade vi kört på tidigare. Vi kan ju förstås tydligt se att den är nyasfalterad och nylagad på många ställen. Regnfårorna är djupa och det är nog problem då det regnar mycket och det gör det tydligen de få gånger det sker. Det är ovanligt rent längs vägen så det är troligtvis inte så trafikerat här, och det ger en riktigt behaglig känsla. Jorden är mycket röd och består nog av mest lera. Vi ser män på sina små åkrar bakom ”åsneplogen” och jag får åter en känsla av att befinna mig i en annan tid. Härliga kaktusar klär kullarna och jag måste ut och ”fota” en sort som jag haft i många år som krukväxt hemma i Sverige. Jag fick en gång en liten ”kaktuskula” av Inger Henrysson, en arbetskamrat, och den växte sedan så att krukan höll på att spricka. Spännande att se den växa i det fria liksom alla jättefikusträd och juccapalmer som blommar och har jättetjocka stammar. Vi njuter av att det ser friskt och grönt ut här efter all torr, stenrik jord vi sett mest av den senaste månaden, så när som på golfbanan i Agadir…

Staden vi kommer fram till ser trevlig ut, och vi finner campen direkt. Det är nästan fullt, men vi får en skaplig plats. Vi skriver en del vykort och tar sen en siesta. Då vi börjar känna oss lite hungriga vandrar vi ut på stan för att se om vi kan hitta något mysigt ställe. Eftersom Ramadam är avslutad är det en massa finklädda marockaner ute och promenerar längs ”strandpromenaden” och vi blandar oss med dem en stund först. I slutet av promenaden finner vi ett hotell som också har restaurang, där glider vi in och sätter oss alldeles ensamma. Det dröjer dock bara en liten stund innan vi får sällskap av 7 ungdomar, ett engelskt par, två danska killar och tre tyska ungdomar. Vi äter en god sallad, gott bröd, oliver, Coca Cola och Fanta och beställer bakad fisk för 2 personer, vi får varsin jättefisk som vi inte orkar äta upp och sen får vi varsin liten assiett med 5 småkakor, kaffe och the, allt detta till summa 120 drh. Flickan som serverar oss är söt och talar bra engelska. Hon frågar vart vi är på väg och då vi säger Goulmine, visar hon och säger smal, svår och kurvig... Spännande…

Vi har sovit gott och vaknar som vanligt sakta och försiktigt… Då vi ätit frukost plockar Bengt ner cyklarna och torkar av dem. De blir mycket smutsiga under färden och det tar lite emot att använda dem, men nu känner vi båda för en tur runt i nejden.

Vi startar mot hamnen på en ”hoppig” asfalt och vidare på grusväg, men den leder inte ända ner till hamnen, så vi nöjer oss med att se den från ovan. Vi vänder cyklarna mot en annan grusväg och hamnar då på något som ser ut att ha varit en flygplats. Igår såg vi förresten ett tiotal helikoptrar dra fram över campingen i riktning mot Agadir… Kanske de mellanlandat där vi just står? Vi cyklar vidare in mot Centre-Ville och går på marknadsplatsen, inköper grönsaker, frukt, bröd, konserver och vatten, så att styret darrar av tyngden i cykelkorgarna, skönt att slippa bära för en gångs skull.


[BREAK=AFRIKA 15 1998-99]
Då vi lastat av allt i husbilen hoppar vi på cyklarna igen och fortsätter mot norra delen av stan. Vi kollar upp ett hotell som heter Bellevue och det ser mycket trevligt ut rent, fräscht och med utsikt över havet. Under tiden vi springer runt på hotellet så håller portieren ett öga på våra cyklar utanför och därefter har vi ett givande samtal på engelska. Vi får till ex veta att han varit i Danmark för två år sen och förvånat sig över hur stor skillnad det är på våra levnadssätt. Här äts det inte middag förrän kl 22 på kvällen efter en promenad med hela familjen, de riktigt små barnen som lägger sig tidigt kan få sig något till livs före sänggåendet, men övriga familjen äter sen alltid tillsammans. Barnen i skolan får köpa sina böcker själva och har lång lunch för att hinna gå hem och äta. Många ungdomar som börjat på högskola får avbryta studierna och söka arbete, om något händer i familjen så att det behövs mer pengar. Killen vi talade med hade hellre studerat, men han och hans bror var tvungna att försörja sin syster och hennes två barn för både hennes man och pojkarnas föräldrar hade dött. Alla sju bor nu tillsammans och hjälps åt.

Vi fortsätter nerför en brant backe och in mot ett hotell som ligger nere vid stranden. Vi parkerar cyklarna och jag får lust att gå en snäcksökarsväng. Under tiden går B och tittar på en piscina och sätter sig sedan ner på murkanten. Två killar kommer då fram och erbjuder honom att köpa knark, men tji får dom. Då vi fortsätter upp mot restaurang Loca där vi var i gårkväll föreslår B att vi skall ta en omelett, det blir en sallad med och det smakar fint.

Strax nedanför hotellet står en man i en dörr och ser väldigt ”svensk” ut så B frågar och får till svar att nej, han är fransman, men hans fru är svenska och vi blir inbjudna till en trevlig pratstund och nu har vi ytterligare vänner, som vi måste besöka på hemresan. De bor i Buhl strax norr om Mulhouse i Frankrike och har sommarstuga i Hälsingland, Inga och Georges Thirhet heter de. Lägenheten de hyr här i Sidi Ifni är mycket spartansk och kostar 850 kr i veckan, det finns sällan varmvatten och ingen värme men de trivs ändå. Vi får bra tips om en campingplats strax före Goulmine i närheten av en oas, där det skall finnas en varm källa som man kan ta ett dopp i. Den får vi försöka finna i morgon. De hyr en liten bil och skall på söndag besöka Trafout dit vi kanske också ställer kosan, så vi kanske möts fler gånger här i Marocko. .
Då vi cyklar mot bilen har det bildats moln på himlen och min tanke går till morgondagen, hoppas det inte blir regn.

[BREAK=AFRIKA 16 1998-99]
ABEINO. Lite mulet är det, men solen lyser fram så fort vi startar bilen. Vi ställer färden mot Goulmine och den går fram på mycket smal och slingrig väg över berg och ner i dalar. Vi är glada att vi inte möter så många bilar på den 10 mil långa sträckan, för kanterna är höga och trasiga på asfalten, och vi måste köra ut på gruskanten vid alla möten. Vi gör lite pauser för att videofilma och fota de vackra vyerna och för att njuta av tystnaden.

Vi kommer fram till den lilla oasen Abeino där vi finner den mysigaste campingen hittills. Då vi anländer finns det en liten husbil och tre vanliga personbilar med ungdomar. Vi blir välkomnade av ägaren som heter Mossa, han har (mycket tjocka glasögon och utstående tänder) turban och kaftan och ser verkligen marockansk ut. Det går bra att tala engelska med honom och vi får veta att just intill campen finns ett varmbadhus med vatten från en varm källa. Den lilla gården där vi stallar upp är ungefär lika stor som en vanlig trädgård ca 500 m2 och mitt på står ett träd med en ”lykta” i, lyktan är tillverkad av en vit plastburk med rött lock som de gjort hål i och monterat (med svart tape) in en glödlampa. Den sprider faktiskt ett riktigt romantiskt sken över gården där vi, när vi kommer tillbaka, står helt ensamma!

Vi talade tidigare med en ung norrman, vars bil hade ”säckat” ihop i Spanien. Han hade frågat de tyska ungdomarna om han fick åka med dem till Marocko och nu var de på väg till Senegal! Han skulle bara åka med till Dackla (en stad i sydligaste Marocko) och sen vända för att fara tillbaka till Spanien med buss och tåg, där han tänkt ta arbete som olivplockar… Trevlig och mjuk kille och företagsam som sticker iväg så där på egen hand.


[BREAK=AFRIKA 17 1998-99]
På eftermiddagen tar vi en promenad i oasen bland palmer och olivträd, vi kikar efter något husliknande då vi fått veta av Mossa, att en svenska som heter Britta och är ca 80 år gammal bor här sedan 25 år tillbaka. Vi hittar inte bland virrvarret av kanaler som kommer från badet med varmt vatten, då det kommer en ung marockan gående. Vi frågar om han vet hur vi skall finna henne och han leder oss dit, men tyvärr är hon inte där. Vi tittar runt lite och får veta att hon haft både kor, får och ett 30 tal hundar och fortfarande har en trädgård. ”Huset” ligger väldigt ensamt med en mur omkring och B filmar lite… Elkarhyder som vår nya vän heter, berättar att hon är författare och just för någon månad varit i Sverige där hennes böcker översätts till tre språk. Troligen har hon åkt in till Goulmine säger han.

Om vi vill se mer av byn och kyrkogården visar han oss gärna. Då vi går runt berättar han att han går sista året i skolan och är hemma i Abeino för att plugga inför examen. Då vi passerar en kvinna i slöjor som går och plockar oliver på marken, får vi höra deras hälsningsceremoni, en lång harang av korta ord och då jag frågar om innehållet svarar han att det alltid spörjs om hur far, mor och syskon och man själv mår. Denna snabba hälsningsramsa har vi hört tidigare. Vi kommer fram till kyrkogården där vi ser en mängd spetsiga stenar sticka upp, ibland en och ibland dubbla, inga namn, inga blommor, ingen utsmyckning överhuvudtaget… Då vi frågar hur en begravning går till, så får vi veta att man varken använder kistor eller kremerar kropparna, de grävs helt enkelt ner och täcks över med jord, varefter det markeras med en sten för män och två stenar för kvinnor. Undantag för begravning av en helig man som får ett litet vitt maosuleum.

Vi går vidare och får titta in i kvinnornas badhus (eftersom det håller på att restaureras) och det är ungefär lika männens där vi redan tittat in före promenaden. Vi bestämmer med Elkahyder, att vi skall träffas kl 8 imorgon för att tillsammans besöka kamelmarknaden i Goulmine.

Vi går in i den lilla restaurangen som hör till campen och beställer kycklingtagine till kl 20. Vi har redan bestämt med den lilla dövstumma killen som sköter badet, att vi ska komma kl 19, då vi fått tillåtelse att bada tillsammans, eftersom kvinnornas bad håller på att restaureras, fast det tror jag enbart européer får göra... Vi njuter otroligt i det härligt varma vattnet och vi flyter omkring på rygg, med stjärnor och hängmattemåne över våra huvuden. I en halv timme ligger vi där och simmar och flyter omkring som om vi ägde ställe… Sen smakar det verkligen bra med mat och vi somnar gott på denna otroligt rogivande plats.

Fortsättningen finns i Med HUSBIL till MAROCKO Del 2 och 3​