Varför blir alltid djuren sjuka, just när det är som mest olämpligt?
Om man är ute på resa eller om en storhelg närmar sig, då om aldrig förr blir det något dj...skap.
Det ligger nog en förbannelse uttalad i detta faktum eller är det bara undertecknad som
upplever det så efter drygt 30 år med hund och katt?
Har man som vi en Samojed, så är knorren på svansen första tecknet på
att något inte står rätt till. Hänger han med huvudet också, ja då börjar det bli riktigt illa däran.
Lagom nu på julafton syntes tecken på att något var på gång med våran Nikko.
Verkade inte alls lika glad och pigg längre och svansen slokade misstänkt illavarslande.
Liknande symtom hände tidigt i höstas, när vi var till Bornholm med husbilen. Vi fick avbryta
den planerade veckan i bästa sensommarväder och det var inte helt lätt, att boka om biljetten
tillbaka till Ystad. Inte när man åker husbil, för platserna är ju som bekant begränsade.
Troligen hade Nikko (liksom Ferdinand i Kalles jul) då lagt sig på en ilsken geting och detta
hade triggat i gång en mycket smärtsam allergireaktion. Vad gör man ute med husbilen?
Hur hindra att jycken slickar upp såret ännu värre. Fick klippa till en T-shirt och
trä bakbenen och svansen genom öppningarna. Såg lite småroligt ut i all bedrövelsen.
På Juldagen blev nu läget uppenbart akut, ordinarie veterinärer finns naturligtvis inte
tillgängliga förrän en bra bit in på nästa år. Klart att dom också behöver vara lediga...
Med lite tur lyckas vi äntligen få en tid på annandagen hos jourhavande klinik i Borensberg.
Jodå, Nikko visade sig ha rejält fukteksem och en s.k. Hot spot har uppstått på bakbenet.
Det blir akut sövning, rakning på ett antal ställen utmed vänstersidan och kortisonbehandling.
Tänk dig en stolt och fluffig Samojedhane förvandlas till en amatörmässigt klippt pudelliknande hund med huvudet i en tratt. Det är tur, att hundar inte speglar sig så ofta... men det måste kännas i hundsjälen ändå. Höger sida = Samojed, vänster sida = Pudel?
För att inte tala om besväret med den stora tratten, som häktar i och är hela tiden i vägen.
Tur att man inte är på resa med husbilen just nu i denna gång. Ja, ni förstår ju själva,
att en stor hund (stundtals panikslagen) med huvudet i en tratt inte är den bästa kombinationen
att ha i husbilens trånga utrymmen.
Nu ett par dagar senare har antibiotika och annan daglig behandling lugnat ner Nikko´s stora
besvär och vi ser med tillförsikt fram emot tillfrisknandet. Vi smyger ut tidigt på morgonen och
uträttar de naturliga behoven i skydd av mörkret och hoppas, att pälsen snart växer till sig...
Hans förråd av tuggben ligger ute på försäljning (även på HBK) pga av risk för ev allergiska
symtom efter dessa tråkiga problem.
Ja, så har vi haft det i julhelgen och nu inväntar vi bara att nyårsaftonen inte ska ställa till det
alltför mycket för jyckens del. Nä, han är inte direkt skotträdd, men visst blir han orolig och nevös
när det smäller runt omkring knutarna. Det är inte svårt att förstöra en hund för livet med ett
oförsiktigt nyårsfirande. Hoppas på ett Gott slut och Gott Nytt År från en hund-HBK:are.
Om man är ute på resa eller om en storhelg närmar sig, då om aldrig förr blir det något dj...skap.
Det ligger nog en förbannelse uttalad i detta faktum eller är det bara undertecknad som
upplever det så efter drygt 30 år med hund och katt?
Har man som vi en Samojed, så är knorren på svansen första tecknet på
att något inte står rätt till. Hänger han med huvudet också, ja då börjar det bli riktigt illa däran.
Lagom nu på julafton syntes tecken på att något var på gång med våran Nikko.
Verkade inte alls lika glad och pigg längre och svansen slokade misstänkt illavarslande.
Liknande symtom hände tidigt i höstas, när vi var till Bornholm med husbilen. Vi fick avbryta
den planerade veckan i bästa sensommarväder och det var inte helt lätt, att boka om biljetten
tillbaka till Ystad. Inte när man åker husbil, för platserna är ju som bekant begränsade.
Troligen hade Nikko (liksom Ferdinand i Kalles jul) då lagt sig på en ilsken geting och detta
hade triggat i gång en mycket smärtsam allergireaktion. Vad gör man ute med husbilen?
Hur hindra att jycken slickar upp såret ännu värre. Fick klippa till en T-shirt och
trä bakbenen och svansen genom öppningarna. Såg lite småroligt ut i all bedrövelsen.
På Juldagen blev nu läget uppenbart akut, ordinarie veterinärer finns naturligtvis inte
tillgängliga förrän en bra bit in på nästa år. Klart att dom också behöver vara lediga...
Med lite tur lyckas vi äntligen få en tid på annandagen hos jourhavande klinik i Borensberg.
Jodå, Nikko visade sig ha rejält fukteksem och en s.k. Hot spot har uppstått på bakbenet.
Det blir akut sövning, rakning på ett antal ställen utmed vänstersidan och kortisonbehandling.
Tänk dig en stolt och fluffig Samojedhane förvandlas till en amatörmässigt klippt pudelliknande hund med huvudet i en tratt. Det är tur, att hundar inte speglar sig så ofta... men det måste kännas i hundsjälen ändå. Höger sida = Samojed, vänster sida = Pudel?
För att inte tala om besväret med den stora tratten, som häktar i och är hela tiden i vägen.
Tur att man inte är på resa med husbilen just nu i denna gång. Ja, ni förstår ju själva,
att en stor hund (stundtals panikslagen) med huvudet i en tratt inte är den bästa kombinationen
att ha i husbilens trånga utrymmen.
Nu ett par dagar senare har antibiotika och annan daglig behandling lugnat ner Nikko´s stora
besvär och vi ser med tillförsikt fram emot tillfrisknandet. Vi smyger ut tidigt på morgonen och
uträttar de naturliga behoven i skydd av mörkret och hoppas, att pälsen snart växer till sig...
Hans förråd av tuggben ligger ute på försäljning (även på HBK) pga av risk för ev allergiska
symtom efter dessa tråkiga problem.
Ja, så har vi haft det i julhelgen och nu inväntar vi bara att nyårsaftonen inte ska ställa till det
alltför mycket för jyckens del. Nä, han är inte direkt skotträdd, men visst blir han orolig och nevös
när det smäller runt omkring knutarna. Det är inte svårt att förstöra en hund för livet med ett
oförsiktigt nyårsfirande. Hoppas på ett Gott slut och Gott Nytt År från en hund-HBK:are.