Restvärde

[chralm]

Hej kära husbilsvänner

Vi har bestämt oss för byta in vår husbil till nyare. Och vi är bollar med hur vi ska lägga upp betalningen, med eller utan restvärde, vad är bäst?

 

[Roger67]

Det beror på vad man har för ekonomi och betalningsförmåga.
Enkelt så är det givetvis bäst att ha så lite skuld som möjligt så det talar för inget restvärde och kort återbetalningstid.

Det som definitivt är sämst är att lockas till att lägga upp finansiering med ett alldeles för högt restvärde. Inte kul att behöva skjuta till pengar om man säljer bilen och restvärdet är högre än vad man får för bilen.

 

[carsten]

Naturligtvis skall ni satsa på kontantköp, rätta mun efter matsäck...

 

[chralm]

Naturligtvis skall ni satsa på kontantköp, rätta mun efter matsäck...

Klart kontant köp är bäst, gäller allt. Men nu är det så att vi inte har den möjligheten men däremot ett större månads belopp att bet. Och så är det så att vi ÄLSKAR husbilslivet och prioriterar det.

 

[Adriamatrix]

Om ni funderar på finnansering via säljaren med restvärde skulle jag tro att ett vanligt banklån
och ett kontantköp kan vara mer förmånligt.

 

[carsten]

Klart kontant köp är bäst, gäller allt. Men nu är det så att vi inte har den möjligheten men däremot ett större månads belopp att bet. Och så är det så att vi ÄLSKAR husbilslivet och prioriterar det.

Tillfredställelsen blir desto större om ni då istället sparar de pengar ni har till förfogande varje månad, ni har ju redan en bil att njuta av.

 

[Roger67]

Det finns ju olika sätt att tänka och många rätt. Jag kan bara dela med mig av hur jag tänker:

Jag ser att köpa och äga husbil som ren konsumtion och inte som en investering. Jag är också av den bestämda uppfattningen att konsumtion inte skall göras med lånade pengar. Det man konsumerar idag betalar man idag.
Om jag skulle låna till att köpa en husbil skulle jag lägga upp finansieringen så att jag månadsvis alltid betalar av på skulden minst i takt med bilens beräknade värdeminskning. Betalar man mer på lånet så blir det en form av sparande men i alla fall absolut minst vad bilen sjunker i värde.

Jag skulle heller inte lyssna på säljarens uppskattning av vad bilen är värd efter dom där 60 månaderna då han givetvis vill visa upp en låg månadskostnad för att få sälja. Sen skall man ju också tänka på att man skall kunna sälja bilen rakt av utan att behöva byta in den och då får man ofta sämre betalt.
Om månadskostnaden blir för hög för att kunna betala av värdeminskningen med marginal skulle jag köpa en billigare bil.

Att ta lån på huset för att köpa bil har jag personligen också lite svårt för även om räntan blir låg. Ofta får man då en amorteringstid, om man ens amorterar, som är långt längre än bilens värdelivslängd vilket i princip betyder att man lånar till konsumtion.

 

[ingbe]

Att ta lån på huset för att köpa bil har jag personligen också lite svårt för även om räntan blir låg. Ofta får man då en amorteringstid, om man ens amorterar, som är långt längre än bilens värdelivslängd vilket i princip betyder att man lånar till konsumtion.

Man behöver ju inte välja minsta erbjudna amorteringsbelopp. Jag valde att utnyttja låneutrymme på huset i st f frigöra besparingar, men har en amorteringstid på drygt 8 år (100 månader). Min kompromiss

 

[Roger67]

Ja man får hitta sin egen bästa lösning efter sina egna möjligheter och principer. Har man ett rejält övervärde i huset så är det ju en form av besparing man kan "låna" av till konsumtion. Med en återbetalning på 8 år ligger man ju också helt klart inom värdelivslängden och betalar tillbaka vartefter man konsumerar

 

[Farfar]

Ja man får hitta sin egen bästa lösning efter sina egna möjligheter och principer. Har man ett rejält övervärde i huset så är det ju en form av besparing man kan "låna" av till konsumtion. Med en återbetalning på 8 år ligger man ju också helt klart inom värdelivslängden och betalar tillbaka vartefter man konsumerar

Rak amortering och inte annuitet är det som jag föredrar. Då kan man bestämma amortering med eget beslut

 

[Roger67]

Bra och viktig poäng, annuitetslån skall man absolut hålla sig från om man vill ha någon form av vettig koppling mellan skuld och bilens sjunkande värde över tid.

 

[stenö]

Kan man låna med ett hus som säkerhet bör det vara förmånligast. Det viktigaste är sedan att man amorterar snabbare än vad bilen minskar i värde.

 

[Bennsan]

Har ingen funderat på att det kan finnas någon eller några (& det gör det säkert) som har en dröm om att få några härliga & händelserika år på ålderns höst efter ett långt & arbetsamt i en husbil? Är man då inte stadd vid god kassa så kanske det inte finns något annat sätt än att låna pengar. Spara ihop till en husbil är en omöjlighet för en pensionär. Något nytt fordon blir det kanske inte heller, i alla fal inte idag med dom ockerpålägg som gäller & värre blir det. Har man husbilen livet ut så spelar väl inte restvärdet någon roll. Nej, man skall leva fullt ut & njuta av livet även om det kostar. Dit man skall sedan behövs inga pengar. Sådan är min livsfilosofi.

 

[sandstroem]

Det är väldigt lätt att få finansiering idag och det lockar många att köpa något som man blir sugen på men kanske inte behöver. Köper man nytt måste man också väga in obligatoriska servicekostnader osv. Men för att besvara trådskaparens fråga så är det enda restvärde som verkligen är värt något ett garanterat återköpspris med bankgaranti allt annat är mer eller mindre kvalificerade gissningar.
Kollar man vart samhället är på väg idag så finns det snart inget privat ägande kvar för den breda massan, det är banker och finansieringsinstitut som äger allt. Om då botten går ur marknaden hjälper inga beräknade restvärden instituten kräver in sina pengar, medan de som är kvar i det gamla tänket kan fortsätta att njuta av sin frihet och sina husbilar.

Hälsningar
Peter

 

[Bennsan]

Det är väldigt lätt att få finansiering idag och det lockar många att köpa något som man blir sugen på men kanske inte behöver. Köper man nytt måste man också väga in obligatoriska servicekostnader osv. Men för att besvara trådskaparens fråga så är det enda restvärde som verkligen är värt något ett garanterat återköpspris med bankgaranti allt annat är mer eller mindre kvalificerade gissningar.
Kollar man vart samhället är på väg idag så finns det snart inget privat ägande kvar för den breda massan, det är banker och finansieringsinstitut som äger allt. Om då botten går ur marknaden hjälper inga beräknade restvärden instituten kräver in sina pengar, medan de som är kvar i det gamla tänket kan fortsätta att njuta av sin frihet och sina husbilar.

Hälsningar
Peter

Jo, men så har det väl alltid varit. Hur menar du nu? Skulle ägandet av husbilar båtar & andra "extravaganser" bara vara de välburnas privilegium? så blir det med ditt tänkande. Nu pratar vi om vuxet, erfaret & moget folk som säkert kan avgöra vad man har råd med & inte. Det finns ju begagnat, nya husbilar kommer att avveckla sig själva, det gör regering & andra myndigheter sitt bästa för att få till stånd.

 

[Roger67]

Givetvis skall väl bara dom som har råd köpa dessa "extravaganser". Har man inte råd skall man låta bli. Det är väl regel nummer 1.

Men att ha råd behöver inte betyda att man har alla pengar på kontot idag. Det kan lika gärna vara att man lånar pengar på banken och har råd att betala tillbaka dem. Givetvis lånar man då inte mer än man mäktar med att betala tillbaka.
Så ja, har man råd att låna på banken så är man väl ändå relativt välbeställd.

Men som redan nämnts ett par gånger i tråden bör man ha koll på riskerna och i sitt ekonomiska upplägg räkna med en vettig marginal för att kunna hantera marknadsförändringar, minskat värde, tidigare lösen, ökade driftskostnader o.s.v.

 

[smålänningen]

Min inställning har alltid varit att jag lånar till vår bostad o inget annat, men har ändrat min filosofi de senare åren när man får andra prioriteringar.

Så få fasta kostnader som möjligt ger oss större frihet ifall något händer typ sjukdom eller skilsmässa. Var själv sjukskriven under 24 månader och då var vi glada över att inte ha lån på bilar eller annat. En del säger att det är bara till att sälja om man hamnar i den situationen. Ja det är lätt att säga innan man är i situationen. Jag hade inte kunnat hantera några köpare under mina första sjukdomsmånader.

Fritidsfordon som husvagnar o motorcyklar sparade vi ihop till innan de köptes då det som sagt var är nöjen och inget som är tvunget att ha.
Med andra ord så fick vi sälja motorcykel o husvagn när huset krävde nytt tak respektive nya fönster.
När sommaren närmade sig så drog det i campingtarmen och vi funderade på om vi skulle låna till en men nej det gör vi inte av princip utan köpte en vagn för 11.000 kr.
Det var så klart en stor skillnad mot 3 år gamla vagnen som vi sålt året innan men vi hittade en välvårdad vagn med omklädda dynor så den fyllde sin funktion.
Den vagnen hade vi i 2 år då den såldes för 20.000kr. Samtidigt hade vi sparat ihop lite pengar till en bättre vagn som jag fixade till o sålde med vinst. Gjorde samma sak med ytterligare några vagnar, köpte o sålde med förtjänst.

Importerade en billig husbil från tyskland som snyggades till innan den såldes med förtjänst. Har blivit några till genom åren.

För några år sen hittade vi vår drömhusbil till rätt pris så insåg att ska vi kunna köpa den måste vi bryta vår filosofi att inte ha lån på fritidsfordon.

Sålde personbilen för att få loss pengar, tog ut en personalbil genom jobbet =halvbröt min filosofi att inte låna till fordon...

Vi lånade 25% av husbilens pris och det kändes hårt, men vi har inte ångrat beslutet så har man ordning på sin ekonomi och inte har hög belåning så kan ett mindre lån vara rätt beslut för att kunna förverkliga sina drömmar.

 

[sandstroem]

Jo, men så har det väl alltid varit. Hur menar du nu? Skulle ägandet av husbilar båtar & andra "extravaganser" bara vara de välburnas privilegium? så blir det med ditt tänkande. Nu pratar vi om vuxet, erfaret & moget folk som säkert kan avgöra vad man har råd med & inte. Det finns ju begagnat, nya husbilar kommer att avveckla sig själva, det gör regering & andra myndigheter sitt bästa för att få till stånd.

Jag tror faktiskt det, att äga bilar, båtar, husbilar och andra leksaker eller om man så vill njutningsmedel blir ett fåtal förunnat. Vi andra kommer att få nöja oss med att åka runt i fordon som ägs av banker, leasingbolag eller finansieringsinstitut.