erix
HBK Medlem
Skickade bifogade debattartikel till GP som dock "inte hade möjlighet att publicera den". Vill ändå delge alla medlemmar mina tankar. Kan inte bifoga en Wordfil så texten kommer här:
Allemansrätt för alla
Att allemansrätten är till för alla framgår tydligt av själva termen. Men är det verkligen så längre? På senare år har allt fler inskränkningar etablerats, inskränkningar som till sin karaktär osökt och synnerligen beklagligt för tankarna till ett tidigare samhälle där alla människor inte var lika välkomna överallt. Där människors lika värdighet inte existerade.
Den autonoma, mobila turismen har ändrat karaktär. Det här gäller alltså inte turister som reser runt i landet och bor på hotell, pensionat, vandrarhem eller liknande, utan de som har med sig sitt eget boende.
Ytterst få cyklar längre runt med ett litet tält på pakethållaren, även om undantag finns. Att åka runt med en svart PV444 med tält i bagageutrymmet är idag ingenting vi längre ser på vägarna. Steget därefter, husvagnen, blir också allt sällsyntare på vägarna. De återfinns numera mest på campingplatser med ett förtält eller mindre ”förhusbyggnad”, trädäck, häckar, cykelställ och flaggstänger. De fungerar idag mest som sommarstugor.
Den autonoma, mobila turismen sker idag med husbil och antalet husbilar, såväl inrikes som utrikes registrerade, är i stadig ökning. Alltfler upptäcker och uppskattar friheten att inte vara bunden till var det finns hotell och restauranger, att inte i förväg i detalj behöva planera sin semester, att inte vara schemabunden. Likheten med fritidsbåtar är stark och det är många tidigare båtägare som gått iland och fortsätter sitt nomadliv till lands.
Reaktionerna på denna förändring är tyvärr i många fall, för alla involverade, negativa. Det blir allt vanligare med skyltning som förbjuder husbilar eller bara tillåter personbilar klass 1. I Sverige klassificeras vanliga personbilar som klass 1 och husbilar som personbilar klass 2.
Enligt allemansrätten skall alla ha tillgång till naturen, att ströva, plocka svamp och bär, lyssna på fåglar eller kanske gå på fotosafari. När parkeringsplatser, såväl anlagda som i terräng upplåtna för parkering, skyltar med att husbilar är förbjudna är det en uppenbar inskränkning av allemansrätten, en tydlig diskriminering när personbilen med husvagn fortfarande är tillåten.
Man kan verkligen undra vad det är som startat dessa reaktioner och inskränkningar. Varför vill man ha besökare, men bara med vissa färdmedel? Vad är det man vill undvika eller åstadkomma? Varför går det bra att som turist komma promenerande, cyklande, mopedande, med personbil klass 1, buss eller lastbil men inte med husbil?
Husbilen är, som redan konstaterats, autonom. Den har pentry, kojer, toalett och sophink, allt som behövs för att inte på minsta sätt inkräkta på eller vara beroende av sin omgivning. När personbilen klass 1 lämnar efter sig toalettpapper och exkrementer, tomma förpackningar av allehanda slag och engångsgrillar i naturen tycks den av någon underlig anledning ändå vara mer välkommen än husbilen som i värsta fall i mjuk terräng lämnar ett tillfälligt hjulspår.
Den nya tidens mobila, autonoma turism, inhemsk såväl som utrikes, vill uppleva Sverige, hela Sverige. Man vill komma ut i naturen, utrikes turistande anger ofta den svenska naturen som skäl för sitt besök. Man vill också kunna besöka städer för att handla och gå på restaurang, gå på muséer och teatrar, vandra i parker eller bara uppleva bebyggelsen och atmosfären i städer och mindre orter.
Att hänvisa husbilar till campingplatser är total missriktat, varken svenskar eller andra har valt husbil för att stå i semesterbyar. Turister från kontinenten har nog av campingplatser i sin närhet, förvägrar vi dem att uppsöka den svenska naturen och svenska samhällen kommer de inte hit.
Efter några år med husbil ser vi hur vissa aktörer insett att husbilsturismen är positiv för dem, medan andra tycks leva i en villfarelse om att husbilsmänniskorna är farliga och måste förbjudas.
När man på en parkering upptäcker att husbilen skall betala ett antal hundralappar för att stå där över natten, medan den vanliga personbilen lite längre bort på samma asfaltyta står gratis, är det inte förvånande att man inte återkommer till den orten. Den som vill ha turister inser att det är förmånligt att göra det positivt för dem att komma.
Att man gör inskränkningar i allemansrätten är allvarligt, speciellt som det inte finns några gångbara skäl för det. Skall vi behandla alla lika eller skall vi diskriminera?
Allemansrätt för alla
Att allemansrätten är till för alla framgår tydligt av själva termen. Men är det verkligen så längre? På senare år har allt fler inskränkningar etablerats, inskränkningar som till sin karaktär osökt och synnerligen beklagligt för tankarna till ett tidigare samhälle där alla människor inte var lika välkomna överallt. Där människors lika värdighet inte existerade.
Den autonoma, mobila turismen har ändrat karaktär. Det här gäller alltså inte turister som reser runt i landet och bor på hotell, pensionat, vandrarhem eller liknande, utan de som har med sig sitt eget boende.
Ytterst få cyklar längre runt med ett litet tält på pakethållaren, även om undantag finns. Att åka runt med en svart PV444 med tält i bagageutrymmet är idag ingenting vi längre ser på vägarna. Steget därefter, husvagnen, blir också allt sällsyntare på vägarna. De återfinns numera mest på campingplatser med ett förtält eller mindre ”förhusbyggnad”, trädäck, häckar, cykelställ och flaggstänger. De fungerar idag mest som sommarstugor.
Den autonoma, mobila turismen sker idag med husbil och antalet husbilar, såväl inrikes som utrikes registrerade, är i stadig ökning. Alltfler upptäcker och uppskattar friheten att inte vara bunden till var det finns hotell och restauranger, att inte i förväg i detalj behöva planera sin semester, att inte vara schemabunden. Likheten med fritidsbåtar är stark och det är många tidigare båtägare som gått iland och fortsätter sitt nomadliv till lands.
Reaktionerna på denna förändring är tyvärr i många fall, för alla involverade, negativa. Det blir allt vanligare med skyltning som förbjuder husbilar eller bara tillåter personbilar klass 1. I Sverige klassificeras vanliga personbilar som klass 1 och husbilar som personbilar klass 2.
Enligt allemansrätten skall alla ha tillgång till naturen, att ströva, plocka svamp och bär, lyssna på fåglar eller kanske gå på fotosafari. När parkeringsplatser, såväl anlagda som i terräng upplåtna för parkering, skyltar med att husbilar är förbjudna är det en uppenbar inskränkning av allemansrätten, en tydlig diskriminering när personbilen med husvagn fortfarande är tillåten.
Man kan verkligen undra vad det är som startat dessa reaktioner och inskränkningar. Varför vill man ha besökare, men bara med vissa färdmedel? Vad är det man vill undvika eller åstadkomma? Varför går det bra att som turist komma promenerande, cyklande, mopedande, med personbil klass 1, buss eller lastbil men inte med husbil?
Husbilen är, som redan konstaterats, autonom. Den har pentry, kojer, toalett och sophink, allt som behövs för att inte på minsta sätt inkräkta på eller vara beroende av sin omgivning. När personbilen klass 1 lämnar efter sig toalettpapper och exkrementer, tomma förpackningar av allehanda slag och engångsgrillar i naturen tycks den av någon underlig anledning ändå vara mer välkommen än husbilen som i värsta fall i mjuk terräng lämnar ett tillfälligt hjulspår.
Den nya tidens mobila, autonoma turism, inhemsk såväl som utrikes, vill uppleva Sverige, hela Sverige. Man vill komma ut i naturen, utrikes turistande anger ofta den svenska naturen som skäl för sitt besök. Man vill också kunna besöka städer för att handla och gå på restaurang, gå på muséer och teatrar, vandra i parker eller bara uppleva bebyggelsen och atmosfären i städer och mindre orter.
Att hänvisa husbilar till campingplatser är total missriktat, varken svenskar eller andra har valt husbil för att stå i semesterbyar. Turister från kontinenten har nog av campingplatser i sin närhet, förvägrar vi dem att uppsöka den svenska naturen och svenska samhällen kommer de inte hit.
Efter några år med husbil ser vi hur vissa aktörer insett att husbilsturismen är positiv för dem, medan andra tycks leva i en villfarelse om att husbilsmänniskorna är farliga och måste förbjudas.
När man på en parkering upptäcker att husbilen skall betala ett antal hundralappar för att stå där över natten, medan den vanliga personbilen lite längre bort på samma asfaltyta står gratis, är det inte förvånande att man inte återkommer till den orten. Den som vill ha turister inser att det är förmånligt att göra det positivt för dem att komma.
Att man gör inskränkningar i allemansrätten är allvarligt, speciellt som det inte finns några gångbara skäl för det. Skall vi behandla alla lika eller skall vi diskriminera?
.
till att platser stängs eller det blir förbud att stå där om natten...
