Bäckis1843
HBK Medlem
Över vuxna människors beteende (kanske även mitt eget).
Igår var jag i en Svensk stad, inte min hemstad men nästan.
Vet hur korsningen där jag stod är uppbyggd och att jag hade väjningsplikt mot den vägen jag skulle svänga vänster ut på.
Åt höger är det tomt men det kommer en bil från vänster.
30m från korsningen blinkar den bilen höger och saktar ner som att göra sig klar att svänga in på samma väg jag står på.
Jag kollar höger kollar vänster igen, där bilen fortfarande blinkar och nu nästan är nere i krypfart, och svänger ut.
Varpå bilen från vänster plötsligt tvärnitar mm från min vänstersida...
Jag kör sakta förbi och kollar in i bilen med ett frågande uttryck varpå kvinnan i passagerarsätet pekar finger åt mig.
Föraren, kanske hennes man skakar på huvudet åt mig och grimarserar "JÄVLA IDIOT", båda var nog i 60-70års åldern.
Tänkte först släppa det men tänkte sedan att det vore intressant att veta hur deras eget beteende rättfärdigar att peka finger åt mig.
Så jag vänder på första bästa ställe och ser sedan deras bil på en ÖB parkering på vänster sida.
Åker in på parkeringen och ser att de sitter kvar i bilen men jag får parkera en bit bort och gå tillbaka.
När jag närmar mig förarsidan ser jag hur kvinnan är påväg ut.
Då kastar mannen en blick på mig, tittar bort, tittar igen och får något igenkännande i blicken.
Ah han känner igen mig och vet vad jag vill prata om hinner jag bara tänka innan han slänger sig över passagerarsätet och drar tag i kvinnans tröja så hon snubblar bakåt in i bilen igen.
Han drar iväg innan hon hinner stänga dörren när jag bara har någon meter kvar till deras bil.
Jag brukar normalt inte skrämma andra människor men nu blir jag ännu mer sugen på att se vad det var för folk.
Så jag joggar tillbaka till min bil och följer efter.
Jag tappar bort dem en stund men har turen att gissa rätt i en korsning och har dem snart framför.
De kör då ganska sakta, typ 40 på 50-väg.
Plötsligt ökar farten till 50 och de åker planlöst runt, då förstår jag att de sett att jag ligger bakom.
Hade jag haft något att göra denna eftermiddag eller haft familjen med hade jag skitit i att åka efter men nu blev det en sport

Vi åkte runt runt i stan och jag fick åka på vägar jag aldrig åkt på tidigare.
Nu tänkte jag att jag skiter i detta och fortsätter till min destination.
Men de valde då att ge sig ut på en 2-1 (100km/h) väg, just den vägen som jag ändå skulle fortsätta min resa på.
Så det blev att jag per automatik fortsatte efter.
I normala fall, när jag åker själv, ligger jag i 120 på denna väg.
Nu gick det i 130....
Resan fortsatte ca 2 mil i varierande hastighet.
200m innan jag skulle svänga av till min fortsatta färdväg går filerna från 2 till 1.
Vi kom ikapp en långtradare som gubben la sig bakom.
När vägmarkeringen visade att filerna gick ihop kastade han sig ut vid sidan av tradaren och in framför, hörde kompressorhornen på tradaren så det måste varit nära.
Men när jag svängde av till mitt såg jag i backspegeln att det just passerade en likadan Volvo i samma färg som min och som körde rätt fort.
Så mina tankar igår kväll var:
- Hur tänkte de när de visade, med all tydlighet, att de skulle svänga?
- Vad tänkte de på när de såg mig på parkeringen?
- Vad var deras tanke när de såg mig följa efter?
- Blev de stressade på 100 vägen när jag nästan höll min normala hastighet?
- Om de stannade och såg att Volvon som låg bakom dem inte alls var jag, har de då drömt allt

Igår var jag i en Svensk stad, inte min hemstad men nästan.
Vet hur korsningen där jag stod är uppbyggd och att jag hade väjningsplikt mot den vägen jag skulle svänga vänster ut på.
Åt höger är det tomt men det kommer en bil från vänster.
30m från korsningen blinkar den bilen höger och saktar ner som att göra sig klar att svänga in på samma väg jag står på.
Jag kollar höger kollar vänster igen, där bilen fortfarande blinkar och nu nästan är nere i krypfart, och svänger ut.
Varpå bilen från vänster plötsligt tvärnitar mm från min vänstersida...
Jag kör sakta förbi och kollar in i bilen med ett frågande uttryck varpå kvinnan i passagerarsätet pekar finger åt mig.
Föraren, kanske hennes man skakar på huvudet åt mig och grimarserar "JÄVLA IDIOT", båda var nog i 60-70års åldern.
Tänkte först släppa det men tänkte sedan att det vore intressant att veta hur deras eget beteende rättfärdigar att peka finger åt mig.
Så jag vänder på första bästa ställe och ser sedan deras bil på en ÖB parkering på vänster sida.
Åker in på parkeringen och ser att de sitter kvar i bilen men jag får parkera en bit bort och gå tillbaka.
När jag närmar mig förarsidan ser jag hur kvinnan är påväg ut.
Då kastar mannen en blick på mig, tittar bort, tittar igen och får något igenkännande i blicken.
Ah han känner igen mig och vet vad jag vill prata om hinner jag bara tänka innan han slänger sig över passagerarsätet och drar tag i kvinnans tröja så hon snubblar bakåt in i bilen igen.
Han drar iväg innan hon hinner stänga dörren när jag bara har någon meter kvar till deras bil.
Jag brukar normalt inte skrämma andra människor men nu blir jag ännu mer sugen på att se vad det var för folk.
Så jag joggar tillbaka till min bil och följer efter.
Jag tappar bort dem en stund men har turen att gissa rätt i en korsning och har dem snart framför.
De kör då ganska sakta, typ 40 på 50-väg.
Plötsligt ökar farten till 50 och de åker planlöst runt, då förstår jag att de sett att jag ligger bakom.
Hade jag haft något att göra denna eftermiddag eller haft familjen med hade jag skitit i att åka efter men nu blev det en sport
Vi åkte runt runt i stan och jag fick åka på vägar jag aldrig åkt på tidigare.
Nu tänkte jag att jag skiter i detta och fortsätter till min destination.
Men de valde då att ge sig ut på en 2-1 (100km/h) väg, just den vägen som jag ändå skulle fortsätta min resa på.
Så det blev att jag per automatik fortsatte efter.
I normala fall, när jag åker själv, ligger jag i 120 på denna väg.
Nu gick det i 130....
Resan fortsatte ca 2 mil i varierande hastighet.
200m innan jag skulle svänga av till min fortsatta färdväg går filerna från 2 till 1.
Vi kom ikapp en långtradare som gubben la sig bakom.
När vägmarkeringen visade att filerna gick ihop kastade han sig ut vid sidan av tradaren och in framför, hörde kompressorhornen på tradaren så det måste varit nära.
Men när jag svängde av till mitt såg jag i backspegeln att det just passerade en likadan Volvo i samma färg som min och som körde rätt fort.
Så mina tankar igår kväll var:
- Hur tänkte de när de visade, med all tydlighet, att de skulle svänga?
- Vad tänkte de på när de såg mig på parkeringen?
- Vad var deras tanke när de såg mig följa efter?
- Blev de stressade på 100 vägen när jag nästan höll min normala hastighet?
- Om de stannade och såg att Volvon som låg bakom dem inte alls var jag, har de då drömt allt