• Husbilsklubbens årsmöte och träff år 2024 kommer att hållas i Karlstad 9-12 Maj.
    Mer information och anmälan finns här: Klicka Här för Årsmötesträff 2024
  • Erbjudande på Husbilsklubben.se

    Blir du ny medlem nu i Husbilsklubben.se betalar du ingen anmälningsavgift utan enbart årsavgift 100 kr.
    Du sparar 150 kr på detta och erbjudandet gäller tills vidare.
    Medlemskapet gäller för kalenderåret 2024.
    Mer information finns här: Hur Registrerar jag mig.
    Du slipper också en massa störande reklam eftersom vi är en HELT reklamfri sida.

Lago di nånting med en köttig blondin

Jappe

HBK in Memoriam
Inlägg
18.274
Kommun
Orust
HBK-Nr
661
På den gamla goda tiden slog lusten till - ut ur präktiga Sverige mot friskare och varmare nejder - varför inte, så jag knödde in en lagom köttig blondin i folkan (1500, ljusblå liksom jag) och for söderut. Efter inget krångel alls bortsett från ständiga däcksbyten (regummerade däck) och fladdermöss på balkongerna på hotellen så hamnade vi på ett hotell vid någon lago - Maggiore, tror jag och där var det inte lugnt.

150 tenorer i Italien kan ju skrämma slag på vem som helst. Arior av alla de slag från frukost till sen kväll. Tenorkongress på vårt hotell. Det sjöngs och sjöngs, i trappor, i restauranger, överallt hela tiden! Långsamt lärde vi oss att uppskatta den sortens musik och spåren sitter kvar i mig ännu.

Alltså! Minnena vägrade förblekna. Åren gick och jag tänkte knö in en annan dam i bilen (minns inte vilken sort men den gick mycket fortare än folkan) (öppet för missförstånd) och dra till Verona för att kolla på lite opera, kollade biljettpriser, skyhöga givetvis men med tanke på att Pavarotti fanns med i besättningen så var beslutet inte svårt.

Pavarotti dog innan vi kom iväg! Typiskt! Vem slår Pavarotti?

Jappe

Psst. När vi kom hem igen frän Italienresan så hade folkan begåvats med 4 (!) nya fina däck: Pirelli, Michelin, GoodYear och Fulda. Efter den betan sålde jag folkan och köpte en Volvo. Tillbaka i präktiga Sverige. (Sic transit gloria mundi). Sens moralen (om det finns någon) får ni räkna ut själva! :p:

Psst 2. Pavarotti på Spotify hittar man ganska lätt (gedigen amerikansk influens) men det är inte omöjligt och har man rimliga krav så duger "highlights" ibland.

Psst3. En fördel med sådan här musik är att alla orkestrar och dirigenter är av högsta klass förutom popdirigenten Karajan förstås! Han har en märklig förmåga att förstöra allt han ger sig på!

Psst 3. Nackdelen med att fastna i sådan här musik är att tidsuppfattningen försvinner! Snart halvfem på morgonen och jag har just börjat med en "Karajanfri" 9:a (Beethoven) och den går inte att somna till! För 50 år sedan eller så kunde man strunta i nattsömnen ibland utan större problem. Få se hur det går den här gången. Spännande. Ingen väckarklocka, inget jobb. Ingen stress. Man kan inte sova med Beethovens 9:a men man kan kanske vila i den.

Psst 4. Jag kom fel. Karajan dirigerade och det gick ju ganska bra före den känsliga 3:e satsen som han brutalt och skoningslöst mördade. Jag har "sålt" musik en gång i tiden och jag har haft totala stunder av njutning i Beethovens "Adagio Molto e cantabile" som är vansinnigt vacker och som på ett makalöst sätt "bäddar" för den magnifika finalen med "An die Freude" u.s.w.

Psst 5. De enastående vackra glidningarna, passagerna och övergångarna i den tredje satsen saknades helt i Karajans tolkning. Jag vet inte om "Böhm och gubbarna" fortfarande lever men gör de inte det så tror jag att de skulle vrida sig i sina gravar om de fått höra Karajans tolkning.

Psst 6. Karajan vaknade till i finalen men den är ju inte svårhanterad, inte ens för en popdirigent, kanske lite överdrivet långsamt tempo dock. Effektsökeri i detta verk var nog inte något Beethoven förväntade sig. I sammanhanget kommer hans "Für Elise" en "bagatell" av stora mått, osökt upp där tempot är otroligt viktigt, något som förvånande många pianister missar.

Psst 7. Med tanke på mina amatörmässiga "utgjutningar" i detta angelägna ämne så skulle det vara intressant att få kritik från någon som kan ämnet "på riktigt". Oops, nu missade Karajan igen i en känslig, avgörande passage och jag tror inte det var sångerskans fel. Jag har hört den delen många gånger och den är mycket viktig för totalintrycket. Slutet på världens vackraste musikverk lyckas Karajan förvanska totalt. Orkestern hade behövt bättre ledning. Det låter som om dirigenten somnat i en lugn övergångspassage. Han kanske är narcissist liksom Trump. Karajans uppträdande sövde t.o.m. orkestern i slutet av symfonin, låter det som. En tålig orkester som gav upp i finalen.

Psst 8. För att bringa kroppsvätskorna i ordning igen efter Karajans attack så letade jag runt i Spotify och hittade till slut en orkester i Dresden som fixade 3:e satsens "Adagio Molto e cantabile" riktigt fint om än något kantigt. Orkestern förstod verket, uppenbarligen. Nu kan jag sova lugnt. Oops, dags att gå upp. Tänkte inte på det...

Sedan kom Wiener Philharmoniker med Hans Schmidt -Isserstadt som tog hem priset i natt. Han borde kanske ta ett snack med en yvig träblåsare som tog sig lite för mycket ton emellanåt. Det kan ha berott på ljudteknikerna, kanske. Deras roll i sådana här sammanhang är avgörande.

Chamber Orchestra of Europe började jättefint men accelererade bort vissa partier på ett märkligt sätt som tog kål på verket. Nikolaus Harnoncourt kanske behöver skolas lite till så inte orkestern skenar emellanåt.

Schweiz har en jättefin orkester "Suisse Romande" (tror jag) men jag lyckades inte hitta den på Spotify.

Nä får det vara nog! God morgon!

Nähä, jag hittade Orchestra de la Suisse Romande och råkade trycka på Un Bel di Vedremo (Butterfly) med Renata Tebaldi med tydliga Callasambitioner som ibland urartade något, kanske.

Efter den upplevelsen så måste det naturligtvis bli Callas i samma låt. Renata kom inte långt efter Callas. Orkestrarna gör sina jobb i bakgrunden utan anmärkning, försvinner liksom bakom divorna. Dags för frukost med Callas och ägg och bacon, of course!

Julinatt blev inte av!
 
Senast ändrad:

Jappe

HBK in Memoriam
Inlägg
18.274
Kommun
Orust
HBK-Nr
661
Sv: Lago di nånting med en köttig blondin

Säkra namn stänger in och lusten tröt inatt så jag sökte mig till invanda trakter och hittade en grandios 9:a med David Bernard och Park Avenue Chamber Symphony, (?) lätt romantiserad men med väldigt vacker och tydlig ambition, nästan som förr i världen när jag hade tillgång till arkivinspelningarna med Deutsche Grammophon. Vart tog dom vägen? Jag har flyttat många gånger hit och dit i mitt liv; saker försvinner men just de inspelningarna saknar jag oändligt. Tack Park Avenue, dock!

Spotify är kolossalt påfrestande med sina tröttsamma förslag på hotspots i värsta amerikanska nit hit och dit men den som söker, han/hon finner även här.

Finns det något annat?

Jappe

Psst. Lars Roos kom på tapeten tidigare i kväll så jag testade hans Für Elise och den var död på något sätt, utslätad, mekanisk och förvånansvärt likgiltig. Kanske hade han en dålig dag, provar något annat annat; gjorde och bytte raskt tillbaka till säkrare trakter, An der schönen blauen Donau mit Böhm har jag hört en miljon gånger auch in Österreich, lät hemskt kanske beroende på att mitt vänstra öra upphörde att fungera. Bara diefwulskaper idag.
Back to basic! Chopin; enormt urval men jag vågar inte chansa, alltså gubben Rubinstein, trodde jag men hamnade i Schweiz igen med typiskt landstempo (non furioso ett dugg) som uppenbarligen passade perfekt i sådana här sammanhang, i varje fall i natt. Oerhört tydlig Chopin utan övertoner. Gång på gång överraskas jag av schweizarnas förmågor, okända för de flesta, tror jag. Suisse Romande kommer jag ihåg från det glada 60-talet med det finns mycket mer i det landet uppenbarligen. Fantasiimpromptut: grande, tröttnar aldrig på det! JBL-röret fixar nästan hela registret. Nog nu! Down by the riverside med Papa Bues rundar av nattens orgie! Gonatt! Trodde jag ett tag men det blev italienskt med Donizetti, Leoncavallo, Rossini, Bellini (svår även för Pavarotti men magnifik när dom får ihop det properly), Verdi m.fl. Lite Tosca och div. neapolitanska slagdängor sen gonatt igen! Hoppas jag. Spotify och JBL levererar, faktiskt.

Obönhörligen hamnade jag till slut utan egen förskyllan egentligen (omständigheterna) i världens vackraste musik: Puccinis "O soave fanciulla". (la Bohème). Och sen lite Verdi för balansens skull. Varför hamnar jag alltid i operaträsket framåt natten? Angelägen fråga. Någon som vet (gäller inte SirMcLain of course! :D)? Ännu en flykt från vardagsnatten: Rosenkavaljeren av Strauss dog av sig själv. Jag tror att LG5 reagerade och stängde av den och i stället fortsatte med en magnifik Santa Lucia luntana med Pavarotti. Detta gjorde mig naturligtvis nyfiken på "grannen" (snart börjar jag skriva på amerikanska) trubadurens "Ah si ben mio". Äh, saknar sammanhanget så jag körde en klassiker "Tourna a Sorriento" som jag faktiskt kunde spela på piano en gång i tiden (i varje fall nästan), långtråkig ikväll så vi avslutar med Faust som jag aldrig har hört tidigare. Jämfört med det jag har lyssnat på tidigare i natt så ställer detta plötsligt krav på en helt annan nivå än de italienska "dussinsånger" jag roat mig med hittills. Varför hamnade jag här? Intressant dock! Gonatt! Trodde jag men... fler italienska "highlights". Det är naturligtvis helt fel att plocka russinen ur kakan men snart blir vi alla amerikaner om inte koreanerna ställer till det.

Lite dixieland passar också in i mönstret så jag avslutar kvällens (nattens) med ett okänt band "The Riverboat Jazzband" som spelar lite som Original Dixieland Jazz Band med Beiderbecke och gubbarna, lite trögt dock om än melodiskt, såpass så att jag stannar ett tag till för nu kom en trombonist (drag) och därefter en klarinett igång och det svänger som bara den (ingen dam i närheten tyvärr).

rvsjb.jpg

Avvaktar... influenser har gått över Atlanten till Oxford Street nr. 100 tror jag. Kornettisten spelar minst lika bra som jag gjorde för 60 år sedan, rentav mycket bättre. Bra inspelning; alla instrumenten lätt urskiljbara, HiFi även i JBL-röret. Grande! Tuba har dom också. Pavarotti kan slänga sig i väggen! Nu svänger det som... som... ja, bara den! Gonatt igen!

Merde! Klockan är 4 och jag är inte färdig än. Julinatt blir av men inte min nattsömn. Vansinnigt läcker trombon för att inte tala om klarinetten och banjon. Banjon har liksom försvunnit på senare tid men här finns den och hurusom..... Vem trodde att det här ljudet kunde åstadkommas med en telefon och ett litet ljudrör. On the other hand så lyssnade jag på en urgammal vevgrammophon häromdan som presterade ett makalöst ljud utan Dolby, bonkapparater och annan modern skit! Nu vaknade kornetten också och tog för sig. Vansinnigt läcker sordin. Låter xxxxxxt bra. Vem behöver sömn? Ungdomarna kanske. Reminiscenser från flydda tider bara väller in!
Tack The Riverboat Jazzband! Lite reklam hör ju till numera: Tack också LG5 och JBL! F'låt! Jag glömde Spotify! 99 spänn/månad men dom levererar verkligen!

Nu Limehouse Blues! Vansinnigt fint ljud med små medel. Just listen to that trombone!! And that B-cornet (I think). And the banjo! F'låt, glömde klarinetten! Totalt grande, tutti! Inte en elgitarr i närheten! Real music! Improvisationer och spelglädje! Inget knark! Kanske en öl.

Nu valde telephonen plötsligt Humprey Lyttelton med "Bad Penny Blues". Inte illa ett dugg heller. God morgon! Och sen Burgundy Street Blues med ett annat band. Jag trodde att dom hade dött allihopa i dagens masshysteri-el och barn-era.
 
Senast ändrad:
Toppen