• Husbilsklubbens årsmöte och träff år 2024 kommer att hållas i Karlstad 9-12 Maj.
    Mer information och anmälan finns här: Klicka Här för Årsmötesträff 2024
  • Erbjudande på Husbilsklubben.se

    Blir du ny medlem nu i Husbilsklubben.se betalar du ingen anmälningsavgift utan enbart årsavgift 100 kr.
    Du sparar 150 kr på detta och erbjudandet gäller tills vidare.
    Medlemskapet gäller för kalenderåret 2024.
    Mer information finns här: Hur Registrerar jag mig.
    Du slipper också en massa störande reklam eftersom vi är en HELT reklamfri sida.

Man få'nt vara blöt

Nisse oi Näsåker

HBK Medlem
Inlägg
1.688
Kommun
Emmaboda
HBK-Nr
64
Medlemskap
2024
Man få'nt va blöt sa Lars Ekborg i den klassiska sketchen Bunta ihop dom. Man kan ju undra hur många anmälningar det skulle bli till diskrimineringsombudsmannen om den sketchen skulle lanserats idag.
I den här episoden, som utspelar sig under 80-talets senare hälft, fick jag tillfälle att praktisera hans råd men höll istället på att bli blöt i byxorna bakom ratten.
Vi var ute på vår första långresa i Europa med vår hembyggda 12-meters Scania. Under några dagar på camping i Haag, där hustrun var på tjänsteförrättning, träffade jag en glad gutt som hade varit runt lite överallt i Europa.
Han rekommenderade Camping Maisons-Lafitte, om vi skulle till Paris, och dit hade vi tänkt oss så rådet lades på minnet.
Eftersom jag inte hade någon rutin på att köra 12-meters ekipage i storstäder kändes det tryggt att vi redan hade ett omfattande kartverk över Frankrike och Paris. Kartorna hade vi införskaffat under en bilresa i början på sjuttiotalet.
Runt Paris har de förutseende fransoserna byggt en motorvägsring, La Periferique, som är ungefär 3,5 mil lång. På kartan är alla på- och avfarter numrerade så det borde bli lätt som en plätt att hitta till Maisons-Lafitte bara vi tog oss in på Periferiquen.
Vi närmade oss alltså Paris och det var söndag. Söndag borde vara en idealisk dag för en ovan förare, trodde jag. Vad jag inte visste var att söndag var den dag då medelfransosen packade in familjen i bilen och åkte runt till allehanda aktiviteter i Paris.
GPS hade givetvis varit gudasänt hjälpmedel men då var det ju papperskartor som gällde.
Vi tog oss utan problem ut på Periferiquen och dessutom i rätt riktning, nu gällde det bara att hitta rätt avfart. Hustrun, vår kartläsare, höll utkik och kunde ganska snabbt rapportera "Här är det". Jag tyckte att det var alldeles för tidigt men kunde själv konstatera att avfartens nummer var det rätta.
Det skumma var att vi hamnade på fel sida av motorvägsringen. Lätt onda aningar infall sig snabbt.
Vi färdades fram i en villaförort med ganska trånga gator. Jag läste gatunamn och hustrun letade febrilt på kartan som tycktes större och större.
Har ni tänkt på att kartor som är ganska hanterliga vid köksbordet blir 4-5 kvadratmeter stora när man skall använda dem under färd?
I alla fall hittade hustrun inte igen en enda av de gatunamn jag alltmer irriterad ropade ut.
På den tiden, i alla fall, fanns det en fyndig automatik i alla franska bilar, så fort framförvarande fordon körde under en viss hastighet tutade bilen automatiskt. Himla praktiskt, då kunde ju föraren koncentrera sig på att vifta med armarna och svära.
Vi hade alltså 12 meter Scania, irriterad chaufför, härsken kartläsare och en svans av signalerande söndagsbilister.
Hur många äktenskap har krackelerat under dylika kartläsningsövningar?
Det bar sig inte bättre att det blev en färd mer baserad på solstånd och obefintligt lokalsinne än på verklighetsförankrad navigation.
Till råga på allt blev chauffören allt mer pinknödig och det var kemiskt rent på plats att parkera 12 meter buss. Behöver jag påpeka att stämningen var ganska tryckt?
Till sist blev det krisläge och jag stannade mitt i gatan, lade i parkeringsbromsen och gick på toa till ackompanjemang av franska bilhorn.
Läget var allt annat än ljust men det klarnade ganska snabbt när jag lättat på trycket, ett par gatkorsningar senare skymtade vi plötsligt Triumfbågen. Voila! Helt plötsligt visste vi var vi var..
Stämningen lättade påtagligt och kartläserskan kom snabbt i fas med verkligheten. En halvtimme senare befann vi oss rätt stadsdel och tog oss faktiskt in på campingen trots att det var så smalt att jag fick ta omtag på ett par ställen.
Nu var det dags att turista!
Vid närmare efterforskning visade det sig att vår gamla karta över Paris inte stämde med verkligheten, numreringen av avfarterna hade gjorts om och vi hade i själva verket tagit av 1,5 mil för tidigt. Det var alltså inte konstigt att hustrun inte kunde hitta var vi befann oss.
C’est la vie som dansken sa, eller var det tysken?
/Nisse
 
F

F.d. 2549

Guest
Sv: Man få'nt vara blöt

Tack Nisse för en trevlig stund. Jag kände igen mig vid flera tillfällen även om jag/vi inte har förirrat oss just i Paris. Skönt med toalett i bilen när det kniper. Eller mera rätt; när det inte hjälper att knipa. En liknande knipsituation löster jag en gång på annat sätt, men här skall vi ju vara rumsrena.
Tack än en gång.
Farbror Claes.
 
Toppen